De som måste lämna partiet

Det senaste drevet mot Sverigedemokraterna tarvar en sista artikel, trots en viss risk för upprepning. Det finns i själva verket så många aspekter och lärdomar att göra så det skulle gå att skriva ännu fler, men lagom är trots allt bäst. Det olämpliga och moraliskt förkastliga i de nämnda SD-medlemmarnas beteende en tidig morgon för 2,5 år sedan har redan fastslagits och behöver inte upprepas. Det som inte riktigt kommit fram är att ålder och ungdom spelar en avgörande roll vid denna typ av beteende. Unga människor hjärna fungerar inte som lite äldre människornas, det har forskning visat. Bl.a. sker mycket fler direktkopplingar till limbiska systemet och amygdala förbi cortex (där vi göra förnuftiga överväganden) i ung ålder. När Almqvist med känsla berättar om de hot och den förföljelse han blivit utsatt för är det hans amygdala som talar. 

Många unga människor har dragit ett oerhört tungt lass för SD och gjort det med den äran. Politiker från andra partier har i själva verket inte en aning om vilken oerhört press och vilket oerhört tungt lass mycket unga människor dragit för SD, detta medan äldre åsiktsfränder med välavlönade arbeten och familj inte ställt upp. Detta är inget som andra partier eller media kommer ta minsta hänsyn till, men vi själva måste ändå ha detta i åtanke. En del unga människor har inte klarat det omänskliga trycket och gått under, som Petzäll. I själva verket är partiets hela historia kantat av unga offer som gett allt för partiet och offrat sin egen hälsa. Det är alltför lätt att i dag göra narr av dessa ofta alkoholiserade människospillror, men just de har breddat vägen in till riksdagen. I dag, äntligen, så behöver man inte längre vara martyr för att arbeta för partiet. Ett hinder, en nivå, har helt klart passerats och de största svårigheterna ligger faktiskt bakom oss. Det är fullt möjligt att även lite mognare familjefäder med välavlönade arbeten kan ta steget att arbeta för partiet helt öppet. Denna seger har Expressen helt klart misslyckats att ta ifrån oss, men de gjorde ett allvarligt menat försök. 

Enligt de publicerade opinionsundersökningar vi sett har SD tagit mycket begränsad skada av det ändå ganska intensiva mediedrev som ägt rum sista tiden. Förvåning och förvirring har präglat medierna när de lite skamset varit tvungna att kommentera detta. Även undertecknad hade nog trott på en lite större effekt av alla skriverier. Klart är att dessa drev faktiskt brukar ha större effekt än vad som nu verkar vara fallet. Varför misslyckades Bonnier och andra medier? Här kan vi mest spekulera, men en orsak är nog att det varit tydligare än någonsin att drevet haft rent politiska förtecken. Det har tydligt synts mellan raderna att journalister och ägarna haft en politisk agenda. Den film som Baas på Expressen köpte hade orsakat drev hos alla partier, men den entusiasm och glädje journalisterna kände inför drevet kanske blev lite väl tydlig. Mycket få väljare tycker i grunden om ren skolgårdsmobbning, vilket vi också sett historiskt. En sista mer given orsak är Jimmie Åkessons sätt att hantera krisen, som imponerat t.o.m. på rabiata politiska motståndare.  

En annan orsak är troligen att regeringens immigrationspolitik inte blir en millimeter bättre av de unga herrarnas utsvävningar en tidig morgon för över två år sedan. Om verklighetens folk hemma vid köksborden insett detta står vi inför ett paradigmskifte, som även journalister någon gång måste ta hänsyn till.

Till slut måste vi också konstatera att den eller de två personer som sålde filmen till Expressen självklart måste lämna partiet. Orsaken till att de sålde filmen har näppeligen några moraliska orsaker, i så fall hade de självklart tagit saken internt först. Detta skedde inte och det verkar som att ”läckan” är den enda i partiet som har tillgång till filmen. Partiledningen har ju enträget bett Expressen att släppa hela filmen. Dessutom har den ena av personerna uttryckt rent hat mot partiet (om inte båda) och ifrågasatt om SD kommer att ”existera i höst”. Ytterst är det ett mycket allvarligt arbetsmiljöproblem. Medlemmar kan inte sitta i möten och fundera över om vartenda ord vidarebefordras till Baas, oavsett om man skulle kunna stå för detta helt öppet. 

Man kan heller inte arbeta konstruktivt ihop med någon som helst vill se partiet utplånat, det går bara inte. Skall t.ex. ”läckan” få ta hand om helt nya medlemmar och introducera dessa i partiets politik? Ta hand om partiets ekonomi och pengar? Uttala sig i partiets namn? Dessutom rör det sig av en ständig ström av info framförallt till Expressen. Tidningen själv har ju kategoriserat källorna som ”källa inom partiet” och ”högt uppsatt källa inom partiet”. Sannolikt är allt som betecknats som ”källa inom partiet” från samma person. Även Expressen skulle reagerat på om en chef lät ett par som ligger i skilsmässa dela samma kontor, detta är samma sak fast värre. Vid många skilsmässor bryter känslostormar ut och hårda ord fälls. Vid någon tidpunkt är det dags att gå skilda vägar och fortsätta med sina respektive liv. Det bästa för alla parter är att ”läckan” lämnar partiet och fortsätter med sitt/sina liv, så får partiet gå vidare med sitt.       

Drevets inneboende logik

Drevet går och alla tidningar samt TV hänger på. Vi har sett det förut. Mona Sahlin blev själv utsatt för det, nu deltar hon själv i drevet mot Sverigedemokraterna. Juholt blev också utsatt för ett konstant mediedrev, dock så hjälpte han till själv att upprätthålla drevet genom att släppa oförklarliga grodor med en häpnadsväckande jämn frekvens. Nu är det ett helt parti som står i skottgluggen, nämligen Sverigedemokraterna, som aldrig varit journalisternas favoritparti. Vi vet  att en överväldigande del av journalisterna bor på Södermalm och röstar främst på Miljöpartiet (Sakine Madon Expressen). Vi antar, och det är inte speciellt långsökt, att den typiske journalisten är för mångkultur och en massiv immigration. Det är inte på Södermalm problemen syns, ännu. Ergo, det är något av en vår dröm för våra latteberoende journalister att driva drevet just mot SD och kanske samtidigt ge den populäre partiledaren en extra semantisk gifttagg .

Självklart hade en film som Expressen köpte orsakat drev inom vilket parti som helst, ja kanske t.o.m. MP hade fått löpa lite gatlopp efter en sådan film. Men när det gäller SD så kan de vanliga reglerna för journalistisk moral (som redan normalt är på en ytterst låg nivå) tänjas avsevärt. Rena lögner blandas med spekulationer från f.d. medlemmar som inte hade någon vidare koll ens när de var medlemmar. Filmen sägs vara släppt av ”bunkerfalangen” när precis alla initierade vet att ingen av de personer som av Expos Alexander Bengtsson utnämns till medlemmar i denna avsomnade klubb varit i närheten av filmen någonsin. Dessutom består denna imaginära klubb av personer som aldrig någonsin skulle skicka en film till Expressen, oavsett betalningens storlek. Läser man Expressen (vilket man egentligen inte bör göra, och absolut inte köpa) så ser man att just Expressen aldrig fört fram teorin om bunkgänget. Varför då? Jo för att de ju faktiskt vet vem som sålde filmen till dem. 

Christian Westling utnämns till riksdagsman av en rikstäckande morgontidning. Artikeln tas bort ganska snabbt då det förmodas att halva SD ligger på sina respektive golv och vrider sig av skratt, då Westling stod väldigt långt ned på riksdagslistan, och det skulle inneburit att SD skulle ha varit tredje största parti med råge om detta vore sant. Sedan slår Expressen upp stort att Westling tvingats avgå. Ja det stämmer, från en suppleantplats från Stockholms stads styrelse. Aldrig någonsin har en avgång från en sådan position lyfts fram på detta vis i media, och sannolikt kommer det inte hände igen på de närmaste 1000 åren.  

Jimmie Åkessons skall enligt Expressen ha skickat fram sin flickvän för att författa ett kritiskt brev till SDU. Att Åkesson skulle bete sig på detta vis motsägs av i princip allt han gjort under hela sin politiska karriär. Det är helt enkelt allför otaktiskt och dumt för att vara sant. Dessutom är det välkänt att Åkessons flickvän i politiska frågor hela tiden agerat självständigt. 

Enligt Expressen har en ”spricka” påstått att en spricka uppstått mellan Åkesson och Björn Söder. Ja de har aldrig haft exakt samma uppfattning i precis alla frågor. Finns det därmed en spricka mellan Fridolin och Romson i MP? Vågar vi gissa att ”källan” är samma person som sålt filmen, eftersom det står ”SD-källa” och inte ”högt uppsatt källa” eller liknande.

Att alla dessa framförda lögner, spekulationer och halvsanningar används i så hög grad mot just SD har självklart att göra med den kår av journalister vi har i detta land, som politiskt står för raka motsatsen till vad SD står för. Det är dock inte enda orsaken. Den andra orsaken är den svårighet t.ex. Expressen har att få relevant information från källor inom partiet. Är man SD-medlem har man helt enkelt inte mycket till övers för David Baas och hans tidning, de står ju för allt man själv avskyr. Det blir lite som att någon från den engelska armen under 2.a världskriget skulle förse tyskarna med information. Det är möjligt att de personer inom socialdemokratin som tipsade Expressen om den s.k. Tobleroneaffären fortfarande jobbar kvar inom partiet. Många socialdemokrater kanske har överseende med detta handlande och anser att det hör lite till spelets regler. Samma förhållande gäller definitivt inte inom SD. Jag gissar att den person som sålde filmen till Expressen kommer att bli mer avskydd än vad Tommy Funebo någonsin har varit. 

Mediedrev innehåller sin egen logik och vi börjar lära oss mönstret. Efter att drevet eldats på för allt vad tygen håller så brukar avslutningen av ett drev vara desto mer elegant. Det normala mönstret är nämligen att man efter att ha smutskastat någon/något så mycket man orkar och lite till, i samtliga medier, dygnet runt, så konstaterar man med en liten behändig undersökning att förtroendet/stödet minskat. Det är själva avrundningen. Det man gör är alltså att man mäter vilken effekt den smutskastning man själv ägnat sig åt med liv och lust den senaste tiden. Inte så förvånade får man fram ett sänkt förtroende. Om inte det avsedda resultat framstår klart kan man alltid vinkla undersökningen så att de som redan från början var avogt inställd till föremålet för drevet blivit ännu mer fientligt inställd etc. 

Tyvärr för våra medier så visar den senaste undersökningen (som delvis är gjord före den senaste turbulensen kring partiet) att SD ökar sitt väljarstöd. Ridå! Det var ju precis det som INTE skulle hända, enligt journalisterna på Södermalm. Det hindrar dock inte Dagens Industri att publicera en undersökning där förtroendet för partiet minskat. Ändå så har 44 procent oförändrat förtroende för SD och 3 procent säger t.o.m. att förtroendet ökat. 

För några år sedan såg jag ett debattprogram där en journalist sade rent ut att målet med varje drev är att få föremålet för drevet att avgå. Det är vinsten som belönas med en stor journalist-öl på Tennstopet. Självklart kan inte ett parti avgå på samma sätt som en person. Almqvist lämnade ju dessutom sina uppdrag direkt, innan drevet ens hade kommit igång riktigt. Den målsättning vår media haft med det senaste drevet mot SD är självklart att partiet skall sjunka i opinionssiffrorna, samt att som bonus kanske skapa någon splittring inom partiet. Den senare målsättningen har spruckit rejält då partiet står mer enat än någonsin. En liten svacka i kommande opinionsmätningar är nog att vänta då det är sannolikt att Expressen lyckats skrämma iväg en del nytillkomna väljare. De lär dock komma tillbaka. Expressen/DN kan inte heller hålla på för länge med sina drev, då ökar i stället sympatin för SD och de själva tappar förtroende, hur mycket de nu har kvar av detta.  

Det är viktigt att det sista drevet misslyckas, också för vår demokratis skull. Media skall utgöra den granskande makten i en demokrati, inte den styrande. När den tredje statmakten granskar det politiska skiktet skall självklart fakta och sanning sitta i högsätet, inte allt möjligt som ger bränsle åt ett pågående drev. Inte heller skall journalisternas egna politiska preferenser styra medias granskning. Så vi väntar med spänning på när demokratins stolta förkämpar i skepnad av journalister skall granska Miljöpartiet. Vad lyckas de gräva fram tro? 

UPPDATERING:
Uppdaterad Blacklist