Anhöriginvandringen från Irak ökar kraftigt

Enligt DN så kommer det en anhörig på varje asylsökande som får stanna. I år 22,000 ansökt om att få komma till Sverige som anhöriga, enligt DN så kommer nästan alla att få stanna. Enligt prognoser kommer 40,000 att ansöka om asyl i år för att de har anknytning till Sverige, det är mer än 100 % fler än förra året. Den tillfälliga asyllagen spelar fortfarande roll för den ökande anhöriginvandringen till Sverige enligt DN.

Det är orimligt att Sverige tar ett så stort ansvar för flyktingsituationen i Europa och den situation som råder i Irak. Nästan hälften av de flyktingar som söker sig till väst från Irak söker sig till Sverige, det är absurt och en följd av våra egna politikers signaler och politik. Dessutom så var det USA som invaderade Irak, inte Sverige. Diktatorn Saddam är störtad och någon form av primitiv demokrati skall råda i Irak, att i detta läge föra en politik som Sverige just nu gör är ytterst oansvarigt och på många sätt förödande för nationen och kanske t.o.m. förödande för de flyktingar som kommer hit till ett liv i arbetslöshet och utanförskap.

Länk DN

Flyktingarnas rätt att bo var de vill

Socialdemokraterna har presenterat sin skuggbudget. I denna budget finns ett förslag att flyktingarnas rätt att bo var de vill skall begränsas, detta för att fördela flyktingarna jämnare över landet. De båda samarbetspartierna V och MP är emot förslaget och betecknar det närmast som "kommunarrest".

Man kan tycka att Socialdemokraterna vaknar lite väl sent, flyktingarna är redan maximalt ojämnt fördelade över landet. Vi har redan fått ghetton som Ronna och Rosengård, där svensk lagstiftning inte längre gäller, det kunde lika gärna vara stadsdelar någon annan stans i världen, det enda svenska i dessa enklaver är väl det svenska trygghetssystemet. Att V och MP är emot förvånar ingen, här finns det politiskt korrekta poäng att plocka, det gäller att hålla sig framme och knipa några lättförtjänta poäng. Hur det går på lång sikt för nationen Sverige och dess folk är inget som dessa små populistiska partier behöver ta någon hänsyn till.

Länk SvD

Länk DN

Länk Ekot

SVT Aktuellt om flyktingpolitiken

Aktuellt tog i kväll upp problemet med främst irakflyktingarna. Hälften av alla irakflyktingar som söker sig till västländer söker asyl just i Sverige. Att detta är oerhört problematiskt och dessutom mycket märkligt kan ingen, inte ens Tobias Billström förneka. Billström sade vad han sagt förut, att EU måste skapa gemensamma regler för asylmottagning och att EU måste dela på flyktingströmmen. Nu vill en massa andra EU-länder inte höra talas om detta, det är helt uppenbart. Länder som Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Storbritannien tar emot färre flyktingar i år än förra året. På detta problem hade Billström inget svar, han upprepade mantrat om att Sverige skall ha en "öppen och generös flyktingpolitik". Billströms tal i SVT var mycket illavarslande, att blint tro på EU i detta läge när så många stora länder klart ger signaler om en hårdare flyktingpolitik är oförsvarligt naivt. Att vi inte kan lita på att EU skall lösa våra problem är alldeles uppenbart.

Internet och den fördjupade demokratin

Den formella delen av det svenska politiska systemet (lagar, mm.) har i stora drag varit oförändrat sedan kvinnor fick rösträtt 1921. Trots att samhället och tekniken utvecklats mycket har inga försök gjorts att fördjupa demokratin.

Den informella delen, dvs. hur partisystemet och folkets inflytande ser ut i praktiken, har däremot snarast försämrats. Som Anders Isaksson beskriver i sin utmärkta bok Den politiska adeln, som Robsten skriver om här, har partierna från att ha varit folkrörelsepartier utveckats till en sorts valmaskiner. Tidigare var endast en liten del av politikerna yrkespolitiker: de flesta var fritidspolitiker med ett vanligt arbete där de träffade vanligt folk och kunde lyssna på hur de resonerade. Nuförtiden är politikerna professionella och umgås i stor utsträckning endast med sina kollegor. Det har utvecklats en politikerkår och i viss mån även en kåranda: man ser till att den egna gruppen gynnas på alla möjliga sätt (som Robsten skriver om nedan).

Även andra expertgrupper med nyckelpositoner har utveclats till kårer där man ser till att försvara sina egna intressen och ofta driver en egen politisk agenda, som alltsomoftast är socialistisk eller socialliberal. Detta skriver jag om här.

Mot bakgrund av detta är det hög tid att fördjupa och förbättra den svenska demokratin. Jag menar också att den tekniska utvecklingen möjliggör en sådan fördjupning på ett sätt som inte varit möjligt tidigare. Jag talar då naturligtvis om internet, som på myriader olika sätt kommer att omdana det samhälleliga livet.

För det första kan internet demokratisera informationsspridningen och krossa journalisternas monopol, som jag skriver om här och här. Bloggar har här en viktig roll att spela, även om det fortfarande är alltför få som läser bloggar. Forum som inte är lika politiskt korrekta som tidningarnas kommentarssidor, som flashback och exilen är också en viktig källa till information som censureras i etablerade media. Störst potential har kanske en invandringskritisk nättidning, som diskuteras här och här. Även om ett sådant projekt kräver en stor arbetsinsats och kanske även en del kapital är det betydligt lättare att sjösätta än en traditionell papperstidning. Liknande förslag har upprepade gånger, oberoende av varandra, dykt upp på olika forum från borgerliga och invandringskritiska skribenter. Medvetandet om och ilskan över att media är dominerat av politiskt korrekta journalister är stort bland dessa.

För det andra ökar möjligheterna till kontakt mellan väljare och politiker. Tidigare har politiker varit tvungna att ge sig ut bland folk och möta dem öga mot öga. Sådana möten har ofta skett i ganska konstlade former, som när Reinfeldt talade med några "nystartsjobbare" i Karlskrona, eller på torgmöten. Internet ger helt nya möjligheter till politiska samtal mellan medborgare och politiker (och mellan människor överhuvudtaget). Sverigedemokraterna har krävt att kommunerna ska ha debattforum på sina hemsidor. Det är ett bra förslag, men det blir ännu bättre om man kräver att politikerna spenderar en viss tid per vecka på dessa forum för att svara på frågor. Det kan tyckas som att en onödig lyx, särskilt som många politiker redan har ett späckat schema, men vad man egentligen vara viktigare än kontakten mellan väljare och politiker? Politikerna är inte och ska inte vara experter som möter väljarna en gång var fjärde år och dessemellan arbetar med att komma på "smarta lösningar" för kommunen, landstinget eller staten, utan representanter för folket. Det tenderar man att glömma bort ibland.

För det tredje och kanske viktigast, ökar möjligheterna att genomföra folkomröstningar. Om man kan rösta på nätet minskar de praktiska problemen i samband med folkomröstningar enormt. Folkomröstningar bli då på ett helt annat sätt än nu ett realistiskt alternativ. Eftersom den representativa demokratin har misslyckats i en rad fall är detta synnerligen intressant. Särskilt kan man tänka sig att rösta i "värdefrågor" (i motsats till "intressefrågor", där rika står mot fattiga, pensionärer mot unga, etc.) som invandringen, straffpolitik, etc.

Detta är frågor som av naturliga skäl i stort sett inte alls drivs av riksdagspartierna (med undantag för Mp: läs om deras idéer om direktdemokrati här - de tar också kort upp kopplingen internet-demokrati). Sverigedemokraterna har visat ett visst intresse för demokratifrågor men borde visa framfötterna mer i denna diskussion: det är något som dels är rätt i sig, dels kommer att gagna partiet rent taktiskt.

Nomenklaturan ser om sitt hus

I en artikel i SvD så tas frågan om före detta riksdagsledamöters inkomster upp. Nästan ett år efter valet så lever 8 av tio före detta riksdagsledamöter fortfarande på inkomstbidrag från riksdagen. Jag tycker i.o.f.s. det är förvånande att två av tio faktiskt skaffat sig annat jobb, det gäller att se det positiva i tillvaron. Dock så har flera av dem som inte får bidrag gått i pension, andra har återgått till riksdagen, bilden är kanske ändå så negativ som man från början fruktade. Bidragets storlek ligger på runt 30,000 i månaden, ingen svältlön direkt, själv tjänar jag betydligt mindre fastän jag jobbar och drar mitt lilla strå till stacken varje dag.

Ministrar som Britta Lejon har ett betydligt högre belopp än så i bidrag, så här säger hon i SvD,

- Ska det vara möjligt att gå mellan politik och andra uppdrag måste man ha tid på sig att söka de andra jobben. Jag söker jobb. Jag har inte låtit bli att göra det, säger hon.

Klart är att någon form av bidrag måste avdankade politiker ha, men nuvarande regler är mycket generösa. Skulle jag leva under dessa generösa förhållanden skulle jag väl sannolikt blogga på heltid, det är för generösa regler helt enkelt.

Vidare Lejon,

- Jag har jobbat med andra jobb innan politiken. Men har man aldrig haft vanliga jobb innan politiken tar det ännu längre tid. Tiden blir längre ju längre man jobbat med politiken. Sedan beror det på vilka andra erfarenheter man har från yrkeslivet.

Har man aldrig haft ett riktigt jobb skulle man kanske aldrig ha hamnat i riksdagen överhuvudtaget. Har man dessutom bristande utbildning så blir tydligt att det är nomenklaturans B-lag som hamnar i riksdagen, försörjda på livstid. Detta samtidigt som tumskruvarna dras åt på alla andra håll. Kan det bli tydligare? Att dagens politiska klass är våra tiders adelsklass. Anders Isaksson har beskrivit detta mycket tydligt i boken " Den politiska adeln". Inte undra på att de etablerade politikerna reagerar så starkt på uppkomlingar och nya partier, de blir ju hotade vid köttgrytorna.

Fallet Gudrun Schyman tas också upp. Hon har kvitterat ut 39,000 sedan hon fick lämna sin riksdagsplats där hon förövrigt satt som den värsta politiska vilde någonsin. Schyman tycker systemet är bra. Vi är inte förvånade att hon tycker så, trots att det är ett system där männen enligt henne själv förtrycker kvinnor med manliga "strukturer" och "härskartekniker". Så hur förtryckt är Schyman jämfört med en bostadslös man i Stockholm som enligt SVT i kväll inte ens är välkommen på en vårdcentral?

Länk SvD

Gissa religion, författare och andemening

Dags för lite mental motion på söndagen, ett avsnitt ur en basal religionsskrift kommer här.

Förmån och förnedring är som fruktan

Välgång och olycka är som människans kropp

Vad menas med

Förmån och förnedring är som fruktan?

Förmån är en högre plats och förnedring en lägre

Vilken du än vinner så lever du i fruktan

Vilken du än förlorar så lever du i fruktan

Så förmån och förnedring är som fruktan

Vad menas med

Välgång och olycka är som människans kropp?

Välgång och olycka kommer av att ha en kropp

Utan kropp

Hur skulle välgång och olycka kunna finnas?

Den som månar om värden som sin egen kropp

Han kan styra den

Den som älskar världen som sin egen kropp

I hans vård kan den överlämnas.

Ja det var ju mycket lätt och de flesta gissade rätt på en gång antar jag. Världen kan med fördel översättas med Sverige eller vilken annan nation som helst som man råkar vara medborgare i. Likheter mellan denna religion och vår egen gamla asatro är dessutom mycket lätt att hitta.

Annorlunda vinkling om den svenska nedrustningen

Verkligen, mina tankar har aldrig gått åt det håll Söderbaum spånar åt angående den svenska nedrustningen. Lite av en aha upplevelse, men, och ett viktigt men, jag har inte en aning om Söderbaums funderingar äger någon relevans, det har han enligt egen utsago inte själv heller. Värd att läsa i alla fall.

Trögt med bloggandet

Ja jag letar med ljus och lykta efter något intressant och engagerande att sätta tänderna i, men tyvärr verkat det var stiltje eller så är det saker på tapeten som man redan skrivit om hundra gånger förut. Det mest uppseendeväckande är väl den något bombade socialdemokraten i Värnamo som gett den socialdemokratiska betongdiktaturen ett avskyvärt ansikte, men hon är genombelyst både på längden och tvären. Snart tar väl även socialdemokrater avstånd från henne. En någorlunda vettig artikel om denna Socialdemokrat som vill använda mobbning i demokratins tjänst, från en som är allt annat än Sverigedemokrat, kommer från Anna-Lena Lodenius, läs den här.