Censuren i media och på nätet

Flera av de senaste posterna har behandlat medias inflytande över debatten, särskilt invandringsdebatten. Denna post handlar om hur media, rent konkret, skaffar sig detta inflytande.

Det effektivaste sättet för media att påverka opinionen är inte genom argumenterande artiklar — de är sällan tillräckligt övertygande — utan
genom att tillhandahålla en skev och missvisande bild av verkligheten. Det gör media på en rad olika utstuderade sätt.

Ett är underlåtenheten att informera om brottslingars etnicitet. Invandrare är starkt överrepresenterade i brottsstatisiken och skulle det varje dag rapporteras om att "man med syriansk/chilensk/algerisk, etc. bakgrund våldtog svensk kvinna" skulle vanligt folk få större kunskap om de enorma problem det multikulturella samhället för med sig. Desto viktigare då för den politiskt korrekta median att undanhålla information om etnicitet.

I Danmark och Norge rapporterar man däremot om brottslingars etnicitet och där är också invandringsfrågan en viktig politisk fråga på ett helt annat sätt än i Sverige. I Danmark har den varit den viktigaste frågan de senaste valrörelserna medan den i Sverige inte kom högre än på åttonde plats vid senaste valet (det beror dock, ska sägas, nog inte enbart på medias rapportering). En omfattande diskussion om etnicitetsförmedling i media finns här.

Ett annat ännu mer utstuderat sätt att påverka opinionen är detta. När TV Norge sänder debatter som rör invandringsfrågan överöses de av invandringskritiska SMS. För att "balansera" som de säger, dessa insändare, skriver redaktionen därför egna invandringposivita SMS som utges för att vara skrivna av tittarna! Enligt den tidigare programledaren Svein Tore Bergestuen är detta något alla program som visar tittar-SMS gör. Med detta i åtanke är det inte en alltför djärv gissning att liknande saker försigår i Sverige.

Det kanske allra mest bestickande i ämnet är att det enda svenska medium som mig veterligt rapporterat om denna praktskandal är lilla Länstidningen i Östersund. Media vill uppenbarligen inte ha en debatt om detta. En exilentråd i ämnet finns här och en flashbacktråd här.

Man kan lugnt utgå från att liknande policies gäller på tidningarnas insändarsidor. I Ring P1, radions "insändarsida", sitter Täppas och skäller på alla, inklusive Peter Wahlbeck, som vågar kritisera invandringspolitiken. Det finns många fler exempel: listan kan göras lång.

Många har, med viss rätt, satt stora förhoppningar till nätets möjligheter att bryta medianomenklaturans makt över tanken. Man ska dock inte tro att PK-censurens tentakler inte når nätet. På Expressens kommentarssidor censureras invandringskritiska inlägg regelbundet: de senaste inläggen jag fick censurerade var ett som sa att invandrare är grovt överrepresenterade i våldtäktsstatistiken, och ett annat som sa att "kalsongsnusket" i badhusen är ett invandrarproblem. dn.se plockar bort alla bloggar som kommenterar om Lars Vilks. Dessutom brukar DN inte länka till bloggar som är alltför invandringskritiska. Den här bloggen brukar befinna sig på gränsen till vad DN anser är acceptabelt och ibland har vi tydligen för "felaktiga" uppfattningar.

Den kanske allra mest sorgliga censureringen i sammanhanget är den som utförs av bloggportalen knuff.se. Bloggosfären har ju marknadsfört sig själv som någon slags yttrandefrihetens apostel (vilket inte minst var tydligt nu senast i affären kring den prostituerade "Isabelle" som slutat blogga efter hot om "outning"). Detta framstår som otroligt hycklande mot bakgrund av att man censurerar invandringskritiska bloggar.

Liberaler och socialister brukar ofta tala vitt och brett om yttrandefrihet, men när det kommer till kritan och de möter åsikter de inte gillar visar sig de höga principerna inte ha mycket värde. Förutom oss invandringskritiker är det mycket få som tar strid mot denna censur.