tisdag, september 25, 2007

Tredje statsmakten och demokratin

Statsvetaren och professorn i journalistik Kent Asp, skriver i DN det många av oss haft på känn ganska länge, nämligen det faktum att journalister har tillskansat sig allt större politisk makt på andra aktörers bekostnad. Journalister agerar dessutom efter sina egna agendor på ett annat sätt än förr. Enligt svenska folket har journalisternas legitimitet minskat och deras trovärdighet likaså. Att detta är ett stort demokratiskt problem är mycket lätt att förstå.

Hela artikeln bygger på en unik undersökning där både allmänhet och journalister intervjuats från 1989 till 2005. Allmänheten bedömer i dag att journalister har större makt och inflytande än regeringen, när undersökningen startade 89 var det tvärtom. Asp skriver i DN,

- Det första problemet gäller maktutövningens legitimitet. Med vad rätt utövar journalisterna sin makt? Journalister tillhör tillsammans med politiker de grupper i samhället som allmänheten hyser minst förtroende för. Det är naturligtvis inte bra, men något annat är knappast att vänta med tanke på de konfliktladdade roller som politiker och journalister har och bör ha i en öppen demokrati där olika intressen kämpar om folkets röster. Mer bekymmersamt är om de uppgifter fria medier har i en demokrati inte har någon förankring hos medborgarna.

Alla förstår att journalister inte på något sätt är demokratiskt valda, alla förstår att detta är ett stort demokratiskt problem. Enskilda journalister kan driva frågor och skapa opinion, om inte bland allmänheten så bland landets riksdagsmän. Vi har sett exempel på där enskilda mediakampanjer har skapat riksdagsmajoriteter till slut. Journalistkåren styr, eller åtminstone starkt påverkar vad som är politiskt korrekt i samhället, att en stor del av riksdagsmännen är känsliga för vad som för tillfället är politiskt korrekt är nog ingen större hemlighet. En stor del av befolkningen hyser åsikter som det inte tas hänsyn till i spelet mellan media och politiker. Tar vi exemplet med adoption för homosexuella så är en majoritet av befolkningen emot detta, dessutom så var en enig expertgrupp emot förslaget. Landets riksdagsmän var dock av en annan uppfattning och media lyfte inte upp det stora motstånd som fanns mot förslaget, ett motstånd som fanns både bland experter och stora delar av befolkningen.

Vidare i DN,

- I dag uppträder svenska journalister på ett helt annat sätt än tidigare som självständiga aktörer på egna arenor. De syns mer och de tar större plats.

Jag har ibland skrivit till svenska journalister och påtalat just detta, varpå jag blivit idiotförklarad av journalisten i fråga. Det råder ingen tvekan om att detta är en känslig fråga i vissa grupper. Nu finns det en undersökning som visar att journalisternas roll förändrats och att många aktörer i svensk media driver egna frågor och åsikter i det politiska spelet.

Länk DN

3 kommentarer:

Grue sa...

Journalisterna breder ut sig mer och mer: dom får "analysera" istället för riktiga experter, etc. Ta bara det här "journalist intevjuar journalist", vad är det? Ta in nån som kan nåt istället.

Dock tror jag att journalisternas inflytande över vanligt folk är mer begränsat än vad man ibland tänker sig. Deras argument lyssnar folk inte på. (Då är dom mer inflytelserika genom att dom undanhåller info, t ex om invandrarbrottsligheten och underlåtenheten att förmedla etnicitet vid brott.) Politikerna lyssnar på journalisterna inte så mycket för att dom är rädda att förlora väljare som för att dom är rädda att få elaka frågor i TV. Så funkar PK-ismen - den funkar särskilt mot konflikträdda mänskor som inte vågar sticka ut. Folk som skiter i PK-iternas smutskastning och låter dom stå där och skrika är PK-ismen inte lika effektiv mot.

Kul att du är tillbaka från din korta frånvaro, Robsten!:)

Robsten sa...

Tack Grue, du har hållir ångan uppe dock, det är bra;-)

Trader sa...

Ingen tvekan om att journalister besitter en oerhörd makt i Sverige, och utnyttjar den skrupellöst. Det kanske främsta exemplet är TT, som på löpande kablar ut "nyheter" som passar journalistens personliga agenda. Eftersom TT anses vara en "opartisk" leverantör av journalistik för övriga riks- och landsortsmedia, så skrivs dessutom aldrig den enskilda journalistens namn ut. Ytterliggare ett steg bort från öppenhet och demokrati.