Från Rosengård och Göteborg till moderaternas partistämma

I den omtalade statsdelen Rosengård har det blivit relativt lugnt efter att polisen satt in ständig patrullering i området. Nu är det i stället statsdelar i Göteborg som drabbats av oroligheter med bränder och skadegörelse. Det allvarligaste i oroligheterna som verkar sprida sig alltmer är att poliser och räddningstjänsten blir attackerade regelbundet och systematiskt. Så här står det i DN.

Även räddningstjänstens personal utsattes för stenkastning. På väg fram till en brand i Gällbo träffades en brandbil av en stor sten som krossade framrutan. Två brandmän skadades.

Det är en ny och allvarlig företeelse att polis, räddningstjänst och andra tjänstemän i samhällets tjänst blir utsatta för våld när de rycker ut för att upprätthålla ordning och släcka bränder. Denna trend började i Rosengård men har snabbt spridit sig till delar av övriga landet.

Att denna nya trend med attacker mot samhällets representanter är ett allvarligt tecken på att vårt samhälle inte fungerar som det skall och att samhällsutvecklingen till vissa delar går åt fel håll, är det många som insett.

Dock har inga åtgärder för att stoppa denna trend hörts från regeringshåll eller från oppositionen. Den åtgärd som genomförts är ständig polispatrullering i Rosengård och det är tveksamt om den åtgärden initierades från regeringshåll. Inga analyser eller noteringar i övrigt har hörts från regeringshåll och tystanden om utvecklingen är närmast öronbedövande. I stället har Moderaterna på sin partistämma aviserat mildare regler för invandrare som arbetar utan arbetstillstånd, detta i en tid då ungefär en halv miljon av den inhemska befolkningen är arbetslös. Inte heller en förändring av EBO-lagen röstades igenom på partistämman så den negativa utvecklingen i våra förortsenklaver kan fortgå ostört.

Länk DN Göteborg

Länk DN Partistämma

Wykman har en vision

Niklas Wykman är en lite udda figur, han ser t.o.m. lite udda ut, men sannolikt har en vision och ett recept på hur M skulle kunna knipa ett antal väljare bland de unga i vårt land. Wykmans idéer om hur en internetlagstiftning skulle kunna se ut är genomtänkta och skulle framstå som vettiga för många ungdomar. Därefter kommer Wykman till integrationsfrågor där han också har en del vettiga idéer, men han missar den väsentliga kärnfrågan på klassiskt manér. Så här skriver han i sin debattartikel.

Fler poliser, fotbojor och utegångsförbud applåderas kanske från de etablerade men vinner knappast sympati från de segregerade. De som behöver hopp har övergett idén om en röst på Moderaterna. För att återupprätta förtroendet behövs en ny integrationspolitik.

Man undrar vad Wykmans förslag på en bättre integration är då? Han nämner inga konkreta förslag och säger bara att de som är segregerade behöver ”hopp”. Lagen skall följas och ”vanliga” människor skall kunna känna sig någorlunda trygga när de lämnar hemmet. Ibland ser man inte skogen för alla träden. Det är just för att Moderaterna lämnat den självklara vägen där fundamentala begrepp och värderingar plötsligt övergivits som gjort att Moderaterna tappat förtroende bland dess kärnväljare. Gösta Bohman skulle sannolikt gjort ett bra val i dag. Att vända sig till de som behöver ”hopp” och överge kärnväljarna är nog inget smart recept. Tricket är att behålla kärnväljarna och samtidigt vända sig till exkluderade grupper, detta behöver inte vara någon motsättning. Vidare skriver Wykman så här.

Partiledningen föreslår tyvärr stämman att göra tvärtom; att göra segregation till en del av integrationen. Förslaget om att kunna återkalla medborgarskap måste avslås. Vilka restriktioner vi än klär detta i så skapar det två sorters medborgare: De som kan bli av med sitt medborgarskap och de som inte kan det.

Här missar Wykman det väsentliga i politiken, grunden för den misslyckade integrationen är själva immigration som bedrivits på ett oansvarigt sätt. Vill man inte integreras och inte har giltiga flyktingskäl skall man inte få asyl överhuvudtaget. Skulle immigrationspolitiken vridas rätt från början skulle mer än halva slaget vara vunnet från början. Wykman vill lägga mer ansvar på individen när det gäller alla grupper av människor förutom de som inte är ”integrerade”, där vill han göra tvärtom. Det finns två sorters medborgare för att några valt att emigrera från sina ursprungsländer. Om jag eller Wykman väljer att emigrera från vårt land så kommer vi upptäcka svårigheter som vi inte haft i Sverige, det är fult naturligt och det kommer alltid att vara så.

Har man mutat, köpt eller kommit över sitt medborgarskap på olagligt sätt så skall man naturligtvis bli av med det, det säger sunda förnuftet. Det finns dessutom en orsak till att man inte kunnat få det på lagligt sätt, Sverige är dessutom ett av de länder där det är lättast att erhålla medborgarskap. Vidare skriver Wykman.

Gärna svenskkontrakt, språktester eller poängsystem för medborgarskap, men aldrig utan motsvarande förväntningar på oss som redan är etablerade.

Nu är ju inte alla etniska svenskar heller ”etablerade”, vi hoppas Wykman har samma förståelse för denna grupp människor. Vi ”etablerade” förväntas ge alla människor samma chans utan vare sig fördelar eller nackdelar, mer förväntningar än så kan aldrig komma på fråga. Vi förväntar oss då att vår regering i motsvarande grad driver en ansvarig och genomtänkt immigrations och flyktingpolitik.

Länk DN

Ett exempel på arbetskraftsinvandring

Det har varit ståhej kring de thailändska bärplockare som tydligen inte hittat tillräckligt många bär att plocka i år. De har blivit utlovade att tjäna uppemot 1000 kronor per dag i de svenska skogarna. Själva resan hit skall enligt uppgift från SVT kosta en årslön för bärplockarna. Nu känner bärplockarna sig lurade och sitt strejkar i en kommunal gymnastiksal enligt SVT.

Sven Otta Littorin var i SVT under tisdagskvällen och intygade att bärplockarna var här lagligt och att detta just var modern arbetskraftsinvandring. Detta kan ju tjäna som ett exempel på denna nya arbetskraftsinvandring som regering så ivrigt omhuldar. Littorin undrade varför LO inte tagit denna grupp arbetare under sina vingars skydd, han påpekade flera gånger under nyhetsinslaget att det var märkligt att LO inte agerade för denna grupp. Tänker man efter lite så är det dock inte så märkligt. Dessa bärplockare har inte betalat in någon fackföreningsavgift och det är inte realistiskt att de skall göra det heller från Thailand, långt innan de bestämt sig för att plocka röda och blå bär i ett främmande land långt borta.

I SvD står det att moderaterna skall satsa på ungdomen och den arbetslöshet som denna grupp dras med inför det kommande valet. Nu undrar jag varför inte svenska ungdomar kan plocka dessa bär, om det nu till äventyr skulle finnas några bär att plocka. Är svenska ungdomar för fina eller för lata för att plocka bär enligt moderaterna? Eller skall bären ”öronmärkas” för utländska plockare p.g.a. någon slags globaliseringsiver? Jag har själv plockat bär som extrainkomst under min tid som Norrlänning, det var ganska trevligt med mycket frisk luft och motion. Låt de arbetslösa svenska ungdomarna i alla fall plocka bär om det nu inte finns andra jobb.

Länk DN

Länk SvD

Vad är det för samhälle vi bygg åt oss?

Jag tycker om att cykla om somrarna, ibland har jag cyklat genom storskogarna vid Gladökvarn och vidare till Länna och Vidja. Mitt i storskogen ungefär vid Gladökvarn går en smal traktorväg som är helt underbar att cykla. Det är oftast väldigt långt till närmaste människa och det enda som hörs är naturens egna läten. Vid denna traktorväg upptäckte jag för några år sedan en liten stuga. Den såg gammal och förfallen ut men ändå hade den en viss charm. Den såg dessutom ut att vara gammal och ha anor från svunna tider. Jag greps av en oförklarlig kärlek till detta hus som låg mitt i den svenska ”urskogen”. För ett par år sedan när jag cyklade förbi den lilla stugan såg jag att den upprustats och snyggats till, jag skäms inte för att tala om att hjärtat tog ett glädjeskutt under bröstet. Det satt också ett emblem vid dörren som visade att en motorcykelklubb tagit den lilla stugan under sina vingars beskydd.

I dag läser jag med sorg i hjärtat att den lilla stugan (från 1740 visade det sig) ute i storskogen brunnit ned. Brandorsaken är inte klarlagd vad jag vet ännu, men min första reaktion var att någon satt eld på stugan med flit. Den låg så till att den var helt oskyddad och vem som än ville skulle ha en hel natt på sig att göra precis vad den ville därute i obygden. Vi håller ändå tummarna för att brandorsaken var naturlig denna gång.

Oavsett hur denna brand startade så lever vi i ett samhälle där skolor, polisbilar, butiker och andra saker brinner med jämna mellanrum. Allt som är oskyddat brinner med en kuslig regelbundenhet. Vår historia brinner också upp med skolor och butiker, på Gärdet brann en gammal ek upp som såg dagens ljus på medeltiden. Brinner våra historiska minnesmärken inte upp skall det anläggas en stormarknad eller en ”upplevelsepark” som skövlar vår historia, ofta med motivationen att det skapas några jobb.

Ekonomiskt har vi det bra, de som har någorlunda bra jobb har det t.o.m. mycket bra. Vi har mobiltelefoner, bilar och datorer som får oss att känna oss rika. Vi lever i ett betydligt otryggare samhälle än fordom dock. Sammanhållningen och känslan av samhällelig gemenskap har försvunnit. Vi upplever inte längre att vi bygger vårt samhälle gemensamt med gemensamma intressen, att vi alla arbetar mot samma mål.

Vi arbetar faktiskt inte längre mot samma mål, vi har faktiskt inte längre den gemenskap vi fordom hade. Vi som tänker på andra värden än mobiltelefoner och bilar som livets högsta mål, vi som vill återskapa den gemenskap och något av den trygghet vi fordom hade, kallas ”främlingsfientliga” och skall ”isoleras” till varje pris. Klyftorna och motsättningarna mellan olika grupper i samhället blir därigenom definitiv. Vi som vill att samhället byggs med andra mål och värderingar än ”fri rörlighet” och globalisering” framställs plötsligt som ”onda”, ofta med någon slags fobi som t.ex. xenofobi eller homofobi.

Det är inte bara Rosengård som brinner, hela vårt samhälle brinner på ett symboliskt plan. Ja inte bara på ett symboliskt plan utan i låg skala även bokstavligt. Är detta verkligen det samhälle vi vill lämna över till våra barn och barnbarn? Är det detta samhälle som våra förfäder hade som vision om när de slet och släpade hela livet? Är det verkligen så här vi vill ha det, innerst inne?

Baylan uttalar sig I SvD

SD skulle bli vågmästare i den opinionsundersökning som publicerats nyligen och företrädarna för de nuvarande riksdagspartierna skall planenligt tävla om sitt avståndstagande från allt samarbete med de förskräckliga Sverigedemokraterna. Baylan uttalar sig ännu planenligare i SvD och fäller detta intelligenta uttalande.

Vi har ett visst övertag mot regeringen och nu kommer arbetslösheten och sysselsättningen att bli huvudfrågor fram till valet. Det är två områden där det går åt fel håll, vilket regeringen bär ansvaret för

Arbetslösheten OCH sysselsättningen? Jag trodde att det var samma fråga, arbetslöshet är negationen av sysselsättning. Det är uppenbart att Baylan och andra politiska företrädare vill att vi, som i precis alla valrörelser jag varit med om i mitt ganska långa liv, enbart skall tala om denna arbetslöshet. Nu tror jag dock inte att det blir så i denna valrörelse, det är dags för en förnyelse i våra valrörelser. Det gäller att inte vara konservativ och köra på i samma gamla hjulspår Baylan, det är dags för förnyelse.

Länk SvD

Vad menar Reinfeldt?

Enligt senaste väljarunderökningen så skulle SD bli vågmästare i en kommande regering. Det skrivs en del i våra tidningar om detta förhållande naturligtvis. Reinfeldt upprepar vad han tidigare sagt att han inte vill ge SD ”onödigt medialt utrymme”. Sannolikt vill Reinfeldt inte heller ge Socialdemokraterna mer medialt utrymme än nödvändigt. Men i den senaste artikeln i SvD fäller ändå Reinfeldt några kommentarer som är lite märkliga. Så här säger han i artikeln.

Sverigedemokraterna ska inte ha onödigt mycket medialt utrymme där de ständigt görs spelteoretiskt intressanta. Det riskerar att leda till att väljare agerar smart snarare än att de utgår ifrån regeringsalternativ.

När väljare agerar ”smart” röstar de alltså på SD enligt Reinfeldt själv. Han vill alltså ge bilden av att det finns två regeringsalternativ och två politiska linjer, inget därutöver. Nu vet vi att missnöjet växer hela tiden med dessa två linjer i svensk politik. Två linjer som dessutom går ihop alltmer. Massvis med politiska bedömare har intygat att skillnaden mellan blocken blir mindre och mindre. Vidare säger Reinfeldt så här i artikeln.

Det är välbekant att väljare har flera ingångar i sitt valbeteende och en kan vara att man påverkas av resonemang om att sända signaler eller så.

Ja, vad är det för fel på att sända signaler Reinfeldt? Den väljare som överhuvudtaget vill sända en signal är en mycket missnöjd väljare Reinfeldt, skall inte han få visa sitt missnöje och sända en signal? Oavsett vad Reinfeldt tycker och vill så kommer en kraftig signal att skickas på valnatten, var så säker Reinfeldt.

Länk SvD

AFA bortkörda av den grupp de säger sig företräda

Ingen har väl missat den ”gatufest” som skulle hållas i Rosengård av en grupp som kallas ”Reclaim Rosengård”. Det är nog ingen vågad gissning att denna grupp som avslutade ”festen” med att kasta sten på poliser i vanlig ordning, innehåller medlemmar från AFA till RF. Dessa grupper säger sig företräda invandrare mot de hemska rasisterna i partier som SD och ND. Ofta har medlemmar i AFA och RF använt oprovocerat våld mot enskilda medlemmar i demokratiska partier, med ursäkten att de företräder invandrargrupper och utför en gudabehaglig gärning när de t.ex. ställer sig och sparkar på en liggande kvinna.

Det är på ett sätt ganska logiskt att medlemmar ur dessa obskyra grupper ordnade en ”gatufest” i Rosengård, det är ju de boende i Rosengård de säger sig vilja värna om. Nu visade det sig att de boende i stadsdelen Rosengård inte alls var förtjusta i denna falang av våldsvänstern. Det roliga inträffade att AFA med dess olika grupperingar blev bortkörda av dem de säger sig företräda, ja man kunde på ett nyhetsinslag t.o.m. skåda hur en AFA-medlem åkte på en rak höger av en mycket upprörd invånare i stadsdelen.

Dock måste man undra varför båda tidningarna använder ordet ”aktivister” om medlemmarna i dessa autonoma grupper. Kastar man sten mot poliser samt förstår polisfordon borde man inte kallas aktivist utan ligist. I vilket fall anmodas vår fria press att använda ett lämpligare ord framledes än ”aktivist”.

Länk DN

Länk SvD