Ni har väl inte glömt valrörelsen? Ett mediedrev utan dess like för att hindra SD från att komma in i riksdagen. Främst tidningarna DN, SvD, Aftonbladet och Expressen kastade all journalistisk heder över bord och drev sin kampanj mot ett parti vars åsikter de inte gillade. Även på andra håll gick kampanjen mot SD överstyr.
Det gick så långt att idrottsstjärnor (nåja, de flesta som skrev under har sin karriär bakom sig) offentligt gick ut och uppmanande sina fans att inte rösta på SD. Gör tankeexperimentet att detta hänt i Ryssland, eller i Berlusconis Italien, vad hade de vanligtvis så välkammade svenska politikerna och journalisterna sagt då? Så här såg idrottsmännen upprop ut.
Vi har många gånger representerat Sverige, stått upp för nationalsången och sett den svenska flaggan hissas för att hylla vårt land.
Idrott handlar om förbrödring, att kämpa för varje seger men att alltid respektera varandra och aldrig någonsin se ner på någon på grund av dess hudfärg, dess ursprung, dess namn. Rasism och idrott hör inte ihop, idrott handlar om att alla ska kunna tävla på lika villkor och att ingen diskrimineras. Detsamma ska gälla i övriga samhället.
Därför vill vi med detta upprop vända oss direkt till dig som stöttat oss och stått upp för oss.
Vi ber dig, för Sveriges skull, rösta inte på ett främlingsfientligt parti i valet på söndag så att de kommer in i Sveriges riksdag.
Stå upp för de värden som idrotten, och vårt land står för, det som gör oss alla stolta, för allas lika värde. Stå upp mot rasism och mot främlingsfientlighet.
Nu ser varken jag eller andra som röstade "fel" ned på någon med annan hudfärg än min egen, jag skulle inte drömma om att se ned på någon för dess ursprung. Däremot har Sverige en immigrations och integrationspolitik som är fullstädigt vansinnig, vilket är en helt annan sak.
Rasism och idrott hör inte ihop säger detta upprop (som säkert är författat av en PK-journalist, idrottsmännen själva har väl i förekommande fall dyslexi). Inför OS i Peking sade idrottsrörelsen att idrott och politik inte hör ihop, i samband med en föreslagen bojkott p.g.a. Kinas agerande i Tibet. Jag stöttade idrottsrörelsen då jag inte tycker att idrottsmän skall göra politikers jobb. Så fel jag hade, här går ju delar (i.o.f.s. små delar) av idrottsrörelsen själva ut och pekar ut ett politiskt parti man helst inte skall rösta på, detta mitt i en valrörelse. Hur skall vi reagera nästa gång idrottsrörelsen säger att idrott och politik inte hör ihop? Skall vi gapskratta eller skall säga något mycket värre?
Jag är starkt emot rasism men jag är för demokrati, åsiktsfrihet och yttrandefrihet, därför skäms jag för våra enfaldiga lättledda f.d. idrottsstjärnor som alldeles tydligt har sina preferenser i kroppen och inte i huvudet. Dessa föredettingar skrev under uppropet
Peter Forsberg, olympisk mästare ishockey, (har nog råd att bo på behörigt avstånd från alla problemförorter)
Börje Salming, hockeylegendar, (men är inte legend för sin tankeverksamhet. har läst hans "bok", han vägrade skriva under ett upprop som laget satte ihop och som krävde bättre villkor för spelarna)
Markus Näslund, Tre Kronor, Modo,
Carolina Klüft, olympisk mästare sjukamp,
Pontus Wernbloom, fotbollslandslaget,
Staffan Olsson, dubbel världsmästare handboll, (klipp dig för fan, du ser ut som Sitting Bull)
Pär Mårts, förbundskapten Tre Kronor,
Björn Ferry, olympisk guldmedaljör skidskytte, (såg ett inslag när han gick ut i skogen och pratade med granarna på tomten, du Ferry, du lever inte riktigt i verkligheten va?)
Challe Berglund, olympisk guldmedaljör, världsmästare ishockey,
Heidi Andersson, sjufaldig världsmästare armbrytning, (mycket mångkultur där du bor va?)
Helena Ekholm, världsmästare skidskytte,
Anette Norberg, olympisk mästare curling,
Eva Lund, olympisk mästare curling,
Cathrine Lindahl, olympisk mästare curling,
Anna Svärd, olympisk mästare curling,
Stefan Lund, coach team Norberg,
Gustav Larsson, olympisk silvermedaljör cykel,
Jonas Claesson, trefaldig världsmästare bandy,
Per Svartvadet, Modo, Tre Kronor,
Niklas Sundström, Modo, Tre Kronor,
Mattias Timander, Modo, Tre Kronor, (skall det inte vara Alice i förnamn?)
Andreas Johansson, Modo, Tre Kronor,
Jimmie Ölvestad, Djurgården, Tre Kronor,
Christoffer Edlund, dubbel världsmästare bandy,
Stefan Schwarz, VM-bronsmedaljör 1994,
Jörgen Kruth, världsmästare thaiboxing.
Länk Aftonbladet
Vi läser om ännu ett skammord, denna gång i Katrineholm. En 62-årig man har dödat sin egen dotter 21 år gammal. Orsaken till mordet var enligt mannens försvarsadvokat att " flickan har vanhedrat honom i hans roll som familjens överhuvud". Detta enligt den lilla artikel i som införts i SvD, i DN letar förgäves efter en artikel om nyheten. Jag minns uppståndelsen när Fadime Sahindal mördades, varför detta minst sagt ljumma intresse i dag? Är denna flicka mindre värd en Fadime som trots allt fick hålla ett tal i riksdagen? Eller har vi börjat vänja oss vid dessa skammord?
Det är lätt att från min kant dra politiska växlar på detta illdåd, dock skall vi inte glömma att dessa händelser gömmer djupaste tragik. Min åsikt är glasklar, mördar man sin egen dotter för att hon blivit för "svensk" så har man inte i detta land att göra, man skulle aldrig fått uppehållstillstånd. Åk "hem" och praktisera är snedvridna "heder", här är det djupaste skam.
Jag tycker att vi bör stödja Sara Mohammad och hennes kamp mot detta skamvåld. Skänk en slant och köp gärna nålarna som finns till försäljning hos "Glöm aldrig Pela och Fadime", det är en heder att bära dessa nålar.
Länk SvD
Länk Glöm aldrig Pela & Fadime
De senaste veckorna har bl.a. SVT tagit upp hur Sverige halkar ned jämfört med andra Europeiska länder på en del viktiga områden. Vi har enligt SVT Europas sämsta järnvägsunderhåll, enligt DN visar det sig också med återkommande problem med tågtrafiken.
Länk
Vi har också med vår pensionsreform halkat ned kraftigt även när det gäller pensionerna till pensionärerna. Vi har återigen enligt SVT Europas sämsta pensioner jämfört med den lön vi erhållit vid aktivt arbete. Enligt DN så har vi i genomsnitt 65 procent av vår slutlön i pension. Grekland har 120 procent i pension jämfört med slutlönen (vilket kanske indikerar en av orsakerna till deras finansiella kris) Nederländerna har 104 procent i pension jämfört med slutlönen.
Länk DN
På område efter område halkar vi ned jämfört med våra grannländer. Utvecklingen går bakåt vilket också visade sig i FN:s Human Development Index, där Sveriges kurva går rakt ned till skillnad mot andra jämförbara länder där kurvan pekar uppåt.
Länk blogg
Ett område som är svår att mäta men där vi måste ligga i botten med jämförbara länder är samhällsjournalistiken. Vi läser på PI att en verksam journalist (Rebecka Edgren Aldén) twittrar och hjälper AFA med kartläggning av politiska motståndare. Isobel Hadley-Kamptz är där och stöttar Aldén i hennes kontakter med AFA, samma Kamptz som på valnatten skrek ut att hon "hade lust att döda någon". På en annan hemsida läser vi att TV4:s Jens Tholin visar ett nyhetsinslag med bild på en SD-företrädare, samtidigt som han läser upp mycket noga utvalda kommentarer från företrädarens hemsida. Man får felaktigt intrycket att det är företrädarens åsikter som läses upp.
Länk PI
Billiga knep, starka vinklingar och rena lögner hör nu till vardagen inom svensk journalistik. När det gäller den journalistiska nivån ligger vi ännu sämre till än när det gäller både järnvägsunderhållet och pensionerna.
Tydligen har förre Folkpartiledaren Maria Leissner utsetts till både demokratiambassadör samt fått i uppdrag av integrations och jämställdhetsdepartementet att "se över integrationen av romer". Bara det torde uppfattas som mer än nödvändigt förnedrande får med romsk påbrå. Det skall bli värre ser vi när Allan Schwartz beskriver Leissners arbete i en artikel på Newsmill.
För det första så verkar demokratiambassadör Leissner ha vägrat romerna att ta del av offentliga handlingar, skulle kvinnan inte vara en ambassadör för demokratin? Därefter så beskriver Schwartz hur Leissner i princip behandlat romerna som mindre vetande, eller är det i själva verket regeringen som är skyldig till detta, som utsåg en representant som Leissner att företräda romerna? Så här skriver Schwartz i sin artikel.
Nu skräms vi romer av de förslag som föreslås av demokratiambassadören Maria Leissner i betänkandet Romers rätt - en strategi för romer i Sverige (SOU 2010:55). Hon skyr inga medel när det gäller att försöka svartmåla svenska folket i romernas namn, något som vi inte alls önskar göra. Hon talar i vårt namn på ett sätt som inte sammanfaller med vad vi tycker, tänker och vill säga själva.
Låt oss alltså få detta rätt (det är inte helt lätt). Romerna protesterar mot att Leissner svartmålar svenska folket i romernas namn. Man tror inte detta är sant, det är faktiskt värre än någon febrig fantasi av Kafka. Det finns bara ett sätt att beskriva det politiska klimatet i vårt land, det är i sanning sjukt. Vidare i Schwartz artikel står det så här.
Så som framkommer i betänkandet vill Leissner att man ska kasta en anklagande syndabocksmantel på det svenska folket och få svenskarna att erkänna övergrepp, rasistiska illdåd etc. Detta ska ske genom en "sannings- och försoningskommitté", som Leissner vill driva fram. Först därefter - så att Leissner ska ha en uppgift under lång tid framöver - ska det "byggas broar" mellan romerna och majoritetssamhället.
De som skall ha en anklagande syndabocksmantel är Leissner och hennes förvirrade politiska kamrater. Sanningens ord skall tydligen komma från en marginaliserad grupp som romerna för att riktigt framstå i allt sitt vanvett. De Leissner skulle bygga broar till är det folk som hon en gång representerade. Hur kunde denna kvinna bli partiledare? Vi läser häpet vidare.
Vi förundrar oss också över att Leissner återkommande vill göra oss romer till offer där vi utmålas som inkompetenta och underlägsna människor, som behöver ledas av statliga svenska tjänstemän med henne i spetsen.
Förmodligen har Leissner en människosyn som alla sverigedemokrater tar starkt avstånd ifrån. Man baxnar hela tiden när man läser Schwartz text, samt undrar hur många romer som står bakom Schwartz i hans fräna angrepp på Leissner och det hon representerar. Hela artikeln går i samma spår men ett sista klipp vill jag ändå lägga till.
Vi kan omöjligt stödja ett så diktatoriskt agerande som vi funnit hos Leissner. Vi kan inte heller stödja det angrepp som hon öppet i betänkandet riktar mot det svenska folket och samhället. Det är hennes ord och syn, inte romernas.
Det är lustigt att just en person som utsetts till "demokratiambassadör" beter sig som..., ja nästan som Bengt Westerberg. Lika tragiskt (i sanning) är det att svenska folket försvaras av romer, mot en politiker som en gång var satt att representera svenska folket.
Leissner är en förbrukad politiker som väl aldrig varit särskilt framstående, hennes utnämnande som partiledare grundar sig nog på "könskvoten". För att förstå allt det snedvridna med Leissner och hennes arbete måste vi förstå att Leissner är en produkt av ett politiskt klimat, en politisk kultur som gradvis vunnit insteg i vår riksdag. I själva verket är Leissners genomklappning ett symtom på samma problem som det Socialdemokratiska partiets genomklappning. En avskärmning från verkligheten och det folk som politikerna i vårt land är satta att representera.
Länk Newsmill
Gunnar Sandelin har fått in en artikel i GP där han skriver sanningen om Sveriges omvandling till ett mångkulturellt samhälle, immigrations och integrationspolitiken samt den roll media spelat i hela denna process. För oss som vanligtvis tar del av systemkritiska bloggar är detta vardagsmat och så självklart så det vore ohyfsat att citera eller kommentera artikeln.
En annan aspekt som då och då dyker upp i mitt som i en del andras sinne är hur de politiker som stått för denna katastrofala politik (som Sandelin beskriver) tänker och känner i dag, nu när det börjar bli uppenbart att hela den omvälvande politiken varit ett enda stort misstag. Hos rätt många av de politiker från sjuklövern måste sanningen dyka upp, kanske som en ilning av ångest, kanske som en blixt i kallt ljus. Kanske dyker sanningen upp när de läser Sandelins artikel, eller när de nästan av misstag läser Politisk Inkorrekt. Kanske dyker en glimt av sanningen upp när de av någon outgrundlig orsak förvirrat sig ut i någon förort.
Vad känner dessa politiker eller f.d. politiker då? När sanningen letat sig in bakom alla försvarsmurar. Socialdemokraterna Hjalmar Mehr och Joakim Garpe rev de gamla (halvt ruttna) Klarakvarteren. De var bedagade men charmiga kvarter. På marken av de gamla Klarakvarteren byggde de upp ett omänskligt hårt och kallt kontorslandskap som sannolikt initierat många allvarliga depressioner hos Stockholms befolkning. Kritiken blev förödande mot främst Mehr och Garpe, trots att i princip inget parti röstade emot rivningen och de efterkommande byggplanerna. Men vilken kritik och skuldbörda kan man vänta sig när samma sak händer ett helt land, som dessutom var i betydligt bättre skick än de gamla Klarakvarteren?
Blir de aldrig rädda, de som har ansvaret för vår samhällsomvandling? Drabbas de inte av svårmod, ångest? Är de aldrig rädda för folkets och eftervärldens dom?
Länk GP
Mona Sahlin avgår under partikongressen i mars. En nyhet jag för en gång skull är först med i vårt land (förmodligen).
Länk SVT
Förmodligen ett nödvändigt beslut efter valförlusten samt de kritiska kommentarer som sipprat fram med jämna mellanrum. En sådan typisk spik i Sahlins kista var när Margareta Winberg i en intervju pekade på det kompakta motstånd hon mött mot Sahlin ute i landet under valrörelsen.
I SvD står det att Ibrahim Baylan beklagar beslutet. Det stämmer säkert och Baylans egen position är förmodligen starkt hotat efter Sahlins avgång (nästan i samma läge torde Lundby-Wedins också befinna sig i).
I DN står det så här om Sahlins beslut.
Mona Sahlin ville inte peka på någon enskild punkt som fått henne att fatta beslutet men sa att oron i partiet gjorde att hon nu var tvungen att bestämma sig för om hon skulle stanna kvar eller fortsätta som partiledare
Förmodligen är Sahlins framställning sann, i alla fall om man lägger till påtryckningarna på hennes avgång samt det ohållbara läge som uppstått för henne själv som partiledare.
Länk SvD
Länk DN
TCO:s ordförande (sedan många år) Sture Nord tar upp de nyligen upptäckta problemen med våra nya regler för arbetskraftsinvandring. Det handlar om att arbetare anställs till löner som inte går att leva på, om arbetstider som torde strida mot alla avtal mellan fack och arbetsgivarorganisationer samt om en del annat också. Nord skriver att TCO varnade för missbruk av dessa regler redan under remissbehandlingen. Jag läste inget om detta då, men det var många som misstänkte att dessa problem skulle dyka upp. Människor som inte satt i varken regering eller riksdag kunde med lätthet se dessa problem komma, tydligen så blir det svårare att se sådana saker när man väl sitter i beslutande position. Så här skriver Nord i sin artikel.
I dag kan arbetstillstånd bara beviljas om den sökande kommer att kunna försörja sig och sin familj på arbetet och om löner, försäkringar och övriga anställningsvillkor är minst lika bra som de som följer av svenska kollektivavtal eller praxis i yrket eller branschen. Berörd facklig organisation har rätt att yttra sig över varje enskild ansökan för att tillse att löner och villkor håller måttet.
Men detta stämmer ju inte. Vi har ju sett inslag i TV där människor arbetar 12 timmar per dag för en lägre lön än vad mellanstadiebarn får om de tvättar bilen åt pappa. Systemet fungerar inte i praktiken, precis som alla förstod att det inte heller skulle göra. Det var aldrig meningen att de som blir anställa utanför Europa skulle ha samma villkor och avtal som svensk arbetskraft, då skulle ju vitsen med hela denna arbetskraftsinvandring försvinna. För att komma tillrätta med problemen föreslår Nord denna åtgärd.
• Gör en vandelsprövning av den presumtiva arbetsgivaren.
En arbetsgivare som har till exempel skatteskulder (och därmed inte ens gör rätt för sig gentemot den svenska staten) bör inte ha möjlighet att rekrytera personer från andra länder, då risken för att inte heller de kommer att få betalt är för stor.
En vandelsprövning behövs alltså inte i dag?! Vilket skumraskföretag som helst kan alltså anställa någon från t.ex. Gambia, helt enligt reglerna. Hur dåligt kan ett regeringsförslag vara för att ändå genomföras? Kan t.ex. en pizzabagare anställa sina kusiner från Irak och betala ut fejkade löner bara för att få dessa till Sverige?
Frågan måste ställas varför vi skall ha denna typ av arbetskraftsinvandring. Den enda förklaring som på ett någorlunda vettigt sätt kan ge ett svar är att regeringen vill pressa ned lönenivån. Då kommer frågan upp varför våra fackföreningar gått med på denna typ av invandring, de skall ju arbeta för sina medlemmars intressen, vilket inte kan vara att pressa lönenivåerna i vårt land.
Den tredje största gruppen som fick arbetstillstånd var restauranganställda på nästan 800 personer. Vi har en arbetslöshet just nu på 8,2 procent, vilket borde motsvara nästan 400,000 personer. Behöver vi verkligen importera arbetskraft till att servera mat till restauranggäster när vi har en sådan arbetskraftsreserv? Vårt samhälle blir mer och mer likt det som rådde i de inre delarna av USA runt förra sekelskiftet, alltså rena "Vilda västern". Det folkhem vi fordom hade har monterats ned, detta med hjälp av Socialdemokratiska partiet (som en gång byggde upp det) och våra fackföreningar. Det märkliga i sammanhanget är kanske att höga socialdemokrater sedan undrar varför människor inte längre röstar på dem.
Länk SvD
