Valrörelsen har sparkat igång – Jenny Bengtsson hot och allas lika värde

Nu har Jenny Bengtsson, ordförande för restaurang och hotellfacket, blivit utsatt för hot (och hat tydligen), kommenterat i dagens SvD. Två händelser är polisanmälda och de är säkert verkliga hot. I övrigt har vi ingen aning om hur många hot Bengtsson erhållit, inte efter den mediekampanj som följde efter att Mazetti skrivit en rätt provocerande krönika i ICA-kuriren [ICA-Kuriren, 13-01-02 Svårt att finna en riktig ”svensk”] där media basunerade ut att kommentarerna innehöll massvis med hat och hot. Jag läste i alla fall 250 kommentarer, där de flesta kritiska kommentarer höll en hövligare ton än den artikel de kritiserade. Något hot hittade jag inte alls, men kan ha förekommit i de över tusen kommentarer som publicerades (kommentarerna skall ligga uppe på nätet). I vilket fall så gav media en mycket skev bild av Mazettis artikel och reaktionerna på denna. Vilket är själva poängen, i ett makroperspektiv. Media har satt i system att skildra en sida av verkligheten, men inte den andra. Ja, en hel del krönikörer har på sistone belyst ”hatet från vänster”, vilket är bra.

Låt mig för säkerhets skull med skärpa påtala, alla hot (och även oartikulerat hat) är både förkastligt, många gånger olagligt och definitivt kontraproduktivt. Därför uppmanar jag alla som är aktiva på sociala forum att låta bli detta. Skaffa en sandsäck att slå på i stället och skriv inte saker i affekt. Det är lättare sagt en gjort men följ regeln i alla fall.

Ingela Edlund. Andra vice ordförande LO, har i SvD skrivit en artikel om hoten mot Bengtsson, en artikel som andas en del ren politisk propaganda. Edlund och Ella Niia skriver att de är oroliga inför den fortsatta valrörelsen. De är inte ensamma om den oron. Många SD-medlemmar har till mig vittnat om en oro inför valrörelsen, och om hur media skall agera den sista månaden innan valet. Minnen från förra valrörelsen 2010 förskräcker. Edlund och Niia skriver inte bara om hot mot Bengtsson, utan även om ”hat” riktat mot henne. Nu har Bengtsson uttryckt en del hat själv, vilket de självklart förbigår med tystnad. Nej, att Bengtsson gett uttryck för hat är ingen anledning till att hon skall bli hotad. Men när de nu inte bara nämner hot i artikeln, utan även hat , blir detta relevant att bemöta.

I själva verket uppträdde Bengtsson så provokativt så man nästan misstänker en bakomliggande strategi bakom det hela. När man märker att någon uppträder avsiktligt provokativt, gå inte i fällan och svara med samma mynt. Gör vänstertrollen besvikna med att fullständigt ignorera dem i stället. Det är ganska självklart att om någon uppträder maximalt provokativt, så VILL de ha kraftiga motreaktioner, om de nu planerar ännu en artikel eller vad syftet nu kan vara. Snälla -IGNORERA! Annars spelar ni dem rätt i händerna.

Så här skriver författarna i artikeln.

Hoten mot fackligt förtroendevalda som försvarar den grundläggande principen om alla människors lika värde är helt oacceptabla.

Ja, Bengtsson försvarar ”allas lika värde” på ett mycket mustigt sätt må man säga. Som denna länk visar.

http://favstar.fm/users/klasskamp

Dessutom kan man undra hur många av hennes uttalande verkligen går ihop med ”allas lika värde”

Vidare i artikel skriver Edlund följande:

En av LO:s viktigaste utgångspunkter är principen om alla människors lika värde och rätt

Författarna nämner detta om ”allas lika värde” inte mindre än fem gånger i artikeln. Men samtidigt skriver de fackliga företrädarna följande:

När det i juli startades en debatt om huruvida fackliga förtroendeuppdrag går att förena med medlemskap i Sverigedemokraterna, klargjorde flera LO-förbund sin ståndpunkt. Eftersom antirasismen är en central del av vårt fackliga engagemang, är en sådan kombination inte godtagbar;

Man får alltså inte vara medlem i SD om man skall ha fackligt förtroende uppdrag inom facket, men samtidigt skall alltså alla vara ”lika mycket värda”. Två tolkningar är möjliga, den första är följande.

1. Man får inte ha förtroendeuppdrag i facket, men är fortfarande lika mycket värd.

I detta fall så urholkas ”allas lika värde rejält”. Vilka fler uppdrag och vilka fler specialregler skall gälla vissa personer, fast man ändå kan anses ”lika värd”.

2. Alla är lika mycket värda, förutom sverigedemokrater.

Detta blir i förlängningen också problematiskt. Om man nu är mindre värd bara för att man har åsikter om immigrationspolitiken (i samsyn med övriga Europa dessutom), vilka fler åsikter kommer i framtiden att göra någon mindre värd? Är nazister, fascister mindre värda? Moderater och folkpartister, exakt när blir de också mindre värda? När de uttrycker synpunkter om Mellanösternkonflikten kanske? Vi har sett tendenser åt det hållet (se Löfvéns Facebook-uppdatering Mellanöstern-konflikten t.ex.).

Vad det hela nog handlar rätt mycket om avslöjar författarna i sitt sista stycke, där skriver de följande:

Vid valet den 14 september har vi alla möjlighet att säga ifrån mot hot och antidemokratiska yttringar, genom att välja parti och företrädare till Sveriges riksdag som också står upp för allas lika värde och ett demokratiskt samhälle.

Ja, det är val den 14 september och det överskuggar nog tjafs på våra sociala forum, ärligt talat. Det handlar om makt, mandat och pengar, bland annat. Slutligen, - är inte demokrati när alla tycker lika och klappar varandras ryggar när debattstudion slår av kameran. Demokrati är svårt och kämpigt. Demokrati är när jag får ha en annan åsikt om Sveriges immigrationspolitik än Ingela Edlund och LO, och när de får ha en annan åsikt i frågan än undertecknad, på samma villkor. Exakt det är demokrati. Så vem är mest demokrat och vem är minst demokrat?   

Vems ärenden springer Byggnads under Politikerveckan?

Under politikerveckan i Visby skall Expo och Byggnads ha ett seminarium där de skall torgföra hur Byggnads arbetat mot rasism på arbetsplatserna. Det är förvånande att Byggnads haft sådana problem på sina arbetsplatser, det är annars inget som varken facket eller arbetsgivarna gett några signaler om. Om det verkligen förhåller sig så att rasism härskar på landets byggarbetsplatser är initiativet lovvärt och även arbetsgivarna runt om i landet borde engageras i arbetet. Detta torde i sådana fall inte enbart vara en fråga för facket och den politiska organisationen Expo.

När vi läser texten till den inbjudan som finns på hemsidan ”Almedalsveckan” så blir vi tveksamma till vad syftet egentligen är med denna ”debatt” (som absolut inte verkar vara något som liknar verklig debatt). Så här står det på den allmänna inbjudan.

Hur bekämpar vi rasism och intolerans på arbetsplatserna? Byggnads är det LO-förbund som gått i täten när det gäller att aktivt arbeta med frågor som rör rasism och främlingsfientlighet. För att förtydliga den hållningen gav Byggnads Stiftelsen Expo i uppdrag att skriva en antirasistisk policy. I en tid när en ledande sverigedemokrat ifrågasätter att det verkligen var Sverige som vann Eurovision Song Contest, ensamkommande flyktingbarn pekas ut som ett hot mot vår välfärd och hög arbetslöshet riskerar att skyllas på invandring krävs det tydliga och målmedvetna strategier för att mota rasismen.

På normal svenska så är Byggnads det förbund som gått i täten för att förhindra att medlemmarna att rösta på SD, eftersom LO är starkt förknippad med det Socialdemokratiska partiet. En policy mot rasism i ett fackförbund vore helt meningslös om det inte finns ett manifest problem hos medlemmarna angående rasism, något vi aldrig hört talas om. Att Byggnads redan i inbjudan nämner att Söder hade åsikter om Melodifestivalen är en indikation på vad hela seminariet handlar om. Vad jag vet så var det enda Söder skrev ”Sverige?”. När det gäller att tolka korta twitter-kommentarer vet fantasin och kreativiteten inga gränser.

Ensamkommande flyktingbarn kostar självklart pengar liksom allt annat här i världen. Att just denna form av immigration skulle hota vår välfärd är väl en överdrift. Det huvudsakliga argumentet mot denna immigrationsform är att barn skall vara hos sin familj i sitt hemland. Sverige kan mycket väl hjälpa till med olika former av hjälpinsatser på plats för dem som har det svårt, men att flytta människor löser inga problem i grunden. De som emigrerar i form av ”ensamkommande barn” har det sannolikt inte svårare än alla de övriga ungdomarna i respektive länder (de kanske t.o.m. ligger en bit över genomsnittet, då flyktingsmuggling också kostar). Om man drar logiken i den nuvarande politiken till sin spets skulle det enda logiska då bli att flytta hela befolkningar. En politik som dels liknar etnisk rensning och dels är fullkomligt vansinnig.

Om vi har en arbetslöshet på en viss nivå, och dessutom får ett flöde av ytterligare arbetskraft så ökar rent matematiskt arbetslösheten. Denna enkla logik kan nog varken Expo eller Byggnads göra något åt. Antalet arbetstillfällen kan öka en del om det extra flödet av arbetskraft gör att lönenivån sänks, och priset på arbetskraft blir billigare. I sådana fall kan ju fler presumtiva arbetsgivare tänka sig att anställa några fler. Men vi kunde ju aldrig tro att Byggnads uppgift var att försvara ett system där lönenivåerna pressas nedåt.

Överhuvudtaget måste man fundera över vad Byggnads egentliga intresse och uppdrag består i. Är det i medlemmarnas intresse att genom den fria rörligheten av både vit och svart arbetskraft, öka utbudet och sänka lönerna för byggarbetarkollektivet? Att konkurrensen om arbetstillfällen blir hårdare och arbetslösheten högre med ett ökat utbud av arbetskraft måste vara uppenbart för alla. Så vems ärenden springer egentligen Byggnads?

Länk Almedalsveckan 

IF Metall och demokratin

Fackföreningar skall egentligen vara fristående organisationer med huvuduppgift att arbetar för sina medlemmars intressen. Nu är det ju inte riktigt så längre. Det är allmänt känt att LO-förbunden är knutna till det Socialdemokratiska partiet och LO:s ordförande sitter dessutom med i socialdemokraternas partistyrelse. Fackförbund har också tagit partipolitisk ställning på ett sätt som inte ingick i deras ursprungliga mandat. Vi har sett att främst Transport uteslutit medlemmar i SD, en ren partipolitisk åtgärd som torde falla långt från en fackförenings normala mandat. 


Det senaste av exemplen (och kanske det mest hårresande) är att IF Metall skall ordna en "utbildningsdag" om SD. Självklart vet fackföreningspamparna väldigt lite om SD, de har ju s.a.s. sin försörjning från annat håll. Metall ordnar därför denna "utbildning" i samarbete med experterna från Expo. Att en fackförening "granskar" ett enskilt riksdagsparti är i sig oerhört problematiskt. Att den gör det utan att kontakta eller låta någon från partiet vara med hör hemma i rena diktaturer eller möjligen i Putins Ryssland, men inte ens han skulle gå riktigt så långt förmodligen. Tänk tanken igen, en fackförening ordnar och betalar en utbildning om ett av riksdagens partier, för medlemmarnas pengar.  Så här ser anmälningsinformationen ut. 

Bara överskriften säger en del av det som komma skall. Det första avsnitt som skall tas upp är valresultatet. Detta torde stå klart för alla, det blev 5.7 procents riksdagsröster. 

Det andra avsnittet handlar om "Sverigedemokraterna och demokratin". Det vore lämpligare med ett avsnitt om "IF Metall och demokratin". Att en fackförening ordnar betalda utbildningsdagar för att få sina medlemmar att inte rösta just på detta parti, strider mot alla demokratiska principer. 

Det tredje avsnittet handlar om SD:s politik. Det är inte heller svårt att ta reda på alldeles själv. Här finns partiprogrammen, LÄNK, men då utan Expos "klargörande" kommentarer. 

Fjärde avsnittet handlar om hur de jobbar lokalt. Vi har ingen aning vad som kommer i detta avsnitt. Vi vet däremot att Expo torde ha rätt tunna kunskaper om detta ämne i alla fall. Ingen från SD pratar i princip med Expo och organisationen släpps inte in någonstans i SD:s organisation längre. Vad har förresten en fackförening med detta att göra?

Femte avsnittet har enbart rubriken "Europa". Antingen skall de ta upp att vi har fri rörlighet av arbetskraft inom EU. Vilket i sin tur innebär att människor från fattigare länder än Sverige kommer hit och tar arbeten för människor som är anslutna till IF Metall. Eller så skall de ondgöra sig hur folk har röstat ute i ett Europa, där socialdemokratin är kraftigt på tillbakagång överallt. Jag gissar väl på det senare alternativet. 

Att en fackförening håller betalda kurser om ett politiskt parti är egentligen lika osannolikt som om SD ordnade kurser om dagens välbetalda fackpampar. Att de dessutom bygger kursen på det allt annat än objektiva Expo är horribelt, rent demokratiskt. 

Fackföreningarna har spelat ut mycket av sin tidigare viktiga roll. De har glömt bort vad deras huvudsakliga uppdrag är och i dag sysslar de mest med partipolitik och allmänna floskler. Om det inte funnits så starka partipolitiska kopplingar skulle t.ex. IF Metall aldrig ha ägnat sig åt utbildningar som den vi beskriver här. En sann demokratisk fackmedlem med moraliskt patos har i princip bara en sak att göra, lämna LO och spara sin fackavgift till trevligare saker. Alternativt starta en egen fackförening, precis som brandmännen gjorde när Ylva Thörn fick ner deras löner efter den legendariska "Vi tar fighten" strejken. 

Länk Therese Borg

Länk Avpixlat

Länk IF Metall

UPPDATERING:

Nyheter24 har plockat upp tråden och gjort aff'är av att SD reagerat på fackkursen. Så här står det bl.a. på Nyheter24

Vi vill visa att SD inte är demokratiska, i alla fall om man kollar vad de härstämmar från, säger Michael Wallbom, studieorganisatör IF Metall Mälardalen, till Nyheter24.

SD bildades 1988 av en tämligen brokig skara människor som var starkt kritiska till Sveriges immigrationspolitik. Ser vi till alla som någon gång varit medlemmar i M och C så sticker knappast SD ut. Det enda Wallbom visar är att han och IF Metall inte vet vad begreppet demokrati innebär. De tror att demokrati är när alla sjunger samma visa och tycker exakt som dem. Det demokratiska patoset visar sig när man träffar någon som anmäler en avvikande uppfattning, inte när man möter någon som klappar en på ryggen. Wallner och IF Metall har skamligen misslyckats med det demokratiska provet.  


Länk Nyheter24

Wanja Lundby-Wedin gör ett sista utspel?

Wanja Lundby-Wedin går ut i DN-debatt, denna tummelplats för samhällets toppar, och gör ännu ett propagandanummer för sig själv. Som vanligt är det snömos både på tvären och längden, man orkar knappt läsa artikeln utan att drabbas av ett kroniskt trötthetssyndrom. Tydligen har Lundby-Wedin och LO gjort en enkätundersökning. Frågorna har ju inte varit av det mer överraskande slaget. Översatt till det språk verklighetens folk använder har de frågat 1000 medlemmar ”vill du få mer i plånboken?” Svaren har ju inte varit direkt överraskande. Så här skriver Lundby-Wedin i sin artikel.

Drygt tre av fyra LO-medlemmar (76 procent) vill att Socialdemokraterna bedriver en aktiv politik för minskade inkomstklyftor. Bara knappt var tionde tycker att inkomstklyftorna i Sverige borde öka. Socialdemokraterna måste förnya sin politik med jämlikheten som vassaste vapen.

Men socialdemokraterna gick faktiskt inte till val på minskade klyftor för de som arbetar, de gick till val på minskade klyftor mellan de som inte arbetar och de som arbetar, vilket är en helt annan sak. Problemet med socialdemokraterna är att de just övergett de som har normala arbeten, alltså arbetare och lägre tjänstemän. I stället har de gett sitt stöd till andra grupper i samhället. Det talas om HBT-frågor, om illegala flyktingar och alla andra mer eller mindre obskyra grupper. Varför skall en metallarbetare rösta på S om SD eller M för en gynnsammare politik för just dem? Därefter skriver Lundby-Wedin så här i sin artikel.

Bla, bla, bla, demokrati, bla, bla, bla, jämlikhet, bla, bla, bla. 

Nåja, det var kanske inte ett helt prickfritt citat, men ändå ganska nära. Jag förstår inte hur denna maskin av meningslösa floskler har kunnat bli ordförande för LO. Var det verkligen gubbarna i byggboden som valde henne till ordförande? Eller var hennes främsta merit hennes könsstatus? Wedin talar ofta och gärna om jämlikhet och minskade inkomstklyftor, allt medan hon själv sitter på otaliga styrelseuppdrag och tjänar storkovan. Man får lite bilden av en maffialedare som talar till sina springpojkar. 


Lundby-Wedin talar gärna om demokrati, ett tal utan det obligatoriska hyllandet av demokratin vore ju som en fredagskväll utan dyrt vin? Låt då gubbarna i byggbodarna välja sin egen ordförande. Är de så urbota korkade så de väljer en floskelproducent som Wedin så får de faktiskt skylla sig själva. 

Länk DN

Varför dessa regler

En rad fackföreningsledare (8 st. med bl.a. Wanja Lundby-Wedin) går gemensamt ut i en SvD artikel och kritiserar de nya reglerna för arbetskraftsinvandring som Alliansregeringen införde under föregående mandatperiod. Naturligtvis måste fackföreningsledarna i påbjuden tradition påtala att de är positiva till öppna gränser och arbetskraftsinvandring, de måste göra en pliktskyldig markering så de inte drar på sig anklagelser för att vara nationalistiska på något sätt. Som om vi hade stängda gränser innan regeringen ändrade sina regler. 


Som fackföreningsledarna skriver så har de skyldighet att uttala sig om de arbetsvillkor arbetsgivarna säger sig vilja ge de anställda. De har dock inget uppdrag eller någon legitimitet att kontrollera att dessa uppgivna villkor efterlevs, ingen har detta uppdrag. Man behöver inte vara särskilt intelligent för att förstå det meningslösa i lagstiftningen och fackets roll. Det är såpass lätt för arbetsgivare att kringgå all lagstiftning så man kan med fog påstå att hela lagstiftningen var en ren bluff från början. Så här skriver fackrepresentanterna om ett par av de krav de vill ställa i framtiden.

2. Återinför även den tidigare bestämmelsen som sa att arbetskraftsinvandring inte fick koncentreras till branscher vars svårigheter att rekrytera arbetskraft i Sverige beror på låga löner, dåliga arbetsvillkor eller dålig arbetsmiljö.

3. Bindande anställningskontrakt bör vara ett krav för arbetstillstånd. Idag beviljas ett upp till två år långt arbetstillstånd på en ansökan som lämnar fritt för arbetsgivaren att i efterhand backa från själva anställningen eller arbetsvillkoren. Enskilda personer eller fack som anser att arbetsgivaren brutit mot avtal ska kunna få sin sak prövad i domstol och få skadestånd.

Hela idén med den nya lagstiftningen var att förse vissa arbetsgivare med billig arbetskraft. Att påverka den svenska lönenivån var måhända för politiskt känsligt, i stället pressar man lönerna genom denna inhumana import av arbetskraft. 


Att inte bindande kontrakt från arbetsgivaren krävdes när regeringen ändrade lagstiftningen är inget annat än en stor skandal. Att enskilda personer efteråt kan gå till domstol och få sin sak prövad är vansinnigt när man redan från början kan kräva bindande kontrakt. Vilka betalar domstolarna för detta merarbete? Som om inte våra domstolar har nog att göra så får de ytterligare fall att ta hand om, som dessutom i grunden beror på slarvig och hafsig lagstiftning. 


Man kan framförallt fråga sig varför regeringen överhuvudtaget ändrade reglerna för arbetskraftsinvandring. Arbetslösheten är stor i vårt land, över 400,000 människor går utan arbete. Arbetskraftsbrist har vi inte haft sedan 60-talet. Våra industrijobb har försvunnit och under den senaste finanskrisen försvann det ytterligare en massa jobb som enligt ekonomiska experter aldrig kommer tillbaka. 


I går visade TV4 ett reportage från Söderhamn där arbetslösheten var bedövande stor. Migrationsverket hade placerat mängder med immigranter i redan tömda bostadshus. Allt detta skedde då arbetslösheten redan fått en betydande del av den ursprungliga befolkningen att flytta från staden. Det gick så långt att Söderhamns politiker låtit riva bostadshus så inte Migrationsverket skall kunna placera fler immigranter där. Frågan är då hur pass intelligent regeringens politik för arbetskraftsinvandrare är?

Länk SvD

Men varför denna arbetskraftsinvandring?

TCO:s ordförande (sedan många år) Sture Nord tar upp de nyligen upptäckta problemen med våra nya regler för arbetskraftsinvandring. Det handlar om att arbetare anställs till löner som inte går att leva på, om arbetstider som torde strida mot alla avtal mellan fack och arbetsgivarorganisationer samt om en del annat också. Nord skriver att TCO varnade för missbruk av dessa regler redan under remissbehandlingen. Jag läste inget om detta då, men det var många som misstänkte att dessa problem skulle dyka upp. Människor som inte satt i varken regering eller riksdag kunde med lätthet se dessa problem komma, tydligen så blir det svårare att se sådana saker när man väl sitter i beslutande position. Så här skriver Nord i sin artikel.

I dag kan arbetstillstånd bara beviljas om den sökande kommer att kunna försörja sig och sin familj på arbetet och om löner, försäkringar och övriga anställningsvillkor är minst lika bra som de som följer av svenska kollektivavtal eller praxis i yrket eller branschen. Berörd facklig organisation har rätt att yttra sig över varje enskild ansökan för att tillse att löner och villkor håller måttet.

Men detta stämmer ju inte. Vi har ju sett inslag i TV där människor arbetar 12 timmar per dag för en lägre lön än vad mellanstadiebarn får om de tvättar bilen åt pappa. Systemet fungerar inte i praktiken, precis som alla förstod att det inte heller skulle göra. Det var aldrig meningen att de som blir anställa utanför Europa skulle ha samma villkor och avtal som svensk arbetskraft, då skulle ju vitsen med hela denna arbetskraftsinvandring försvinna. För att komma tillrätta med problemen föreslår Nord denna åtgärd.

• Gör en vandelsprövning av den presumtiva arbetsgivaren.

En arbetsgivare som har till exempel skatteskulder (och därmed inte ens gör rätt för sig gentemot den svenska staten) bör inte ha möjlighet att rekrytera personer från andra länder, då risken för att inte heller de kommer att få betalt är för stor.

En vandelsprövning behövs alltså inte i dag?! Vilket skumraskföretag som helst kan alltså anställa någon från t.ex. Gambia, helt enligt reglerna. Hur dåligt kan ett regeringsförslag vara för att ändå genomföras? Kan t.ex. en pizzabagare anställa sina kusiner från Irak och betala ut fejkade löner bara för att få dessa till Sverige? 


Frågan måste ställas varför vi skall ha denna typ av arbetskraftsinvandring. Den enda förklaring som på ett någorlunda vettigt sätt kan ge ett svar är att regeringen vill pressa ned lönenivån. Då kommer frågan upp varför våra fackföreningar gått med på denna typ av invandring, de skall ju arbeta för sina medlemmars intressen, vilket inte kan vara att pressa lönenivåerna i vårt land. 


Den tredje största gruppen som fick arbetstillstånd var restauranganställda på nästan 800 personer. Vi har en arbetslöshet just nu på 8,2 procent, vilket borde motsvara nästan 400,000 personer. Behöver vi verkligen importera arbetskraft till att servera mat till restauranggäster när vi har en sådan arbetskraftsreserv? Vårt samhälle blir mer och mer likt det som rådde i de inre delarna av USA runt förra sekelskiftet, alltså rena "Vilda västern". Det folkhem vi fordom hade har monterats ned, detta med hjälp av Socialdemokratiska partiet (som en gång byggde upp det) och våra fackföreningar. Det märkliga i sammanhanget är kanske att höga socialdemokrater sedan undrar varför människor inte längre röstar på dem. 

Länk SvD

Diktaturens kreatur

Nader Hillawi står som andranamn på Sverigedemokraternas lista till kommunalvalet i Södertälje. Hillawi är utbildad ingenjör i sitt hemland Irak men arbetar som bussförare i Sverige. Hillawi skulle alltså vara den typiska invandrare som Sahlin skulle sluta till sin barm enligt alla de anekdoter hon ideligen berättat om högutbildade invandrare som kör taxi. Vi får väl anta att buss eller taxi inte spelar någon roll i detta sammanhang.

När det blev känt att Hillawi ställde upp för Sverigedemokraterna så fick han dock omedelbart problem med fackföreningen. Ordförande för fackföreningen i Södertälje kallade genast in Hillawi till sitt kontor och framförde krav i en hotfull attityd. Så här står det i Länstidningen om mötet när tidningen pratar med fackordföranden.

Kommunals Peter Boström vill inte berätta vad som sas på mötet.

– Lika lite som jag skulle kommentera ett rehabfall tänker jag kommentera en diskussion jag för med ¬enskilda medlemmar.
Hur ser du generellt på att kombinera medlemskap i SD och Kommunal?

– Att vara företrädare för Kommunal och medlem i Sverigedemokraterna är oförenligt. På samma sätt menar jag att det är oförenligt att vara företrädare för SD och medlem i Kommunal.

Boström vill inte säga vad som sades på mötet men jag har fått ett E-postmeddelande från Hillawi där han själv berättar hur mötet gick till. Mötet skedde för det första i en hotfull ton, besked hur Hillawi tänkte göra krävdes efter en halvtimmas betänketid. Det sades dock att om Hillawi gick ur SD skulle han få ALL hjälp och stöttning som överhuvudtaget kunde uppbringas.

Hillawi hade dessutom blivit lovad att få gå en tvådagars kurs på arbetsgivarens bekostnad, för det krävdes dock ett intyg från facket, som i vanliga fall är en ren formalitet. Nu fick inte Hillawi detta intyg av den humana och demokratiskt lagde Boström, därmed blev det ingen kurs för Hillawi. I E-posten som jag fick av Hillawi så jämför han samtalet med Peter Boström med de förhör han varit med om av den irakiska säkerhetspolisen. Vilket som var värst är inte givet, samtalet med Boström eller den irakiska säkerhetspolisen. En kamrat till Hillawi som också är utsatt för samma sak och var med på samtalet blev enligt Hillawi mycket rädd, precis samma rädsla kände Hillawi igen efter de förhör han och hans vänner varit med om med den irakiska säkerhetstjänsten under Saddam.

Jag vet inte hur många som läser denna blogg har, jag vet inte hur stor spridning detta får, men jag hoppas innerligt att våra politiker får detta upptryckt i deras ansikten så de tvingas ta ansvar. Gör de inget åt detta så är åsiktsfriheten och demokratin på samma rudimentära nivå som i Irak, vi har faktiskt en Irakflyktings egna ord på det. Jag förstår inte hur i all världen våra vältaliga och medietränade politiker skall kunna slingra sig ur detta, inte på ett trovärdigt sätt i alla fall. Låt oss stå upp som en man för Nader Hillawi, gör vi inte det blir det vår tur nästa gång.

Länk Länstidningen

Länk Kommunal trafiksektionen kontakt

Fackföreningarnas roll i det moderna samhället

Historiskt sett har LO alltid varit nära knutet till det Socialdemokratiska partiet. Det var inte så konstigt i början på 1900-talet, Socialdemokraterna var tydligt det parti som tog ställning för lönearbetaren mot arbetsgivaren. Det Socialdemokratiska partiet var närmast den politiska grenen av fackförbundet.

I dag har detta förhållande urholkats alltmer av flera orsaker. Den klass som går under benämningen ”arbetarklass” är svårtolkad i dagens samhälle. Många i den grupp som klassiskt kallas ”arbetare” har det bättre ekonomiskt än en majoritet av t.ex. tjänstemännen. Socialdemokraterna har själva övergett de som har vanliga lönearbeten för att ägna sin uppmärksamhet åt HBT-frågor, invandrare, allehanda minoriteter samt allmänt flummeri. Socialdemokraterna har också i övrigt rört sig in mot den mitt i ekonomiska frågor där allianspartierna också trängs. Vi kan inte ens minnas när socialdemokratiska företrädare nämnt den grupp de fordom representerade.

Precis som Gudmundsson skriver i en artikel på SvD så blir förhållandet mellan LO och det Socialdemokratiska partiet alltmer märkligt och ifrågasatt. Att en fackförening vars medlemskap bygger på den förutsättningen att medlemmarna skall sympatisera med ett visst parti är alltmer odemokratiskt börjar bli uppenbart. Gudmundsson tar upp ett fall där en medlem i transport som också är aktiv i KD uppmanats att lämna sina fackliga uppdrag.

Samtidigt som den rent logiska kopplingen mellan Socialdemokraterna och facket blir alltmer tveksam så ägnar sig fackföreningarna åt rent politiska frågor och ställningstaganden. Jag var själv med i en fackförening under många år. Fackföreningens egen tidning tog allt som oftast ställning i rent politiska frågor. Tidningen talade med självklarhet om hur positivt det var med mångkultur och hur hemska de människor var som inte förstått vitsen med införandet av denna ordning. Det hela slutade med att jag efter en brevväxling med chefredaktören för fackets tidning, lämnade fackföreningen.

Det skall också sägas att den fackförening jag var medlem i inte ägnade sig speciellt mycket åt medlemmarnas intressen utan verkar ha förfallit till ren partipolitik på heltid. Det fanns således ingen som helst orsak att längre betala in medlemsavgiften. En fackförening skall tillvarata sina medlemmars intressen, hur svårt kan det egentligen vara? De politiska partier vi har skall ägna sig åt politik. 

Länk SvD

UPPDATERING:

Tydligen har facket i skepnad av LO fått in en replik på Gudmundsson artikel. Detta på rekordtid, tänk om ett visst parti precis utanför riksdagen fick ge replik på samma rekordtid? Så här skriver i alla fall facket i SvD.

Ja, det är sant att Joakim Widell blivit av med ett fackligt uppdrag inom Transports Västeråsavdelning. Beslutet togs i samförstånd med Widell själv. Det handlar nu inte om vilket uppdrag som helst, utan om avdelningens fackligt-politiska utskott. Vars själva syfte är samarbete med socialdemokraterna och att verka för en rödgrön valseger.

Nej, det är inte konstigt att Widell (KD) fick kliva av det fackligt politiska utskottet, när det nu finns ett sådant. Det konstiga är snarast hur han kunde hamna där överhuvudtaget. Men det min och kanske även Gudmundssons kritik handlar om är att det FINNS ett sådant utskott.

Länk SvD

Ett fackförbund som verkligen lyckats

Vi har sett hur LO-förbund misslyckas att ta tillvara sina medlemmars intressen och i stället ägnar sig åt att förse sina företrädare med lukrativa styrelseposter. Ett fackförbund som verkligen lyckats tillvarata sina medlemmars intressen är Läkarförbundet. Uppdrag granskning tar i kvällen program upp hur Läkarförbundet lobbat för att minska antalet utbildningsplatser för läkare redan från 1990-talet och framåt till 2005. Alla institut och prognosmakare har varnat för läkarbrist, förutom läkarförbundet som trots att alla andra aktörer varnat för läkarbrist, i stället varnat för arbetslöshet för framtida läkare.

Nu visar det sig att SCB, högskoleverket och alla som gjort prognoser har haft rätt, läkarförbundet har hela tiden haft fel. Uppdrag granskning intervjuade läkarstuderande i Polen och på andra ställen utanför Sverige. Alla läkarstuderande som uttalade sig gav uttryck för samma envisa rykte, nämligen att läkarförbundet lobbat för att minska antalet utbildningsplatser och därigenom skapat den läkarbrist och det dyra och ineffektiva system med s.k. stafettläkare som vi har i dag. Uppdrag granskning visar också att läkarförbundet producerat ett stort antal debattartiklar och andra inlagor där de varnat för arbetslöshet bland läkare och propagerat för att skära ned antalet utbildningsplatser. En expert i programmet sade rent ut att någon brist på arbeten för svenskutbildade läkare aldrig någonsin existerat i vårt land.

Läkarförbundet har i sin policy att de skall verka för en god och human vård, de har uppenbarligen brutit mot sin egen policy som kanske aldrig varit en policy de följt till punkt och pricka. Man kan ändå förstå varför de framfört sin falska propaganda, de har velat höja lönerna för sina medlemmar, låt vara på ett mycket oetiskt sätt. Men att ansvariga politiker låtet sig påverkas av Läkarförbundet är obegripligt och fullständigt vansinnigt. Det är alltifrån regeringen Bildt och samtliga regeringar efter det som tydligen gått i samma uppenbara och obegripliga fälla.

Nu sitter vi här med ett stafettläkarsystem som är ungefär dubbelt så dyrt och mycket ineffektivare än ett vanligt system med fasta läkare. Vi skattebetalare betalar dubbla löner för kringflackande läkare som aldrig lär känna sina patienter och erbjuder en sämre vård än fasta läkare. Ansvaret vilar tungt på våra politiker som skall tillvarata våra intressen och se till att våra skattekronor används på absolut bästa sätt.

Länk SVT Uppdrag granskning

Länk DN

Apropå sumpdjur

Lars Weiss visade sig modig och på styva linan genom att kalla Sverigedemokraterna ”sumpdjur”. Tänk vad modigt av den inom media etablerade Lars Weiss. Hela det politiska etablissemanget samt delar av media har ju utsett SD till sin huvudsakliga antagonist. I det läget är Weiss modig och instämmer i kören. Det brukar sluta med att det som skiljer SD:s politik från de åsikter övriga partiers väljare har är någon diffus ”människosyn”. Vari denna skillnad explicit skulle bestå i har aldrig, till dags dato, fastslagits.

En något modigare man är dock Dennis Bäckman, ordförande för Pappers avdelning 86 i Oskarshamn. Han säger så här i nätupplagan av SvD i dag om Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin.

Det står mig upp i halsen att ta deras skit för alla misstag de gjort. Som fackligt förtroendevald får jag bara frågor kring deras affärer hela tiden och inte längre om något som förbättrar medlemmarnas situation.

Det är ord och inga visor. Heder åt Bäckman som vågar säga direkt till en tidning vad många i detta land förmodligen tycker och tänker. Nu undrar jag vad Weiss tycker om nämnda Sahlin och Lundby Wedin? Det är inga sumpdjur kanske? Men de som bor i förorten, som stiftar bekantskap med de problem vi själva skapat varje dag, de som arbetar och sliter, men som ändå inte har råd med att bo i ett franskt slott och dricka dyrt rödvin, DE är sumpdjur? Så modig du är Weiss, du skulle aldrig våga kalla maktens politruker för ”sumpdjur”, även om i princip hela övriga befolkningen verkligen tycker det. Det är nog solklart vilkas ärenden du springer Weiss. Jag sticker ut hakan och kallar DIG Weiss för en första klassens träskpadda (in your face punk!), du kan ju anmäla mig om du vill.

Länk SvD Sahlin, Lundby-Wedin och Bäckman

Länk DN

Skrota LAS

Jag är emot dagens lagar om anställningsskydd. Orsakerna till min motvilja är att vissa grupper stängs ute från arbetsmarknaden på ett sätt som jag upplever som orättvist, och jag tänker inte bara på ungdomar då. LAS-lagarna skapar en trög och orörlig arbetsmarknad som gör det besvärligare och bestydligt riskfullare för arbetsgivarna att anställa människor. Stefan Stenudd beskriver nackdelarna med LAS-lagarna betydligt bättre och målande än vad jag förmår göra så jag länkar hans artikel i stället, som jag själv skriver under till fullo på.

Stenudd om LAS

Fackets kräftgång

Fackföreningarnas kräftgång har förmodligen bara börjat. I en artikel i DN skriver Sture Nordh, TCO:s ordförande, att utvecklingen kan vändas. Ja det kan den, men då måste fackföreningar förvandlas från politiska organisationer till fackförbund som tar tillvara sina medlemmars intressen.

Enligt DN så har nästan 130,000 medlemmar flytt LO enbart för år 2007, det är en enorm siffra. Jag har själv uppmanat medlemmar att gå ur facket, medlemmar som inte delar fackpamparnas politiska värderingar. Människor har blivit uteslutna för att de tyckte fel, varit medlemmar i fel organisation eller parti. Fackförbunden driver en politisk agenda som harmonierar med de stora partierna i vissa viktiga frågor. Problemet är att i vissa av dessa frågor så har varken de stora riksdagspartierna eller facket en folkmajoritet bakom sig, ett faktum som varken fackpampar eller höga politiker verkar ha förstått.

Enda sättet att demonstrera sitt missnöje är faktiskt att gå ur facket, om man nu inte håller med i det egna fackets politiska agenda. Argumentation fungerar inte i vissa frågor, det vet vi ju av erfarenhet. En gång i tiden så drev fackförbunden de betalande medlemmarnas intressen och inget annat, det är en svunnen tid. Nu tävlar fackpamparna i vissa förbund om att vara politiskt korrekta. Vissa fackpampar kan lika gärna gå över till ett politiskt parti, utan att någon höjer på ögonbrynen. En gång i tiden var det kanske inte så konstigt, Socialdemokraterna var arbetarnas främsta parti och partiet ansågs företräda arbetarna och vanliga löntagare. Nu är det en svunnen tid och Socialdemokraterna har vänt den stora massan av vanliga löntagare ryggen för att ägna sig feminism, jämlikhet för olika grupper, homosexuellas rättigheter och att vara allmänt politisk korrekt. Att i det läget föreslå Wanja Wedin, LO:s ordförande, som partiledare för Socialdemokraterna är horribelt, det är sorgligt att inte fler inser detta.

Länk DN