Historiskt sett har LO alltid varit nära knutet till det Socialdemokratiska partiet. Det var inte så konstigt i början på 1900-talet, Socialdemokraterna var tydligt det parti som tog ställning för lönearbetaren mot arbetsgivaren. Det Socialdemokratiska partiet var närmast den politiska grenen av fackförbundet. I dag har detta förhållande urholkats alltmer av flera orsaker. Den klass som går under benämningen ”arbetarklass” är svårtolkad i dagens samhälle. Många i den grupp som klassiskt kallas ”arbetare” har det bättre ekonomiskt än en majoritet av t.ex. tjänstemännen. Socialdemokraterna har själva övergett de som har vanliga lönearbeten för att ägna sin uppmärksamhet åt HBT-frågor, invandrare, allehanda minoriteter samt allmänt flummeri. Socialdemokraterna har också i övrigt rört sig in mot den mitt i ekonomiska frågor där allianspartierna också trängs. Vi kan inte ens minnas när socialdemokratiska företrädare nämnt den grupp de fordom representerade.
Precis som Gudmundsson skriver i en artikel på SvD så blir förhållandet mellan LO och det Socialdemokratiska partiet alltmer märkligt och ifrågasatt. Att en fackförening vars medlemskap bygger på den förutsättningen att medlemmarna skall sympatisera med ett visst parti är alltmer odemokratiskt börjar bli uppenbart. Gudmundsson tar upp ett fall där en medlem i transport som också är aktiv i KD uppmanats att lämna sina fackliga uppdrag.
Samtidigt som den rent logiska kopplingen mellan Socialdemokraterna och facket blir alltmer tveksam så ägnar sig fackföreningarna åt rent politiska frågor och ställningstaganden. Jag var själv med i en fackförening under många år. Fackföreningens egen tidning tog allt som oftast ställning i rent politiska frågor. Tidningen talade med självklarhet om hur positivt det var med mångkultur och hur hemska de människor var som inte förstått vitsen med införandet av denna ordning. Det hela slutade med att jag efter en brevväxling med chefredaktören för fackets tidning, lämnade fackföreningen.
Det skall också sägas att den fackförening jag var medlem i inte ägnade sig speciellt mycket åt medlemmarnas intressen utan verkar ha förfallit till ren partipolitik på heltid. Det fanns således ingen som helst orsak att längre betala in medlemsavgiften. En fackförening skall tillvarata sina medlemmars intressen, hur svårt kan det egentligen vara? De politiska partier vi har skall ägna sig åt politik.
UPPDATERING:
Tydligen har facket i skepnad av LO fått in en replik på Gudmundsson artikel. Detta på rekordtid, tänk om ett visst parti precis utanför riksdagen fick ge replik på samma rekordtid? Så här skriver i alla fall facket i SvD.
Tydligen har facket i skepnad av LO fått in en replik på Gudmundsson artikel. Detta på rekordtid, tänk om ett visst parti precis utanför riksdagen fick ge replik på samma rekordtid? Så här skriver i alla fall facket i SvD.
Ja, det är sant att Joakim Widell blivit av med ett fackligt uppdrag inom Transports Västeråsavdelning. Beslutet togs i samförstånd med Widell själv. Det handlar nu inte om vilket uppdrag som helst, utan om avdelningens fackligt-politiska utskott. Vars själva syfte är samarbete med socialdemokraterna och att verka för en rödgrön valseger.
Nej, det är inte konstigt att Widell (KD) fick kliva av det fackligt politiska utskottet, när det nu finns ett sådant. Det konstiga är snarast hur han kunde hamna där överhuvudtaget. Men det min och kanske även Gudmundssons kritik handlar om är att det FINNS ett sådant utskott.
Länk SvD
10 kommentarer:
Man kanske borde ställa sig frågan, Varför det inte finns någon fackförening som stödjer moderaterna?
Jag tycker personligen att
facken ska vara opolitiska
sammanslutningar som enbart
agerar för sina medlemmars
intresse. Därför tycker jag att
det är lika fel med ett fack
som stödjer moderaterna som ett
fack som stödjer Sossarna.
Håller med Mikael. Facket ska inte vara någon megafon för något politiskt parti utan ska enbart se till sina medlemmars bästa. Annars så har dom inget existensberättigande enligt mig. Att LO i rent politiska sakfrågor ligger närmare S än M är väl ganska naturligt. Det man kan fråga sig är vilken inverkan på samhällsutvecklingen som det har haft att en företrädare från LO har haft en plats i Sossarnas VU. En negativ inverkan om ni frågar mig.
Off topic
Om minarter som maktsymboler.
http://www.expressen.se/kultur/1.1803311/maktens-torn
Ja, vilka kan det vara som står bakom detta?
http://www.gt.se/nyheter/1.1803621/familjen-plagas-av-stenkastare
.
LO är bara till för tredje världen.
Skogman.
Den enda anledningen till att jag inte är med i Facket, är för att jag då indirekt skulle stödja Sossarna.
Jag skulle hemskt gärna vilja vara medlem, men kan av rena principskäl inte. Dessutom får jag inte vara med om jag går ut och säger vad jag röstar på (SD). Har en kollega på jobbet som är öppet SD, och han FÅR inte vara med i facket.
Varför är det så svårt att fixa en politiskt obunden fackrörelse?
Började det inte redan med den anda som föregick undertecknandet av det berömda Saltsjöbadsavtalet? Om vi undviker namn till att börja med och bara beskriver två antagonister som av omständigheterna tvingas lösa problem tillsammans så hittar naturligtvis båda sidor en fungerande strategi tillsammans där förstahandsmålet är att man ska vara nöjd på "organisationsnivå", för fackets del ofta uttryckt som vara för "kollektivets bästa". Liknande konstruktioner som förbiser enskilds rätt ser vi i den s k Arbetsdomstolen och HSAN, Hälsovårdens Sjuk- och Ansvarsnämnd. Naturligtvis ligger ekonomiska överväganden om fördelar bakom i alla exemplen och den gemensamma nämnaren, framförallt i modern tid, har också varit att man velat slippa samma utveckling med dyra skadeståndsprocesser inom allmänna domstolssystemet som i USA som oftast slutar med enorma förlikningssummor. Kommer ni ihåg grupptalan som numer väl avlidne (?) advokaten Henning Sjöström drev med framgång för offren för Thalomid (Neurosedyn) som gav förlikningsresultat på åtskilliga miljoner? Det var efter detta som HSAN snickrades ihop och hur stor den samhällsekonomiska vinsten blev med flertalet anmälningar avvisade och blygsamma "skadeersättningar" har vi sett media rapporterat om. Fackligt medlemsskap och omdirigering av tvister till AD istället för allmän domstol ger visserligen ett jämförelsevis ynkligt grundskydd som gör att enskilda arbetstagare som har rätt åtminstone inte kan sättas ut på gatan utan ett öre på fickan, men känslan för att verklig rättvisa skipas förutsätter nog ändå att du inte är en vanligt arbetstagare.../Il Padre
År 2002 arbetade jag på ett medelstort företag som skulle skära 2/3 av sin arbetsstyrka. Fackklubben på företaget (ett LO-förbund)bjöd in fackliga företrädare, dels från den lokala avdelningen, och dels "höjdare" från Stockholm. De lokala företrädarna pratade praktiska saker med oss arbetare, stämpling, vad facket kunde göra för att förhindra nerdragningen o s v. Höjdaren från LO-borgen i Stockholm stod en halvtimme och babblade om hur viktigt det var att vi (i det då kommande valet 2002) röstade (S). Så fruktansvärt okänsligt gjort, så gör man absolut inte inör en större skara människor som riskera att förlora sina jobb. Dock ska det sägas att på det lokala planet i detta fallet så ansträngde sig facket för att hjälpa oss.
Det jag vill säga är att på lokala planet kan facket ha sina fördelar, men ju högre upp i herakin, ju ruttnare blir det.
Ja då borde väl många av arbetarna INTE ha röstat S den gången. Jo facket kan göra saker lokalt, och de skiljer väl sig åt vilket fack man tillhör också, och var någonstans. Men generellt tror jag facken blir sämre och sämre.
Jodå Robsten, men tilltro till (S) som ett parti för arbetarna fick en allvarlig knäck den gången 2002. faktum är att jag vänt partiet ryggen, efter ha varit dem trogna i flera val.
Då 2002 målade LO-bossen upp Moderaterna som den store satan för oss. Hade samma möte ägt rum idag 2009, så tror jag att SD varit den store satan istället. Då det partiet i mångt och mycket står för samma saker som (S) gjorde en gång i tiden, då de verkligen var ett arbetarparti.
Jag håller med dig, en skiljsmässa mellan facket och (S) hade varit till gagn för facket och dess medlemmar. Facket får mer uträttat för sina medlemmar som en fristående organisation än som (S) förlängda arm.
Vill för övrigt tacka för en läsvärd blogg.
MVH
SB
Det råder inget tvivel att toppklicken i fackföreningarna har tjänat på fackens nära samarbete med S men frågan är om medlemmarna har gjort det? Min åsikt är att dom tvärtom har förlorat på denna oheliga allians.
Anledningen är förutom det rent principiella felet att det har funnits en inofficiell tvångsanslutning till facket inom många företag så har det missgynnat löntagarna. Den enkla anledning till detta är att den politik som S och Vpk har fört inte har gynnat utvecklingen och företagandet i stort. Eftersom LO då har suttit i sossarnas knä så har dom inte haft klarsynen och styrkan att påtala och åtgärda detta. Att fackliga företrädare helt öppet agerat valarbetare åt ett enskilt parti är rent förkastligt men ingen direkt överraskning. Ännu ett exempel på att vi har levt i en demokratisk "åsiktsdiktatur" i nästan 100 år.
Arbetslagarna måste ses över då många är oflexibla och otidsenliga. Ta t ex MBL som bara är en papperstiger då AG alltid har sista ordet. LAS som många AG redan vet hur dom ska komma runt. Det borde finnas bättre sätt att reglera arbetsmarkanden utan för den skull löntagarna lämnas skyddslösa som S och V envist hävdar.
Skicka en kommentar