Tolerans och intolerans – Denna eviga lek med ord

Jag tänkte ta upp flera artiklar och diskussioner i samma blogg här, de går ju i varandra de olika ämnena. Först läser jag en artikel i DN opinion av Rikard Westerberg. Han tar upp detta med tolerans kontra intolerans när det gäller islam. Radioprogrammet P1 Morgon har tydligen haft en debatt om islam och tolerans angående trakasserier av unga flickor då de bevistat alkoholfria discotillställningar. Tydligen satte Nalin Pekgul ned foten och menade i programmet att unga flickor har all rätt i världen att besöka vilka disco de så önskar. Så här står det i DN.

Kontroversen har bland annat sitt ursprung i att fundamentalistiska muslimska män trakasserat unga tjejer som gått på disko i Rinkebys Folkets hus. Enligt diskoarrangören är festerna drog- och alkoholfria. Fanta och Coca-cola säljs. De religiösa extremisterna är ändå upprörda. Ni är på väg till helvetet, ska de ha sagt till ungdomarna. 

Det är helt i sin ordning att ha vad vi kallar extrema religiösa åsikter i vårt land. Gränsen går när man försöker påverka samhället eller människor runt omkring sig. Då ställs saken på sin spets och i vårt land är man inte på väg till helvetet när man dricker Fanta och vickar på höfterna. Det är helt i sin ordning för mig och många andra att man hyser den uppfattningen i Jemen eller Iran, men inte här i vårt land. Än en gång undrar vi hur dessa muslimska extremister fått uppehållstillstånd i vårt land, vem har de flytt ifrån? Någon sekulariserad human regim med västerländska värderingar kanske? Till slut så skriver Westerberg så här i sin artikel.

Toleransen har en gräns. Den har moralpolisen utanför Folkets hus i Rinkeby passerat.

Ja den har de sannolikt passerat för länge sedan. Hur tolerant skall man vara mot de intoleranta? Tyvärr tror jag den grundläggande lösningen på detta problem inte ligger i att gå till storms mot fundamentalisterna, de ändrar sig inte för det. Lösningen ligger i en ändring av vår immigrationspolitik.

Gudmundsson tar upp tilltaget att skicka en ask tuggummi till alla riksdagsledamöter med namnet Islamofobil, i en av sina artiklar. Det hela är ett skämt naturligtvis men med ett politiskt budskap i bakgrunden. Det är en kampanj mot vad vissa debattörer kallar ”islamofobi”. En av de som då skulle utpekas som islamofob blir ju nog Gudmundsson själv, ingen har väl kritiserat islam mer än han i riksmedia. Gudmundsson tar helt riktigt upp förhållandet att de som sympatiserar med islams utbredning i vårt land ofta kallar de som är mer kritiska för ”islamofober”. Fobi är ett psykiatriskt begrepp och bör inte användas i politisk debatt. De som är nazister skulle lika gärna kunna kalla kritiker för ”nazofober” eller ”fascistofober”, då skulle undertecknad dessutom höra till den skaran. I en demokrati måste man få debattera och vara kritisk till företeelser i den egna nationen, vad skulle man annars ha demokrati till?

SvD ger på sin opinionssida en replik på den egna skribenten Gudmundssons artikel. Repliken är inte ”signerad” eller undertecknad så vi undrar om det är ledarredaktionen som står bakom denna artikel. Så här står det i repliken mot Gudmundsson.

I ledaren Islamofobil med bismak igår ger Per Gudmundson uttryck för ett resonemang som istället för att prata om islamofobi pratar om islam, istället för att prata om diskriminering av muslimer pratar om den muslimska kulturen och så vidare.
Att 40 procent av svenskarna är mer misstänksamma mot muslimer än vad de är mot andra och att hatbrott mot muslimer ökat med 32 procent anser vi vara mer än ”ett visst problem”. Därför anser vi att arbetet mot islamofobi ytterst är en kamp för demokratin och de mänskliga rättigheterna.

Att Gudmundsson inte tar upp frågan ”islamofobi” kanske beror på att han inte tycker det är det huvudsakliga problemet i Sverige i dag. Ett större problem är ju enligt Gudmundsson den begränsning av en fri debatt som t.ex. användandet av psykiatriska uttryck i en klockren politisk debatt orsakar.

Att 40 procent av svenskarna är misstänksamma mot muslimer tvivlar jag på, däremot är säkert mer än 40 procent misstänksamma mot islam som religion och faktiskt politisk rörelse som den avslöjar sig som rätt ofta. Det är säkert 99,9 procent av befolkningen som är ytterst misstänksam mot nazism, är det också ett problem? Får inte människor vara misstänksamma mot nya politiska rörelser? Vad blir nästa steg, böter om man hyser misstänksamhet mot EU? Och hur kommer det psykiatriska begreppet ”fobi” in bara för att rätt många människor är misstänksamma mot politisk islam? Det står väl inte på förrän människor som är lite skeptiska mot EU kallas ”Eurofober” eller något liknande. Så kommer det då till slut, dem sista meningen i artikeln. Tycker ni inte som oss är ni dåliga demokrater, tycker ni som oss så är ni goda demokrater. Problemet är att hela detta sätt att resonera är odemokratiskt.

Själv är jag nog en person som borde uppsöka en psykiatriker. Enligt de politisk korrekta klasserna är jag inte bara islamofob, jag är dessutom xenofob, eurofob, expofob, liberalofob samt socialistofob. Jag hoppas jag inte glömde någon diagnos där. Jag för väl höra med någon medial eller kulturell makthavare som besitter alla psykiatriska kunskaper om diverse fobier, förutom då om den ganska vanliga fobin oikofobi, där saknar det politiskt korrekta etablissemanget all kunskap plötsligt.

Länk DN Westerberg

Länk SvD Gudmundsson

Länk SvD Replik   

Vad är nyheten?

Det står ganska stort uppslaget att Ryssland genomfört en stor militärmanöver. I övningen deltar flottan, flyget och infanteri naturligtvis. Det står i artikel att övningen genomförs ”intill Sverige”. Detta kan man inte se på de kartor som visas i tidningen i alla fall. Intill Sverige är ett diffust begrepp minst sagt. Sedan står det att ”Svenska experter varnar för incidenter”. Jag sätter en hundralapp på att det inte blir någon incident, någon som sätter emot? Jag är ju inte ens ”expert” så det borde vara ett gyllene tillfälle att vinna en hundralapp.

Bara för att vårt land i princip skrotat försvaret för att i stället lägga pengarna på EU-avgiften, immigrationen och andra obskyra projekt kan vi knappast begära att andra nationer skall föra samma huvudlösa politik. Vi kan helt enkelt inte begära att andra nationer beter sig lika dumt som vi gör. I vårt land genomförs inga större manövrar längre, vi KAN inte ens genomföra sådana övningar längre, vi har inte tillräckligt med försvar kvar överhuvudtaget. Det är genom politiska beslut vi lagt ned i princip hela vårt försvar för att i stället satsa pengarna på andra saker. Det folkliga stödet för denna politik torde vara svagt, fast det är svårt att sia om hur opinionsläget egentligen är.

Har man ett försvar så måste man öva, det är lika mycket en övning för stabspersonalen som för enskilt infanteri. Just därför måste man ibland genomföra större övningar, det är faktiskt inget konstigt med det. I stället för att hålla med ett vitalt försvar så gnäller vi i vår press när andra trimmar sina respektive försvar. Surt sade räven.

Länk SvD

Hiphop...NOT!

Det var en del prat om hiphop innan på bloggen. Detta är INTE hiphop, men min musik. När jag ser filmen tänker jag på ett av historiens absolut viktigaste slag, slaget vid Teutoburgerskogen. Det var där germanerna slog romarna i grunden så de psykologiskt aldrig riktigt hämtade sig. Det var där germanerna hindrade romarna från att sprida sig längre norrut och de blev istället tillbakapressade, mest av psykologiska orsaker. Att romarna knäcktes mentalt berodde mycket på att de förlorade tre hela legioner på det mest grymma och brutala sätt, de blev slaktade skoningslöst i ett av historiens grymmaste slag. Knappt någon romare kom från slaget med livet i behåll, men drabbningen har påverkat hela vår germanska historia. Jag vet dock inte om filmbilderna kommer från slaget vid Teutoburgerskogen, men jag hoppas verkligen det, någon MÅSTE göra en film om slaget, allt annat är brottsligt.

Hur får orden sin värdeladdning?

Sanna Rayman skriver i en kort blänkare på SvD hur dagens Allianspartier och främst KD ryggar tillbaka för ordet ”konservatism”. Det är en intressant diskussion varför t.ex. detta ord fått en negativ klang i vårt samhälle. I vissa andra delar av världen är det fint att vara konservativ, dock inte i vårt land. Varför har ordet fått en negativ klang i Sverige och hur gick det till?

Förmodligen får vi leta oss tillbaka ända till 60-talet och oppositionen mot Vietnamkriget för att finna förklaringen till detta. Kanske ändå längre tillbaka förresten, det var möjligen Uppsalafilosofins företrädare redan på 20-talet som lade grunden till den politiska inriktning vi ser i dag.

Matas befolkningen med en viss värdering varje dag så rotar sig dessa värderingar förr eller senare djupt hos befolkningen. Media spelar här en stor roll liksom skolundervisningen. Till slut så är det bara så att konservatism är fult och bakåtsträvande. Har vi sedan en grupp rabiata neokonservativa från andra sidan Atlanten, som visar upp en alldeles speciell sida av konservatismen så gör det inte saken bättre.    

Ett annat intressant ord är ”populism”. Detta ord har en djupt negativ klang, fast det enligt all logik måste vara nära förknippat med ”demokrati”. I Wikipedia ges denna förklaring till ordet populism ” politisk rörelse som vädjar till "folket" och angriper en politisk eller social elit, ofta utan att detta hugfästs i en specifik ideologi.”. Så långt är det i princip samma sak som demokrati och ”folkstyre” det förstår nog alla. Men i vårt land har Wikipedia lagt till denna underförklaring ” Populismen, som kan ha skiftande innebörd i olika länder, används i Sverige företrädesvis som ett pejorativt begrepp för att beskriva oseriösa och extrema nya politiska partier och deras åsikter.” Enligt den första förklaringen av P. Så kommer eliten alltid att beskriva nya partier som oseriösa och extrema. Om vi tar en fråga som skiljer agnarna från vetet så är immigrationspolitiken ett bra exempel. Vilka företräder egentligen en oseriös och extrem politik på det området? Enligt ordet ”populism” negativa betydelser så är det faktiskt den sittande politiska eliten som skulle vara ”populister”.

Länk SvD

Lite lästips - apatiska barn - konservatism

Det finns en låååång artikel om neokonservatism av professor Claes G. Ryn på bloggen Tradition & Fason. Neokonservatism är en form av konservatism jag INTE sympatiserar med utan räknar mig själv snarast som socialkonservativ. Artikeln är bra men lång för att vara en bloggartikel.

Länk

Stefan Stenudd är en författare och tänkare som bryter mot många tabun, nästan lite för många och det är omöjligt att inte bli frustrerad på vissa av hans artiklar. Samtidigt kan ingen anklaga honom för att inte tänka självständigt eller att gå i någons ledband. Även om jag blivit irriterad på Stenudd ett antal gånger så behövs det fler människor som han, människor som tänker självständigt. Här skriver han en artikel om Tamas bok som väl var mer än lovligt tendentiös.

Länk

Hittade även en länk bland kommentarerna på en rikstidning av en mycket erkänd läkare (Thomas Jackson Director Evidence Based Medicine ) som skrivit en fakta-artikel om de apatiska barnen. Länken var ofullständig men jag lyckades mixtra ihop den då mitt intresse var väckt och jag inte ville gå miste om den. Hoppas ni inte går miste om den.

Länk Apatiska barn

Monstret

Sofia Nerbrand skriver på DN:s opinionssida om de ”icke etablerade” partierna som just nu har framgång lite överallt i Europa. Senast i Tyska valet gick FDP framåt kraftigt vilket Nerbrand bådar gott inför framtiden. I det svenska valet till EU poängterar Nerbrand hur Piratpartiet gick fram och naggade de etablerade partierna i kanten. Så här skriver hon i sin artikel om det svenska EU-valet.

Samma mönster gick igen i det svenska valet till Europaparlamentet. Då vann Piratpartiet, Miljöpartiet och Folkpartiet sympatier för sina respektive ideologiska profiler, medan maktpartierna Socialdemokraterna och Moderaterna uppnådde mediokra resultat.

Nerbrand tvekar alltså inte att kalla M och S för ”maktpartier” och poängterar att de lite mindre partierna vann på sin ideologiska profil. Sedan berömmer Nerbrand saker som visioner, tydlighet och förmåga ”att sticka ut”. Så här skriver hon i sin artikel.

Att egen övertygelse, visioner och tydlighet om färdriktningen belönas av en inte obetydlig andel av väljarna ingjuter förhoppningsvis mer mod och frimodighet i de mindre partierna att våga sticka ut och stå på sig inför riksdagsvalet. Det finns en publik som längtar efter alternativ som det svänger om, och som kan ge skjuts i rätt riktning.

Det är ingen hejd på berömmet när Nerbrand hyllar ideologi, övertygelse, mod och visioner inom politiken. Vi tänker i Sverige alldeles speciellt på just ett parti som befinner sig strax utanför riksdagen när det gäller just dessa egenskaper (det gör dock inte Nerbrand skall vi snart märka). "Alternativ det svänger om" låter ju hurtigt och positivt. Så kommer vi till det artikeln egentligen syftade på hela tiden, så här fortsätter Nerbrand.

Men detta politiska läge är samtidigt ett vågspel. Väljarbeteendet ökar möjligheten för aparta, och ovälkomna, inslag att ta sig in på svensktoppen. Sverigedemokraterna spelar skickligt på strängar om blågul romantik, samtidigt som de sjunger vackert om den svenska modellen. De reaktionära välfärdsnationalisterna kan mycket väl bli Svarte Petter i Sveriges Riksdag om ett år. 

Jaha, allt det fina gällde INTE Sverigedemokraterna. Men vågar inte SD sticka ut hakan då? Svänger det inte om SD? Vad Nerbrand inte fattar är att publiken inte bara längtar efter ett alternativ ”det svänger” om, publiken längtar efter en alternativ politik på riktigt också. Vad är förresten skillnaden på ett parti som ”sticker ut” och som Nerbrand benämner som ”apart”? Sedan verkar det som om Nerbrand avskyr den svenska modellen, välfärd samt nationalism. Själv är jag nationalist som de flesta andra människor i Europa och övriga världen, det är endast i vårt land man i princip skall hata den egna nationen för att vara politisk korrekt. Så här avslutar Nerbrand sin artikel.

Scenariot blir ännu mer obehagligt om de två stora maktpartierna i stabilitetens namn då ”tar ansvar” för landet och bildar en koalition, lik den avgående tyska ministären. För då infaller den stora tystnaden, vilket ger utrymme för monster och andra sagofigurer att ytterligare sätta tonen till valet 2014.

Det är riktigt Nerbrand, om vänsterblocket och Alliansen skulle gå ihop och bilda koalition kan vi i princip lägga ned demokratin och bilda ”Riksdagspartiet” om vi inte kan det redan. Då blir det tydligt vilket parti som egentligen är ett alternativ och som vågar sticka ut hakan. Monstret ÄR makten och dess hantlangare samt den politiska korrektheten som hindrar all demokratisk debatt, monstret är redan här, monstret är DU Nerbrand.

Länk DN

Dags att lira lite Ken Ring då...

Säga vad man vill om Ring, det är inga utslätade dussintexter han kör med i sina låtar. Denna låt har jag dock för mig att en artist gjorde som gick under namnet "Lilleman", är det någon som kan reda ut begreppen eller börjar jag få defekt minne?

Länk till "Inget Vals" tokroliga artikel om Ring, den MÅSTE läsas. Den innehåller bl.a. denna sats som är mästerligt formulerad "Uttalandet får dock den våldsautonoma, Säpoövervakade, islamofascist-hyllande, Metro-krönikören Nabila att fullständigt gå i taket där hon sitter framför TV: n med sitt libanesiska te."

Lyssna inte på Bengt Westerberg en gång till

I en debattartikel på DN opinion går Bengt Westerberg tillsammans med 5 andra personer ut och propagerar för att ”papperslösa” utlänningar skall få laglig rätt till sjukvård. De kräver att regeringen skall ändra lagstiftningen så att även vuxna skall ha laglig rätt till sjukvård även om de uppehåller sig här illegalt. Så här skriver författarkollektivet i artikeln.

Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna när det gäller vård till papperslösa. De papperslösa tillhör de mest sårbara grupperna i Sverige och är just dem som de internationella mänskliga rättigheterna är till för att skydda.

Detta är som alla förstår helt fel, det är helt klart att människor som uppehåller sig olagligt i vårt är de som bryter mot lagen. Sverige bryter inte mot några lagar eller andra principer då de människor som det gäller, inte ens har rätt att vistas i landet. Det hela är på gränsen till det absurda, om en person skall avvisas men avviker och hellre vistas illegalt här i landet trots att han enligt lagen skall lämna landet så kan det aldrig bli frågan om att samhället bryter mot några ”internationella mänskliga rättigheter”. Vidare så skriver de så här i artikeln.

Det är naturligtvis inte så att varje negativt besked till asylsökande leder till att de gömmer sig. De som trots avvisning stannar i Sverige hamnar i en socialt oerhört utsatt situation. Den överväldigande delen av dem gör det därför att de fruktar för sina liv, oavsett att svenska myndigheter anser att deras fruktan inte är välgrundad och därför har avslagit asylansökan.

Om de som vistas här illegalt skulle ha rätt till all samhällsservice skulle det naturligtvis leda till att många fler ”gömmer sig”, det är ju en signal att det faktiskt är fullt möjligt att vistas här trots att man fått besked att man inte har tillåtelse att vistas här. All logik verkar ha lämnat denna diskussion trots att en del de som t.ex. skrivit under denna artikel är högt utbildade läkare. Hur kan man egentligen ”gömma sig” om barnen går i skolan och man själv erhåller sjukvård? Så fort myndigheterna får vetskap om att en person befinner sig illegalt i landet så skall ju samma myndigheter se till att personen avvisas.

Författarna nämner en hel del internationella avtal som Sverige skrivit på, de menar att vårt land skulle bryta mot dessa avtal om vi inte ”levererar” sjukvård till de som vistas här illegalt. Det måste röra sig om mycket fria tolkningar av dessa avtal som man sedan använder på ett bedrägligt sätt för att sätta press på makthavare. Det kan omöjligt vara så att det står i något avtal att en nation måste leverera samhällsservice till de som egentligen, enligt lagen, inte ens har rätt att vistas här. Om inte annat så strider det mot alla logiska principer som finns, personerna som vi pratar om skall ju enligt lagen inte ens vara här. Vidare så står det så här i artikeln.

Att tillgång till sjukvård skulle minska benägenheten hos människor, som fått beslut om avslag på sin asylansökan, att lämna Sverige finns det inget stöd för i vare sig forskning eller i erfarenheter från frivilligklinikerna för papperslösa eller sjukvården i övrigt.

Det finns inget stöd i forskningen att människor i ökad grad skulle stanna om de fick tillgång till sjukvård menar författarna, har det ens gjort någon sådan forskning? Vilket land erbjuder fri sjukvård till de som befinner sig illegalt i landet? Förmodligen finns ingen sådan nation och då går det ju inte ens att bedriva någon ”forskning” på området. Att frivilligklinikerna för papperslösa skulle ställa sig upp och deklarera att det ökar benägenheten att stanna illegalt om man får fri sjukvård är inget annat än skrattretande. Hur märkligt och bedrägligt dessa författare resonerar och försöker argumentera för sin sak ser man tydligt här.

Bengt Westerberg var den politiker som drev på att riva upp det s.k. Luciabeslutet om stopp för vidare flyktingmottagande för att samhällets resurser var uttömda. Westerberg är den politiker som kanske bär det tyngsta ansvaret av alla enskilda politiker för den immigrationspolitik Sverige haft och fortfarande har. Denna immigrationspolitik har svagt folkligt stöd, dessutom minskar stödet hela tiden. Man kan för att spetsa till det lite säga att Bengt Westerberg är den person som bär det största ansvaret för alla de problem vi förnärvarande har i våra enklaviserade förorter och övriga problem som den oansvariga immigrationspolitiken fört med sig. Skall vi ännu en gång lyssna på denna demagog trots att hans argument strider mot all sans och vett?

Länk DN