Politiker har nedmonterat vårt försvar

Som utgångspunkt för en försvarspolitisk diskussion kan man med fördel utgå från Lars Wilderängs bok "Midvintermörker". Den handlar om ett tänkt scenario där ryssarna uppfattar att deras intressen, bl. a. attentat mot deras gasledning under Östersjön, allvarligt kränks. En större övning övergår på ett kuppartat sätt till en attack mot Sverige, varvid Gotland invaderas. Specialstyrkor slår till mot strategiska punkter över hela landet och vitala delar av infrastrukturen slås ut. Att denna kupp görs möjlig beror på Sveriges besinningslösa avveckling av försvaret. 


Wilderäng har gjort en gedigen research under arbetet med boken. Tyvärr fick han hela tiden skriva om boken eftersom nedmonteringen av vårt försvar går i en sådan takt att författaren helt enkelt inte han med i sin research. I boken beskrivs också den svenska naiviteten på ett utmärkt sätt. Sverige har klarat av den senaste tidens konjunkturnedgång bättre än stora delar av övriga västvärlden, men på många områden är vi faktiskt världsmästare på naivitet. Inget annat folk på jorden har politiker som torde leva i en sådan drömvärld, vilken mest liknar omslagsbilderna på Jehovas Vittnens tidningar, inramade av sockervadd. 

I själva verket står i dag Sverige utan något reellt försvar av den egna nationen. Vi undrar om ansvariga politiker förstår vidden och allvaret av detta. Förstår de vilket oerhört ansvar som egentligen vilar på deras axlar? I dag skulle vi inte kunna försvara Gotland vid ett invasionsförsök, knappast någon annan del av landet heller. 


Politiker som vill spara in pengar på försvaret underdriver Rysslands militära kapacitet. Det finns också en tendens av försvarsvänner att något överdriva samma kapacitet. Jag har skummat skriften "Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv" från FOI. Ryssland håller på med en omställning och modernisering av hela sitt försvar. Enligt uppgifter kommer Rysslands framtida försvar mer ta formen av ett snabbt insatsförsvar. Tröga truppstyrkor skall ersättas av tekniskt avancerade lättrörliga, snabba slagkraftiga styrkor. Hela omställningen är dock beroende av att den ryska ekonomin går relativt bra. Många reformer ligger på is p.g.a. bristande ekonomiska resurser. Det Ryska försvarets framtida utveckling är intimt förknippad med den ryska ekonomiska utvecklingen. 


Ett starkt svenskt försvar tjänar inte bara en avskräckande effekt för presumtiva invasionsarméer, en lika viktig effekt är att stärka Sveriges position vid olika förhandlingar och internationella möten. I grunden spelar militär styrka en avgörande roll vid olika förhandlingar där det existerar intressekonflikter. Ett mjukt och ihåligt försvar väcker dessutom förakt hos de flesta starka nationer världen över. Dessutom skall ett modernt insatsförsvar kunna göra insatser vid nationella katastrofer av skilda slag. Vi kan tänka oss katastrofsituationer av allt från översvämningar till allvarliga terrorhandlingar. Lagstiftningen angående försvarets befogenheter nationellt bör förändras så att vi kan använda oss av militären på ett adekvat sätt vid olika katastrofer. Att referera till de omtalade skotten i Ådalen är inte längre relevant i vårt globaliserade tidevarv.


En del bloggar av intresse behandlar försvarsfrågor som Wiseman's Wisdoms och Lantvärnet. Det vore bra om fler debattörer i olika fora tog upp och dryftade försvarsfrågor. Våra politiker får stöka runt med försvaret lite väl obehindrat och utan kritiska frågor. Andelen feminister, pacifister och andra liknande världsfrånvända riksdagsledamöter är oroande hög i vår riksdag. De bryr sig inte ett dyft om vårt försvar och får de härja fritt, vilket de i viss mån fått göra hitintills, så har vi snart inget försvar alls kvar. Det kliar i fingrarna på alltför många riksdagsledamöter att få omfördela resurserna från militärt försvar till nationella traumacenter om blixten slår ned och människor blir chockade av smällen. 

Länk Midvintermörker Bokus

Länk Rysk militär förmåga i ett tioårsperspektiv FOI

Länk Lantvärnet

Länk Wiseman's Wisdoms

Bristande verklighetsförankring gör att Sverige i princip står utan försvar

På tidningarnas inrikessidor kunde vi förra veckan läsa om en konflikt med det märkliga epitetet "madrassdebatten". Det handlade i princip om att försvaret anställt yrkessoldater för 16 - 17 000 kr/månaden för att därefter kasta ut dem från logementen och ett billigt boende. Hur försvarsmakten och regeringspolitiker (som vi misstänker påverkat försvarsmakten i frågan) tror att man kan värva frivilliga yrkessoldater där de förväntas ordna egen bostad i Stockholm för en låg lön, är för normalintelligenta människor en gåta. Bakgrunden till att soldaterna blev utkastade från sitt logementsboende lär enligt försvarsmakten själv vara risken för att "subkulturer" kan uppstå, samt att soldaterna behöver kontakt med det civila livet. Det är alldeles uppenbart att även höga officerare i försvarsmakten och ingrodda riksdagspolitiker också behöver väl avvägda doser av det civila livet och verkligheten. 


På Newsmill har Jan Kallberg i en artikel utvecklat det verklighetsfrämmande synsätt ansvariga politiker och försvarsmakten närmat sig frågan om att ställa om vårt försvar till en yrkesarmé. Kallberg pekar på att Tolgfors och ÖB gjort mycket allvarliga felberäkningar angående kostnaderna för anställda yrkessoldater. Sverige har måhända kopierat USA:s modell med ett yrkesförsvar, men absolut inte kopierat det sätt USA budgeterar för sina soldater. I USA räknar man in alla verkliga kostnader för en anställning, i Sverige har Tolgfors och ÖB bekvämt nog enbart räknat in den direkta lönekostnaden. 


Den kanske största skillnaden mellan USA och Sverige är de olika kulturer som odlats av de respektive regeringarna. Så här skriver Kallberg i sin artikel.

Sverige har inte den patriotiska ådran som USA har utav den enkla anledningen att fyrtio år av historieförnekelse, ifrågasättande av militär verksamhet och radikal nedgradering av försvarsställdas status i det offentliga samtalet. Bara det enkla faktum att firandet av nationaldagen uppfattades som "högerextremism" under hela 1970- och 1980-talet talar sitt entydiga språk. Man har i det svenska samhället inte bäddat för ett funktionellt yrkesförsvar för det saknas status, ett öppet uttalat stöd för krigsmaktens operationer och det är inte folkligt förankrat. 

Att Kallberg har rätt i de skilda kulturerna mellan USA och Sverige, står utom allt tvivel. Det står också utom allt tvivel att detta påverkar yrkessoldaternas status. Att våra regeringar av "dunkla" politiska skäl tonat ned allt som har med nationen Sverige att göra betingar i förlängningen ett pris. Det är nu detta pris skall betalas, vilket både ÖB och regeringen kommer att bli varse. 


Hela förutsättningen för Sveriges omställning till ett yrkesförsvar vilade från första början på felaktiga grunder. Kallberg förklarar detta på ett utomordentligt sätt i sin artikel, därför klipper vi in ett ganska långt stycke därifrån.

Enda anledningen att USA har yrkesarmé är att man har en befolkning på 300 miljoner, två rejäla världshav mellan sig och varje tänkbar fiende där man har världens största oceangående högsjöflotta som är tre gånger större varje tänkbar konstellation av fiender. Skulle inte detta räcka har man nukleär kapacitet att utplåna mänskligheten. Så det amerikanska försvaret är egentligen inget försvar av hemlandet utan en expeditionskår att få saker utförda i andra länder som att störta diktaturer, nedkämpa terrorister och säkra sina egna geopolitiska intressen. 

Så när Sverige kopierar stormaktens personalförsörjning inser man inte en betydande skillnad - vi har inte samma krigsmakt, vi har inte samma skyddande läge och vi saknar kärnvapen som reträttutväg om andra försvarsansträngningar brister. ÖB, och regeringen med Tolgfors i spetsen, menar att Sverige skall försvaras genom internationella uppdrag. Just nu försvaras Sverige av ett minfartyg som åker runt i Adenviken på piratjakt utan helikopter eller maktmedel - med 160 ombord. Det kunde lika gärna vara en finlandsfärja med gul skorsten - det hade varit roligare för de ombordvarande. Tilltron till de internationella uppdragen är remarkabel och internationellt unik och i naivitet enbart överträffad av den svenska delegationen på Wienkongressen 1815 som på allvar trodde att man skulle återfå Finland av Ryssland. Detta är två seklers mest ogenomtänkta försvarsåtgärd. 

Kallberg tecknar på ett utmärkt sätt bilden av den brist på verklighet som präglar vår försvarspolitik, även om liknelsen med finlandsfärjan förefaller något tillspetsad. Vi skall kopiera USA:s modell till försvar, utan att betala vad det kostar och utan att se till de avgrundsdjupa skillnader som finns mellan länderna. Framförallt har inte våra beslutsfattare tagit hänsyn till att hela USA:s politiska överbyggnad främjat och hyllat sin egen nation, när vår egen politiska nomenklatura som bekant gjort precis tvärt om. 


Samma brist på verklighetsförankring som våra beslutsfattare uppvisar i försvarsfrågan visar den när det gäller vår immigrationspolitik, där t.o.m. bostäder för ensamkommande barn numera går före skötsamma kommuninvånare som bott decennier i sina lägenheter. När det gäller EMU så var det folket, den vanliga medborgaren, som hade vett nog att säga "nej", alltmedan våra välbetalda yrkespolitiker bildligt talat stod och hoppade av entusiasm över projektet. Till försvar för våra folkvalda kan sägas att många andra regeringar ute i Europa var nästan lika entusiastiska, men det är ändå ett klent försvar då våra politiker skall försvarar det egna folkets intressen i första hand.    


Länk Newsmill


Länk SvD Madrassdebatten


Länk DN Grums vräkningar

En förbisedd funktion av värnplikten

I dag är värnplikten avskaffad och vi har formellt en yrkesarmé. På DN jublar redaktionen och häcklar vår gamla värnpliktsarmé, ” Inte duger den mot ryssen i alla fall” . På sextiotalet och sjuttiotalet när jag växte upp i detta samhälle (egentligen ett helt annat samhälle) så hade det sannolikt väckts åtal mot redaktionen för ett sådant uttalande, nu är det väl ingen som ens reagerar. Tanken hisnar när man plötsligt inser hur annorlunda vårt politiska klimat blivit i dag. Jag själv tillhör dem som i 30 minusgrader legat stilla i timmar med geväret riktat mot en imaginär fiende, detta för att försvara bl.a. vår fria press och yttrandefriheten, så att redaktionen på DN skall kunna skriva vad de vill. Jag misstänker starkt att just redaktionerna på våra stora tidningar tillhör dem som kanske aldrig deltog i vår allmänna värnplikt och fick känna på att ligga still med ett gevär, medan kylan åt sig in ända in i benmärgen. Jag är inte helt övertygad om att de praktgossar eller praktflickor som nu väljs ut som yrkessoldater är så mycket bättre än oss på att uthärda svåra förhållanden.   

På SvD försvarar de värnplikten, bara att SvD och DN tycker olika är en mycket positiv upplevelse. Vi lever i en tid när mångfald hyllas, bara det inte är en mångfald av politiska åsikter, där är det ofta enfald som hyllas. Men inte heller SvD tar upp en politisk inkorrekt fråga, nämligen uppfostran av våra manliga generationer som skall kliva in i vuxenlivet. Vi lever i en tid när pojkarna, trots allt jämlikhetsarbete uppfostras av mammor, ofta alltför eftergivna mammor (låt oss vara ärliga). I skolan möter dessa växande och energiska pojkar kvinnliga fröknar som nog lärt sig de senaste rönen om demokratiskt ledarskap och hur man undervisar utan att ens vara i närheten av att kränka de små liven. En del pojkar deltar i lagsporter där de möter en manlig tränare de får lyda, utan att mamma förklarar bort vikten av att inordna sig, samt tvingas ta hänsyn till kollektivet. Väldigt många av mammas pojkar väljer efter en kort tid att lämna denna lagidrott, ”det var inget för mig”. 

Jag träffade en gammal instruktör för vår gamla värnpliktsarmé som påstod att varje framgångsrik kultur har haft någon rit för att unga pojkar skall kunna kliva in i vuxenvärlden. Jag vet inte om detta stämmer men jag förstår utmärkt väl vad han menar. Väldigt många av de unga män som skall kliva in i vuxenvärlden får aldrig lära sig att inordna sig i ett kollektiv, de får inte lära sig att ta ansvar, de får aldrig härda ut trots att det är jobbigt. På något sätt får våra unga män aldrig lära sig ”besegra sig själva” som vi fick göra, vi som låg i gyttja och snö under 227 dagar. Vi får vad vi förtjänar, kanske förtjänar vi unga män som lämnar sitt första arbete för att chefen kränkt den unge mannen när samma chef påtalat vikten av att komma i tid.

Eftersom det är första dagen som vi har en yrkesarmé i vårt land kanske jag får undslippa mig ett sista lumparminne. Jag ber i förväg alla damer om ursäkt. Under en höstvecka låg vi i fält på en gudsförgäten plats vid namn Örnnäs. På nätterna låg vi i trasiga iskalla tält, det ömsom regnade in, ömsom snöade in. Att torka några kläder var inte att tänka på, det gick inte helt enkelt. På dagarna gjorde vi anfall genom blötsnö i oländig terräng. Vi gjorde anfall på anfall tills blodsmaken i munnen var det enda vi kunde uppfatta. Under en av de sista dagarna gjorde vi en framstöt genom skogen, plötsligt dyker det upp en bäck med lite snöblask i. Hela plutonen stannar instinktivt. Vårt befäl (kapten Castenvall) blir blodröd i ansiktet och skriker ”era jävla primadonnor, skall ni döda ryssar får ni för fan ta er över den här lilla skitbäcken”. Vi klev ner i vattnet och vadade genom bäcken, samtidigt som vi hatade vårt befäl mer än någon annan på jorden. Den kvällen var det väldigt många som sjukskrev sig, hela plutonen smalt ihop till runt 15 man, vi var 50 från början. Blev vi kränkta? Javisst, men tyvärr hade vi inte våra respektive mammor där som vi kunde beklaga oss för.

Dagen efter kom majoren och tog över befälet. Vi marscherade upp på en höjd. Majoren tog till orda, ”soldater, titta er omkring”. Vi såg oss förvånade omkring och undrade vad han menade. Majoren fortsatte, ”det är de ansikten ni nu ser som ni kan lita på om det smäller, det är ni som bestått provet”. Det ingår säkert i befälens pedagogiska utbildning att få soldater känna den där speciella känslan som vi då kände. Likafullt förstår jag så här långt efteråt vad han menade. Nu undrar jag bara, motsvarar vi som härdade ut till den där sista dagen i Örnnäs det urval som i dag blir yrkessoldater?

Länk DN

Länk SvD

Vad är nyheten?

Det står ganska stort uppslaget att Ryssland genomfört en stor militärmanöver. I övningen deltar flottan, flyget och infanteri naturligtvis. Det står i artikel att övningen genomförs ”intill Sverige”. Detta kan man inte se på de kartor som visas i tidningen i alla fall. Intill Sverige är ett diffust begrepp minst sagt. Sedan står det att ”Svenska experter varnar för incidenter”. Jag sätter en hundralapp på att det inte blir någon incident, någon som sätter emot? Jag är ju inte ens ”expert” så det borde vara ett gyllene tillfälle att vinna en hundralapp.

Bara för att vårt land i princip skrotat försvaret för att i stället lägga pengarna på EU-avgiften, immigrationen och andra obskyra projekt kan vi knappast begära att andra nationer skall föra samma huvudlösa politik. Vi kan helt enkelt inte begära att andra nationer beter sig lika dumt som vi gör. I vårt land genomförs inga större manövrar längre, vi KAN inte ens genomföra sådana övningar längre, vi har inte tillräckligt med försvar kvar överhuvudtaget. Det är genom politiska beslut vi lagt ned i princip hela vårt försvar för att i stället satsa pengarna på andra saker. Det folkliga stödet för denna politik torde vara svagt, fast det är svårt att sia om hur opinionsläget egentligen är.

Har man ett försvar så måste man öva, det är lika mycket en övning för stabspersonalen som för enskilt infanteri. Just därför måste man ibland genomföra större övningar, det är faktiskt inget konstigt med det. I stället för att hålla med ett vitalt försvar så gnäller vi i vår press när andra trimmar sina respektive försvar. Surt sade räven.

Länk SvD

Fullständigt vansinne

Alla har säkert läst eller hört om Försvarets materielverks beställning av finska militära fordon. Först blev affären uppmärksammad för att direktörer i det finska företaget Patria blev misstänka för mutbrott. Sedan visade det sig att ett åtminstone delvis svenskt företag, Hägglunds tillverkade liknande typ av fordon. Så här står det i både DN och SvD som har samma text i denna artikel.

Försvarets materielverk (FMV) gjorde för två år sedan bedömningen att BAE Systems Hägglunds terrängfordon var de enda som klarade försvarets krav. Trots det har FMV rekommenderat att fordonen köps av finska konkurrenten Patria, en upphandling som Hägglunds överklagat till länsrätten i Stockholm.

Om de finska fordonen beställs så innebär det att 300 svenska arbetare förlorar jobben. Detta måste vara rena vansinnet, snudd på nationell masochism. Även om de finska fordonen skulle vara marginellt bättre så förlorar Sverige som nation på att köpa fordonen utomlands, vilket får till följd att vi får lägga ned vår försvarsindustri, friställa personalen på företaget som får gå på A-kassa.

Denna affär visar att regeringens politik på detta område är förödande för vårt land. Att köpa det materiel som möjligtvis bedöms som bäst utomlands, när vi har likvärdigt materiel inom landet försvagar vårt land totalt sett. Obskyra principer om att få det bästa kontraktet var det än är gör att vi på lång sikt utarmar vårt land, vilket i så fall blir ett lättare mål för illasinnade krafter i alla fall. Man anar att det är några dunkla principer om global marknad och fri konkurrens som förblindat regering och riksdag. Jag börjar bli trött denna överdrivna principiella policy som är en ren förlustaffär nationellt sett. Är Reinfeldt och övriga regeringen verkligen så dumma att de tror att USA någonsin skulle köpa t.ex. det svenska JAS-planet även om det skulle visa sig marginellt bättre än ett amerikanskt dito?

Länk DN

Länk SvD

Att svika sitt ansvar

Alla kan svika sitt ansvar. Familjefäder kan svika sitt ansvar mot familjen, företagare kan svika sitt ansvar mot företaget och de anställda. Vi kan göra en lång uppräkning av möjliga svek, men vi måste också påpeka att politiker kan svika sitt ansvar mot väljarna, den nation den är satt att förvalta och dess befolkning. Jag menar att det är just det våra rikspolitiker har gjort, både från vänsterblocket och Alliansen. Så här skriver Sven Tolgfors, försvarsminister i en artikel i DN.

I dag är en tredjedel av insatsorganisationen, drygt 11 500 man, kravställd för att kunna göra insats inom ett år. Det är för lite och för sent.

Jag läser stycket gång på gång, jag tror fortfarande inte mina ögon. Jag visste ju att det var dåligt ställt med vårt försvar, efter alla nedskärningar, men att det var så dåligt! Tolgfors skriver att det ”är för lite för sent”. Det är en historisk underdrift, det är ett skämt! Det är så outsägligt uruselt så man saknar ord för det. Låt oss bekanta oss med fakta och verkligheten, just nu står vi utan försvar. Vi står med byxorna nere helt utan försvar om någon nation eller terrorgrupp vill oss illa. Uppenbarligen finns det ingen nation eller annan organisation som vill oss illa, har de inte slagit till nu så lär de aldrig slå till. Fast tiderna förändras och nya fiender (och regeringar) kan ju uppstå när som helst. Det är helt uppenbart att våra regeringar både till höger och vänster har svikit sitt ansvar på det mest uppenbara sätt. Vidare skriver Tolgfors.

Vi utgår från oförändrade resurser och vill överföra pengar från stöd- och kringverksamhet till försvarets kärnverksamhet, operativ nytta.

Det är bra, fast det borde skett tidigare, långt tidigare. Vi noterar också oviljan mot att satsa pengar på försvaret, tydligen skall det inte satsas en krona mer. När det gäller andra områden som inte direkt befrämjar svenska folkets väl och ve satsas det pengar. Vi har svarta hål som vårt EU-medlemskap och en vansinnig immigrationspolitik. Där tillåts pengarna rinna i en strid ström, till ingen nytta. Vidare skriver Tolgfors i artikeln.

Det går inte att se en situation där en militär konflikt i vårt närområde skulle drabba endast ett av länderna. Sverige skulle inte stå passivt om ett grannland i Norden eller EU drabbas av kris eller angrepp.

Vi skulle visst stå passiva om ett grannland drabbades av angrepp, vi har ju inget försvar. Menar Tolgfors att vi först efter ett år skulle skramla ihop en imponerande styra av 11500 man för att hjälpa ett grannland militärt? Vi måste påminna vår regering och Tolgfors att ett militärt angrepp ändå inte är direkt samma sak som när ungdomarna i Rosengård kastar sten på brandmännen. Det är väl snarast ”konflikter” av den digniteten som vårt nuvarande försvar har en rimlig chans att gå segrande ur, i alla fall hoppas vi det.

Länk DN

FÖRRÄDERI!

Vi är några systemkritiska människor som understundom haft lust at taga detta mycket starka ord i våra munnar när Reinfeldt och Sahlin gjort märkliga uttalanden och tagit väldigt konstiga beslut, speciellt ett ord har legat på tungan. Vi har ändå aktat oss för ordet, då det är ett väldigt starkt ord och när man använder ordet går tankarna osökt till personer som Wennerström och liknande figurer.

Nu är det då till sist Bo Pellnäs som använder sig av ordet. Det är ingen systemkritisk person i vanlig bemärkelse (vi riktiga systemkritiker vågar väl inte använda ordet) det är tvärtom en hög militär som väldigt ofta synts i TV-rutan. Det är en person som fått prata långa stunder i olika TV-program, ofta i den statskontrollerade televisionen. Han är en kändis och en populär figur i mainstream-media. Pellnäs är definitivt en auktoritet i militära frågor och konflikter. Det är ingen mindre än just denne Bo Pellnäs som tar ordet i sin mun. Ordet är, som alla redan förstått, FÖRRÄDERI!

Orsaken till detta är regeringens beslut att lägga ned flygflottiljen i Uppsala och att all militär verksamhet vid flygfältet där. Hela Mälardalen och vår huvudstad Stockholm står utan försvar mot överraskningsangrepp. Så här skriver Pellnäs in artikeln.

Nu avser ÖB att lägga ner den militära verksamhet som ännu fortgår vid flygfältet i Uppsala. Hyrorna för lokalerna anses vara för höga. Internprissättning på sedan länge avskrivna fastigheter är alltså grunden till att ÖB är beredd att avskriva möjligheterna att återskapa luftförsvaret av Mälardalen. Men inte nog med det. Han hävdar att detta inte är ett politiskt beslut, utan att det kan tas av myndigheten Försvarsmakten. För mig är det uppenbart att detta är tomt prat och att sakfrågan redan har varit i politisk säck innan den kom i ÖB:s påse. Han åtar sig som ett menlöst lamm det offer som befriar de nya Moderaterna från ansvaret.

Staten hyr gamla byggnader av sig själv och anser att hyrorna är för höga. Pellnäs ger de "nya moderaterna" hela skulden för beslutet. Ja, jag skall inte bli långrandig, jag antar att ni läsare kan tänka själva. Detta är den värsta idioti man kan tänka sig. Det är mer än så, jag anser att det ÄR landsförräderi, på riktigt. Till slut gör Pellnäs denna förtvivlade vädjan, han gör det till regeringspolitikerna. Jag vill ställa denna vädjan också till svenska folket och ni läsare.

Jag vädjar enträget till försvarsutskottet, Försvarsberedningens medlemmar, partiledare och alla försvarspolitiker att ta sig samman och inför sig själva erkänna att besluten som tog bort alla flygflottiljer från Mälardalen var djupt olyckliga. Det krävs inte några ursäkter. Bara att fatta det enda rimliga och ansvarsfulla beslutet: Att snabbt se till att huvudstaden får ett luftförsvar. Att inte fortsatt utlämna oss oacceptabelt sårbara i framtida situationer av ökad spänning med politiska påtryckningar eller för den delen mot allehanda terrorhot.

Vi i den röstberättigade allmänheten har vårt ansvar att trycka på politikerna, att skapa opinion, att sprida våra åsikter vidare. Politikerna skall veta att de renderar minuspoäng när de tar sådana här beslut. De skall veta att det renderar förakt från stora delar av befolkningen.

Vi kan helt enkelt inte längre lita på våra politiker. De vet inte eller bryr sig inte om vad som är bäst för landet och dess folk. De tar katastrofalt dåliga beslut, den borgerliga (Allians) regeringen likaväl som det socialdemokratiska alternativet. Det enda vi kan göra är att skapa ett opinionstryck samt att visa vad vi tycker vid nästa val.

Länk DN Opinion

Oansvarigt!

Jag minns den tid när "borgarna" som de kallades på den tiden, kritiserade vänserblocket för at urholka försvaret. Nu skall den s.k. Alliansen skära ned vårt försvar ytterligare, detta efter en rad nedskärningar som steg för steg utarmat vårt försvar. Detta görs alltså av de forna försvarsvännerna Moderata Samlingspartiet, Kristdemokraterna, Centerpartiet samt Folkpartiet. Jag undrar vad den gamle partiledaren Gösta Bohman tycker om den utveckling som vårt försvar tagit.

Enligt SvD skall en tredjedel av armén läggas ned samt hälften av våra stridsvagnar de närmaste fyra åren. Kvar blir inte ens något som liknar ett nationellt försvar, det blir ett skämt man skrattar åt utomlands. Det är det förresten redan.

I en annan artikel är en general, Johan Kihl, mycket kritisk till både nedskärningarna av försvaret samt den inriktning på utlandsinsatser som vårt försvar är inriktat på. Enligt Kihl kan inte de resurser som är menade att användas utomlands i fredsbevarande uppdrag, fullgöra uppdrag för att försvara vårt eget land på ett meningsfullt sätt. Det har gått så långt så enligt Kihl lär Tarja Halonen ha sagt följande.

Vi kan inte riktigt göra som svenskarna och lämna åt grannarna att sköta försvaret

Runt om i värden reagerar man på svensk försvarspolitik, eller avsaknaden av en sådan. De flesta medborgare är också starkt kritisk till den vansinnesnedskärning som skett de senaste decennierna. Det krävs dock mer för att rubba vårt politiska elitskikt som mest vill frottera sig med utländska potentater på olika EU-toppmöten. Det krävs att svenska folket ryter till så det hörs i regerings och riksdagsbyggnaderna ordentligt.

Länk SvD 1

Länk SvD 2

Tomhetens triumf

Mats Alvesson och Karl Ydén går i dag ut i DN debatt och publicerar en artikel om försvaret med anledning av en doktorsavhandling de publicerat. Det handlar om att försvaret i grunden är en ineffektiv organisation sett till de mål den är satt att sköta. I stället för att försvarsmakten utformar sin organisation med tanke på ett så effektivt försvar som möjligt så har det blivit en organisation som befrämjar karriärer och högre titlar (med tillhörande högre lön får man förmoda). I stället för att syssla med kärnverksamheten, som är att skapa ett gott försvar som kan göra en insats i ett krisläge, så satsar man på kringverksamheter. Det står i artikeln att man satsar massvis med tid och resurser på t.ex. genusforskning och kvalitetscertifiering. En "värdegrundsundersökning" lär ha kostat över 100 miljoner kronor. Så här står det bl.a. i artikeln.

Mycket resurser läggs på att förbättra intern och extern image med olika aktiviteter med diskutabel relevans för kärnverksamheten. Försvarsmakten satsar resurser på Gay pride-aktiviteter, "Mission impossible"-inspirerade reklamkampanjer, kvalitetscertifiering, genusforskning, försök att byta logotyp och en kostsam "värdegrundsundersökning" för över 100 miljoner kronor som nu är föremål för utredning av Konkurrensverket. Sammantaget spär detta på intrycket av en verksamhet där andra logiker än uppgiftens ges stort inflytande. Vår tids allmänna inriktning mot en tjusig fasad ("Tomhetens triumf") närmast parodieras i Försvarsmakten

Försvaret är inte den enda statliga eller kommunala organisation som har en sådan här utveckling. I det privata näringslivet går ett företag eller organisation omkull vid en sådan här utveckling så där är tendenserna inte så utpräglade. Vid statliga och kommunala organisationer i hela landet, syns tendenser till en sådan utveckling som skett i försvaret. Det avspeglar ett slags samhälligt förfall och tendenserna kunde säkert även märkas vid Romarrikets tillbakagång. Till det som författarna nämner kan läggas till saker som ständiga omorganisationer och ständigt nya direktiv som i en jämn ström droppar ned från politiskt håll. Det är heller inte svårt att lägga märke till hur politiskt korrekta de projekt är som försvarsmakten ägnat sig åt. Det är allt från Gay pride till genusforskning. Det behövs ingen större intelligens för att förstå från vilket håll de politiska signalerna kommit från. Vi är många som undrar var alla våra skattepengar tar vägen egentligen. Nu börjar vi i alla fall skönja svaren.


Länk DN

Intressant ledare om försvaret

På ledarplats i DN skriver redaktionen att ÖB Håkan Syrén borde avgå när han nu gått ut med att Sverige inte kan försvaras om regeringens försvarsbudget går igenom. I artikeln står det.

Nu ställs försvaret av Sverige och samverkan med våra grannar mot internationella uppdrag i flernationella styrkor. Och regeringen väljer det senare alternativet. Låt vara att regeringen kan få en riksdagsmajoritet för sin linje men vilket stöd har den i folkopinionen?

En intressant fråga, jag tror att folkopinionen är emot regeringens prioritering att satsa på internationella uppdrag samtidigt som vi inte kan försvara vårt eget land. Det är väl så att internationella uppdrag ger fler politiska poäng internationellt och ute i Europa, vad väljarna tycker i just denna fråga är inte viktigt då det sannolikt inte påverkar framtida valresultat, det är vad regeringen tror i alla fall. Tolgfors säger i SvD rakt ut att det inte längre är en målsättning att vi skall kunna försvara oss själva, så här säger han.

Det är också flera år sedan vi övergav tanken att Sverige ensamt ska kunna stå emot en invasion. Det grundades på att den hotbilden inte längre finns.

Vi har dessvärre inget riksdagsparti som vill att Sverige skall kunna försvara oss själva. Vi har ett klart demokratiskt problem, vår parlamentariska demokrati fungerar inte längre såsom tänkt. Vilket parti skall väljarna rösta på om de vill ha ett försvar värt namnet? Det finns flera viktiga frågor där ett demokratiskt alternativ helt enkelt inte existerar längre för väljarna. De stora riksdagspartierna framstår mer och mer som ett enda stort parti vars motståndare är stora delar av befolkningen, inte ett annat stort riksdagsparti.

Länk DN

Länk SvD

Sverige kan inte längre försvaras

Enligt artiklar både i SvD och DN så är det tveksamt om Sverige kan försvaras vid ett anfall mot vårt territorium. Efter det senaste besparingsförslaget så anser ÖB Håkan Syrén att Sverige inte kan klara av alla de uppdrag den får av regeringen. Vilka uppdrag det kan vara står inte i tidningarna men allmänhetens intresse torde gälla om vårt land kan försvaras vid ett angrepp. Enligt SvD så innebär det senaste besparingsförslaget att en lång rad förbandsnedläggelser i Sverige.

Enligt DN säger ÖB så här.

Med minskade ekonomiska anslag betyder detta att Försvarsmakten tvingas sänka ambitionen när det gäller förmågan att möta omfattande militära operationer som hotar Sverige

Samtidigt vill regeringen att vi även i fortsättningen skall satsa på internationella operationer utomlands. Det är en mycket oansvarig politik regeringen för och man verkar inte lärt någonting av historien. Många västländer hade rustat ner försvaret innan 2a världskriget bröt ut, man tyckte inte att det fanns något hot på den tiden. Nu resonerar vi på exakt samma sätt, vi har således inte lärt oss ett dyft av den trista 1900-tals historien. Våra regeringar anordnar "Forum för levande historia" och andra spektakel för att landets skolelever skall lära sig av historien, samtidigt har våra politiker inte själva lärt sig något, det är snarare de som skulle sättas på skolbänken.

Länk SvD

Länk 2 SvD

Länk DN

Försvaret skall bantas igen

Det börjar bli en följetong, detta att försvaret skall bantas och försvarets budget skall krympas. Vi har hört det förut och försvaret har tvingats minska sin kostym gång på gång. Redan innan denna sista aviserade bantning så undras det ute bland den svenska befolkningen om vi har något försvar kvar att tala om. Det står i DN.

Försvarsmakten presenterade vid dagens möte med förbandscheferna och andra chefer ett underlag för nedläggningar av olika förband, skolor och staber.

Det är alltså vår alliansregering som fattat beslut som gör vårt försvar ännu tunnare än det redan är i dag. De flesta bantningar av vårt försvar har förövrigt varit överenskommelser över blockgränserna. Det har alltså varit omöjligt att med röstsedeln påverka försvarspolitiken. I SvD står det.

Eksjö, Luleå, Karlsborg och Uppsala blir utan militär verksamhet, enligt ett underlag som Försvarsmakten presenterade efter ett möte i dag. Man tittar också på besparingar på Högkvarteret.

Det är sannolikt inte mycket kvar av det invasionsförsvar vi än gång hade och som vi med rätta var stolta över. Hotet mot vårt land var ett annat för några decennier sedan men nu har ingen främmande makt någon respekt för vårt försvar. Bantar vi vårt försvar så påverkar det också bilden av vår försvarsvilja mot främmande makt. Det är troligt att svenska folkets försvarsvilja är väsentligt högre än den försvarsvilja våra politiker lägger i dagen.

Det finns ett ordspråk som säger att varje nation har en armé, sin egen eller någon annans. Detta ordspråk skall man väl ta med en nypa salt men det är förbluffande hur lite vi lärt av historien. Innan tyskarna invaderade Norge under andra världskriget så hade norrmännen mest ägnat sig åt att skära ner i försvaret och spara pengar, ty något hot fanns ju inte. Den norske överbefälhavaren vid denna tidpunkt, Kristian Laake, var inte ens tillsatt på militära kvalifikationer utan för hans förmåga att spara pengar och skära ned i försvaret. När det så blev allvar och kriget ett faktum var Norges överbefälhavare fullständigt olämplig för alla militära operationer och det hela bidrog starkt till den katastrof och det svaga försvar Norge kunde sätta upp. Dessutom hade norrmännen mest ägnat sig åt att spara pengar i sina försvarsbudgetar. Det pratas mycket från politiskt håll om att lära av historien, men det visar sig mest vara den vanliga politiska svadan som folket matas med. Politikerna själva verkar helt oförmögna att lära sig av denna historia.

Länk DN

Länk SvD