Vinnare i årets antirasttävling är...

Den prestigeladdade tävlingen ”Årets antirasist” har härmed avgjorts. Ställningen är enligt följande:

Andreas Malm: Roberth, Stig, Jorma, Rob och Milla = 5 röster.

Lodenius: Mikael, Skogman = 2 röster

Ulla von Essen: = 0 röster

Helene Lööw: Robsten, Folkfiende, Z, Tommy H, MS, Chrille, Jonny, Belinda och Säffle = 9 röster.

Kampen blev hård som alla ser, men vinnare är.... Helene Lööw. Hon kommer att äras med en mycket fin och elegant T-shirt med texten ”Robsten blogg” ”årets antirasist”. Utan tvekan kommer hon att bära denna T-shirt så ofta hon kan och gärna i offentliga sammanhang. Bli inte förvånade om ni framledes kommer att se Lööw i TV rutan bärandes denna fina trofé.

Det står fritt för alla att kontrollräkna rösterna samt korrigera mitt resultat. Det förefaller dock osannolikt att slutställningen skall kunna rubbas av någon enstaka korrigering. Om Lööw ställer upp på en fotografering vid överlämnandet av T-shirten så kommer dessa bilder naturligtvis att publiceras på denna blogg.

Ett stor och varmt GRATTIS Helene Lööw!

Men snälla Mona...

Jag brukar inte skriva om enskilda händelser eller artister nuförtiden, men jag kan inte låta bli att reagera på Sahlins artikel på Newsmill om Jacksons död. Den är märklig, Sahlins slutsatser är märkliga, hennes påståenden om Jackson förefaller obekanta för mig. Man undrar om Sahlin och vi andra (i alla fall jag) lever på samma planet. Det är slafsigheten i analysen av Jackson som egentligen är intressant. Är detta en analys värdig en partiledare och eventuell statsminister? Så här skriver Sahlin på Newsmill.

Jag har alltid en känsla av gillande och kärlek för de som inte verkar passa in. Som är anorlunda. Som trots omvärldens krav på likhet och symmetri, struntar helt i det. De som gör sin grej. Och får betala ett så högt pris för det.

Förutom stavfelet undrar man om Sahlin skriver om Sverigedemokraterna eller Michael Jackson. Det var Jacksons egen känsla av att inte passa in, med en massa märkliga operationer som följd, som gjorde honom, ähum... en smula unik. Vidare i artikeln står det.

Mannen som så många älskade att hata - eller mannen som så många hatade att älska. Jag vet att många såg honom som ett freak. Men jag känner mig säker på att Jackson betraktade hysterin runt honom med samma förundran och såg oss andra som freaks som inte ville ge honom en chans. Inte någon gång. Jag vet inte vad som är sanning eller lögn om alla underliga saker och anklagelser i hans liv. Och det tänker jag inte alls på idag.

Ingen artist blir väl älskad av alla. Med tanke på pedofilanklagelserna och hans lite märkliga operationer tycker jag nog Jackson kom undan relativt lätt. Vem kan begära att bli älskad av precis alla, det är ett orimligt krav. Sedan har Jacksons skivor sålt väldigt bra. Thriller är den skiva som sålt mest av alla någonsin. Kan man begära så mycket mer? Jag vill också säga att ”Thriller” är en väldigt bra skiva. När den kom var den t.o.m. banbrytande. Vidare i artikeln.

Fick han någon barndom alls? Är det konstigt om han inte ville växa upp? Är det märkligt om han ville konstruera en värld av godis, karuseller och fantasi?

Just här ger jag Sahlin godkänt, t.o.m. håller med henne. Sedan blir det värre, mycket värre.

Jag har, som så många andra, en märklig känsla av samhörighet och respekt för honom. Att vara älskad. Att bli hatad. Att bli älskad igen. Att åter vara hatad. Och riskera att tappa bort sig själv på vägen. Han verkar inte heller ha blivit bitter. Men isolerad. Konstigt? Inte.

Det som är konstigt är Sahlins sätt att uttrycka sig och hennes tankegångar. Läser hon detta igen tror jag t.o.m. hon ångrar sig och önskar hon aldrig skrev dessa rader. Jag kan i.o.f.s. föreställa mig vad hon menar. Vidare i artikeln står det.

Jag har alltid en känsla av gillande och kärlek för de som inte verkar passa in. Som är annorlunda. Som trots omvärldens krav på likhet och symmetri, struntar helt i det. De som gör sin grej. Och får betala ett så högt pris för det.

Ja just det Sahlin, skulle inte Sverigedemokraterna passa in där också lite grand? Du har väl inte visat de här känslorna av ”gillande och kärlek” så mycket hitintills, med de kommer kanske, vi får se.

Jag har själv sett Jackson som populär och älskad av en stor publik. Många vände sig emot Jackson när pedofilanklagelserna kom mot honom. Vi får hoppas att Sahlin ändå inte försvarar pedofili, vilket jag inte tror hon gör. Den som var missnöjd med Michael Jackson var Jackson själv. Han accepterade inte och var inte stolt över sitt ursprung, det var hans stora tragedi. Tvärtemot Sahlin tror jag Jacksons stora fiende var han själv, inte en oförstående allmänhet.

Artikel Newsmill

Populism – vad är det?

Sanna Rayman skriver i SvD en artikel om en annan artikel, nämligen den på Expressens ledarsida av Aron Lund. När jag nu skriver en blogg om detta blir det en blogg om artikel om en artikel, hoppas jag fått allt rätt där. Allt handlar om Göran Hägglunds tal i Almedalen där han uttryckte det många människor i detta land tänker om vår ”kulturelit” bl.a.

I korthet tycker Lund att Hägglund försöker fiska väljare med ”populistiska” metoder. Alltså Hägglund vände sig till missnöjda människor och tog tillvara på deras missnöje samt uttryckte vad dessa människor känner och tänker. Till saken hör då att Lund själv inte tycker som dessa missnöjda människor och inte delar dessa människors politiska agenda. Allt flörtande med en väljargrupp som inte Lund själv tillhör bli då ”populism”.

Sedan tar Lund det demagogiska grepp vi alla väntat oss, naturligtvis. Han jämför Hägglunds tal med det SD:s Almqvist fört fram, sedan pekar han på likheterna. Lund vill visa på likheterna mellan Hägglunds retorik och Almqvists och därmed stigmatisera Hägglund och de åsikter han förde fram. Tvärtemot vad Rayman säger kan man nog hitta betydligt fler likheter mellan allianspartier och SD än att representanter från båda hållen säger ”hej” på morgonen. Tittar man på SD:s skolpolitiska program så finns det många förslag som är väldigt lika de förslag som Folkpartiet har. Enligt det resonemang Lund för ägnar sig FP åt ren populism. Deras skolpolitiska program är både förvillande likt det SD för fram, samt sannolikt väldigt populärt bland stora missnöjda väljargrupper.

Det finns två nyckelord som Lund använder sig av i sin retorik, det ena är ”populism” och det andra är ”fiska i grumliga vatten”. Populism är enligt den betydelse Lund och andra debattörer ger ordet, att vända sig till missnöjda grupper och ta deras missnöje på allvar, samt att försöka få dessa människor att uttrycka sitt missnöje genom valsedeln på valdagen. Är det fler än jag som tycker detta är förvillande likt demokrati? Att ”fiska i grumliga vatten” är liktydligt med att vända sig till ganska stora väljargrupper som är missnöjda med den rådande politiska korrektheten. Ofta är denna väljargrupp konservativ och allmänt negativ till mångkultur, tokfeminism och HBT-frågor. Nu är ju detta med värderingar inget som är hugget i sten. Vi är rätt många som tycker det verkligen är att ”fiska i grumliga vatten” när politiker rättar in sig i ledet och upprepar dessa politiskt korrekta nyckelfraser som ett mantra. Göran Persson fiskade alltså i grumliga vatten när han ställde sig upp i riksdagen och med manlig pondus deklarerade att ”jag är också feminist”. Dock förlåter vi Persson detta, vi var ganska många som fick oss ett riktigt ”asgarv” för att prata stockholmska.

Länk SvD Rayman

Länk Expressen Lund

Demokratin är i fara

Svenska politiker och vår rikstäckande media pratar gärna om att demokratin är bristfällig i vissa delar av världen. I många länder råder det ren diktatur och de staterna kritiseras ju med rätta. I andra nationer så är demokratin mer eller mindre utvecklad. De nationer med ett demokratiskt styrelseskick som ändå har vissa brister kritiseras betydligt oftare än rena diktaturer, vilket kan tyckas märkligt. Det som sällan eller aldrig kritiseras är de tydliga brister som finns i vår egen demokrati i dag.

Inget demokratiskt styrelseskick kommer sannolikt att bli perfekt någonsin. Det finns alltid människor eller grupper av människor som kommer i kläm. Alla intressen går inte att tillfredställa på en gång. Det går inte ens att ta hänsyn till precis alla intressen och åsikter, det är praktiskt omöjligt. Men vissa brister i vår egen demokrati är påtagliga och oacceptabla. Vi har ett politiskt parti i dag som systematiskt utsätts för våld av de s.k. autonoma grupperna. Sverigedemokraternas medlemmar har gång på gång blivit utsatta för planerade aktioner från de autonoma grupperna. Våldet är utan allt tvivel politiskt motiverat. Förutom det rena våldet förekommer trakasserier och förföljelse. Det står dessutom klart att detta politiska våld påverkat valresultatet för SD negativt, främst i Stockholmsområdet. De politiska företrädarna för SD i Stockholm har inte vågat vara lika offentliga och öppna som i t.ex. Skåne. Detta är en mycket allvarlig inskränkning av vår demokrati.

Hitintills har de politiska företrädarna för våra nuvarande riksdagspartier inte markerat mot denna politiska förföljelse eller tagit avstånd från den offentligt. Inga krafttag har annonserats från politiskt håll mot det politiska våldet, det är tyst som i graven från våra valda företrädare. Detta trots att riksdagspartierna själva blivit utsatta för politiskt våld. Folkpartiet har attackerats av RF inför EU-valet bl.a. Vi har de oerhört tragiska morden på Anna Lindh och Olof Palme som borde fått våra politiska företrädare att vakna på allvar och med fasthet ta ställning mot politiskt våld och förföljelse. Inte ens dessa förfärliga händelser har fått vår sovande riksdag att vakna.

Media i Sverige har inte varit tyst, det vore fel att påstå. De har rapporterat om händelser och överfall. Senast rapporterades det om rättegången mot de tre flickor som attackerade Martin Kinnunen och hans flickvän. Dock har vi inte sett någon ledare som med kraft tar avstånd från denna politiska förföljelse som sker i vårt eget land just nu. I bibeln, Lukaskapitlet står det ” Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?”. Dessa rader är passande när våra politiker i riksdag eller regering väljer att inte se de uppenbara politiska brister vi har just nu i vårt eget land, men gärna kritiserar demokratiska brister i andra länder.

I det senaste EU-valet röstade 3,3 procent av väljarna på SD, resultatet väntas bli betydligt högre i nästa års riksdagsval. En stor del av Sveriges befolkning tycker alltså inte som de sju riksdagspartierna i några viktiga frågor. Ingen politisk förföljelse kan någonsin ändra på detta faktum. Om inte media och våra rikspolitiker vill kännas vid det demokratiska underskott som just nu finns bland väldigt stora delar av befolkningen så måste vi tvinga dem till detta. Vi måste påtala detta så ofta vi kan, skriva om det och prata om det med våra vänner och arbetskamrater. Vi måste få dem att till slut skämmas, detta för att få en varaktig förändring.

Länk DN vittne

Länk DN extremister

Länk DN Kinnunen

Länk SvD Rent till vänster

Vad skall Sverige göra med folkmördare?

I en ledare på DN så tas frågan om den 53åring från Rwanda som misstänkt för mord på 25 personer upp. Ledarredaktionen tycker att det är riktigt att återlämna mannen från Rwanda till sitt hemland för rättsskipning. Inte så förvånande så håller jag med om detta, med det tillägget att jag tycker det är självklart och att det överhuvudtaget blir en fråga är märkligt. Vad skulle Sverige ha gjort i stället? Låta mannen slippa rättslig prövning för eventuellt mord på 25 personer? Åtala honom i Sverige, långt från alla vittnen och från den miljö där det inträffade hände? I artikeln står det så här.

Bakom regeringens beslut ligger en prövning av Högsta domstolen. Justitieråden har prövat om det föreligger några hinder för utlämning enligt Europakonventionen och svensk lagstiftning. Och där är svaret nej. Av regeringsbeslutet framgår att dödsstraffet avskaffats i Rwanda, att det nybyggda fängelset håller ”acceptabel internationell standard” och att ingenting talar för att det förekommer tortyr eller omänsklig behandling.

Att inte föra mannen tillbaka till Rwanda för rättsskipning skulle vara oerhört förnedrande mot Rwanda och dess folk, speciellt tutsier som blev mycket illa drabbade under ”oroligheterna” i Rwanda. Det skulle vara att sätta oss själva på höga hästar och ge intryck av att de enda nationerna på jorden som kan åstadkomma rättssäkerhet är våra egna västerländska nationer. Ett beslut om att inte återföra mannen till Rwanda skulle med nödvändighet andas förakt för Rwanda och dess folk. Det märkliga är att det överhuvudtaget blir en fråga av detta. Att svenska Amnesti är emot en utlämning är nog inte mycket att orda om, de är sannolikt emot alla utlämningar till alla jordens nationer förutom våra närmaste grannländer. Det är ganska talande att när jag gick i gymnasiet en gång i forntiden så tog man Amnesti på allvar, det är få som tar denna organisation på samma allvar nuförtiden.

Länk DN

Länk DN artikel

Nu har jag fått svar

Jag undrade i en tidigare artikel vad föräldrarna till ungdomarna i de autonoma grupperna tycker om deras barns aktiviteter, speciellt de som använder grovt våld mot oskyldiga människor. Nu har jag fått svar, ett svar jag nog ändå inte ville ha.

I samband med rättegången mot de tre flickor som angripit Kinnunen och hans flickvän i går på Södertörns tingsrätt så uppträdde mamman till den huvudåtalade extremt olämpligt. Den huvudåtalade heter Rebecka Roos, hennes mamma heter Cecilia Roos och är ” Professor i dansinterpretation”, vad nu det är. Rebeckas mamma jobbar som professor på Danshögskolan och har även uppdrag från SIDA. Jag var inte själv närvarande vid rättegången då jag var tvungen att uträtta ärenden på en ort 11 mil från huvudstaden men bekanta till mig vittnar om att Cecilia Roos skrattade under i princip hela rättegången, samma rättegång där hennes dotter står anklagad för att ha slagit ned en kvinna samt sparkat henne när hon låg ned. Dessutom så gick Cecilia Roos, enligt samma vittnen, upp på åhörarläkaren och hälsade vänligt på medlemmarna i ”Revolutionär front” som satt där.

Läser vi på den hemsida från Danshögskolan som presenterar Cecilia Roos står det bl.a. så här.

Cecilia är konstnärligt ansvarig för Per Jonssons efterlämnade produktion. Hon har även gjort barnfilm och varit anställd som dansare och skådespelare på Stadsteatern och Dramaten.

Så Roos har gjort barnfilm, då får vi hoppas att de inte misshandlade kvinnor i dessa barnfilmer. Det skulle ju vara mycket olämpligt att visa för barn, jag hoppas att professor Roos förstår detta. Vidare står det i Roos CV.

Cecilia undervisar återkommande på Danshögskolan, Dramatiska Institutet och Svenska Balettskolan. År 2005 skrev hon magisteruppsats i ämnet dansinterpretation, "Dansarens blick-den inre och den yttre", på Stockholms universitet, Teatervetenskapliga institutionen. Hon har publicerat ett flertal artiklar i ämnet.

Vi hoppas att ”dansinterpretation” inte innebär konsten att på ett konstnärligt sätt sparka en liggande kvinna i ansiktet på det mest effektfulla sättet. Vad ”Dansarens blick- den inre och den yttre” innebär kan vi bara spekulera i. Blicken att måtta sparkar på de som tycker annorlunda så de gör mest skada kanske. Det sista jag tar upp i Roos CV är detta.

Cecilia har haft ett antal förtroendeuppdrag i bland annat Kulturrådet och Framtidens Kultur

Detta låter absolut inte bra, med tanke på de värderingar Roos verkar ha. Förtroende är direkt inte det man efter detta förknippar Roos med. Man undrar verkligen vilka tankar Roos har om ”framtidens kultur”.

Vi skall vara rättvisa och också säga att människor kan reagera märkligt i stressade situationer och hur en mamma beter sig kan i vissa situationer misstolkas om hon står under press. Men det våra vittnen sagt samstämmigt låter definitivt inte bra. Vi kan inte begära att våra barn skall handla bättre och klokare än vad vi vuxna gör, hur skall vi kunna begära det? Vi skall uppfostra våra barn i demokratiska värderingar och lära dem tolerans och humanism. Om vi uppfostrar våra barn att dem som har fel åsikter kan man behandla hur som helst, ja då står vi diktaturen mycket nära. Inom svenska skolan arbetas det intensivt med att föra ut demokratiska värderingar, men det arbetet är ju meningslöst om föräldrarna har en rakt motsatt agenda. Det intryck våra åskådare fick är närmast att Rebecka Roos mamma stödde dotterns beteende, detta är att missbruka den auktoritet vi har som vuxna.

Länk Cecilia Roos hemsida

Länk DN

UPPDATERING:

Jag vill för säkerhets skull påpeka att jag aldrig nämnt mamman till Roos om hon inte dragit till sig förvånad uppmärksamhet från flera ur publiken, det är trots allt dottern och inte mamman som står anklagad.

UPPDATERING 2:

Det verkar som om ungdomarna i Revolutionär Front vann. Kinnunen överväger att trappa ned sin politiska verksamhet efter den grova misshandlen. LÄNK

Fullständigt vansinne

Alla har säkert läst eller hört om Försvarets materielverks beställning av finska militära fordon. Först blev affären uppmärksammad för att direktörer i det finska företaget Patria blev misstänka för mutbrott. Sedan visade det sig att ett åtminstone delvis svenskt företag, Hägglunds tillverkade liknande typ av fordon. Så här står det i både DN och SvD som har samma text i denna artikel.

Försvarets materielverk (FMV) gjorde för två år sedan bedömningen att BAE Systems Hägglunds terrängfordon var de enda som klarade försvarets krav. Trots det har FMV rekommenderat att fordonen köps av finska konkurrenten Patria, en upphandling som Hägglunds överklagat till länsrätten i Stockholm.

Om de finska fordonen beställs så innebär det att 300 svenska arbetare förlorar jobben. Detta måste vara rena vansinnet, snudd på nationell masochism. Även om de finska fordonen skulle vara marginellt bättre så förlorar Sverige som nation på att köpa fordonen utomlands, vilket får till följd att vi får lägga ned vår försvarsindustri, friställa personalen på företaget som får gå på A-kassa.

Denna affär visar att regeringens politik på detta område är förödande för vårt land. Att köpa det materiel som möjligtvis bedöms som bäst utomlands, när vi har likvärdigt materiel inom landet försvagar vårt land totalt sett. Obskyra principer om att få det bästa kontraktet var det än är gör att vi på lång sikt utarmar vårt land, vilket i så fall blir ett lättare mål för illasinnade krafter i alla fall. Man anar att det är några dunkla principer om global marknad och fri konkurrens som förblindat regering och riksdag. Jag börjar bli trött denna överdrivna principiella policy som är en ren förlustaffär nationellt sett. Är Reinfeldt och övriga regeringen verkligen så dumma att de tror att USA någonsin skulle köpa t.ex. det svenska JAS-planet även om det skulle visa sig marginellt bättre än ett amerikanskt dito?

Länk DN

Länk SvD

Årets Antirasist - Ställning

Årets antirasisttävling rullar vidare. Ställningen är just nu enligt följande. Helene Lööw = 8 Andreas Malm = 5 Anna_lena Lodenius = 1 Ulla von Essen = 0 Spänningen stigar för varje timma. det står främst mellan Malm och Lööw. Får vi påminna om att i kväll går tiden för nya nomineringar ut. Tävlingen pågår fram till helgen. Nedan ser vi hur tröjan kommer att se ut. Vinnaren kommer att få sitt namn på ryggen. Tröjan är av modell "dyrare", tänk på det när ni röstar.

Vänsterpartiets ansvar

Paula Neuding skriver i SvD en uppföljare till den rapport som i går publicerades om extrema gruppers våld, en rapport som även kommenterades av Sabuni. Neuding snuddar även vid den legala vänsterns implicita stöd till det s.k. autonoma våldet. Så här skriver Neuding i artikeln.

Upploppen i samband med Davis Cup-matchen i Malmö visade också vänsterns ambivalenta inställning till extremisterna i de egna leden. Lars Ohly och andra valde att gå i samma demonstrationståg som det så kallade ”svarta blocket” med svartklädda, varav flera maskerade, autonoma. Och blev sedan förbluffade över att extremisterna bröt sig ur demonstrationen och blev våldsamma.

Vi som lyssnat på Ohly i olika sammanhang tycker inte ens hållningen mot de autonoma är ”ambivalent” utan lutar åt rent stöd till dessa grupper. Ohly har vid olika sammanhang uttryckt sig på ett sätt som påminner om det sätt de autonoma gör. Ohly har i TV sagt saker som att ”vi skall vara på plats senast 2 timmar efter att främlingsfientliga framträder, på varje plats i landet och uttrycka vår avsky för dem.” Ohly har vid dessa tillfällen inte menat ”vit makt” grupper utan demokratiska partiers framträdande (främst ett part). Om inte detta är att stödja de autonoma grupperna och AFA så får man vara både blind och döv. Det tolkas säkert av de autonoma som om de har fullt stöd från ett riksdagsparti, ett parti som skall bilda valallians med socialdemokrater och miljöpartister. Frågan är om de dessutom inte har fullt stöd från Vänsterpartiet och dess ungdomsförbund, som därigenom visar upp sitt förakt för äkta demokrati.

Vad är det Ohly och Vänsterpartiet stödjer? Martin Kinnunen och hans flickvän blev brutalt nedslagna på nationaldagen av upp emot 10 personer. De använde knogjärn och sprakade paret när de låg ned. Det är just detta Ohly och hans parti stöder.

Länk SvD

Är en kursändring på gång?

SÄPO och Brå (Brottsförebyggande rådet) har släppt en rapport med information om höger och vänstervåldet. Rapporten har väckt en hel del medial uppmärksamhet och t.o.m. Sabuni har uttalat sig om rapporten. Den detaljerade rapporten beskriver att vänstervåldet är lika vanligt som det högerextrema våldet. Vänsterväldet är dessutom mycket råare och brutalare än vad många föreställt sig. Sabuni sade i Aktuellt i kväll att detta vänstervåld har bagatelliserats och i viss mån ignorerats fram till nu. Så här står det i artikeln i SvD.

Brotten är ofta planerade och de vänsterextrema är vana vid att kartlägga sina offer. Måltavlorna för våldsbrotten är oftast högerextremister, men därefter kommer partiföreträdare och poliser.

Detta stämmer inte riktigt, Sverigedemokrater är också utsatta för de autonomas våld. Dessutom är Sverigedemokraterna ofta människor som är ovana vid våld och många har i princip aldrig varit i fysiskt bråk sedan deras tid på skolgården. Det står i artikeln om Martin Kinnunen och hans flickvän som blev attackerade av ett tiotal personer i Gullmarsplan på nationaldagen. Kinnunens flickvän är en späd flicka som aldrig använt fysiskt våld i hela sitt liv, dessutom är hon inte politiskt ansluten eller politiskt aktiv. Kinnunen och hans flickvän blev nedslagna med knogjärn samt våldsamt sparkade när de låg ned försvarslösa. Jag kan inte låta bli att undra vad föräldrarna till dessa AFA-ungdomar tycker om deras avkommas beteende. Tycker de att deras döttrar och söner gör något behjärtansvärt och samhällsnyttigt? Hur har dessa föräldrar uppfostrat sina barn? Vidare står det i artikeln.

Det finns en bild av att de autonoma inte gör så allvarliga saker, många är inte medvetna om råheten i det våld de använder. Och vilka stora ekonomiska skador det innebär för företag som de attackerar, säger Anna- Lena Lodenius, journalist och författare.

Tack Anna-Lena, det borde rendera dig ett extra poäng i en pågående tävling här på bloggen. Jag måste dock säga att Lodenius har haft hundratals tillfällen att nämna de autonomas våld innan, det har dock Lodenius aldrig gjort, hon gör det nu när vindarna börjar vända. Det är sådant som är populism, inte att politiska företrädare lyssnar på sina väljare. Till slut står det i artikeln.

I rapporten framgår att de autonoma grupperna inte ska särbehandlas. Integrations- och jämställdhetsministern Nyamko Sabuni (FP) håller med.

Otroligt, vi andra laglydiga medborgare trodde det var rena självklarheter i vårt rättssamhälle. Om man vill vara elak så kan man tolka detta som att ett knytnävsslag från en AFA-medlem har hittills bedöms mildare än ett knytnävsslag från en Svensson eller i alla fall från en medlem i det som populärt kallas ”vit makt rörelsen”. Det är inte svårt att förstå att detta inte håller i ett rättssamhälle.

Jag läste tidigare i en artikel att AFA-medlemmar och likande element ofta går vidare från sin kriminella period utan synbara efterräkningar, trots att de gjort sig skyldiga till grova brott. De som kommer från högerextremt håll är ofta märkta för livet till skillnad från vänsterfolket. De som tillhör AFA-falangen har i alla fall tidigare kommit från medelklassen, föräldrarna har själva eventuellt tillhört rödvinsvänstern. Detta kan vara en förklaring till att AFA-medlemmarna hitintills kommit såpass lindrigt undan sin kriminalitet.

Länk DN

Länk SvD

Priset för vårt medlemskap

Göran Hägglund vill höja skatten på alkohol för att minska alkoholkonsumtionen. Det är en klassisk politik som helnykteristerna i riksdagen har tillämpat i årtionden i vårt land. Vår alkoholpolitik har aldrig varit särskilt populär. Den skyhöga skatten har försett statskassan med pengar, samtidigt har regeringen kunnat säga att man bara vill minska på alkoholkonsumtionen. Det är i det närmaste en perfekt politisk situation, om än inte särskilt trovärdig. En stor del av befolkningen har alltid misstänkt att det är normalkonsumenterna som drar ned på sin alkoholkonsumtion, emedan problematikerna fortsätter att dricka ändå i samma omfattning. En alkoholist drar inte ned sin konsumtion för att skatten höjs helt enkelt, han drar ned på annat i stället. Så här står det i artikeln.

Nyligen redovisade SvD en studie från Sorad, Centrum för socialvetenskaplig alkohol- och drogforskning vid Stockholms universitet, om varför konsumtionen av alkohol ökat med mer än 25 procent sedan 1995.
Den viktigaste förklaringen är att svenskarnas genomsnittliga inkomster höjts med cirka 30 procent samtidigt som alkoholpriserna relativt sett har minskat.

Den allt överskuggande förklaringen är att vi gått med i EU. Svenska regeringen och samtliga riksdagspartier som var för ett inträde i EU lovade att Sverige skulle få behålla sin alkoholpolitik (den var förvisso impopulär i breda befolkningslager). Nu vet vi att detta inte var sant. Med facit i hand så vet vi att politikerna med största sannolikhet ljög, inte ens politikerna själva kan ha trott på försäkringen om vår alkoholpolitik. Vidare står det i artikeln.

Och Göran Hägglund reagerar nu för första gången på de nya uppgifterna i studien och menar att det är olyckligt med de lägre alkoholpriserna.

Men dessa prissänkningar är ju en följd av vårt EU-medlemskap. Politikerna visste ju att detta skulle bli följden av ett medlemskap. Höjer man priserna ökar införseln från utlandet. Vem tror Hägglund att han lurar? Så här säger Hägglund till slut i artikeln.

I Sverige finns ju en bred uppslutning kring att införselkvoterna ska dras ner rejält, men jag vill nog i första hand ha gemensamma kvoter som gäller för alla medlemsländer. Går inte det kan vi försöka med ett svenskt undantag, säger han.

Med ”i Sverige finns en bred uppslutning” menar han riksdagen i vanlig ordning. Svenska folket vill förmodligen inte ha ändrade införselkvoter eller ett svenskt undantag på detta område. Som vanligt anser riksdag och regering att svenska folket inte kan ta tillvara på sig självt i frågor som dessa. Sanningen är också den att det inte bara är alkoholpriserna och införseln som bär ansvaret på vår höjda alkoholkonsumtion. Det är också den mer kontinentala dryckeskulturen som ökat på vår konsumtion av alkohol. Dock är det ett lite svårare problem att ta tag i så Hägglund nämner inte det. En majoritet av Svenska folket ville ha en generösare alkoholpolitik under många årtionden. Helnykteristerna i riksdagen struntade fullständigt i folkviljan i denna fråga. När det sedan blev fråga om att Sverige skulle gå med i EU så offrade man den svenska alkoholpolitiken utan att blinka eller tveka ett ögonblick.

Länk SvD

UPPDATERING:

Nu har tydligen allianspartierna redan sågat Hägglunds förslag, på rekordtid får vi lov att säga. Centerpartiet och moderaterna tror t.o.m. på en sänkt alkoholskatt.

Länk SvD

Årets antirasist – rikstäckande tävling

Vi drar igång en tävling om vem som skall utses till årets antirasist. Min tanke är seriös, vi skall rösta på den som i media är känd som auktoritet när ”rasistvalsen” skall dras igång. Vi skall alltså rösta på den som är mest balanserad och seriös och gör de minsta utflykterna i fantasins gränsland. Vinnare kommer att erhålla en T-shirt med texten ”Robsten blogg – årets antirasist. Jag planerar att överlämna T-shirten personligen, om det inte blir von Essen eller Andreas Malm som vinner, då skickar jag T-shirten per post, detta av personliga hälsoskäl.

Nominerade är:

1) Anna-Lena Lodenius

2) Helene Lööv

3) Ulla von Essen

4) Andreas Malm

Nomineringstiden går ut på onsdag kl 24:00, därefter börjar röstningen som avslutas söndag kväll kl 24:00.

Leif G W Persson fick rätt

Leif G W Persson har alltid påstått att Thomas Quick är oskyldig till samtliga mord som han är dömd för, samt att han förmodligen aldrig har dödat någon. Jag har tidigare tvivlat på detta, hur kan domstolar döma Quick gång efter gång, om han är oskyldig? Det finns väl beviskrav som måste uppfyllas?

När man ser Hannes Råstams reportage förstår man hur det hela gått till. Thomas Quick är en mycket ensam person. Han mänskliga kontakt har varit med de terapeuter han haft. För att bli mer intressant och för att på något sätt tillfredställa sina terapeuter så har Quick erkänt mord efter mord. Permissionerna har han tillbringat på bibliotek där han läst in sig på morden. Där han inte kunnat läsa in sig på detaljer har förhörsledaren Seppo Pentinen försett honom med de riktiga uppgifterna på det mest uppseendeväckande sätt. I övrigt har åklagaren Christer van der Kwast krattat manegen så att åtal har kunnat väckas. Van der Kwast har tvingar psykologer att ändra sina uppgifter, försökt att få SKL att ändra sina bedömningar och en massa annat direkt regelvidrigt.

Det hela är fruktansvärt och skall inte få förekomma i en rättsstat. Det som gnager i sinnet är att åtminstone Seppo Pentinen måste ha anat att det är fel person som blivit dömd. Det som gör detta extra allvarligt är att de verkliga mördarna går säkra eftersom fel människa redan är dömd för morden. I åtminstone ett fall så fanns det chans att döma den verkliga mördaren, mordet på Yenon Levi i Rörshyttan 1988. Det handlar om ett fall där gärningsmannens glasögon hittades vid brottsplatsen, men i stället pressade alltså Pentinen och van der Kwast fram ett uppenbart falsk erkännande från Quick. Som jag ser det har Seppo Pentinen och van der Kwast hjälp den verklige mördaren att komma undan sin gärning. Detta är uppenbart i fallet med mordet på Yenon Levi.

Länk SVT

Länk SVT TV

Vad är det som driver dessa ”SD-experter”?

Vi har i dag ett antal ”experter” på ett politiskt parti, nämligen SD. Det är t.ex. journalister som Anna-Lena Lodenius, andra kan vara renodlade akademiker som Ulla Ekström von Essen, hon är filosofie doktor i idéhistoria vid Stockholms universitet. Man kan inte låta bli att förundra sig över det intresse och det arbete dessa människor lägger ned på ett demokratiskt parti i vårt land. Vi har akademiska experter på socialism, liberalism, konservatism och andra idéströmningar, men vi har inga enskilda experter på Moderaterna eller Folkpartiet.

Att Sverigedemokraterna är ett demokratiskt parti som de övriga råder det ingen tvekan om längre, inte ens de här, i viss mån, självutnämnda experterna tvivlar längre på det. Jag läste i ett internt SD-material detta stycke, som handlar om internt styrelsearbete.

Det är viktigt att nå fram till beslut som så många möjligt kan ställa upp på och känna att de stöder. Det skall kännas att alla försöker ta hänsyn till varandra. Då ökar också stödet för demokratin som idé och arbetsform.

Detta är alltså internt material inte är avsett att publiceras utåt. Tvivlar någon på att det är ett demokratiskt parti som ger dessa instruktioner internt till sina medlemmar? Dessa experters energiska intresse för ett demokratiskt parti som de uppenbarligen inte delar åsikter eller ideologi med, blir vid en första anblick obegriplig. Varför hyser då dessa experter sådant ohöljt intresse SD? Jag kan tänka mig några orsaker, nämligen dessa.

1) De vill lära känna sin politiska motståndare. Orsaken till det är för att hjälpa de etablerade partierna att bemöta och bekämpa partiet. Det innebär ju att dessa experter, som till viss del vill verka vara oberoende och objektiva, har tagit politisk ställning. Att detta är fallet när det gäller Ulla von Essen råder det väl knappast något tvivel om. Helene Lööv verkar vara mer oberoende och politisk obunden.

2) Det är en födkrok att skriva om en ny politisk kraft som det etablerade politiska Sverige hyser rädsla och oro för. Det är en förståelig inställning, alla måste vi tjäna vårt levebröd. Om man sedan ger etablissemanget just det som de efterfrågar i form av ”främlingsfientlighet” och andra argument så är det en karriär som måste te sig lockande för vissa litterära och någorlunda politiskt bevandrade personer. Jag skulle kunna tänka mig att en journalist som Anna-Lena Lodenius kan hänföras till denna kategori.

3) De vill bekämpa högerextrema grupper och nazism. Det är i dagsläget en högst tveksam bevekelsegrund för att ägna SD intresse. Det måste stå utom allt tvivel att SD inte har något med sådana grupper att göra, Lodenius raljerar ju t.o.m. om det ”folkhem” SD skriver om i sin valplattform. Att överhuvud ägna så mycket intresse för de övriga pyttepartierna på högerkanten är också tveksamt ur ett politiskt och medialt perspektiv (dock ej ur ett forskningsperspektiv). Det måste stå kristallklart att dessa minipartier aldrig kommer att spela en politisk roll i vårt land. Normala sunda medborgare kommer aldrig någonsin att rösta på dessa partier och de kommer sannolikt aldrig att växa i storlek. De är politiskt totalt ointressanta, om än intressanta ur ett sociologiskt perspektiv. Det är i huvudsak sociologer och psykologer som studerar utanförskap och marginalisering som kan hysa ett adekvat intresse för dessa grupper. Naturligtvis kan dessa högerextrema grupper genom retoriska knep användas som slagträ även mot SD, vilket också skett. Det är väl snarast mot den bakgrunden vi skall se det stora intresse dessa grupper röner.

Man måste också fråga sig varför motsvarande intresse för vänstergrupper är såpass svagt. Varför forskar inget om dem? Varför skriver ingen avhandlingar om dessa grupper? Jag tror att svaret på den frågan går att finna under punkterna 1 och 3. Etablissemanget som sitter på de ekonomiska resurserna och som styr det politiska klimatet vill främst inte ha in ett nytt parti i riksdagen. Därför är nästan alla resurserna riktade åt högerkanten och inte vänsterkanten.