Demokratin är i fara

Svenska politiker och vår rikstäckande media pratar gärna om att demokratin är bristfällig i vissa delar av världen. I många länder råder det ren diktatur och de staterna kritiseras ju med rätta. I andra nationer så är demokratin mer eller mindre utvecklad. De nationer med ett demokratiskt styrelseskick som ändå har vissa brister kritiseras betydligt oftare än rena diktaturer, vilket kan tyckas märkligt. Det som sällan eller aldrig kritiseras är de tydliga brister som finns i vår egen demokrati i dag.

Inget demokratiskt styrelseskick kommer sannolikt att bli perfekt någonsin. Det finns alltid människor eller grupper av människor som kommer i kläm. Alla intressen går inte att tillfredställa på en gång. Det går inte ens att ta hänsyn till precis alla intressen och åsikter, det är praktiskt omöjligt. Men vissa brister i vår egen demokrati är påtagliga och oacceptabla. Vi har ett politiskt parti i dag som systematiskt utsätts för våld av de s.k. autonoma grupperna. Sverigedemokraternas medlemmar har gång på gång blivit utsatta för planerade aktioner från de autonoma grupperna. Våldet är utan allt tvivel politiskt motiverat. Förutom det rena våldet förekommer trakasserier och förföljelse. Det står dessutom klart att detta politiska våld påverkat valresultatet för SD negativt, främst i Stockholmsområdet. De politiska företrädarna för SD i Stockholm har inte vågat vara lika offentliga och öppna som i t.ex. Skåne. Detta är en mycket allvarlig inskränkning av vår demokrati.

Hitintills har de politiska företrädarna för våra nuvarande riksdagspartier inte markerat mot denna politiska förföljelse eller tagit avstånd från den offentligt. Inga krafttag har annonserats från politiskt håll mot det politiska våldet, det är tyst som i graven från våra valda företrädare. Detta trots att riksdagspartierna själva blivit utsatta för politiskt våld. Folkpartiet har attackerats av RF inför EU-valet bl.a. Vi har de oerhört tragiska morden på Anna Lindh och Olof Palme som borde fått våra politiska företrädare att vakna på allvar och med fasthet ta ställning mot politiskt våld och förföljelse. Inte ens dessa förfärliga händelser har fått vår sovande riksdag att vakna.

Media i Sverige har inte varit tyst, det vore fel att påstå. De har rapporterat om händelser och överfall. Senast rapporterades det om rättegången mot de tre flickor som attackerade Martin Kinnunen och hans flickvän. Dock har vi inte sett någon ledare som med kraft tar avstånd från denna politiska förföljelse som sker i vårt eget land just nu. I bibeln, Lukaskapitlet står det ” Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?”. Dessa rader är passande när våra politiker i riksdag eller regering väljer att inte se de uppenbara politiska brister vi har just nu i vårt eget land, men gärna kritiserar demokratiska brister i andra länder.

I det senaste EU-valet röstade 3,3 procent av väljarna på SD, resultatet väntas bli betydligt högre i nästa års riksdagsval. En stor del av Sveriges befolkning tycker alltså inte som de sju riksdagspartierna i några viktiga frågor. Ingen politisk förföljelse kan någonsin ändra på detta faktum. Om inte media och våra rikspolitiker vill kännas vid det demokratiska underskott som just nu finns bland väldigt stora delar av befolkningen så måste vi tvinga dem till detta. Vi måste påtala detta så ofta vi kan, skriva om det och prata om det med våra vänner och arbetskamrater. Vi måste få dem att till slut skämmas, detta för att få en varaktig förändring.

Länk DN vittne

Länk DN extremister

Länk DN Kinnunen

Länk SvD Rent till vänster