lördag, augusti 27, 2011

Konservatism i höger - vänsterskalan


Även inom systemkritiska kretsar och i SD diskuteras höger- vänsterskalan. SD är ett parti som ekonomiskt strävar efter att ligga i mitten på höger - vänsterskalan. Men vad exakt är denna mitt? Som alla förstår är det oerhört svårt att peka ut en imaginär mitt där ett parti som SD skall ligga. Även om det gick att peka ut en sådan mitt så gör omvärlden och verkligheten att det kanske inte är lämpligt att ligga i denna tänkta mitt. 


På förekommen anledning så tar vi detta med pendeltågstrafiken i Stockholm. Innan privatiseringsvågen svepte fram i slutet på 80-talet och början på 90-talet var denna trafik i SL:s ägo. Därefter bolagiserades och privatiserades verksamheten. Väl att märka är att innan denna privatiseringsvåg så uppfattades det inte som speciellt "till vänster" att tågtrafiken var i regional eller statlig ägo. Nu är det Stockholmståg som driver pendeltågstrafiken. Vi vet alla resultatet. Förseningar, trasiga tåg, tågförare som försovit sig (fast de går aldrig ut med just detta i högtalarsystemet) växlingsfel, signalfel och frusna växlar är legio. Sista veckan har tågen från Stockholms city inte gått i tid en enda dag, fem fel av fem möjliga således. På morgonen i torsdags var det ett större signalfel som orsakade kraftiga förseningar och packfulla tåg in till staden. Folk kom inte in i vagnarna till slut och de som inte kom in skrek ilsket. Folk inne i vagnarna skrek tillbaka och stämningen blev lite väl nyliberal.


Underhållet av spårsystemet skall (i alla fall bitvis) drivas av ett företag som heter EuroMaint Rail. Ännu ett företag som drivs med vinst och där aktieägarna kräver just detta. Tyvärr har de inte lyckats i uppsåtet att upprätthålla ett fungerande spårsystem. EuroMaint har en devis som mest låter som ett hån mot oss arma resenärer. Det står "Kompletta underhållslösningar för tåg som alltid skall gå". Man undrar om de av misstag bytt ut "aldrig" mot "alltid". 




Som konservativ så konstaterar jag helt objektivt att pendeltågtrafiken helt enkelt inte fungerar. Hade den fungerat lika bra som den gjorde i regional ägo hade jag inget att anföra, t.o.m. om den drevs till ett något dyrare pris. Som konservativ måste man se till vad som fungerar i praktiken, i verkligheten. Vi konservativa skall ledas av topografin och inte av kartan. En hel del av de reformer och privatiseringar har genomförts av rent ideologiska skäl. Varför har man annars sålt kommunala skolor till kraftigt underpris, ja till ett sådant kraftigt underpris så att tingsrätten senare dömer köparen att betala in mer pengar till samma kommun som sålt skolan. Om någon fortfarande tvivlar på om verksamheter privatiserats av rent ideologiska skäl så läs då vad som står på SJ:s hemsida (i princip det enda som finns kvar av SJ). 


Under 1990-talet sålde eller leasade dåvarande Statens järnvägar huvuddelen av sina lok, vagnar och motorvagnar till amerikanska intressen. Fordonen hyrdes därefter tillbaka av Statens järnvägar. Den typen av affärer var vanliga på 1990-talet och genomfördes bland annat för att frigöra kapital. Sedan bolagiseringen förvaltar Statens järnvägar dessa leasingåtaganden och hyr järnvägsfordonen vidare till SJ AB och Green Cargo AB.


Läs ovanstående långsamt en gång till! SJ sålde eller leasade alltså sin maskinpark till USA, för att därefter hyra tillbaka dem. Vilken fantastisk idé! Som om jag skulle sälja min TV till grannen, för att därefter hyra tillbaka den. Vem vinner på detta? Ja inte lär jag göra det. Hur infantilt kan våra politiker bete sig i sin outgrundliga visdom? Det är så urbota dumt så ansvariga politiker borde få betala tillbaka de pengar vi skattebetalare förlorat ur egen ficka. Hur kan man ens tro att man kan vinna något på ovanstående förfarande? Vad kostar det att enbart administrera sådana transaktioner? Alla avtal, alla dyra luncher alla resor över Atlanten, vad har kalaset kostat? 


Ett förfarande som SJ gjorde sig skyldig till på 90-talet är raka motsatsen till ett konservativt tänkande. Enligt konservatismen dras man inte med hur som helst i tillfälliga trender. Man ser till vad som fungerar i praktiken och inte minst, man använder sitt sunda förnuft. Något som SJ och ansvariga politiker definitivt inte gjorde på 90-talet och inte verkar göra fullt ut i dag heller. 


Det verkar som det bara är konservativa som kan reagera mot den uppenbara dårskap som våra kommunikationssystem är utsatta för (och inte bara våra kommunikationssystem). Högern och de liberala är ideologisk blinda och ser vad de vill se. Vänstern är för upptagen med HBTQ-frågor, feminism och andra obskyra samhällsprojekt. Enligt de erfarenheter vi lärt oss av så är det enda språk många politiker förstår, förlorade röster vid de allmänna valen. Jag och andra kan skriva hur många debattartiklar som helst, ingen lär bry sig från vår upphöjda nomenklatura, de vet ju som bekant bäst själva. Inför hotet om tappat väljarstöd och en spark ut ur riksdagen, med tillhörande förlorade förmåner, så kan dock en del upphöjda politiker försiktigt buga sig nedåt för att höra det ilskan mummel som stiger upp från den låga, jordbundna nivå där valmanskåren uppehåller sig. 

Länk SJ

Länk Stockholmståg

Länk EuroMaint Rail 

fredag, augusti 26, 2011

Mångfaldsbarometern 2011 – en kritisk analys


Uppsala universitet har en ”mångfaldsgrupp” vid deras sociologiska institution. Denna grupp vill liksom ”SOM-institutet” bidra med en samhällsnyttig debatt genom att ”kartlägga attityder” enligt dem själva. De som ingår i denna grupp och har genomfört denna kartläggning är professor Orlando Mella, docent Irving Palm och forskningsassistent Kristina Bromark och undersökningen de genomför heter ”Mångfaldsbarometern”. 


Hela presentationen börjar med en sammanfattning av olika frågeställningar. Denna sammanfattning i början på rapporten är vetenskapligt tveksam då författarna till rapporten redan i ett tidigt inledningsskede kan torgföra subjektiva uppfattningar. Vi tar tre exempel.


Frågeställning 15) Uppfattningen bland större delen av svenska folket att invandrare skall ha samma sociala rättigheter som övriga går igen när det gäller attityden till mångfald i relation till arbetet. Det påstående som får starkast stödär ”Alla invandrare borde ha samma arbetsvillkor som svenskarna” ochdet gäller för alla åren 2005-2010.


Ja påståendet att ”alla invandrare skall ha samma villkor som svenskarna” är det alternativ som får starkast stöd. Men det omdiskuterade ”La Val” fallet visade att många som är positiva till en generös immigration inte anser att utländska medborgare och invandrare skall ha samma villkor som svenska medborgare. En ofta framförd åsikt är att den del av borgligheten som är för en generös immigration är det just för att pressa ned lönenivån. Många intellektuella som är kritiska till den generösa immigrationspolitiken vill att invandrare just skall ha samma villkor som svenskar, detta sannolikt för att det då snabbare visar sig hur orimlig vår immigrationspolitik är, om inte annat. 


Förutom ovannämnda aspekter har lika arbetsvillkor föga att göra med immigrationspolitiken. Det har däremot sannolikt med synen på utländska medborgare att göra, vilken är en helt annan fråga. Slutsatsen blir att svaren på denna frågeställning sannolikt säger väldigt lite av det undersökarna vill ha fram genom sin undersökning. 


Frågeställning 16) När man jämför attityderna enligt födelseland, visar de som är födda i ett annat land i Europa, mindre positiva attityder än de som är födda i Sverige.  


Positiva till vad? Undrar vän av ordning. Oavsett vad undersökarna menar med ”positivt” här har de lagt i dagen en subjektiv värdering som forskare inte bör göra. Att enbart starta en grupp inom universitet med namnet ”mångfaldsgrupp” är sannolikt att gå över de stränga gränser som vetenskaplig stringens sätter upp. 




Enskilda frågeställningar


Vi tittar på enskilda frågeställningar för att dissekera vad man egentligt fått fram i denna undersökning. Att resultaten går lite upp och ned under tid mellan de olika undersökningarna är det första vi kan konstatera. 


Tittar vi på Frågeställningen ”Muslimska kvinnor som lever i Sverige är i större grad förtryckta än andra kvinnor i Sverige” så bekräftas slutsatsen att det inte kan skönjas någon trend mot större acceptans för mångkultur. Variationerna ligger klart inom den statistiska felmarginalen.  


Ungefär 8 till 10 procent anser att muslimska kvinnor är lika jämställda som svenska kvinnor. Cirka 60 procent anser att de muslimska kvinnor, åtminstone i någon mån är förtrycka. Hur förtryckta de är, av vem och på vilket sätt, ger undersökningen inget svar på. En liknande undersökning inom ett naturvetenskapligt område vore en omöjlighet. Man gör inte undersökningar där svaret ger så lite exakt information inom de naturvetenskapliga disciplinerna helt enkelt. Det är upp till var och en att tolka detta resultat som de behagar, om vi skall vara krassa. 


Tittar vi på frågan ” Erfarenheter av kolleger med invandrarbakgrund” så är resultatet oväntat positivt. Detta är också den frågeställning som gav det mest positiva resultatet ur undersökarnas perspektiv. Att det just frågas efter kolleger borde höja detta resultat avsevärt, det utesluter ju människor man t.ex. träffar på gator och torg. Det är själva frågeställningen som på ett sociologiskt vetenskapligt sätt borde problematiseras. Så här ser resultatet ut:


Så här kommenterar undersökarna själva resultatet.


Utbildningsnivån associeras starkt med den typ av erfarenheter som de intervjuade deklarerar: de som i större utsträckning anger att de i någon mån har goda erfarenheter är de som har högskolestudier (79,3%) medan de som endast har grundskoleutbildning (50,3%) eller gymnasieutbildning (61,8%) är de som deklarerar positiva erfarenheter i mindre utsträckning. Skillnaderna i attityder enligt utbildningsnivåerna är statistiskt signifikanta för alla år.


Utbildningsnivån associeras starkt med vilken typ av erfarenheter de intervjuade deklarerar, utan tvivel. Det kan ha att göra med att det torde vara relativt ovanligt att högskolestudenter med utländsk härkomst rånar sina studiekamrater eller kallar dem för ”jävla hora”? Det sker självklart en utgallring till högre studier där ”kickers” från förorten är bortgallrade. Man kan inte utan vidare dra den slutsatsen att högre utbildning ger en positivare syn på människor med annan härkomst. I år 2010 ”Mångfaldsbarometer” så särredovisades de svarandes utbildning. Frågorna och redovisningen verkar skilja sig något åt år från år, detta trots att det skall vara en undersökning som ger tendenser över tid. Detta måste också ses som en vetenskaplig brist.   


Den allvarligaste invändningen är dock att detta är en s.k. ”attitydundersökning”. Erfarenheter är något som kan betraktas både som subjektivt (jag tycker han verkar trevlig/otrevlig) och objektivt (jag blev rånad och nedslagen i går/jag gifte mig i går med en underbar irakiska). Åtminstone en del av resultatet torde härröra från verkliga positiva eller negativa upplevelser, som dessutom klart kan definieras som positiva eller negativa. Detta ger slutsatsen att undersökningen till en del visar på vilka grupper av människor som immigrerat hit och hur de beter sig (positivt/negativt) och inte bara attityderna hos respondenterna. 


En annan synpunkt är att man mycket väl kan vara mot ett mångkulturellt samhälle och en ohämmad immigration trots goda erfarenheter av immigranter. Undertecknad hör själv till denna grupp. Dessutom är verkligheten komplicerad och det mest sannolika är att de flesta människor har både goda och dåliga erfarenheter av människor med annan härkomst. Hur skulle respondenterna ha svarat på frågan ”vilka erfarenheter har du av etniska svenskar?”       




Sedan tittar vi på frågan ” ”Alla utlänningar som begått brott i Sverige bör tvingas att lämna landet”. Så här ser resultatet ut för denna fråga:




Det är stadigt lite över 60 procent som anser att ”invandrare” som gör sig skyldig till brott skall lämna landet. Det torde vara oerhört svårt att svara på en fråga som denna eftersom begreppet ”brott” innehåller allt från snatteri och fortkörning till våldtäkt och mord. Få anser säkert att fortkörning skall rendera i utvisning. Väldigt många anser nog att våldtäkt och mord bör rendera i utvisning efter avtjänat straff. Det är direkt ovetenskapligt att inte definiera brottet när påföljden efterfrågas. Det är direkt ovetenskapligt att ställa frågan om gruppen ”invandrare”, då det finns individer i denna grupp som har svenskt medborgarskap och således inte kan utvisas. Den korrekta benämningen torde vara ”människor i vårt land som saknar svenskt medborgarskap”. 


Så här kommenterar undersökarna själva resultatet av denna och liknande undersökningar.


Bland de negativa attityderna är det framförallt påståendet ”Alla utlänningar som begått brott i Sverige bör tvingas att lämna landet” som en klar majoritet, 63% instämde helt eller delvis år 2005. År 2006 ökar andelen till 64,8%. Därefter inträffar ett trendbrott. År 2007 är  andelen 63,7% och år 2008 60,8%. Året 2009 ökar andelen något till 62,9% och andelen året därpå blir 60,2% och 60,3 år 2011. Inga signifikanta skillnader finns mellan åren.


Det är i själva verket svårt att dra några slutsatser av resultatet då frågan är så diffust ställd. Vi anar dock att en del respondenter måste ha våndats över frågan och förtvivlat undrat vad det är för brott som menas i frågeställningen. 


Tittar vi på den intressanta frågan om respondenternas inställning till mångkultur så ser svaren ut så här:


Här har man plötsligt räknat i ett indexsystem i stället för att räkna i enkla procentsatser. Så här förklarar undersökarna detta.


Vi ”balanserar” de tre positiva och de tre negativa påståendena och ”viktar” dem enlig deras ”loading” i en faktoranalys. Indexet varierar mellan –9 (mycket negativa) till +9 (mycket positiva). 


Ett annat sätt att undersöka frågan var att helt enkelt låta respondenterna ta ställning till frågan. Man skulle eventuellt bifoga en definition på vad man menar med ”mångfald”. Vi läsare har ingen aning om vilka frågor som ”viktats” eller hur de ”viktat” dem.   


Undersökarnas kommentar till undersökningen är enligt följande:


Med sju mätningar kan man preliminärt göra en trendprognos. Attityderna till mångfald är stabilt toleranta, även om en trendlinje pekar svagt ned. Dock är förändringarna från år till år så små att skillnaderna inte kan säkerställas statistiskt.


Att definiera frågeställningarna som ett mått på ”mångfald” måste vara ytterst tveksamt. Det mest positiva svarsresultatet fick man i frågan om ”erfarenheter av kolleger med invandrarbakgrund”. Denna fråga ger ingen fingervisning av hur man ställer sig till mångfald eller i förlängningen till ett mångkulturellt samhälle, den talar bara om att man eventuellt har trevliga arbetskamrater och att de är av utländsk härkomst. Även om man går strikt efter denna undersökning så ser vi att en stor del av det svenska folket är ytterst tveksamt till ”mångfald” eller ett mångkulturellt samhälle. 


I många frågeställningar blev resultatet för undersökarna negativ. I frågor som om muslimska slöjor, religiösa friskolor, ökat stök i bostadsområden med invandrare, ifall invandrare klarar av att anpassa sig till det svenska samhället och att många utlänningar kommer till Sverige för att utnyttja sociala förmåner så är motståndet mot det undersökarna kallar ”mångfald” kompakt och signifikant. I indexundersökningen om mångfald fick vi inte ens veta vilka frågor undersökarna ”viktat” mot varandra, eller hur de ”viktat” dem. 


Jag tar ovanstående som exempel på att undersökarna hela tiden glider på det som kan anses vetenskapligt stringent. Att undersökarna gärna vill ha ett så positivt resultat till mångkulturen som möjligt är inte heller att ta miste på, trots att det måste ses som en fullt demokratiskt legitimt att vara tveksam eller helt emot denna politiska ide. Att ett statligt finansierat universitet skapar en mångfaldsgupp och bedriver tveksam forskning med det uttalade målet att kartlägga en fullt legitim åsikt och dessutom påtala att denna åsikt är negativ, måste ses som oacceptabelt ur ett strikt demokratiskt perspektiv. 


Oavsett hur man tolkar denna undersökning så framstår det som ett allvarligt demokratiskt övergrepp att våra politiker och politiska partier infört det mångkulturella utan att låta människor få uttrycka sin syn på saken. Att efteråt, när projektet är ett faktum, göra tveksamma undersökningar om ett samhällsprojekt som borde ha diskuterats, debatterats och varit föremål för en allmän omröstning, är demokratiskt oacceptabelt.


Länk Mångfaldsbarometern

torsdag, augusti 25, 2011

Oro

Jag är orolig att Anna-Karin Hatt blir vald till Centerns partiledare. Om Hatt blir vald finns det risk för att Centern inte åker ur riksdagen 2014. Som tur är heter favoriten Annie Lööf. Vi håller tummarna!

tisdag, augusti 23, 2011

Centern vill skapa svenska Chinatowns


Tino Sanandaji sade under Politikerveckan i Visby att "inte fan startade arbetskraftsinvandrarna på sextiotalet Little Italy de anpassade sig och blev svenskar". Nu säger Centern att de just skall starta Little Italy och svenska Chinatowns. Enskilda partiföreträdare vill föra fram denna nya ideologi till Centerns partistämma i september. Centern balanserar ju på 4 procentspärren och sådant kan ju föda desperata förslag, eller skall vi säga avslöjande förslag. 


Centern under Maud Olofsson har profilerat sig som ett alltmer nyliberalt parti. Enligt nyliberala principer skulle väl dessa smånationer i vårt land klara sig ekonomiskt själva, utan utjämningsbidrag. Vi vet ännu inte hur trogna Centern kommer att vara dessa liberala principer. Att förvandla Rosengård och Fittja till "Little Baghdad" och "Little Mogadishu" är inte något projekt centerpartisterna skulle satsa några privata pengar i förmodligen. Som vi alla vet är inte italienare och kineser de största grupperna av immigranter i vårt land. Ett annat förslag för att lyfta de grupper som nu befinner sig i utanförskap vore ju annars att förlägga dessa "Chinatowns" i trevliga stadsdelar som Täby, Danderyd och Vellinge. Då skulle dessutom alla Moderater få visa sin öppna attityd lite mer i praktiken. Kan vi hoppas på ett sådant förslag utan att Alliansen knakar i fogarna?


Ett annat förslag från de pigga centerpartisterna är att underlätta arbetskraftsinvandringen. Man antar att det skulle påskynda uppkomsten av "Little Italy" antagligen. Att vi redan har en arbetslöshet på över 400,000 människor tar man inte notis om, inte heller den förlamande höga ungdomsarbetslösheten. Nej varför skall våra arbetslösa komma i arbete när vi kan importera arbetskraft utifrån, verkar vara centerpartisternas tankegångar. 


Innan Rapport fick oss alla att sätta kaffet i halsen med Centerns nybyggarförslag så visade de ett inslag med de nya s.k. "etableringslotsarna". Regeringen har satsat 920 miljoner på ett system med lotsar som skall hjälpa våra nya invånare in på arbetsmarknaden. Fram till att rapport sände sitt inslag hade 10 personer erhållit arbete genom dessa lotsar. Projektet har hållit på i 9 månader och Rapport visade hur dessa lotsar hjälpte människor att betala sina räkningar via internet. Inget ont om de människor världen över som inte är bekanta med vår moderna teknik. Däremot är det horribelt att Centern vill underlätta för ytterligare arbetskraftsinvandring, nu när vi har en armada av arbetslösa och vi dessutom har en armada av människor som kräver stora resurser för att bli anställningsbara. Det är oerhört svårt att förstå snilleblixten i Centerns förslag, hur man än vänder och vrider på dem.

Länk SVT

Länk Regeringens hemsida (lotsar)

söndag, augusti 21, 2011

De icke publicerade opinionsresultaten

Här publicerar vi resultatet av den opinionsundersökning Sifo utförde nyligen och som våra stora dagstidningar (förutom DN) tydligen inte fann det intressant att publicera. Varken SvD eller Göteborgsposten har funnit att det ligger i allmänhetens intresse med en detaljerad publicering av opinionsresultatet. Denna blogg gör dock en annan bedömning, lite mer journalistisk bedömning.


Värt att notera är den professor i statsvetenskap, Henrik Oscarsson som i GP går ut och ägnar sig åt rent personligt tyckande. Han erkänner dessutom själv att hans tyckande denna gång verkar vara felaktigt. Som vanligt arbetar våra professorer och övrig intelligentia på att erodera sitt förtroende. Det är i princip inte längre någon skillnad mellan de samtal en professor för med media, mot de samtal som förs på en byggbod en fredagseftermiddag, efter att chefen gått hem och de första ölen hemtrevligt pyst.    





S 32,6 
V 4,3 
Mp 10, 1 
M 30,1 
C 4,3, 
Fp 7,4 
Kd 4,0 
Sd 6,0


Rödgröna = 47,2
Alliansen = 45,8
Systemkritiska blocket = 6


Länk DN


Länk SvD


Länk GP