Konservatism i höger - vänsterskalan

Även inom systemkritiska kretsar och i SD diskuteras höger- vänsterskalan. SD är ett parti som ekonomiskt strävar efter att ligga i mitten på höger - vänsterskalan. Men vad exakt är denna mitt? Som alla förstår är det oerhört svårt att peka ut en imaginär mitt där ett parti som SD skall ligga. Även om det gick att peka ut en sådan mitt så gör omvärlden och verkligheten att det kanske inte är lämpligt att ligga i denna tänkta mitt. 


På förekommen anledning så tar vi detta med pendeltågstrafiken i Stockholm. Innan privatiseringsvågen svepte fram i slutet på 80-talet och början på 90-talet var denna trafik i SL:s ägo. Därefter bolagiserades och privatiserades verksamheten. Väl att märka är att innan denna privatiseringsvåg så uppfattades det inte som speciellt "till vänster" att tågtrafiken var i regional eller statlig ägo. Nu är det Stockholmståg som driver pendeltågstrafiken. Vi vet alla resultatet. Förseningar, trasiga tåg, tågförare som försovit sig (fast de går aldrig ut med just detta i högtalarsystemet) växlingsfel, signalfel och frusna växlar är legio. Sista veckan har tågen från Stockholms city inte gått i tid en enda dag, fem fel av fem möjliga således. På morgonen i torsdags var det ett större signalfel som orsakade kraftiga förseningar och packfulla tåg in till staden. Folk kom inte in i vagnarna till slut och de som inte kom in skrek ilsket. Folk inne i vagnarna skrek tillbaka och stämningen blev lite väl nyliberal.


Underhållet av spårsystemet skall (i alla fall bitvis) drivas av ett företag som heter EuroMaint Rail. Ännu ett företag som drivs med vinst och där aktieägarna kräver just detta. Tyvärr har de inte lyckats i uppsåtet att upprätthålla ett fungerande spårsystem. EuroMaint har en devis som mest låter som ett hån mot oss arma resenärer. Det står "Kompletta underhållslösningar för tåg som alltid skall gå". Man undrar om de av misstag bytt ut "aldrig" mot "alltid". 

Som konservativ så konstaterar jag helt objektivt att pendeltågtrafiken helt enkelt inte fungerar. Hade den fungerat lika bra som den gjorde i regional ägo hade jag inget att anföra, t.o.m. om den drevs till ett något dyrare pris. Som konservativ måste man se till vad som fungerar i praktiken, i verkligheten. Vi konservativa skall ledas av topografin och inte av kartan. En hel del av de reformer och privatiseringar har genomförts av rent ideologiska skäl. Varför har man annars sålt kommunala skolor till kraftigt underpris, ja till ett sådant kraftigt underpris så att tingsrätten senare dömer köparen att betala in mer pengar till samma kommun som sålt skolan. Om någon fortfarande tvivlar på om verksamheter privatiserats av rent ideologiska skäl så läs då vad som står på SJ:s hemsida (i princip det enda som finns kvar av SJ). 

Under 1990-talet sålde eller leasade dåvarande Statens järnvägar huvuddelen av sina lok, vagnar och motorvagnar till amerikanska intressen. Fordonen hyrdes därefter tillbaka av Statens järnvägar. Den typen av affärer var vanliga på 1990-talet och genomfördes bland annat för att frigöra kapital. Sedan bolagiseringen förvaltar Statens järnvägar dessa leasingåtaganden och hyr järnvägsfordonen vidare till SJ AB och Green Cargo AB.

Läs ovanstående långsamt en gång till! SJ sålde eller leasade alltså sin maskinpark till USA, för att därefter hyra tillbaka dem. Vilken fantastisk idé! Som om jag skulle sälja min TV till grannen, för att därefter hyra tillbaka den. Vem vinner på detta? Ja inte lär jag göra det. Hur infantilt kan våra politiker bete sig i sin outgrundliga visdom? Det är så urbota dumt så ansvariga politiker borde få betala tillbaka de pengar vi skattebetalare förlorat ur egen ficka. Hur kan man ens tro att man kan vinna något på ovanstående förfarande? Vad kostar det att enbart administrera sådana transaktioner? Alla avtal, alla dyra luncher alla resor över Atlanten, vad har kalaset kostat? 


Ett förfarande som SJ gjorde sig skyldig till på 90-talet är raka motsatsen till ett konservativt tänkande. Enligt konservatismen dras man inte med hur som helst i tillfälliga trender. Man ser till vad som fungerar i praktiken och inte minst, man använder sitt sunda förnuft. Något som SJ och ansvariga politiker definitivt inte gjorde på 90-talet och inte verkar göra fullt ut i dag heller. 


Det verkar som det bara är konservativa som kan reagera mot den uppenbara dårskap som våra kommunikationssystem är utsatta för (och inte bara våra kommunikationssystem). Högern och de liberala är ideologisk blinda och ser vad de vill se. Vänstern är för upptagen med HBTQ-frågor, feminism och andra obskyra samhällsprojekt. Enligt de erfarenheter vi lärt oss av så är det enda språk många politiker förstår, förlorade röster vid de allmänna valen. Jag och andra kan skriva hur många debattartiklar som helst, ingen lär bry sig från vår upphöjda nomenklatura, de vet ju som bekant bäst själva. Inför hotet om tappat väljarstöd och en spark ut ur riksdagen, med tillhörande förlorade förmåner, så kan dock en del upphöjda politiker försiktigt buga sig nedåt för att höra det ilskan mummel som stiger upp från den låga, jordbundna nivå där valmanskåren uppehåller sig. 

Länk SJ

Länk Stockholmståg

Länk EuroMaint Rail