tisdag, september 18, 2007

Konservatismen i media och i politiken

Bland högerväljare talas det mycket om hur vänstervriden svensk media i allmänhet, och SR/SvT i synnerhet är. Det ligger en del i det, utan tvekan. Vänsterdebattörer brukar emellertid invända att tre av de fyra stora dagstidningarna: SvD, DN och Expressen, är borgerliga, och det stämmer ju också. Även om media i viss mån är vänstervriden är situationen inte glasklar.

Det är den däremot vad gäller motsättningen mellan socialliberalism/PK-ism å ena sidan och konservatism å andra sidan. I värdefrågor som synen på straff, invandring, homosexualitet, etc är folk i allmänhet långt mer konservativa än tidningar och journalister.

De tre partier som var överrepresenterade bland journalister i
mätningar från 1999 var Fp, Mp och V. V och Mp är de mest liberala partierna i dessa frågor, medan Fp är det klart mest liberala borgerliga partiet, med bl a ett ungdomsförbund som gömmer flyktingar, som Robsten tidigare rapporterat om. Samtidigt var konservativa partier som Kd och M klart underrepresenterade (Sd ska vi bara inte tala om: funnes det en enda Sd-sympatisör i Sveriges journalistkår skulle han inte bli långvarig).

Samma situation finns i riksdagen.
Majoriteten av svenskarna är för minskad invandring men de representeras inte alls i riksdagen. Det enda partiet med chans att nå riksdagen som arbetar för dessa är Sd. Visar inte detta på att Sveriges representativa demokrati har gigantiska problem? Folkviljan har definitivt inte fått styra i denna fråga.

I andra värdefrågor återfinns samma snedvridning: homosexuella får numera adoptera trots det
massiva motståndet bland befolkningen, 35 % är för dödsstraffet enligt mätningar från 2002 men inte ens Sd representerar längre deras åsikter och kvoterad föräldraledighet har införts trots att åtta av tio var emot den 2003.

Det är också värt att notera att liberala grupper är klart starkare i
Stockholms innerstad än i landet i övrigt. Bilden av en liberal innerstadselit som prackar på hela landet sina värderingar blir allt tydligare. Inga brott mot demokratins bokstav har begåtts, men definitivt mot demokratins anda: den kräver att starka konservativa grupper måste få synas och höras i media och representeras i riksdagen.

7 kommentarer:

Robsten sa...

Bra att du jkör in en artikel just nu Grue, har inte tid just nu att skriva något, fördelen när man är flera på en blogg;-)

Fredriksson sa...

Hmm..

Jag har själv funderat en del på ovanstående. Diktaturers lagar, rättslöshet och förföljelse av oliktänkande kan man avfärda men vad gör man när demokratier stiftar lagar som majoriten av folket är emot?

Var det inte Churchill som sa att att demokrati var ett uselt styrelseskick om man bortser från alla de andra styrskicken?

Grue sa...

Jag gillar demokratin starkt. Problemet är att dagens representativa demokrati inte gör så att folkviljan får bestämma i tillräcklig utsträckning. Jag har försökt presentera skäl till varför ovan (och kommer säkert få anledning att återkomma till det).

Själv är jag intresserad av att utveckla folkomröstningsinstrumentet. T ex i Schweiz är ju folkomröstningar mycket vanligare. Varför inte folkomrösta om invandringen?

Fredriksson sa...

Folkomröstning om invandring? Jag antar att du vill att majoritetens röst även skall vara utslagsgivande och inte rådgivande som idag.

Hmm..

Vilken är den konkreta fråga som svenska folket skall svara Ja eller Nej på?

Anonym sa...

Ja, jag vill ha beslutande folkomröstningar.

Jag har inte tänkt igenom det här i detalj men en idé är att man har säg fem alternativ: från 1: jättemycket invandring (givetvis mer specificerat) till 5 (ingen invandring alls). Om 1 får majoritet vinner det. Om 1 inte får majoritet går rösterna på 1 över till 2, eftersom den som är för 1 rimligtvis måste föredra 2 framför säg 3 eller 4 (om man vill ha jättemycket invandring föredrar man rimligen ganska mycket invandring framför liten invandring). Så forsätter man tills ett alternativ nått majoritet. På så vis kan man folkomrösta om nåt som är en skala snarare än en "ja-nej"-fråga.

itsweden sa...

Jättebra skrivet Grue (huvudinlägget). Det belyser också den socialliberala inställningen att det inte är någon skillnad på invandrare och svenskar som har det svårt socialt. Om alliansen raserar det socialt för svenskar på samhällets botten eller invandrare spelar ingen roll för många av alliansens väljare. Invandrare som bluffar sig in i landet och lever på bidrag ses som likvärdiga med svenskar som råkar hamna i en situation där de måste leva på bidrag från det allmänna.

Anonym sa...

Vi i den "liberala innerstadseliten" ser det från andra hållet. Från vår horisont är det mer lantisar som tvingar på oss regleringar, biltullar och höga skatter. Desutom går vi 100 miljarder back varje år på resten av landet. Det är var tredje i regionen uppbördad skattekrona. Kanske vi helt enkelt skulle införa regionalat självstyre med lagstiftningsrätt? Det enda vi behöver ha gemensamt är försvar och utrikespolitik.

Se på Belgien med högskattevalloner och lågskatteflamländrare. Där det finns regionala ideologiska skillnader kanske man helt enkelt skall tillåta politisk mångfald genom autonomi.