Läst ut "Snabba cash" av Jens Lapidus. Boken ger en någorlunda bra verklighetsskildring av den undre världen i Sverige och framförallt i Stockholm. Det är en väldigt bra deckare, känns som en riktig kvalitets deckare med gedigna personporträtt. Personerna känns äkta och levande, väldigt långt från de torftiga personporträtt Mankell, Marklund och Svedelid presterar. Ärligt talat, Lapidus rör sig i en annan division än de deckarförfattare jag räknade upp. Historien är mycket spännande och trovärdig. Den handlar om de, i huvudsak etniska kriminella ligor, som härjar mer eller mindre fritt, i framförallt Stockholm, men också i övriga landet. Dessa etniska ligor använder alla medel för att tjäna pengar och erhålla makt. Ligorna sysslar med människohandel, prostitution, garderobsverksamhet, utpressning och narkotika, allt i en salig blandning. De kriminella personerna i dessa ligor rör sig med mycket pengar, är välklädda in absurdum och uppehåller sig med förkärlek på Stureplans innekrogar. Lojalitet med den egna ligan betyder allt, den som sviker dör helt enkelt. Denna lojalitet och sammanhållning underlättas av ligornas etniska struktur. Ordet "Svenne" används som det värsta skällsord, fast några ligamedlemmar avundas i hemlighet dessa "svennar". Lapidus bok beskriver också svårigheterna för andra generationens invandrare att ta sig in i det svenska samhället och bli en riktig "svenne". Det är enligt boken hart när omöjligt, i praktiken. Enda vägen för unga "kickers" är då den kriminella banan om man vill komma någonstans. I Lapidus bok beklagar sig t.o.m. de serbiska skurkarna över Sveriges slappa immigrationspolitik. Det kommer in alldeles för många konkurrenter alldeles för snabbt.
Lapidus har hämtat råfakta från faktaboken "Svensk maffia" som jag precis läste innan. Boken är klart byggd på fakta. Hela berättelsen är levande och trovärdig. Jag läste fordom minst fyra deckare om året. På senare år har jag dock slutat läsa deckare p.g.a. den låga kvalité svenska författare presterat. Jens Lapidus kan dock få mig att ändra på detta beslut.
Snabba Cash isbn: 978-91-7001-640-0 LÄNK
9 kommentarer:
Även jag har upphört med deckarläsning. Svenska nya deckare verkar vara ren skit. Jag tror problemet är att de generellt skrivs för de så kallade "kulturkoftorna", kvinns 50+ i medelklassen. De utgör största bokköpande gruppen. Snabba cash föll nog inte främst just denna målgrupp på läppen... gissningsvis.
Läste (lyssnade snarare) Snabba cash förra året och kan bara instämma i berömmet.
Enda invändning var väl att slutet kändes väldigt konstruerat, och kom väldigt snabbt på liksom - vem som var våldtäktsmannen och lite annat. Kanske lyssnade jag dåligt då och då iofs...?
Säfflemannen
Nä, du har nog rätt där. Slutet, alltså handlingen som utspelar sig i slutet, kunde tagit större utrymme och varit mer utförlig, utan att boken som sådan gjordes tjockare, det är rätt.
Vem orkar med svenska deckare? De innehåller ju samma persongalleri:
a) Den skilde och lätt alkoholiserade kommissarien "med hjärtat till vänster" alternativt den unga och vackra och lesbiska och smarta kvinnliga polisen som märkligt nog också har hjärtat till vänster.
b) Den rasistiska och korkade underhuggaren till hjälten eller hjältinnan. Måste vara man och högst kriminalassistent.
c) Den ädle invandraren som förstås är ett offer för något.
d) Den nazistiska skurken. Denne kan iofs också vara en vanlig psykopat men bör i alla fall vara etnisk svensk. Vill man absolut variera så kan skurken komma från någon f d öststat men aldrig från ett muslimskt land eller från Afrika.
e) Den korkade polischefen som hela tiden försöker styra utredningen i syfte att skydda någon ur överklassen eller valfri borgerlig politiker.
Dessa fem ingredienser är numera obligatoriska i svenska deckare och om man sedan lägger till den typiskt gråa och tragiska ton som genomsyrar dessa tröstlösa och humorbefriade böcker så kan man konstatera att inget har hänt inom deckarskrivandet sedan Sjövall/Wahlös tid.
Det var förresten då eländet med samhällstillvända deckare började.
/Lasse
Just att de är samhällstillvända gör inget. Men om de hela tiden skall innehålla de fem punkterna du räknade upp så blir de outhärdligt till slut. Ja jag tror sannolikt att det blir outhärdligt t.o.m. för dem som politiskt skulle passa in i hjälterollen. Nu flydde jag svenska deckare ett tag och började läsa norska deckare. Vad hittar jag? Ännu värre än svenska, Anne Holt skrev i alla fall en deckare som skulle kunna tjäna som arketyp för ovanstående deckare. Nazisten var body builder och väldigt elak, hjälten var kvinna och flata ut i fingerspetsarna. De manliga poliserna hade mindre än halva hjärnkapaciteten av den homosexuella hjältepolisen. Offren var tvättäkta flyktingar som hade det svårt och var mycket lätt att tycka synd om. Kommer inte ihåg hur polischefen var riktigt, men det skulle förvåna mig oerhört om han inte passade in i mallen. Avskyvärt förutsägbart. Läs INTE Anne Holt, jag kan berätta hur allting går och hur alla är redan nu, i varje bok. Fossum höjer sig väl några snäpp. Hennes bok, De galnas hus" är dessutom väldigt bra, men det är ingen deckare, typiskt. Likaså Mankells "Tigerns öga" är den bästa bok han skrivit, ingen deckare det heller.
Att Lapidus beskriver svårigheten, som de flesta försöker komma ursäktandes och/eller anfäktandes med, vad avser den påstådda svårigheten för 2:ra generationens invandre att ta sig in i det svenska samhället finner jag mer än en smula irriterande. Detta unvikandende, bortförklarande och förringande av ens eget ansvar i att ta del av och bli en del av det samhälle man lever i går inte att skylla på någon annan än just sig själv, annat än i extrema undantagsfall, i ett såpass öppet och tolerant samhälle som dagens Sverige representerar; Jag vågar påstå att ett samhälle inte kan bli så mycket mer tolerant än det svenska, det är ju tom såpass långt gånget att svensken ska förneka sig själv och sitt eget ursprung till förmån för det "nya och spännande". Jag är själv 2:ra generationens invandrare, uppvuxen i en sjaskig betongförort, men nog är jag så assimilerad och svensk man bara kan bli, ja jag är tom högerextrem med dagens mått mätt, en riktig mörkerman skulle en krönikör på aftonhoran nog betraktat mig som...
Nej, dagens Sverige erbjuder en myriad av möjligheter åt den som bara vill och orkar ta för sig, men det är klart, om man stöter på patrull så är det bekvämt att skylla på strukturella orsaker istället för att se till sina egna tillkortakommanden och de därvid nödvändiga fördubblandet av ens ansträngningar för att nå de mål man strävar efter. Dock ska det poängteras att en flytt till ett nytt land, ett nytt samhälle, med andra och kanske helt nya normer alltid kommer att vara behäftat med en inneboende tröskel som man som nykomling ska ta sig över, varvid man från start ligger både ett och två steg bakom dem som är uppvuxna i en familj med rötterna i det samhälle man själv är en nykomling i, men detta ligger också i sakens natur och kan inte undvikas. Men, och det är ett stort men, det är som immigrant man ska anpassa sig till det nya landet och inte tvärtom, vilket det stora flertalet verkar ha fått helt om bakfoten.
Jag håller med om att Sverige är tolerant, i överkant, och att vi ger alla möjligheter, och att många grupper gnäller som fan utan orskar, MEN.
Lapidus skrev inte på ett snyftande sätt, utan från en andra generationens tankevärld, och där tycker jag den Är befogad, faktiskt.
Det var inte frågan om att "ta sig in i samhället" utan att bli betraktad som en "svenne", och de tror jag dom inte gör faktiskt.
Det blir snarare tvärt om, ju mer politikerna jämnar vägen för invandrarna, ju mer antipati möter dom från den vanliga befolkningen, det blir därigenom SVÅRARE att bli betraktad som "svenne" eller jämnbördig med en "svenne" snarare. Politikernas alla ansträgningar blir därigenom kontraproduktiva.
Om politikerna INTE gjorde det så lätt och gav alla möjligheter är det möjligt att 2a generationens invandrare t.o.m. skulle få det lätrtare att bli jämnbördig med "svennarna".
Politikerna kan aldrig tvinga oss att känna och tänka på ett visst sätt, de bara tror att de kan det. När de försöker blir det tvärtom.
Jag tror faktiskt att många 2a generationens invandrare känner av detta. Men det är ju fel från början till slut på vår politik, vi måste göra om den från grunden, och då med en folklig förankring, det är enda möjligheten.
Vi systemkritiska får också se upp så vi inte blir så endimensionella och hela tiden bara ser med ett öga, det minskar vår trovärdighet vilket i långa loppet är förödande.
Jag skulle vilja vända mig lite emot att "Lapidus har hämtat råfakta från faktaboken "Svensk maffia" som jag precis läste innan.".
Lapidus är ju brottsmålsadvokat till yrket. Författandet är bara en bisyssla.
Hans primära influenser är således hämtade från hans vardag. D.v.s rättegångar med yrkeskriminella.
Jag har läst både "Svensk Maffia", Snabba Cash", uppföljaren "Aldrig fucka upp" och håller nu på att läsa "Hanteraren", som handlar om svenska polisens inflitratörer Peter Rätz och Max Åström och deras hanterare inom polisen.
Deras uppgifter är att infiltrera svenska maffian, vilket är olagligt enligt svensk lag. Så när de avslöjas skyller alla höga chefer ifrån sig och lägger all skuld på hanteraren, Olle Liljegren, som häktas.
Trots att det var hans överordnade som givit alla instruktioner, samt ekonomiska medel för att kunna hyra vapen m.m.
Det är alltså ingen roman, till skillnad från Lapidus böcker.
Men för att återgå till Lapidus. Hans senaste bok "Aldrig fucka upp" har brott som är direkt inspirerade av rättsfall han haft, utan att avslöja för mycket.
Snabba Cash ska ju även bli film/TV-serie. Ska bli mycket intressant att se. Kan nog bli något liknande de danska "Pusher"-filmerna.
Jens Lapidus kommer med sista boken i serien i April i år vad jag fattar. Han samarbetar med en illustratör som gör delar av boken till seritidningsformat om jag fattat rätt. Titeln är: Gängkrig.
Läs mer här:
http://www.bergting.com/Site/gangkrig/gangkrig.html
Tack för informativ kommentar MX;-)
Skicka en kommentar