Dags att vända på steken och låta journalisterna svara för sig

Jag börjar tröttna på att polemisera med både Svenska Kyrkan och olika kristna schatteringar som tävlar i politisk korrekthet. Jag fick en länk på E-posten till ännu en artikel där tidningen ”Dagen” tydligen har intervjuat Margareta Sandstedt. Redan i början av artikeln märker man vartåt det barkar. Journalisten från tidningen reagerar på att Sandstedt verkar vara på sin vakt. Så oerhört märkligt att en representant för SD är på sin vakt när en politiskt korrekt journalist från en kristen tidning gör en intervju. Själv skulle jag nog vara så mycket på min vakt att jag inte ens ställt upp på en intervju. Det enda som i princip betalar sig är DN, SvD och SVT, allt annat är mer eller mindre slöseri med tid. 


Journalisten skriver också en del om Sandstedts inställning till fritiden och privatlivet. Vi får veta att Sandstedt inte hänger med när hennes dotter drar på krogen. Vilken oerhörd nyhet och så märkligt! Hänger journalisten Haore Sulaiman med sin mamma ut på krogen? Redan här ser man vad journalisterna är ute efter, att hitta så många misstänkta vinklingar som möjligt. Sedan kommer då den stora frågan i denna artikel, den om svenskheten. Så här står det i artikeln när journalisten intervjuar Sandstedt.

En invandrare kan vara väletablerad och trivas bra här, utan att känna samhörighet med den etniska folkgruppen. Är inte er väg in i svenskheten ett problem?

- Nej. Det är ganska berikande att man kan ha kvar förståelsen i en annan kultur men ändå förmåga att leva i och förstå den nya kulturen, säger Margareta Sandstedt.  

Nu var det inte ”samhörighet med den etniska folkgruppen” som menades med SD:s assimilationspolitik. Utan samhörighet med det svenska samhället. Känner man inte samhörighet med det svenska samhället blir det problem. Varför skall man betala skatt och följa lagar? Varför skall man bidraga med något överhuvudtaget om man inte känner någon gemenskap med samhällsbygget? Det har förövrigt alltid varit ett problem för emigranter att komma in i och etablera sig i sitt nya land. Vidare står det så här i artikeln när journalisten intervjuar Åkesson.

Men hur ska omgivningen bedöma en nykomlings väg in i svenskheten?

- Det är ett problem att uppgå i en annan nation. Det är inget som sker över en natt. Det handlar om att uppfattas av sin omgivning som svensk och det är inget jag kan göra något åt. Det ligger på ett övre plan så att säga.  

Omgivningen bedömer i någon mån en nykomlings väg in i svenskheten antingen SD finns eller inte, det är en process som sker hela tiden och alltid har skett. Det blir lite märkligt när SD skall stå tillsvars för detta. Omgivningen, arbetskamrater och grannar uppfattar en invandrares ”svenskhet” medvetet eller omedvetet, det är inget konstigt med det. En del uppfattas som mindre svenska, andra mer. 


Det finns en ganska stark tendens att de flyktingar som kommit på senare tid behåller sina egna traditioner och moralkodex i högre grad än tidigare immigranter. De immigranter som kommit hit på senare år verkar inte ens anstränga sig att lära sig det svenska språket. Förmodligen är lojaliteten mot vårt land minimal på många håll. Om eleverna på en invandrartät skola kallar svenska flickor för ”svennehoror” så indikerar detta snarast ett motstånd och avståndstagande mot det svenska samhället med dess folk. Om det nu finns ett sådant avståndstagande så har jag svårt att förstå varför man väljer att bosätta sig i vårt land överhuvudtaget. 


Hela frågan om svenskheten är skruvad och märklig. Vad menar alla dessa debattörer som hela tiden drar upp frågan om svenskhet i samband med SD? Menar de att det inte finns någon svenskhet alls? Och i så fall undrar vi om det finns någon irakisk, kurdisk, jemenitisk eller angolansk identitet? Eller är det så att alla andra länder får ha en nationell och folklig identitet förutom Sverige med dess folk? Det är dags att skifta fokus och fråga oss vad alla dessa debattörer och journalister egentligen menar. 

Länk Dagen