Utanförskapets karta blev bortglömd

Folkpartiet gjorde innan de själva hamnade i regeringsställning politik av att antalet utanförskapsområden ökade i Sverige [länk DN 2006]. Folkpartiet hade förvisso rätt. År 1990 hade Sverige 3 (tre) utanförskapsområden med de kriterier Folkpartiet tillsammans med SCB satte upp som kriterier på ett sådant område. Kriterierna var och är att färre än 60 procent av de i arbetsför ålder hade ett arbete, samt att andelen av grundskolans elever som lämnade skolan med fullständiga betyg låg under 70 och/eller att färre än 70 procent inte röstade i det senaste kommunalvalet.

 

Från 1990 till 2006 ökade antalet sådana områden från 3 till 156 stycken. Detta är ju en högst oroande utveckling och Folkpartiet med de övriga Allianspartierna gjorde stor sak av att den socialdemokratiska politiken hade misslyckats med utvecklingen i dessa områden [länk DN 2005]. Folkpartiet menade att med en liberal politik skulle man komma tillrätta med problemet.

 

Tyvärr så slutade Folkpartiet av outgrundliga orsaker att uppdatera utanförskapets karta när de själva blev ansvariga för den förda politiken. Kartan har alltså inte uppdaterats sedan 2006, inte av Folkpartiet i alla fall. Däremot har Tino Sanandaji fått i uppdrag att uppdatera kartan av stiftelsen Den Nya Välfärden, samt att då använda exakt samma kriterier som Folkpartiet och SCB en gång gjorde. Uppdraget innebar att Sanandaji uppdaterade utanförskapets karta från 2006 till 2012, också med hjälp av SCB.

 

Vad visar då resultaten av Sanandajis undersökning, lyckades Folkpartiet vända trenden med sin liberala politik? Det här visar den nya rapporten:

 

Slutsatsen är att utanförskapet, enligt Folkpartiets definition, fortsatte att expandera mellan 2006 och 2012. År 2006 klassades alltså 156 av Sveriges omkring 4 800 bostadsområden som utanförskapsområden. År 2012 hade antalet utanförskapsområden ökat till 186 stycken.

 

Av Sveriges befolkning levde 5,4 procent i utanförskapsområden år 2006. Andelen hade ökat till 5,9 procent år 2012. I absoluta tal handlade det om omkring 488 000 personer år 2006 och omkring 566 000 personer år 2012.

 

Förvärvsfrekvensen i utanförskapsområdena för personer i arbetsför ålder var 50,7 procent år 2006. Motsvarande siffra för andra bostadsområden i Sverige var 78,3 procent. Mellan år 2006 och 2012 ökade förvärvsfrekvensen för boende utanför utanförskapsområdena med 0,5 procentenheter. I utanförskapsområdena, däremot, sjönk förvärvsfrekvensen under samma period med 0,6 procentenheter.

 

Tyvärr lyckades inte folkpartiet med övriga Allianspartier vända trenden de heller. Antalet utanförskapsområden har ökat. Förvärvsfrekvensen har minskat i utanförskapsområden, medan den ökat utanför dessa. Samma sak med skolresultaten som visar på en liknande utveckling. I utanförskapsområdena ökade andelen elever utan kompletta slutbetyg från årskurs 9, medan den minskade utanför dessa områden. Inte heller Alliansens liberala politik har alltså inte rått på den trista utvecklingen i vårt land gällande utanförskapsområden.

 

Ordförande för Den Nya Välfärden, Patrik Engellau drar i introduktionen till undersökningen denna slutsats.

Partiet [FP, min anm.] var uppenbarligen övermodigt när det ”garanterade” att vända trenden. Det finns ingen anledning att tro att Folkpartiet inte haft goda ambitioner. Det borde mana inte bara Folkpartiet, utan även andra partier, till eftertanke. Dagens invandringspolitik verkar inte fungera hur kompetenta och välvilliga de politiker än må vara som hanterar den.

Vi anar att Engellau är något på spåren i sina avslutande ord. Om nu befintliga och kommande makthavare inte vill lyssna på ett visst riksdagsparti, kanske de kan lyssna på Engellau och Den Nya Välfärden. Dagens politik har i alla fall bevisligen misslyckats.

Upphandlare inför rätta

I kväll hade tänkt skriva en artikel om bostadspolitiken i Stockholm eller om Åsa Romson och Annie Lööfs märkliga debatt på morgonen. Lööf pratade först om att vi behöver fler "händer" inom vården, möjligen måste vi importera arbetskraft. Sedan tog Romson över och förfärade sig över den höga ungdomsarbetslösheten. Ingen av politikerna reagerade över paradoxen. Vi får hoppas att TV-publiken gjorde det. 


Nä det blir ingen artikel för att det tog två timmar att komma hem med våra kollektiva färdmedel. Först var pendeltåget försenat, ingen större fara för en luttrad stockholmare. Men vid Älvsjö lade hela pendeltåget av, vi fick gå gåsmarsch ur tåget allihopa. Konduktören mumlade något om "andra sidan perrongen", vaddå andra sidan perrongen, i Älvsjö kan det betyda minst två olika saker. Nåväl, vi småsprang över till andra perrongen. Där såg vi vårt tåg åka iväg mitt framför ögonen. Vi stod och frös en liten stund. Sedan ropade konduktören ut att ett tåg skulle gå på andra perrongen, den vi just sprungit iväg från. Jag sprang som ett jehu över till andra perrongen, och skam att säga, knuffade säkert till en och annan under min spurt, för att se nästa tåg åka iväg mitt framför ögonen. Grattis, vilket välsmort maskineri. Till slut kom då ett tåg jag och de andra passagerarna kunde äntra utan problem. 


När jag väl kom till min station så hade alla rulltrappor lagt av, alla bussar gått och Stockholms kollektivtrafik kan fira en ny triumf. Rostsverige har tagit sig till Stockholm, så demokratiskt. Pendeltågstrafiken är så illa skött så de politiker som gjorde upphandlingen borde ställas inför rätta. Förresten borde de som sköter trafiken också ställas inför rätta. Annie Lööf har fel! Det behövs inte fler "händer", det behövs fler fungerande hjärnor. Nåväl, eftersom vi inte har dessa inom landets gränser får vi väl importera dem utifrån.  


En liten artikel blev det i alla fall ;-)

Ännu en dag i Almedalen

Ja, så har ännu en dag i Almedalen gått, politikernas och mediearbetarnas egen gycklarmarknad. Det har varit en del seminarier där religion, mänskliga rättigheter och islam debatteras. Bl.a. har William Petzäll varit uppe mot humanisternas Christer Sturmark. Sammanfattningsvis kan man säga att många grupper, förutom de som normalt betecknas som systemkritiska, har börjat ifrågasätta främmande religioners påverkan på vårt samhälle, och då speciellt en religion.

Det var också folkpartiets dag i Visby denna onsdag. Ullenhag stod vid Expressens lilla stuga och framhävde immigrationspolitiken i Kanada, utan att med en stavelse påpeka det poängsystem Kanada praktiserar. Ullenhag berättar halva sanningen om Kanadas immigrationspolitik, och utelämnar helt villkoret för denna politik. Är det en halvsanning eller en ren lögn? Jag vet inte, men lutar åt en ren lögn. Därefter talade Björklund i Almedalen, han sade mycket bra saker (bl.a. om skolan) och en del mindre bra saker. Björklund sade bland annat, med anledning av att SD vill att polska arbetare som kommer till Sverige för att jobba skall ha samma lön som svenskar, att SD ”inte tycker om utlänningar”. Fel Björklund, jag stod vid en klunga Sverigedemokrater och det de inte tycker om, är politiker som ljuger. Om man sedan tycker att byggjobben i första hand skall gå till arbetslösa svenska ungdomar i stället för slavlöneanställda polacker så innebär det enligt den enklare logiken inte att man behöver ogilla ”utlänningar”.

 Jag avslutade dagen med att intaga en enklare måltid på La Fontana. Vi var ett tiotal vänner som alla hyser nationalkonservativa åsikter och dessutom stoltserar med ett partimedlemskap som bekräftar dessa åsikter. Efter att vi satt oss och gjort oss bekväma, upptänkte vi att ungefär halva Expos redaktion satt vid långbordet bredvid. Vi uppträdde hyfsat som seden lär och lät bli att blänga på dem. Det tog dock mer än en halvtimme innan de upptäckte oss, inte kunde de låta bli att blänga heller, helt ogenerat, viska och börja peka finger. I kväll vann vi både i grenen snabb upptäckt och i grenen väluppfostrat beteende. Erkänn nu Poohl och visa lite fair play, vi vann med 2-0, eller hur?

Reinfeldts "tassemarker"

I journalisten Anita Kratz bok "Reinfeldt ensamvargen" så intervjuar Kratz Reinfeldt inför valet 2006. Ämnet är Alliansen och de svårigheter Reinfeldt upplever med folkpartiledaren Leijonborg. Så här säger Reinfeldt till Kratz på sidan 283 angående Folkpartiets valframgångar 2002.

- Lars befinner sig i en knepig sits. I valet 2002 drog han otrogna väljare till folkpartiet. De spelade på främlingsfientliga strängar i sin invandrarpolitik.

Därefter beskriver Kratz bakgrunden till Reinfeldts funderingar. Så här skriver hon.

Den fjärde augusti 2002 fick partiet (FP) i Sifos mätning 4,9 procent. På en och en halv månad ökade stödet med 8,5 procentenheter (procent för den naturvetenskapligt fostrade, finns ingen som heter "procentenheter") och det i huvudsak för att partiets invandrarpolitik hamnade i centrum. 

Han (Reinfeldt) undrar hur folkpartiet inför valet 2006 skall klara balansgången. Lars Leijonborg måste försöka behålla de traditionella väljarna som är för en generös flyktingpolitik samtidigt som han ska se till att de nytillkomna som gick till folkpartiet på grund av de hårdare kraven på invandrare inte lämnar.

- Det är ett dilemma för Lars. Vi ser i våra mätningar ett jätteflöde tillbaka till oss från folkpartiet. Säger Reinfeldt 

Varpå Kratz frågar

- Men då får ju du överta väljare som är för hårdare krav på invandare, vad säger det om din politik?

Varpå Reinfeldt svarar

- Det är lättrörliga väljare. Visst har jag också de där väljarna och du skall veta att jag är under stark press, men jag tänker inte röra mig i de där tassemarkerna. Vi är nog den anständigaste högern som finns i det avseendet, ska jag säga.

Enligt alla logik så borde alltså Alliansen ha en 8 till 9 procent av väljarkåren som är för en restriktivare immigrationspolitik. Reinfeldt själv säger att dessa väljare är lättrörliga. Här kan ju var och en dra sina egna slutsatser om framtida val och möjligheterna för ett parti som SD. Märk väl, vi pratar enkom om väljare på högersidan i svensk politik.

Sedan var inte FP och Leijonborg för en restriktiv immigrationspolitik, han var för hårdare krav på de som immigrerade här. Precis på samma sätt som Reinfeldt själv är för hårdare krav på arbetslösa och långtidssjukskrivna. Det är alltså i sin ordning enligt Reinfeldt, att ställa högre krav på den egna befolkningen, men ställer man högre krav på de som immigrerat så är det "främlingsfientligt" och man rör sig i "tassemarker".  
Vi såg också att FP inte lyckats i sin "balansgång". Man kan inte med trovärdighet föra fram krav på kunskaper i vårt språk för medborgarskap varje valrörelse, och sedan inte lyfta ett lillfinger för att förverkliga detta krav mellan valen. Ett så enkelt trick som FP gjorde 2002 går bara en gång. Varför för inte FP fram kravet på språkkunskaper t.ex. nu? De vinner inte så värst många väljare på det (de flesta kommer ändå att rösta SD) men de kan titta sig själva i spegeln, vilket borde vara värt någonting.

Stor politisk humor

Folkpartiets Birgitta Ohlsson (EU och demokratiminister) publicerar sig på SvD opinion angående det uppmärksammade sprängattentatet på Drottninggatan i lördags. Man slås av ohöljd häpnad, är inte Ohlsson fullständigt fel person att uttala sig om detta dåd? Kan man överhuvudtaget hitta en mindre trovärdig och mindre lämplig person än extremfeministen Birgitta Ohlsson? Det blir stor komik när man läser hennes inlägg angående extremism, så här står det. 

Jag har nyligen besökt Storbritannien och Nederländerna för att ta del av hur dessa länder arbetar förebyggande mot extremism.

Så trevligt för Ohlsson att hon fått resa lite, men här har vi nog missat något. Ohlsson är själv en extremist, en feministisk extremist. Vi har alltså en verklighetsfrånvänd extremist som på regeringens uppdrag satts att arbeta mot extremism. Konceptet skulle kanske inte varit så tokigt om Ohlsson först gjort upp med sin egen extremism, då skulle hon ju ha kunskaper som vi vanliga människor saknade om detta, men det har hon vad jag vet inte gjort. Vidare i artikeln står det.

De flesta former av våldsbejakande extremism, från vänster till höger, uppvisar liknande processer. Jag ser det som speciellt angeläget att vi erbjuder verksamheter som stödjer unga personer att lämna destruktiva grupper som främjar våld för att nå politiska mål.

Ohlssons extremfeminism är väl inte våldsbejakande på riktigt samma som Tiina Rosenbergs, som gärna deklarerade sin ovilja mot medsystrar som svikit de ”rena feministiska idealen” med en fräsande rak höger vilken skulle vinna välvilja t.o.m. hos Paulo Roberto. Men likväl uppfattas Ohlssons feministiska ställningstagande som väldigt extrema hos vanligt folk som vanligtvis inte tjänar sitt uppehälle i Sveriges riksdag. Inte bara Ohlssons feministiska idéer utan de flesta andra åsikter hon på sitt vanligtvis så aggressiva sätt torgför anses som extremistiska av verklighetens folk. 


Att regeringen låter en figur som Birgitta Ohlsson överhuvudtaget göra uttalande angående bombattentatet visar på bristande omdöme eller ännu värre, att man överhuvudtaget inte tar attentatet på allvar. Eller är det så att regeringen inte vet vad folk i gemen tycker om Ohlsson? I sådana fall är det också mycket allvarligt och tyder på bristande verklighetsförankring. 

Länk SvD

Nyspråk om integrationen

Två folkpartistiska riksdagsledamöter går återigen ut och propagerar för språktest för dem som vill bli svenska medborgare. Det är som alla vet ett gammalt förslag som 2002 gav massvis med röster till FP. Det frapperande är att FP nu suttit vid regeringsmakten i 4 år och inte ens nämnt detta krav på svenska språkkunskaper under mandatperioden. Nu närmar vi oss ett val och då är det självklart dags att damma av den gamla valvinnaren. De folkpartistiska ledamöterna är inte helt ovetande om situationen (hur skulle de kunna vara det?) och vänder sig formellt till sina allianspartier med detta vallöfte. 


I övrigt florerar nyspråk och omskrivningar flitigt i denna artikel publicerad på SvD-opinion. Vi skall försöka översätta en del till vanlig rikssvenska samt göra några korta kommentarer. Så här står det i artikeln.

Att inte kunna göra sig förstådd i det samhälle man bor i är som att vara instängd i ett språkligt fängelse.  

Att inte lära sig huvudspråket i det land man bor i gör naturligtvis att man alltid kommer att vara utanför samhället och förmodligen aldrig få ett vettigt jobb. Vidare i artikeln.

Utan att kunna språket är det omöjligt att följa med i samhällsdebatten. Man lever ett liv på ytan och blir aldrig riktigt en del av samhället. Särskilt gäller det många av de kvinnor som kommer från avlägsna länder med starka patriarkala traditioner. I Sverige blir många invandrarkvinnor arbetslösa, lever i ojämställda förhållanden och de rör sig sällan i sfärer utanför hemmet. De blir helt enkelt isolerade.

Utan att kunna språket så kan muslimska män bättre hålla koll på sina fruar och döttrar, sönerna struntar man i märkligt nog. Man lever i etniska enklaver som arbetslös och klarar sig på bidrag från samhället, om man inte tillhör en förmögen grupp som fortfarande har hus och stora tillgångar kvar i hemlandet, detta fast man fått asyl i Sverige. Detta gäller främst om man kommer från avlägsna trakter där islam är stark och i jämförelse med dessa människor framstår medlemmar från Livets Ord som sekulariserade och toleranta. I Sverige är det inte meningen att dessa kvinnor skall få komma ut i samhället, de riskerar ju då att träffa svenska män som understundom med stort välbehag äter griskött, och klappar orena hundar. Vidare i artikeln.

Undersökningar tyder på att hyggliga kunskaper i landets språk ökar chansen att få jobb med upp till 24 procent. De med goda kunskaper i svenska får oftare anställning än de som har lägst kunskaper.  

Vetenskapliga undersökningar tyder på att 2+2=4. Vidare i artikeln.

Inför valet 2002 tog FP, bland många andra förslag för en bättre integration, upp idén om att återinföra språktest för svenskt medborgarskap.

Inför valet 2002 fick vi massvis med röster för detta förslag. Nu har vi suttit i regeringsställning i 4 år utan att lyft ett finger för detta språktest. Problemet blir nu hur vi återigen kan lyfte detta förslag på ett trovärdigt sätt utan att det framstår som det simplaste röstfiske. Naturligtvis kan vi inte låta partiledaren Björklund föra fram detta förslag, det vore att riskera alltför mycket, speciellt som vi inte ämnar införa reformen i nästa mandatperiod heller. Till slut tar vi med och översätter detta stycke. 

De flesta som lyckas ta sig till Sverige är starka personer som vill ge en bättre framtid till sig och sina barn än vad som fanns i det land de lämnade bakom sig. De har ofta rest under mödosamma förhållanden för att komma hit. Den inneboende kraften är fantastisk. Vi måste se till att ta till- vara den kraften. Att ställa krav är att bry sig. Vi bryr oss, därför lyfter vi ännu en gång upp frågan om språktest för medborgarskap.

De flesta som lyckas ta sig till Sverige är förmögna och kreativa personer som vill skapa sig en bättre framtid för sig själva och sina barn, inget fel i det men de är inte berättigade till asyl eller uppehållstillstånd om lagarna skulle följas som det var tänkt. Det är ofta korrumperade bananrepubliker de lämnar bakom sig. Dessa människor har betalat dyra pengar till människosmugglare, så det är inte drägg som lyckas ta sig hit utan relativt driftiga människor. Den inneboende finurligheten är fantastisk. Vi måste se till att ta tillvara denna finurlighet och kreativitet. Vi bryr oss om valresultatet och vi vill ha en massa röster i det kommande valet, därför lyfter vi ännu en gång upp frågan om språktest  för medborgarskap(fast det kan tyckas väldigt magstarkt, lite för många människor vet att vi inte tänker genomföra det). 


Tja, jag är ingen tolk men med lite vilja och arbete går det. Jag gjorde denna översättning helt gratis åt de folkpartistiska ledamöterna. Jag hoppas de uppskattar det och sänder mig en vänlig tanke. 

Länk SvD

Det är inte debatten som är viktig Björklund

Folkpartiet har sina landsdagar i Växjö just nu. Den första reflexion man tvingas göra är att någon av medieelitens alla representanter skrev att när SD hade sina landsdagar så var själva namnet ”landsdagar” ytterst misstänkt, det refererade till landet och nationen, andades nationalism. Nåväl, det kanske går bra att Folkpartiet har samma namn på sin kongress, då är det inte nationalistiskt.

Artikeln har en braskande rubrik där det står att Björklund skall ”ta strid” mot SD, det är knappast Björklund själv som satt rubriken, i vanlig ordning. Däremot säger Björklund själv enligt artikeln att han skall debatten mot Sverigedemokraterna. Det är bra och det beror med största sannolikhet på de höga opinionssiffror som SD erhållit sen senaste tiden. Vidare så säger Björklund så här enligt DN.

Att vi inte skulle ha plats för ensamkommande flyktingbarn i ett av Europas mer glesbefolkade länder är naturligtvis inte sant, sade Jan Björklund och avbröts av kraftiga applåder. 

Nu är det som alla vet inte armbågsutrymme som är den springande punkten. Om så vore skulle ju Mongoliet vara ett utmärkt land att emigrera till, de har massvis med utrymme för nya medborgare. Frågan är varför vi skall ta emot dem och frågan är om det löser några problem på sikt eller skapar problem både här och i de länder som blir av med sina unga pojkar. Sedan så står det så här i artikeln.

Men han underströk också att FP kommer att fortsätta driva frågan om att ställa hårdare krav på dem som vill bli svenska medborgare. Språkkravet kvarstår liksom ett nytt förslag om medborgarkurs.

Folkpartiet sitter faktiskt inte i opposition längre, de har suttit i regeringen i över tre år nu. Språkkrav och annat har vi hört till leda, när har Björklund tänkt förverkliga detta krav? Det nya kravet om medborgarkurs kanske kan förverkligas efter mandatperioden 2022. Tyvärr, Folkpartiet har ingen trovärdighet längre. De har inte genomfört någonting den tid de suttit i regering, t.o.m. skolan ser ut som den alltid gjort.

Det sämsta vi från de etablerade partierna skulle kunna göra är att förneka att det finns integrationsproblem. För det finns det. Men vi måste klara av att anvisa andra lösningar än dem som Sverigedemokraterna står för, sade Jan Björklund på en pressträff.

Men så här långt har inte FP ens anvisat några lösningar alls, förutom de gamla uttjatade som de aldrig tänker förverkliga. Ibland undrar man över våra yrkespolitikers intellektuella förmåga. Kriminologen Leif GW Persson har nästan tjatat i programmet Efterlyst om att det självklara, det man har mitt framför ögonen, ofta är det som stämmer och är lösningen. I detta fall är det att vi helt enkelt tagit emot för många immigranter på alldeles för kort tid. Det är själva grundproblemet. Alla åtgärder som satts in med miljardkostnader som följd hade säkert gett någon effekt om strömmen av immigranter vore lite mindre strid. Vidare så står det i artikeln.

Han[Björklund] tror att det kan bli svårare att driva integrationspolitik om SD blir stort.
– Så fort man tar upp problemen med integration blir man oerhört misstänkliggjord för att man själv vill närma sig Sverigedemokraterna.

Och innan SD blev så stort som det är nu så blev man misstänkliggjord illa fall om man nämnde fel saker. Det är just därför vi har det som vi har det med enklaviserade förorter, utanförskap, kulturella krockar och en integrationspolitik som är fullständigt meningslös. Politikerna har backar för att någon mångkulturfundamentalist anställd på någon av landets tidningar kan skriva negativt om dem.

Det är inte debatten som är viktig Björklund, inte ens att vinna debatten är det viktiga, ja inte ens att knipa ett antal röster genom en slagfärdig debatt är det viktiga. Politik och demokrati är inget spel, ingen tävling i att vinna röster genom slughet och fula trick eller någon trianguleringslek där man genom strategi skall vinna röster från motståndarna. Visionen om vår demokrati är att politikerna skall presentera olika alternativ så väljarna kan ge uttryck för det samhälle de tror på, det samhälle de vill ha för sina barnbarn. Väljarna skall på valdagen ge uttryck för sin vision om ett gott samhälle, de skall visa hur deras drömmar om ett framtida samhälle ser ut. Just nu är vi ganska långt från den ursprungliga visionen om vår demokrati.

Länk DN