torsdag, mars 29, 2007

Eftervalsanalys

Ett halvår efter valet så presenterar Berit Andnor en s.k. eftervalsanalys. Jag måste säga på en gång, denna "analys" måste vara ett skämt. I DN står det vad Andnor kom fram till,

- Vi pratade för lite om hur framtidens jobb skulle skapas. Vi borde ha argumenterat tydligare för den fulla sysselsättningen och mer kraftfulla åtgärder skulle ha satts in tidigare för att få ner den öppna arbetslösheten.

Av rapporten framgår att det framför allt är fyra områden som orsakade valförlusten:

1. Väljarnas förtroende för att socialdemokraterna skulle kunna skapa nya jobb sviktade.

2. Partiet missade att agera som ett oppositionsparti och ägnade sig istället åt att nöjt peka på vad man åstadkommit istället för att se de problem som faktiskt fanns.

3. Man missbedömde den borgerliga styrkan som växt fram i Allians för Sverige.

4. Den egna självbilden var splittrad. Dels såg man på partiet som en garant för trygghet, som står på de svagas sida och dels som ett "myndighetsmaktens parti" med företrädare som inte lyssnar till gräsrötterna och inte lever som man lär.

Frågan om jobben togs ju upp redan dagen efter valförlusten, det är möjligt att det är delvis en riktig slutsats men det börjar likna ett mantra som man upprepar in absurdum. Det låter också som en bekväm förklaring, allt kan skyllas på Persson, det var han som tog debatterna i valrörelsen när denna fråga diskuterades, dessutom kan man nog ganska lätt ändra sin polemik på denna punkt, det kräver i princip noll nyorientering för partiet.

Att partiet "missade att agera som oppositionsparti" är inte så konstigt, partiet satt ju på regeringsmakten, hur i helvete skall det plötsligt under valrörelsen kunna kliva av och låtsas vara ett oppositionsparti? Jag fattar inte hur de tänker, om de tänker överhuvudtaget.

Ja, det är möjligt att man missade styrkan som Alliansen kunde skapa genom att gå ihop som ett lag. Nu är det nog så att varenda politiskt intresserad medborgare kunde se denna styrka växa fram under ett par års tid, om inte annat så genom de nästan maniska opinionsunderökningar som vi nästan dagligen matades med. Hur kunde då valstrateger och andra yrkespolitiker som annars berömmer sig för sina politiska kunskaper missa detta?

När det gäller den fjärde punkten så börjar vi närma oss något som kan liknas vid en riktig analys. Att partiet inte lyssnat på gräsrötterna är nog riktigt och en matnyttig kunskap för dessa yrkespolitiker.

Vidare står det i DN,

- Många arbetslösa väljer också att rösta på något av de övriga partierna, företrädesvis Sverigedemokraterna.

Ja, inte sant, då kan den verkliga analysen kanske börja då.

Länk DN

Länk SvD

Andra bloggar om:

5 kommentarer:

Ulf W sa...

Att Socialdemokraterna gärna går i opposition mot sig själva är väl ändå rätt väl känt? Det har de gjort många gånger, och för det mesta sker det ostraffat.

Robsten sa...

Ja, men det är ju ett demagogiskt trick, man kan ju inte ta upp i en eftervalsanalys att ett demogogiskt trick inte fungerade, eller det kan man förvisso, men det är ju inte speciellt konstruktivt.
Sedan kan man inte begära att ett trick skall fungera hur många gånger som helst, även motståndarna lär sig så småningom hur man bemöter sådant.

Bo sa...

Låter som ett skämt alltihop tycker jag. Det var ju den allmänna avskyn för Göran Persson som fällde sossarna. Att han själv inte kommer på det är väl klart men nog måste det finnas många i partiet som begripit det?

Sir sa...

När ska dom inse att det är dags att sluta prata om åtgärder och om "den öppna arbetslösheten" och istället fokusera på sysselsatta i riktiga jobb.

Dissidenten sa...

Robesten skrev: "Att partiet "missade att agera som oppositionsparti" är inte så konstigt, partiet satt ju på regeringsmakten, hur i helvete skall det plötsligt under valrörelsen kunna kliva av och låtsas vara ett oppositionsparti?"

Inför valet brukar SAP opponera på (resultatet av) sin egen politik. Socialdemokratiska politker betraktar inte detta som ett demagogiskt trick utan som en självklarhet.

Som SAP ser det, så belyser de i valrörelsen bara att den egna politken ännu inte har förts tillräckligt energiskt och omfattande. Är resultatet inte bra, så är SAPs recept: mer av samma sort.

Har en satsning/miljonrullning till Rinkeby, Rosengård osv inte gett något mätbart resultat, så har man, som SAP ser det, "inte satsat tillräckligt" av skattebetalarnas pengar.

Är det kaos i skolan så anser SAP, att eleverna måste få ännu mer inflytande. Osv.

-----

Robsten och jag (och förmodligen en majoritet av befolkningen) är öppna för, att om ett handlingsmönster inte ger det resultat som vi eftersträvar, så kanske vi radikalt måste ändra vår strategi.

Socialister och socialliberaler har inte den utgångspunkten - de anser, att det skulle vara trolöst att ändra strategin eftersom det (enligt dem) "handlar om värderingar".