onsdag, mars 31, 2010

Den socialdemokratiska politiska adeln

I boken ”Göran Persson och hans värld” av Olle Svenning kan man läsa om en del riktigt intressanta saker i den politiska interiör som glimtar fram. Göran Persson var, om man skall vara riktigt ärlig, den sista av de socialdemokraterna som man kunde spåra något av den ”gamla” socialdemokratin, och är i sig en intressant politisk person. Ännu intressantare är inblicken i det politiska etablissemang man får i boken. Så här står det på sidan 85 i boken.
Göran Persson betraktade sig som förföljd och misstänkliggjord av socialdemokraterna i Stockholm, från länet och från staden. Han tyckte sig iaktta hur särskilda socialdemokratiska familjer dominerade, särskilt i Stockholms län. Runt honom, i hans ämbete och parti, fanns deras företrädare, i statsrådsberedningen och i ännu högre grad på partiexpeditionen, på Sveavägen 68. Han litade inte på partiets högkvarter, Mona Sahlins mark. Visserligen hade uppgörelsen att välja honom till partiordförande och Ingela Thalén till partisekreterare fattats i samförstånd. Det ändrade inte hans skepsis mot partiets stockholmare. En av hans nära vänner i regeringen tyckte det var nödvändigt att hålla Persson underrättad: ”Du bör veta att det pratas skit om dig på Sveavägen”. Persson höll med. ”vet du, att det gått så långt att partiets tidning, Aktuellt i politiken, inte haft en enda artikel om mig, inte ett uttalande, inte en bild”, svarade Persson. Han höll säkert reda på sådant under den första tiden som ordförande. Partitidningen hade kopplingar till Mona Sahlins familj. Persson gick aldrig på en enda fest där han visste att partiets stockholmare skulle vara i majoritet.

Vi är väl några som undrat hur i all världen det kunde komma sig att Mona Sahlin med sina grodor, sina affärer och snedsteg kunde bli partiordförande. Fram skymtar ett komplicerat nät av intressen, falanger och rena familjeanknytningar. Visst, det skulle bli en kvinna också som partiledare, och de bästa och påtänkta tackade nej allesammans. Men man kan inte bortse från det informella nätverk Sahlin hade bakom sig, och som tydligt framträder i boken.

Vi minns Anders Isakssons bok ” Den politiska adeln” och den interiör vi får stifta bekantskap med på dessa sidor i Svennings bok bekräftar Isakssons slutsatser om en politisk adel som likt gårdagens adel hade sin makt genom arvet och familjeträdet. Det är några familjer i Stockholm som har en kraftig överrepresentation i de politiska partier som verkar i staden. Det finns ett nätverk av underförstådda överrenskommelser och agendor. Vi slåss inför valen men egentligen hör vi ihop mot ”röstboskapen”. Inte undra på att nykomlingar (nya partier) inte är särskilt välkomna att knapra på den kaka som redan i förväg är vikt åt det etablerade politiska skiktet.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Ser nog Göran Persson som en statsman, och helt överlägsen såväl Reinfeld och Sahlin. Visserligen fattades det flera okloka beslut under Perssons styre, men den kompletta lealöshet som kännetecknar vårt nuvarande styre, var vi i alla fall befriade från. Och vi skall också komma ihåg att Göran Perssons ministär försökte hålla emot massinvandringen. Det var de "borgerliga" partierna, med KD och FP i spetsen som drev på massinvandringspolitiken. Och Göran Persson fick ju mycket skäll när han helt korrekt varnade för social turism. Det är inte utan att man saknar honom.

Robin Shadowes sa...

Må så vara att han är bättre än Måna och Reinfeldt men det handlar mer om hårklyverier i så fall. Kan inte förlåta honom för dom stulna pensions-miljarderna.

Fredrik sa...

Har också funderat på Stockholmspolitikens mer abstrakta förhållningssätt till saker och ting. Skulle vidga det till samtliga partier dock.

På orter som lever på industri och lokala företag så brukar även socialdemokrater vara rätt så vettiga. Tror stockholmspolitikens problem beror på dominansen som administrativt och statligt centrum i landet. Det finns en kritisk massa av statliga administratörer och rika knösar som ej behöver leva i verkligheten för att överleva. De kan följa någon abstrakt och vansinnig princip utan att deras försörjning försvinner. Om andra orter i Sverige intar samma approach så sågar man istället av grenen man sitter på.

Johan sa...

Det är väl egentligen som vänstern i USA som drivs av framgångsrika akademiker och artister. De behöver ju inte ha särskilt mycket verklighetskontakt.

Göran Persson ja, jag minns när en föreläsare på psykologen tog upp honom som Sveriges mest kända sociopat. Oavsett etiken i det har jag alltid tyckt det var märkligt att en människa som alla hatade på goda grunder p.g.a. sin oförmåga till empati helt plötsligt blir en mysfarbror för att han lärt sig lirka med glasögon i TV. På det sättet är han en galjonsfigur för lättduperade media och tittare är.