Vad är rättssäkerhet och demokrati?

I en debattartikel på SvD opinion tar Gunnar Strömmer, ledamot i något som kallas ”Centrum för rättvisa” upp och analyserar begreppen demokrati och rättssäkerhet. Strömmer konstaterar att rättssäkerheten ofta inte ger samma opinionsmässiga fördelar som om politiker propagerar för rättstrygghet, alltså allmänhetens trygghet och skydd mot brott. Att det sannolikt beror på att rättstryggheten är såpass dålig i vårt land, i alla fall i en historisk jämförelse, reflekterar inte Strömmer över. Fallet Joy Rahman visar att rättssäkerheten är god men inte rättstryggheten. Att Rahman till slut kunde bli frikänd är mycket anmärkningsvärt. Vidare så skriver Strömmer så här i sin artikel.

Rättssäkerhet handlar till att börja med om formen: Lagar och regler ska ha kommit till på rätt sätt och vara tydliga. Beslut ska vara förutsebara. Lika fall ska bedömas lika. Dessutom måste en rättslig prövning ske inom rimlig tid.

Nu är det så att en del lagar har tillkommit för att politiker skall göra politiska markeringar. Sexköpslagen är från börja en markering av den feministiska rörelsen. De flesta människor var emot sexköp av moraliska skäl redan innan lagen, nu skulle det markeras mot männens svineri. En del lagar på jämställdhetsområdet saknar också folkligt stöd och strider mot det allmänna rättsmedvetandet, likaså en del diskrimineringslagar. Lagar som stiftas måste på något sätt vara i samklang med det allmänna rättsmedvetandet, i annat fall så urholkas trovärdigheten hos hela lagsystemet. Så här skriver Strömmer vidare.

I Sverige var oinskränkt folkstyre länge det enda värde som erkändes som sant demokratiskt. Men i dag är nog de flesta, åtminstone i teorin, överens om att respekten för individens fri- och rättigheter är ett minst lika väsentligt inslag för att vårt land ska kunna kalla sig en demokratisk rättsstat. Enskilda människor och minoriteter måste skyddas mot maktmissbruk och övertramp även om förgripligheterna har majoritetens välsignelse. Skyddet ska ytterst garanteras av oberoende domstolar.   

Det var faktiskt klarare och enklare när demokrati formulerades enligt principerna om folkstyre, yttrandefrihet och åsiktsfrihet. Nu nämner inte ens Strömmer yttrandefrihet och åsiktsfrihet, i stället har han och andra fört in ”respekten för individens fri och rättigheter”. Yttrandefrihet och åsiktsfrihet är förhållandevis konkreta och absoluta begrepp, men vad innehåller egentligen ”respekten för individens fri och rättigheter”? Det kan betyda allt och inget och det kan betyda vad politiker bestämmer att det skall innehålla. Vilka fri och rättigheter menar Strömmer mer exakt? Vad är ”respekt” för dessa rättigheter? Man kan ju rent semantiskt respektera något i betydelsen ”lyssna på” fast man sedan tyvärr inte kan handla efter denna respekt, som i "jag respekterar vad du säger men tyvärr så är det enligt följande..."

Strömmer säger dessutom att denna ”respekten för individens fri och rättigheter” är MINST LIKA VÄSENTLIGA som folkstyret. Här är vi riktigt illa ute. Ett begrepp som politikerna kan ge godtyckligt innehåll alltefter vad som är politiskt korrekt skall alltså ges minst lika stor betydelse som folkstyret. Jag accepterar absolut inte ”Centrum för rättvisas” formulering av vad en demokratisk rättsstat skall innehålla. Det är en kraftig urholkning av verklig demokrati och ger politiker en oerhörd mycket större makt på folkets bekostnad.

För att skydda minoriteter räcker det med ett enkelt ”alla människor har exakt samma rättigheter och skyldigheter i vårt land”. Utökar man detta med religionsfrihet och vissa andra klara, konkreta friheter så skall inte några luddiga generella formuleringar behövas för att skydda minoriteter. Det är när minoriteter skall få rättigheter utöver de som majoritetsbefolkningen har som alla dessa luddiga generella formuleringar behövs.

Länk SvD