Hannes Westberg var kriminell - Göteborgskravallerna 10 år

Både SvD och DN uppmärksammar att det nu är hela 10 år sedan Göteborgskravallerna ägde rum. Det finns en del att kommentera från båda artiklarna, dock några allmänna reflexioner först. Det var i sanning en uppskakande händelse och en vändpunkt på flera plan. Den gatuförlagda vänstern förlorade en stor del av sitt stöd efter kravallerna. Skadegörelsen och våldet var så uppenbart att det inte längre gick att se mellan fingrarna med detta gatans parlament. 

För första gången riktades medias anklagelser inte bara mot polisen, utan också mot de ligistgrupper som ansåg sig ha alibi för att gå lös på en stad utan urskillning. Det var väl allför uppenbart att de stenkastande ligisterna inte var några godhetens apostlar. Journalister som hela tiden tvivlat på stenkastarvänsterns moraliska patos vågade nu skriva vad de tyckte, utan att riskera både arbete och karriär. Dock måste sägas att medias agerande var väldigt svajigt. Först framställdes polisen som skurkar, för att när förstörelsen och våldet blivit allför manifest, framställa stenkastarmobben som skurkar. Det var i den vevan poliserna avgick ur tjänst tilldelandes en ros. Därefter framställdes återigen polisen som skurkar, ehuru stenkastargängen aldrig riktigt återfick sin forna hjältegloria. Media framställer SD som populistiska, men hur populistiskt (i ordets sämre bemärkelse) är detta agerande då? 

Så till artiklarna. SvD:s artikel av Malin Ullgren innehåller en utmärkt prosa, bestyckad med roliga anekdoter och är väldigt trevlig att läsa en söndag som denna. Men som vanligt måste vi kommentera vissa stycken och komma med en annan vinkel än den vår riksmedia så villigt delger oss arma allmoge. Så här står det i artikeln.  

Det är som om domen över den lilla gruppen aggressiva aktivister hade blivit mildare om de bara hade haft konflikter med polisen. Detta att rikta sig mot staden, det var kanske den stora goodwill-förlusten, det som kapade banden mellan demonstranter och andra medborgare. Trots att en så liten grupp aktivister var skyldiga.

Ja, så liten var nog inte ligistgruppen. Låter man sig dessutom tjänstgöra som alibi så har man också ett ansvar. Det är märkligt hur vår polis, som faktiskt är satta att skydda oss vanliga medborgare, kan bli föremål för sådan ringaktning. Bara detta märkliga fenomen (som förmodligen har sin rot i barrikaderna på 60-talet och den tillhörande rödvinsvänstern) borde granskas närmare av alla de statsfinansierade statsvetare som så gärna publicerar sig i vår media. Ta det som ett tips ni statsvetare. Vidare i artikeln.

Jessica Ritzén säger att hon aldrig var rädd för demonstranterna. Där emot för poliser och politiker, för att de inte tycktes veta vad de skulle göra; en känsla av att samhällsfunktionerna hade kollapsat. Till och med trafikljusen blinkade planlöst. 

Drabbades Ritzén av Norrmalmstorgssyndromet eller? Inte heller Ritzén visste vad hon skulle göra som journalist. De enda som målmedvetet gjorde det som de i förväg hade planerat var de stenkastande ligisterna, och de var hon inte rädd för. Jag tycker det är en märklig inställning och det bevisar att människans psyke inte styrs av rationalitet eller logik. Vidare i SvD-artikeln.

En av Jessica Ritzéns starkaste enskilda minnesbilder är att Göran Johansson, han som brukade kallas Göteborgs starke man (”Det har jag aldrig känt mig som”), satt på trappan till kommunhuset, grät, rökte en cigg och frågade sig ”Vad gör de med vår stad?”.

Ja, och just detta visar att Johansson kunnat vara Göteborgs starke man (trots att han aldrig känt så[OBS ironi]) så länge. Han kände ansvar och delaktighet, Göteborg var hans stad och hans ansvar. Till slut tar vi detta från artikeln.

Kanske är det Hannes Westberg, med en pappa som är läkare, som blivit det enskilda exempel som fått representera en helhet av både medel- och arbetarklassungdomar.

Jag söker Hannes Westberg genom hans föräldrar, men får ingen intervju. I  stället träffar jag just pappa Gunnar Westberg i lägenheten nära Linnéplatsen. 

Gunnar Westberg har en vackert djupblå skjorta där han sitter mitt emot mig vid matbordet. Han är aktiv i Läkare mot kärnvapen, och när årsdagarna infaller är Gunnar Westberg i Teheran på ett möte om nedrustning.

Han är vänlig och lite formell. Inte formell som i avvisande. Snarare att en man på 73 år, professor emeritus i medicin vid Sahlgrenska akademin, kanske inte omedelbart strävar efter att behaga främmande människor. Och han är vaksam, därför att intervjun förmodligen rör vid det mest omskakande han har varit med om. Intill sig har han ett papper med anteckningar om sådant han och hans fru vill ha sagt.

Samtidigt som sonen blev skjuten på Vasaplatsen var makarna Westberg på en konsert som arrangerades av World Social Forum, ungefär i höjd med Kungstorget.

– Jag tror inte att jag vill det. Jag vill inte göra för mycket av vår situation som Hannes föräldrar. Dels är det en märklig händelse i Sveriges historia, att polisen skjuter på demonstranter. Dels är det ett oerhört övergrepp mot civila. Polisen begick en lång rad lagstridiga handlingar, vilket bekräftats i efterhand.

Så oerhört talande, så OERHÖRT talande! Pappa gedigen överklass som curlat sin son å det grövsta. Sonen begår grova kriminella handlingar, vems är felet enligt pappan? Jo polisens så klart. Pappan var överläkare på Sahlgrenska om jag minns rätt, medlem i "läkare mot kärnvapen". Så pacifistiskt. Westbergs son kastade tunga gatsten mot poliserna, dagarna i ända. 

Det finns en film som bara visades en gång, när media tillfälligt var för polisen. Filmen visar hur två polismän släpar på sin medvetslösa kamrat. Några besinningslösa ungdomar kastar, från mycket nära håll, sten mot poliserna. Poliserna kunde inte skydda sig då de ju släpade på sin medvetslösa kamrat. En av ligisterna kändes igen mycket tydligt, det var Gunnars Westbergs son, Hannes Westerberg. Hade polisen släppt sin medvetslösa kamrat, dragit pistolerna och skjutit ner stenkastarna då hade ingen kunnat kritisera skottlossningen (jo kanske svensk media och Gunnar Westberg). Jag säger det rent ut, vänd till Gunnar Westberg, när din son med andra kastade tunga gatsten mot poliser som släpade på sin medvetslösa kamrat, då hade poliserna all laglig rätt att skjuta din son i självförsvar. 

Det är en märklig inställning Gunnar Westberg lägger i dagen. Hannes Westerberg kan bete sig hur illa som helst, skada hur många som helst, allt är ändå polisens fel. Polisen begick en lång rad lagstridiga handlingar? Men anmäl dem då. Din son begick säkert inga lagstridiga handlingar, eller hur? Prata om curlingföräldrar, hade Westberg tagit sin son i örat lite oftare hade han säkert aldrig blivit skjuten. På tal om moral framträdde Hannes Westerberg i radio och deklarerade för hela svenska folket att han ljugit i rättegången om att han ångrade sig för sina tilltag under kravallerna, detta för att få ett mildare straff. Pappa Gunnar Westberg anser nog inte att det är något märkligt med detta, i vilket fall är han ju med i "läkare mot kärnvapen". Vilket hyckleri, vilken dubbelmoral.    

För att lugna ner mitt tillfälligt höga blodtryck går vi över till DN-artikeln och tar bara med ett klipp från denna.

Ola Winkvist arbetar fortfarande som polis, men skadorna som han ådrog sig under EU-kravallerna gjorde att han tvingades lämna sin tjänst vid piketpolisen. Dubbelseende och svårigheter att göra avståndsbedömningar ledde till att han bytte arbetsuppgifter.

Det kan ha varit Ola Winkvist som var den medvetslöse polisen som de två kamraterna släpade på, allt medan Hannes Westberg och hans lierade kastade tunga gatsten på dem. Den kan självklart ha varit en annan polis som släpades bort också. Winkvist fick alltså dubbelseende och ytterligare fel på synen efter att ha träffats av tunga gatstenar, sådana som Westberg öste över poliserna. Det är bra att effekterna synliggörs av detta stenkastande som av media framställs som en bagatell. 

Slutligen undrar jag varför media inte visade filmen fler gånger där de två poliserna släpar bort sin medvetslösa kamrat, alltmedan Hannes Westberg och hans kamrater öser gatsten mot dem. Kan det finnas politiska orsaker? Jag vet inte, jag vet bara att filmen där man ser Hannes Westberg träffas av en kula visats massvis med gånger.

Länk SvD

Länk DN