Vi har alla blivigt fattigare

Det är en tillfällig konjunkturnedgång just nu. Det står om den med stora rubriker i tidningarna, jobb och annat hotas. Det är dock inte den som är något verkligt problem för oss svenskar, det är att vi faktiskt, jämfört med omvärlden blivigt fattigare på riktigt.

En gång i tiden så låg vi på 2.a plats i välståndsligan. På sjuttiotalet låg vi på fjärde plats i välståndsligan enligt Nutek, nu ligger vi på 12:e plats. Vi har nationer som Norge, Irland och Island framför oss. Det skrivs väldigt lite om detta, analyserna om varför vi halkar efter är ännu färre.

Jag är så gammal så jag minns när det fanns poliser på gatorna, när de kollektiva färdmedlen gick i tid för det mesta, när SJ fungerade prickfritt, när man slapp vänta i halva dygn på akuten.

Vården har blivigt sämre om man räknar bort specialistvård som troligen fungerar bättre än förr. Tillgängligheten är väsentligt mycket sämre. Jag har hört upprörda föräldrar berätta att de suttigt 20 timmar på en akutmottagning i Stockholm. Förr såg man poliser på gatorna och de kom direkt när man ringde dem. Den enda gång jag ringt polisen så kom de faktiskt direkt också. Men andra vittnar om motsatsen. Förr så tog polisen tag i alla brott, även inbrott. Nu saknas resurser för detta. Förr så kom polisen med glädje ut till skolorna när lärarna ringde dem, nu saknas enligt tillförlitliga uppgifter resurser också för detta, i alla fall i store delar av Stockholm. Förr hade vi ett försvar som inte skämdes för sig internationellt, nu är vårt försvar efter alla besparingar ett skämt ute i världen.

Pensionerna skall vi inte tala om. Förr med ATP-systemet så fick pensionärerna en pension de kunde leva värdigt på efter ett hårt arbetsliv. Efter pensionsreformen som alla allianspartier samt Socialdemokraterna skrev under så kommer t.ex. jag få jobba tills jag stupar eller samla tomburkar när jag går i pension. Det är det säkraste tecknet på att vi faktiskt har blivigt fattigare.

Till en del kan vår relativa fattigdom förklaras med faktorer som vi själva och våra politiker inte styr över. Till stor del beror detta dock på att våra politiker tagit väldigt dåliga beslut i ett antal frågor. Ofta har de tagit besluten utan debatt eller öppen information. Ofta har viktiga beslut tagits av de flesta riksdagspartierna gemensamt. Ofta har viktiga och ödesmättade beslut tagits och skrivit under av partier från båda blocken. Det är beslut rörande våra pensioner, flyktingpolitik, energipolitik, EU och andra sådana saker.

De nuvarande riksdagspartierna har förbrukat allt förtroende. Ändå så stämplas människor som vänder sig till partier utanför riksdagen som antidemokratiska och allt möjligt annat. Det är ju dock de nuvarande riksdagspartierna själva som bettet sig antidemokratiskt och förbrukat vårt förtroende.