En moderat politiker i Skåne har tvingats lämna sina uppdrag då han lät en familjehemsplacerad 20 åring bo i ett utkylt uthus. Visserligen har moderaten fått lämna sina uppdrag, det kan ju bli en skandal inför valet, men vi undrar ändå vad denne moderat kan ha fällt för uttalanden om människosynen hos ett visst parti som knackar på riksdagens port. Det är en inte alltför vågad gissning att även han, som sitt moderparti, har påpekat den bristande människosynen hos ett parti som vill ha en restriktivare immigrationspolitik. Detta med människosyn är numera enbart kopplat till vilken åsikt man har inom immigrationspolitiken, inte vilken människosyn man verkligen har.
Länk DN
I SvD står det i dag en artikel om SD p.g.a. den offentliggjorda riksdagslistan. Det konstateras föga förvånande att en majoritet av kandidaterna är emot att offentliganställda skall få bära religiösa symboler som turban och heltäckande slöja. Den dagen jag ser en polis med niqab i vårt land är den dagen jag inser att jag tappat fotfästet i mitt eget land. Ingen av läsarna blir förmodligen förstummade av häpnad när SvD avslöjar att en huvudfråga för de flesta kandidater är vår urspårade immigrationspolitik. Vidare så står det så här i artikeln.
Flera kandidater anser att partiet genom att slå vakt om välfärdssamhället ligger nära den gammaldags socialdemokratin, medan de i värdefrågor står närmre den konservativa högern. Kandidaternas bedömning är att socialdemokratiska sympatisörer kommer att bli lättast att attrahera. Men få av personerna på riksdagslistan har en bakgrund inom S.
När SD i dag talar om ett folkhem är det få som vill tillbaka till det Sovjet i miniformat som politrukerna arbetade för. Det är i stället ett folkhem där alla känner sig hemma, där vi tar hand om våra gamla och sjuka på ett adekvat sätt och där skolorna fungerar enligt vettiga och vetenskapliga principer. Ett folkhem där alla drar åt ett gemensamt håll och har ungefär samma mål. Det är ett samhälle där ”verklighetens folk” kan känna samhörighet med. Många gamla moderater känner sig nog inte helt främmande för dessa tankar. Dessutom undrar vi vilket parti både Gösta Bohman och Tage Erlander skulle röstat på i dag, om de behållit sina ursprungliga ideal. Skulle Bohman röstat på Moderaterna och skulle Erlander röstat på Socialdemokraterna?
Länk SvD
22 kommentarer:
Man måste se att det är toppen på ett isberg. Här är en länk till en annan händelse som speglar dagens människosyn.
http://www.dn.se/nyheter/sverige/torsten-89-far-bo-med-sin-fru-1.1061892
Och sen en länk som beskriver läget lite mer allmänt i Stockholmstrakten.
http://www.dn.se/sthlm/aldre-kanner-sig-instangda-pa-vardboende-1.1061902
Det borgerliga/socialistiska idealet är att ha enbart invandrare anställda inom vården. Dels löser man klagomålen bland väljarna på den stora arbetslösheten bland invandrare och sen får man en personalbemanning av folk som inte kan klaga. Alla "Lex" lagarna är satta ur spel när anmälningarna ska göras av folk som inte kan jämföra med hur det var tidigare och som har svårt att formulera sig på svenska. Journalanteckningar inom äldrevården skrivs idag på en "svenska" som få kan föreställa sig. Detta döljs av att de är sekretessbelagda och enbart blir lästa av folk som får sparken om de opponerar sig.
Nerdragningar på folk inom omsorgen fortsätter just nu inom stockholmsområdet med ännu färre åldringar som får komma ut. Detta leder till en för tidig död som förståss sparar pengar men på ett plågsamt sätt.
"När SD i dag talar om ett folkhem är det få som vill tillbaka till det Sovjet i miniformat som politrukerna arbetade för. Det är i stället ett folkhem där alla känner sig hemma, "
Det finns egentligen inget samhälle att gå tillbaka till. Man överför bara ideal från förr till idag. Jag tycker att det är en ideologisk styrka hos sverigedemokraterna att man inte har gamla ideologiska ideal som ska följas oavsett vad verkligheten säger, som när den "borgerliga" regeringen privatiserar enbart för privatiserandets skull och skapar en "konkurrens" som är en kopia av när forna Sovjet skulle skapa konkurrens mellan arbetarägda(?) företag.
Folk och företag blir driftiga och effektiva när de tjänar pengar och har ansvar och möjlighet till ansvar. Företag som tar över statliga och kommunala verksamheter har inget ansvar mot kunderna, enbart mot beställaren av tjänsten som oftast är en kommun som motvilligt köper tjänsten. Kommunen blir i praktiken av med ansvaret för tjänsten och pekar till och med ibland finger åt det "privata" bolaget som de själva tillsatt att sköta tjänsten.
Off topic:
OK. För min del tycker jag att listan ser bra ut i stort sett...
http://www.dn.se/nyheter/valet2010/nastan-bara-man-om-sd-far-valja-1.1061977
Men bristen på kvinnor i partiet är för stor. OK, kompetensen ska avgöra och allt våld mot partiet försvårar. Men som sagt, jag har förtroende något sånär för valberedningen.
Man bör tänka på att ett politiskt partis syfte är att representera, annars så skulle det inte spela så stor roll vilket antal kvinnor eller män man har. Men jag är väldigt tacksam för att SD inte har fastnat i samma trams som andra partier som ska ha kvinnliga ledare till varje pris hur mycket man än förstör för partiet (eller ungdomsförbundet).
När det gäller kvinnor och SD så tror jag som jag sagt förut att det kommer att ändras när SD väl kommit in i riksdagen. Vi får ha lite tålamod. Dom flesta partier har haft ett kvinnounderkott i början. Jag menar att det nuvarande SD ändå måste räknas som ett ungt parti även om dess rötter är några decennier. Jag håller med Z. Ingen kvotering eller annat tjafs i SD. Dom kvinnor som sätts på valbar plats och som ska ingå i partiledningen ska väljas efter kompetens och inte för att vara några alibin. Ja, detta kommer media att slå ner på men med tanke på alla andra tillmälen som SD dagligen får utså så är detta ändå en bisak.
SD är ett social- och värde konservativt parti och personligen så tror jag inte att det är någon tillång. Det är delar av konservatismen som jag själv inte tillhör och det är nog få kvinnor som gör. Är det SD:s politik så är det och det är bra med tydliga alternativ men om man vill bli ett bredare parti så kanske man ska mer krut på vad man brukar kalla ”uniformskonservatismen”. Dvs en stark statsförvaltning, hårt men rättvist rättsväsende och ett starkt försvar men förutom detta en stor frihet för individen under eget ansvar. Att vi medborgare både har rättigheter men även skyldigheter. Socialisterna har avvecklat det sistnämnda och förvandlat medborgarna till lättkränkta kravmaskiner. Det är i den delen av konservatismen man hittar undertecknad ;-)
Bristen på kvinnor inom SD är förmodligen så enkel som att kvinnor i högre grad än män bygger sina åsikter kring känsloargument. Förstår ni hur jag menar, eller ska jag vidareutveckla?
Z999- Du skriver:
"Folk och företag blir driftiga och effektiva när de tjänar pengar och har ansvar och möjlighet till ansvar. Företag som tar över statliga och kommunala verksamheter har inget ansvar mot kunderna, enbart mot beställaren av tjänsten som oftast är en kommun som motvilligt köper tjänsten. Kommunen blir i praktiken av med ansvaret för tjänsten och pekar till och med ibland finger åt det "privata" bolaget som de själva tillsatt att sköta tjänsten."
- Det här är oerhört sant. I min kommun har maten till de äldre på boendena sen en tid börjat tillagas och köras ut av ett privat företag. De äldre klagar på maten mycket mer än förut, men trots upprepade möten med kommunen verkar det inte bli någon bättring, vad jag förstått. Och kommunen går, mycket riktigt, ut i lokalpressen och pekar fingret mot det här privatägda företaget.
Själv är jag "gammal" (s)-röstare (numera (sd) ) som är starkt emot privatisering inom många områden - däribland skolor, sjukhus/vård, äldreomsorg och liknande. Däremot så är det helt okej med privata företag inom telekom, transporter, elektricitet, etc - även om det gällande såna grejer i praktiken alltid är en värdelös valfrihet. Folk bryr sig bara om att det funkar. Det ska komma el ur hålen i väggen. Vem som står bakom? Skit samma liksom. Det ska bara funka.
Intressant angående ovanstående:
http://www.sdkuriren.se/blog/index.php/partiet/2010/03/07/sd_i_varmland_lockar_kvinnor
@Z
Tro mig, det är inte frivilligt det är så få kvinnor. Kvinnor orkar inte riktigt med trycket och det mentala "utanförskap" som ett aktivt deltagande i SD innebär. Kvinnor bryr sig om mer vad grannar och andra tycker också. Vi har också haft jättebra kvinnor där döttrar och andra protesterat så vilt att de till slut gett upp. Förjävligt. Och nu kan medierna (som skapat denna situation) rida på att det är få kvinnor, som en extra bonus på all propaganda de kört mot SD. Valberedningen? De har gjort allt de kan, var förvissade om det.
Första kvinna herrstedt är bra också. Hon får väl dra ett tungt lass nu.
Andreas, man kan göra som en del stater i USA och lägga ut delar av verksamhet på entrepenad istället för hela verksamheten. Det har varit relativt lyckat. Jag anser att vårdande i all form är myndighetsutövning när den vårdade är beroende av vården och myndighetsutövning har man ju bestämt att inte lägga ut.
Vad vi har fått är privata bolag som inte har någon äkta konkurrens utan är garanterade sin verksamhet med grova marginaler för misskötsel.
Åkesson är självskriven partiledare just nu, allt annat är rena fantasier. Ingen är i närheten av att ta hans plats när det gäller media, debatter, föra ut budskapet och liknande.
@ Andreas
"kvinnor i högre grad än män bygger sina åsikter kring känsloargument."
Jag säger som jag alltid gör när detta dyker upp att i slutändan så är det ändå på individnivå som man gör sina beslut. Däremot som jag ser är några av dom orsaker varför så många kvinnor röstar rött följande.
* Det är många kvinnor som jobbar i den offentliga sektorn och på något sätt så gör många den kopplingen att offentliga sektorn är lika med välfärd som är lika med sossarna. Av historiska skäl i o f s. Det var sossarna som byggde upp folkhemmet och det är nu Mona Sarlin som river det. Den kopplingen är en av orsakerna. Välfärden byggs i slutändan på ett aktivt företagande och inte en enorm byråkrati och skyhöga skatter.
* Vård, skola och omsorg är de röd-grönas paradfrågor och det är frågor som ligger många kvinnor nära. Återigen så kanske dom har sin försörjning där och kvinnor tar generellt ett större ansvar för barnen även om detta sakta men säkert håller på att förändras.
* De röd-gröna har enligt många en större trovärdighet när dom pratar om "mjuka” värden. Sitter en sosse och pratar om dagis så tror många att dom menar väl medans om det sitter en moderat så tänker många på privatiseringar och vinster. Där har Alliansen ett stort imageproblem. Se bara i frågan om sjukförsäkringar där Reinfeldt skickade fram Husmark-Persson mot en taggad Mona Sahlin i en fråga som mycket väl kan avgöra valet. Ett amatörmässigt misstag enligt mig. Alliansen överskattar nog tyvärr väljarna. Dom tror att deras förslag är så fantastiska att dom inte behöver lägga ner någon energi på att förklarar dom.
* Man vet vad man har men inte vad man får. Bara 3 st borgerliga regeringar på nästan 70 år säger allt. Vi är vana med sossar som styr och då dom borgerliga regeringar vi de facto haft har inte förmått bryta den mentala låsning många svenskar ha när det gäller eget ansvar, socialsim, trygghet osv.
* Är du kvinna så förväntas man vara en Moder Theresa typ och rösta rött. Om ni visste hur många gånger folk har frågat mig hur det kommer sig att jag har dom politiska åsikter jag har. "Hur kan du som kvinna rösta blått?" Den frågan har jag fått av både män och kvinnor. Där är det möjligt att många kvinnor väljer med att i a f offentligt välja den enkla vägen. Dvs rösta rött eftersom det är mer "acceptabelt".
MS-
Intressanta synpunkter, fast nu var väl inte frågan egentligen varför så många kvinnor röstar rött eller grönt, utan dels varför så få röstar eller sympatiserar med SD. Och dels varför så många kvinnor har en annan syn gällande invandrings/asyl/integrations/etc-politiken jämfört med män, oavsett partisympatier - ofta utan att ha andra argument än sådana som i grunden bygger på något i stil med "Men vi måste HJÄLPA TILL!". Vilket jag och de flesta (sd)-sympatisörer självfallet håller med om, men frågan är naturligtvis mer komplex än så.
Hur menar du att i slutändan är det ändå alltid på individnivå man gör sina beslut? Vidareutveckla gärna, jag förstår inte riktigt varför detta skulle utesluta att man ändå tar sina beslut baserade på känsloargument (= "motvilja mot motståndarens budskap eller argument").
Z999-
Jag håller med, men hur menar du med
att företagen gällande sådant här inte har någon riktigt konkurrens?
@Andreas:
"Jag håller med, men hur menar du med
att företagen gällande sådant här inte har någon riktigt konkurrens?"
För det första så är det ett monopol som köps vid upphandlingarna. Det är inte så att kunden kan välja ett annat företag när tågen inte går på vintern. Vill kunden klaga så går klagomålen till SL eller SJ och inte till det privata företaget. Sen är det ett kontrakt som företaget får och som är skrivet i sann flummig kommunal anda. McDonalds skulle kunna påstå att de lever upp till socialtjänstlagen lika mycket som de privata vårdhemmen. Kunden är kommunen och inte den som ska använda varan och kunden har en mix av kostnaden och idealism (om det är en "borgerlig" kund så finns det en avoghet mot kommunalt/statligt ägande som vägs in när man ska besluta om vem som ska få kontraktet). När företaget som vunnit en upphandling bryter mot kontraktet så är det kontraktsbrott mot kommunen och inte mot den som ska använda sig av tjänsten. Byråkratin innebär en enormt besvärlig väg för att överhuvudtaget få fram något klagomål. Företag som misslyckas med att leverera tjänster behöver inte bry sig om något skamfilat rykte, väldigt få stockholmare vet vad företaget heter som kör pendeltåg/tunnelbana/bussar. Och vad heter sidan på nätet som informerar om tjänsten? sl.se eller sj.se.
Kvalitén på tjänsten ifrågasätts endast om det blir för mycket skriverier i tidningarna och knappt då heller. Kunden är fortfarande utlämnad till en kommun som bestämmer "av var och en efter förmåga och till var och en efter behov". Det är fortfarande kommunen som bestämmer behovet.
@Andreas
Vi människor är känslostyrda varelser. Det är väl det som är både vår styrka och vår svaghet. Om man inte är en psykopat så är dem flesta val man gör i livet grundade på känslor i ett visst mått. Män har en större andel logik i sitt tänkesätt och detta säkert på biologiska grunder men även kulturella. Dvs att män förväntas vara mer "kalla" och inte ta så stor hänsyn till känslor när dom tar sina beslut. Detta dock inte sagt att alla män fungerar på så sätt eller att kvinnor inte kan vara logiska och osentimentala. Det är det jag menar att det tillsyvende och sist ändå alltid handlar om individ och inte om kön.
Låt mig göra en liknelse. Gudrun Schyman och Co kallade svenska män för Talibaner för några år sedan. Dom anser att alla, vita heterosexuella, män är potentiella våldtäktsmän och i all hemlighet misogyner. Jag förmodar att dom flesta av er män ser detta som en personlig förolämpning. Ni vet precis som jag att det dock bevisligen finns män som hatar kvinnor och som begår våldsbrott mot oss men ni vill inte dras med i denna kollektiva skuld.
Det är lite så jag känner inför denna fråga. Att vi kvinnor ses som ett kollektiv där känslor alltid går före logik. Ponera att du är en sjuksköterska och självklart vill behålla ditt jobb. Du gör den bedömningen att dom röd-gröna har en större trovärdighet när det gäller vård så du röstar på dom för att i ett försök att säkerställa din anställning. Är det då ett känslomässigt eller logiskt beslut? Att kvinnor av tradition värnar mer om dessa frågor behöver inte nödvändigtvis betyda av vi är mer känslosamma när vi tar beslut om vilka vi ska rösta på. Återigen så är det en stor andel kvinnor som jobbar inom den offentliga sektorn och det kan vara av mer praktiska skäl.
När det gäller kvinnor och SD så tror jag precis som Robsten att det handlar om det sociala trycket som ett öppet ställningstagande för SD fortfarande innebär. Lyckligtvis så har dom fysiska hoten minskat men man ska inte underskatta det stigmat som det innebär. Speciellt på mindre orter. Återigen så kommer det ändras när SD kommer in i Riksdagen. Den nu rådande nidbilden av SD är att det är ett parti för lågutbildade män som burnar med EPA-traktorn med snuset rinnande på helgerna och det kan nog skrämma iväg många potentiella kvinnliga väljare. Vi som läser bloggar och inte litar på MSM vet att detta inte är fallet. Det är dock lätt att glömma att majoriteten av svenska folket fortfarande får sin information genom riks(pk)media. När SD väl kommer in i Riksdagen så kommer folk med ögon se att dom är som vilka människor som helst och det kan leda till att det sista mentala motståndet att stödja SD försvinner. Jag tror att kvinnor är lika väl medvetna om hur invandringen nu har spårat ut och om t ex M skulle strama åt tumskruvarna på riktigt så tror jag att många kvinnor skulle rösta på M bara för den saken skull.
@Andreas
Ett tillägg bara. Var tvungen att jobba lite emellan :-)
"tar sina beslut baserade på känsloargument (= "motvilja mot motståndarens budskap eller argument")."
Det är klart att det finns ett element av detta. När jag läser om stolligheter som sägs eller begås av sossar eller annat löst folk ;-) så är det självklart att jag reagerar på ett känslomässigt sätt. Det ligger i sakens och ideologiernas natur men däremot kan jag säga att när jag röstar så är det FÖR något och inte EMOT något. Dvs jag har inte röstat på M för att dom är motpolen till S utan för deras egna politik och deras värderingar. För mig är det ändå en viss skillnad. Vet inte om du håller med om detta?
Off topic:
DN skriver om den avvikande finländska rasen.
...och raser finns inte
Artikeln bekräftar delvis vad jag sagt om människan och raser. Visserligen är människan en art som kan delas in i raser som andra arter men människans livsstil gör det lönlöst. Det skulle kanske fungera om länderna delades upp efter raser istället för av historiska orsaker.
z999-
Tack för klargörandet, intressant att höra dina åsikter där.
MS-
Du pekar i början på exakt det jag var lite inne på:
"Män har en större andel logik i sitt tänkesätt och detta säkert på biologiska grunder men även kulturella".
Så delvis håller du alltså med mitt påstående. Det verkar som det mesta i det du skriver i övrigt går ut på att påvisa hur fel det är att pådyvla en viss grupp ett visst epitet. Men jag har inte sagt att det kategoriskt är så alltid, att kvinnor går på känsloargument och män inte gör det. Jag generaliserade bara, vilket jag trodde var rätt uppenbart. Du behöver inte hålla med mig, du kan tycka att inte alls många kvinnor kör på känsloargument, men du måste likväl inse att en generalisering inte är allomfattande för den som drar generaliseringen. De flesta är mycket medvetna om att att det "bara" rör sig om majoriteter och inte om 100% av en grupp, men det är lite omständigt retoriskt om man hela tiden ska gardera sig och säga "Jag tror absolut inte så här om alla men om många" när det ändå är uppenbart att det är precis det man menar. Eftersom det uppenbarligen FINNS skillnader i hur könen beter sig (vi kan lämna diskussionen rörande om det är biologiskt eller kulturellt därhän), så finns det även fog för generaliseringar över båda könen som enskilda grupper separerade från varandra.
I övrigt håller jag i stort med dig, men jag tror fortfarande att den anledningen som jag (och även du) nämner är den största av dessa olika anledningar.
Jag tycker nog att man både kan rösta för något och emot något i samma val, så att säga. Folkpartiet är ett parti jag tidigare tänkt rösta på, men jag har inte velat (och vill inte) ha en borgerlig regering, därför har jag röstat på S istället, ett parti som också har haft poänger (trots att jag "endast" är kring 30 år, så gillar jag förvisso den gamla gråsosse-folkhems-socialdemokratin, inte den nuvarande, det är delvis därför jag vänt S ryggen och gått över till SD).
Man urholkar dock begreppet "känsloargument" om man definierar det som att alla argument i grund och botten baserar sig på känslor (vilket de självklart gör i viss mån). "Känsloargument" är ett retoriskt begrepp med fast betydelse, och den betydelsen är inte att "alla argument och val i grund och botten görs på känslor". Och "motvilja mot motståndarens argument" behöver inte alltid betyda att det finns en aktiv motståndare i fysisk form, så att säga. Du röstar/har röstat på M för deras egen politik säger du. Men även om det inte finns någon "motståndare" till delar av deras politik, så är DU ändå motståndare till motsatsen. Exempelvis: ponera att alla partier tycker att vi ska ha 45% moms. Du röstar på M, och tycker att både den här grejen och andra är bra med M. Du är alltså motståndare mot att INTE ha 45% moms, lika mycket som du är FÖR att *ha* 45% moms. Förstår du hur jag menar?
Exempel på känsloargument i t.ex. en löneförhandling:
"Men jag klarar inte av att betala hyran och ge barnen mat!"
Exempel på icke känsloargument i t.ex. en löneförhandling:
"Jag har fått utökat ansvar och visat att jag klarar av detta".
@Andreas
Jag är inne på en hel del bloggar och kommenterar och jag har lärt mig att det är bättre att vara övertydlig. Dels så slipper man upprepa sig och dels så kan det vara nya läsare som läser vad jag skriver. Om jag t ex debatterar med Z eller Robsten så kan jag vara mer kortfattad eftersom dom "känner" mig. Du är dock en ny bekantskap. Det är klart att du generaliserar precis som jag. Det är väl det som ändå är slutpoängen. Man måste generalisera eftersom alla individer är unika och vars handlingar styrs både av arv och miljö. Det jag vänder mig mot är dom förenklade generaliseringar som ofta dyker upp när man diskuterar dessa frågor. Aftonbladet slog upp stort att om kvinnorna får bestämma så får vi en röd-grön regering och om männen får bestämma så vinner Alliansen. Så är det säkert men det var ingen större diskussion varför det ser ut så utan det var mer eller mindre underförstått . ” Mor ror och Far är rar” Kan du din Sörgården trots att du är så ung? ;-)
Jag förstår vad du menar men det finns inget parti som har ett partiprogram som du kan skriva under på till 100% och ingen politik förs i ett vakuum. Ta mig t ex. Jag har nu tillfälligt övergett M till förmån för SD. Varför? Jo, för att jag inte gillar deras nu förda politik och den inriktning dom har slagit in på. Om din tes stämmer så skulle jag fortsätt rösta på dom eftersom det fortfarande finns delar som jag instämmer med. Det gör jag dock inte eftersom jag röstar för ett parti och inte emot. M får min röst igen när dom förtjänar den och inte förr. Det har inget med de röd-gröna att göra. Röstar en majoritet av det svenska folket för en röd-grön regering så är det bara att acceptera även om jag personligen anser att det vore en katastrof för Sverige. Det är så en demokrati fungerar. Skulle inte SD vara ett alternativt i detta val så skulle jag rösta blankt eftersom inget av de andra partierna inom Alliansen intresserar mig. Jag skulle m a o inte stödrösta på Alliansen bara för att. För mig är det otänkbart att rösta på ett parti bara för att det är mot något annat. Skulle sossarna göra en hemvändning och börja föra en mer vettig borgerlig politik så skulle jag kunna rösta på dom utan problem. Precis som du så har jag inget emot dom riktiga sossarna, innan Palme, utan bara den nuvarande uppställningen och deras politik. Det du nämner om din motvilja att rösta på Fp för att du får M med på köpet verkar mer vara fråga om en taktikröstning men det är väl inte det vi diskuterar här?
PS. För att förekomma dig. Du kommer säkert hävda att aktivt avstå från att rösta på M är de facto en röst emot dom men så är inte fallet för mig. Ni som läser denna blogg regelbundet vet att min "röstotrohet" inte är evig. Förhoppningsvis...
"hemvändning"
helomvändning ska det självklart stå.
@MS
Såg du Billström i Uppdrag granskning från Vellinge? Fruktansvärt! Hur kan någon rösta på M efter att ha sett Billström i det inslaget?
MS-
Absolut finns det folk som missförstår en hel del gällande generaliseringar på sättet du säger, men folk som gör det är det oftast inte värt att diskutera med överhuvudtaget. Ty, de är antingen relativt korkade, eller missförstår med mening för att hitta saker att "racka ner" på. Inte alltid såklart, men ofta. Har man dock orken att förklara och slänga in brasklappar hela tiden så kan man göra det, det gör ju knappast någon skada.
Vad gäller ditt exempel om Aftonbladets artiklar och frånvaron av analys i dem, så är det inte så konstigt. Dels så är det Aftonbladet (och inte DN eller SVD, som oavsett kvaliteten på analyser åtminstone försöker analysera). Och dels så ser jag ingen motsättning mellan att förklara eller återge fakta utan att djupare analysera den hela tiden. Det kan göras på annan plats, och görs på annan plats. Även i Aftonbladet.
"Min Sörgården" kan jag inte, även om jag naturligtvis känner igen de citat du nämner =)
Du säger att du förstår hur jag menar, men på det du skriver så verkar det inte så. Vilket jag tillskriver min bristfälliga förmåga att förklara vad jag menar gällande detta. Min "tes" är helt enkelt att så fort du är FÖR något så är du automatiskt emot något. Så fort du är EMOT något är du automatiskt FÖR något. Är du för biltullar så är du emot att INTE ha biltullar. Är du emot dödsstraff så är du för att låta brottslingar leva. Etc. Varje val man gör har en "motsida", hur trivialt valet än kan te sig. Vissa vals motsidor är naturligtvis onödiga att ens reflektera över (är du för att läsa en kalle anka-pocket nu så är du emot att *inte* göra det). Medan stora politiska frågors motsida naturligtvis är viktigare. Hoppas du förstår hur jag menar nu, och i ljuset av det läsa mina föregående kommentarer.
Du har rätt i att min motvilja mot att rösta på Fp snarare har med taktikröstning att göra än med det vi diskuterar. Det var ett dåligt exempel, som dock också skulle syfta till att åskådliggöra mina politiska åsikter något =)
Jag tänkte inte hävda det du säger i ditt sista stycke. Däremot hävdar jag att om du lägger din röst på M (bara som exempel) så är du FÖR att rösta M i det fallet, och EMOT att inte rösta M. Men att du är emot att inte rösta M behöver inte betyda att du är emot något annat parti.
Det låter säkert lite rörigt retorisk, men jag kände att det var nödvändigt att klargöra vad jag menade. Så gott det nu gick.
Skicka en kommentar