måndag, oktober 02, 2006

Guillou bekänner färg

Det gör han i en artikel i Aftonbladet, där säger han att han gläds åt skandalen i Folkpartiet. Guillou har egentligen bekänt färg innan, hans "hang up" när det gäller att försvara islam i precis alla lägen är numera välkänd. Absolut all kritik mot islamistiska grupper tillbakavisar han med den kränktes vrede. Man kunde, om man vill vara riktig elak, säga att man gläds åt nästa terrorattentat med samma logik som Guillou använder, så långt skall vi definitivt inte gå dock.

Guillou gläds nämligen åt Folkpartiets skandal därför att han med nostalgi önskar sig tillbaka till den politik och flyktinggenerositet som Westerberg stod för. Guillou hoppas att den nuvarande partiledningen faller och en ny partiledning skall återgå till den "snällism" som Westerberg stod för, så här skriver han,

Det är alldeles utmärkt. Sverige behöver nämligen ett demokratiskt oantastligt liberalt folkparti. Och de som fallit, eller kommer att falla i folkpartiledningen, var gänget som styrde om folkpartiet från ett socialliberalt parti - minns någon Bengt Westerberg? - till ett parti som föraktfullt avfärdade sin tidigare politiska linje som "snällism". Nu skulle man inte vara snälla längre utan ägna sig åt hårdare tag mot framför allt invandrare, precis som danska venstre, det parti man kopierade.

Ja, vi minns Westerberg, med oförställd fasa. Du missar en viktig sak Guillou, Westerberg hade faktiskt lägre siffror än vad FP har nu efter den uppslitande skandalen, så påpassligt att glömma det. Även om den nuvarande partiledningen försvinner tror inte jag att FP går tillbaka till den Westerbergliberalism som partiet förde förut, det är nya tider nu, det blåser nya vindar, det har skett ett omärkligt paradigmskifte, det är bara det att du inte märkt det Guillou. Vad menar förresten Guillou med "demokratiskt oantastligt liberalt folkparti"? Skulle det nuvarande Folkpartiet vara demokratiskt antastligt? Är det för att du inte gillar deras politik som du tycker att de är en smula odemokratiska? Vidare skriver Guillou,

Det får nämligen inte finnas någon spricka i den demokratiska muren nu när Sverigedemokraterna på allvar blivit ett hot, nära att ta sig in i riksdagen och just försedda med 45 miljoner i statsstöd eftersom de fick över 2,5 procent av rösterna. De 45 miljonerna inger visserligen ett visst hopp, eftersom det finns gott om kriminella i Sverigedemokraternas ledning; man kan hoppas att de stjäl pengar och blir ovänner, som i ny demokrati på sin tid.

Men sverigedemokraterna är ett allvarligt hot. Det är ett faktum efter valet. I nästa valrörelse kan de inte nonchaleras eller tigas ihjäl.

Vad menar du exakt Guillou? "Den demokratiska muren" Hela resonemanget och logiken är ju odemokratisk, vi skall alltså inte ha något att välja på, Socialdemokraterna eller Moderaterna, annars är man odemokratisk. Vi skall alltså inte ha alternativet att lägga vår röst på ett flyktingrestrektivt alternativ, det anser Guillou för odemokratiskt. Snälla Guillou, du vet faktiskt inte vad demokrati är för något, min demokratiska rättighet är att tycka annorlunda än vad du tycker, och rösta därefter. Guillou är glad åt folkpartiskandalen och hoppas att ledningen faller p.g.a. den, han hoppas att Sverigedemokraternas partiledning stjäl pengar så han blir av med det hotet, i sanning ett demokratiskt sinnelag. Vad skall vi hoppas att Guillou råkar ut för då? En jaktolycka kanske? Jag har köpt min sista bok av Guillou, jag befattar mig inte längre med något av hans verk.

2 kommentarer:

z999 sa...

Såg att han trampar på i vanligt islam/terrorist fjäsk i senaste boken. Hans första (Coq Rogue) handlade om israeliska terrorister och snälla palestinier och är det mest patetiska som jag försökt ge mig in på att läsa nångång. Hjälten har självklart varit extrem vänsteraktivist på 70-talet (som Guillou själv). Till skillnad från Guillou så har hjälten varit kustjägare, Guillou blev själv inte antagen trots hans ivriga sökande en gång i tiden.

Robsten sa...

Jag har läst alla Hamiltonböcker, mycket riktigt så får man känslan av att Hamilton är guillous alter ego, någon han i hemlighet drömt om att få vara.