Turkiets premiärminister Recep Erdogan har besökt Sverige och med anledning av det skriver DN en ledarartikel om Sveriges förhållande till turkiskt EU-medlemskap. Ledarskribenten på DN konstaterar, inte utan en viss stolthet, att Sverige är den främsta förespråkaren för ett turkiskt medlemskap i EU. Samtidigt konstaterar ledarredaktionen att många av EU:s övriga länder är betydligt mer skeptiska till ett sådant medlemskap. Ledarredaktionen kallar det att vara "antiturkisk" att vara emot ett EU-medlemskap för Turkiet, det slarvas oerhört med orden och dess betydelse i dag. Man behöver ju inte vara "antiturkisk" i allmänhet bara för att man är emot ett medlemskap för Turkiet. Jag är emot att Australien blir medlem i EU men ingen skulle komma på tanken att jag därför var "antiaustralisk".I ledaren står det.
Premiärminister Erdogan var alltså bland vänner i de stockholmska regeringskvarteren. Utanför mötte däremot ett antal demonstranter upp. Och nog finns demonstrationsanledningar - för kurder och andra minoriteter och för dem som upplevt att yttrandefriheten sitter trångt.
Regeringen är välvilligt inställd till Turkiet som medlem i EU, det kan vi konstatera, ledarredaktionen på DN likaså. Kurder och andra minoriteter är sannolikt emot, i alla fall demonstrerar de mot Turkiet. Hmmm….fattas det inte en grupp här? Ja, just det, vad tycker svenska folket om ett turkiskt medlemskap i EU? Att likställa svenska folket med regeringen i frågor som dessa är på gränsen till löjligt. Men vi ställer inte ens frågan vad väljarkåren tycker, det spelar som vanligt ingen roll, ety socialdemokraterna är lika positiva som Alliansregeringen i denna fråga.
Vidare står det i artikeln.
Som symbol i denna kamp står rätten för flickor som bär sjal att studera vid statliga skolor och universitet. Somliga ser i det bara första steget i en plan för islamisering av hela samhället, en dold agenda hos AK-partiet. Andra menar att det enbart handlar om att släppa in också flickor från traditionella familjer i det högre utbildningssystemet och det utan att de ska behöva välja mellan familjen och utbildningen.
Det svenska stödet till Turkiet i Europa och därmed till Recep Tayyip Erdogans politik utgår från den senare tolkningen och från principen att bedöma en regering efter dess förslag. Den dag AK-partiet slår in på en islamistisk linje försvinner inte bara det svenska stödet utan varje chans för Turkiet att nå EU.
Vi i Sverige gör alltså den tolkningen att det enbart gäller att släppa in flickor på universiteten och inte att det handlar om en dold agenda att islamisera det turkiska samhället. Jag har själv ingen aning om vilket av de två alternativen som är den Erdogan har på sin agenda. Jag är dock mycket förvånad över att svenska bedömare så självklart väljer den snällare tolkningen. Vad vet t.ex. ledarredaktionen på DN som vi andra inte vet eftersom de väljer att tro på den snällare tolkningen?
Återigen slås vi av att ledarredaktionen så självklart räknar med det svenska stödet. Ja vi har världens mest blåögda och dumsnälla riksdag, det vet vi. Skulle det inte vara intressant att få veta vad svenska folket står i denna fråga?
Länk DN
7 kommentarer:
Ständigt denne Erdogan... Minns hans uttalande i Köln (10 feb. i år): Assimilering "är ett brott mot mänskligheten".
Klart att de svenska "eliterna" är för ett turkiskt medlemskap: de styrs ju av sin ideologi, och saknar helt förmåga till logiskt tänkande och konsekvensanalys.
Assimilering är likriktning och förkastligt. Jag är etnisk svensk men skulle absolut inte ställa upp på många saker som majoriteten i detta landet tycker. Jag vill vara mig själv i första hand, inte tvungen att leva och göra enligt en "svenskhetsmall".
Integration är att ta vara på det som folk har att erbjuda, en ömsesidig anpassning.
För att göra en analogi med bygge:
Assimilering är att ta en udda sten och hacka bort delar av den tills den matchar en enkel mall.
Integration är att ta stenens befintliga egenskaper och utnyttja dessa för att göra bygget bättre, att tillföra något positivt som saknas. Viss anpassning behövs kanske från båda hållen ("murbruk" i denna analogi) men i slutändan har man tagit tillvara på någonting och berikat helheten istället för att slösa och förstöra.
Assimilering utgår från likriktade människor - men verklighetens människor är olika, åtminstone om man bekänner sig till den moderna västerländska liberalismen.
Jag är ingalunda någon elit (fattig student utan politiskt inflytande) men även jag tycker att ett turkiskt medlemskap är bra mycket bättre än de realistiska alternativen.
Och vad menar du är de realistiska alternativen?
Det är närmast svagsint att tro att ett land som består av mer än 98% muslimer har för avsikt att välja en moderat väg (var finns förresten dessa "moderata muslimer som vi hör talas om titt som tätt??).
Att rätten att bära huckle i skolsammanhang skulle vara ett led i de turkiska kvinnornas frigörelse är en mer än lovligt naiv tanke.
Den svenska regeringens entusiasm för ett Turkiet i EU är inget annat än utslag för klassisk kulturimperialism och strävan att "uppfostra" och "förbättra" motsträviga antidemokratiska kulturer. En sorts sekulär missionsgärning således, där skattebetalarna plockar upp notan (som brukligt).
"Nisse": Ditt exempel med stenarna suger bassänglängder. Varför tror du att de som kunnat har gjort tegel eller anlitat stenhuggare rakt igenom historien istället för för att krångla med ojämna stenar?
Med samma logik förmodar jag att du tycker att ett ton opolerad marmor är överlägset Michelangelos Pietà?
Om det är bästa skälet för "integrering" så gör det assimilering desto mer angeläget!
@Nisse
Lite förenklat är allt du säger: "Assimilering=dåligt & integration=bra". Du bör nog arbeta vidare med dina definitioner (förslagsvis också definiera och argumentera på ett formellare sätt)...
Dessutom vad betyder egentligen "ömsesidig anpassning"? Vilka är det du ska anpassa dig till? Vad är du beredd att ge upp? Vad får dig att tro att de (odefinierade andra) är beredda att ge upp något?
Slutligen är jag också nyfiken på vad "de realistiska alternativen" är.
Vad man än tycker själv om huruvida Turkiet bör få bli medlem i EU så kan man konstatera att vår regering skiter i folkviljan. Opinionsundersökningar visar att en majoritet av svenskarna ej vill ha Turkiet i EU. Det är alltså obestridligen så att regeringen bryter mot den i grundlagen fastslagna demokratiprincipen. Kommer de att bestraffas för detta? Nej, självklart inte. Att trampa på folket och skita i folkviljan är ju praxis i Sverige. Media slaffsar o sliskar också som bekant PK-eliten i rektum även i denna fråga.
Skicka en kommentar