Bakgrunden till attacken i Westgate mall Nairobi

Enligt Kenyanska myndigheter har inhemska trupper nu kontroll över alla våningsplan och all överlevande gisslan skall vara evakuerad. Fortfarande hörs enligt Al-Jazeera skottlossning från enstaka attentatsmän som fortfarande, efter tre dygn, håller ut. Rapporterna om antalet döda civilpersoner skiftar och måste betraktas som mycket osäkra. Det förekommer siffror från allt mellan 62 till 69 personer. Dessutom står det utom allt tvivel att denna siffra kommer att stiga kraftigt när väl lokalerna genomsöks på riktigt.

SVT rapporterar om att lokalerna dessutom kan vara minerade, vilket försvårar operationerna avsevärt. Enligt uppgifter skall allt mellan 3 till 9 terrorister ha stupat i striderna. Kenyanska myndigheter har rapporterat att även israeliska, amerikanska och engelska elitstyrkor deltagit i operationerna. Vi måste dock kritisera SVT som hade Johan Ripås på plats i Nairobi. Under hela eftermiddagen i måndags, när alla trodde att en upplösning av terrordådet var förestående, så syntes inte Ripås till alls i SVT:s live-sändning. Detta medan Al-Jazeera sände intervjuer, analyser och direktreportage hela tiden.    


Även terrorgruppen har förvånansvärt många deltagare utanför Afrika. Enligt mycket osäkra uppgifter från Al-Jazeera skall terrorgruppen innehålla deltagare från Sverige, Storbritannien, Frankrike och framförallt från USA. Den påtagligt internationella sammansättningen av terrorstyrkan har förvånat terroristexperter från bl.a. Sverige. Detta indikerar att det inte bara är Al-Shabab (Al-Shabaab) som är inblandad utan även Al-Queda (terroristexperten Ahmed Rashids stavning). Denna misstanke bekräftades av Al-Jazeera som helt frankt intervjuade en befälhavare i Al-Shabab, nämligen Abu Omar. Omar inte bara erkände ett samarbete mellan Al-Shabab och Al-Queda, han sade i intervjun att Al-Shabab tar direkta order av Al-Queda.
Tillgången på ammunition för terroristerna har också indikerat att hela aktionen varit mycket välplanerad. De måste helt enkelt ha placerat ut ammunition redan i förväg för att kunna strida i tre dagar.

Bakgrunden till denna mycket tragiska aktion är att Kenya för att par år sedan gick in i Somalia för att bekämpa Al-Shabab. Under striderna med kenyanska styrkor förlorade Al-Shabab kontrollen över hamnstaden Kismayo. Denna stad spelade en huvudroll för Al-Shababs ekonomi då en stor del av Somalias träkolsexport skedde härifrån. Al-Shabab förlorade alltså både sin huvudsakliga inkomstkälla samt kontrollen över stora landområden. Företrädare för Al-Shabab svor att hämnas för denna inblandning av Kenya med ett angrepp på kenyansk mark. Det är dessutom troligt att hela rörelsen radikaliserades efter förlusten mot den kenyanska armen.

Från början var Al-Shabab huvudsakligen en nationalistisk rörelse med muslimska förtecken. Rörelsen ville ena landet och bekämpa enskilda krigsherrar som slet sönder landet och terroriserade befolkningen. Al-shabab uppstod som ett svar på det kaos som rådde i landet och man kan inte säga att det var en alltigenom destruktiv rörelse. Efter att rörelsen radikaliserats har enligt Al-Jazeera de mer nationalistiska elementen i rörelsen gått över till regeringssidan.

Det är svårt att spekulera i vad Al-Shabab och Al-Queda tror sig kunna uppnå med attacken mot Westgate mall, förutom ren hämnd för 2 år gamla oförrätter. Medial uppmärksamhet i sig är meningslös om den inte uppfyller ett syfte. Enda skönjbara syftet skulle då vara att sprida skräck bland civilbefolkningen i Kenya och kanske i övriga Afrika. Det är i dag svårt att se vad organisationerna vinner på det. Snarare så ansluter sig fler länder, både i väst och annorstädes, för att bekämpa organisationerna efter denna blodiga attack. Inte heller har det skapats någon ”goodwill” för islam p.g.a. denna attack och mer moderata muslimska organisationer har all anledning att beklaga denna vansinnesattack.        


Vilks provokation var mindre än Ohlsons Ecce Homo

DN:s ledarredaktion kritiserar i en ledare konstnären Lars Vilks för hans deltagande i nätverket "Stop islamization of nations" konferens som avhålls i New York i september. Enligt DN är det ett högerextremt nätverk, vilket vi som aldrig hört talas om nämnda nätverk inte har en aning om. DN har ju t.ex. kallat Sverigedemokraterna för många märkliga epitet, som inte haft med verkligenheten att göra. Trovärdigheten är därmed förbrukad, även om DN denna gång råkar ha rätt i sin bedömning. Oavsett Vilks deltagande i nämnda konferens, där vi inte tar ställning alls, så märks tydliga vinklingar i ledarredaktionen text i övrigt.

Förutom rena självklarheter i DN:s artikel som att yttrandefriheten är värd att försvara och att det råder gränsdragningsproblem när denna frihet övergår i trakasserier, så sätter inte redaktionen in reaktionerna mot Vilks i ett större perspektiv. Så här står det i artikeln.

Efter att hans teckning ”Profeten Mohammed som rondellhund” fick spridning 2007 har Vilks levt under konstant mordhot, utsatts för mordbrand, trakasserier och tvingats leva med livvaktsskydd.  

 
Precis, Vilks teckningar som var utförda i form av enkla streckgubbar orsakade en reaktion som skulle ha varit fullständigt osannolik 20 år tidigare. Sveriges regering med Reinfeldt i spetsen såg sig nödsakade att kontakta utländska representanter för att blidka främmande makt, allt detta p.g.a. några streckgubbar nedklottrade på papper. Vi ser här en tendens av servilitet mot främmande avlägsna makter, orsakade enbart av deras raseri mot svensk yttrandefrihet. Rent formellt försvarade dock regeringen den svenska yttrandefriheten. Vidare i artikeln står det.

Lars Vilks rondellhund var, liksom de danska karikatyrteckningarna i Jyllands-Posten på samma tema, en medveten provokation mot islam och idén att religiösa föreställningar skulle stå höjda över kritik eller att det heliga måste respekteras. 

Här har väl sannolikt DN:s redaktion rätt. Även om Vilks teckningar först ställdes ut på ett litet lokalt galleri, väldigt långt från svensk riksmedia, var det i någon mån en provokation mot islam och ett test av yttrandefriheten. Precis på samma sätt som Elisabeth Ohlsons Ecce Homo var en provokation mot kristna människor (dock ej Svenska Kyrkan som applåderade utställningen). Rent spontant kan man tycka att Ohlsons provokation var så mycket grövre än Vilks. Ohlson framställde Jesus som homosexuell i fyrfärgstryck med erektion (låt var halvdan), jämför detta med Vilks streckteckning. Vi kan ju föreställa oss reaktionerna vid omvänt förhållande.

Nattvarden

Det intressanta är inte alla de självklarheter DN:s redaktion tar upp i sin artikel. Det verkligt intressanta är de vitt skilda reaktioner Vilks och Ohlsons utställningar mött (av samma människor). Ohlsons utställning hyllades av vår politiskt korrekta elit, den var ju så avantgardistisk och nyskapande. Att den också provocerade massan av den enklare svenska befolkningen var ett stort och tydligt plus i kanten. Tydligen var inte Vilks lilla utställning lika avantgardistisk eller lika chick. T.o.m. ärkebiskop K.G. Hammar som hyllade och bjöd in Ecce Homo till Uppsala domkyrka, förfasade sig över Vilks kolteckningar. Skillnaderna i reaktioner mellan Vilks och Ohlsons utställningar är så frapperande att man nog tycker redaktionen på DN borde reflektera lite över detta, i yttrandefrihetens namn. Det skall också sägas att Ohlson själv aldrig uttryckt sig negativt om Vilks utställning. Till sist tar vi med denna högintressanta passus i DN:s artikel.

Vilks kritik av islamismen, och dess anspråk på att omforma hela samhället, delas säkerligen av många muslimer. Men både Lars Vilks och Jyllands-Postens islamkritiska teckningar publicerades i sekulära länder där muslimer är i stark minoritet och islamister i stark minoritet bland muslimerna. Redan från början restes därför frågetecken om Vilks i själva verket varit ute efter att provocera gruppen muslimer – snarare än den extrema islamistiska ideologin     

  
Att DN anser att islamismen gör anspråk på att omforma hela samhället, något vi nog läser för första gången. Samtidigt menar redaktionen att majoriteten av muslimer är kritiska mot detta. De skall alltså stå på Vilks sida i denna intressekonflikt. Dock vet vi ju inget om proportionerna mellan islamister och vanliga muslimer. Som icke muslim har vi väldigt lite information om just sådana saker. Att muslimerna är i minoritet har inte med saken att göra. Yttrandefriheten gäller oavsett och kan inte begränsas till att gälla angrepp enbart på majoritetsbefolkningen. Dessutom kan Vilks ha haft som utgångspunkt ett framflyttande av positionerna från denna minoritet, det råder t.o.m. hög sannolikhet just för detta. Vilken grupp Vilks avsåg att provocera är i det närmaste en akademisk fråga. Om Vilks just avsåg att provocera gruppen muslimer så hade Ohlson för avsikt att provocera gruppen kristna. Att Ohlson inte avsåg att provocera den kristna nomenklaturan och Svenska Kyrkan står utom allt tvivel. De har ju närmast fanatiskt försvarat Ohlsons utställning och dessutom bjudit in henne till domkyrkan i Uppsala.

Länk DN

Jag håller också med Odell

SD har föreslagit att Lars Vilks s.k. rondellhundar skall ställas ut i riksdagen. SvD som varit snabba med att göra en rundringning till riksdagspartiernas gruppledare avvisar alla mer eller mindre bestämt förslaget, vilket nog var att vänta. Björn Söder säger i SvD att han egentligen håller med Odell, som säger att ingen av utställningarna egentligen hör hemma i riksdagen. 


Den enda logiska slutsatsen är att konst med tvivelaktigt konstnärligt värde som enbart tjänar till att väcka debatt och provocera, inte hör hemma i riksdagen. Taget detta i beaktande så hör inte heller Vilks konst hemma i riksdagen. Nu har väldigt många riksdagsmän egentligen satt sig i en omöjlig situation, eftersom de applåderade Elisabeth Ohlsons utställning Ecce homo. Det går helt enkelt inte att hitta några hållbara argument för att Ohlsons utställning hör hemma i riskdagen men inte Vilks. Så här säger Anders W Johansson (C) i SvD angående Vilks utställning i riksdagshuset. 

Det där är kvalificerat trams från deras sida. De borde ägna sig åt politik, i stället för att söka varenda liten möjlighet de har att provocera och skända Sveriges muslimer. 

Inte nog med att det här är en provokation mot den muslimska befolkningen i Sverige, det skulle få stora diplomatiska konsekvenser i hela arabvärlden. Det här visar att Sverigedemokraterna inte är seriösa för fem öre, fortsätter han.

Nej vi skall ägna oss åt politik i riksdagen och inte ägna oss åt simpla provokationer. Men vad var då meningen med Ecce homo-utställningen? Var det inte en provokation? Var det inte en skändning mot Sveriges kristna? Vilks teckningar är att likna med enkla streckgubbar, skändningen borde vara ytterst begränsad. Däremot framställdes fotografiskt en naken Jesus som homosexuell med erektion i Ecce homo-utställingen. Vilken är den största skändningen Johansson?  


När riksdagen släppte in Ecce-homo-utställningen i sina lokaler kan det helt enkelt inte ha varit för det obefintliga konstnärliga värdet. Alla kan se att det rör sig om nakenfotografier som mest för tankarna till någon obskyr form av tysk pornografi. Johansson borde då ha reagerat och sagt att i riksdagen sysslar vi med politik, inte med simpla provokationer och skändning av religiösa grupper. Enligt Johansson visade dessutom riksdagen då att den inte var seriös för fem öre. Hans Linde (V) för däremot fram en annan aspekt på jämförelsen mellan Ecce homo-utställningen och Vilks rondellhundar. Så här argumenterar han. 

Som HBT-person blir jag väldigt upprörd över den jämförelsen. Syftet med Ecce Homo var att skapa förståelse för en grupp som möter diskriminering och förtryck från det svenska samhället.

Jag förstår fullkomligt Lindes argumentering. Hela utställningen var ett sätt att belysa HBT-personers utsatthet. Vi antar då självklart att riksdagen lika gärna kunde ha ställt ut en naken Muhammed med erektion i homosexuella sammanhang. Då får väl det bli nästa projekt, som Linde självklart kommer att applådera. 


Det enda sättet för riksdagsmännen att komma ur detta på ett trovärdigt sätt är att säga nej till en utställning av Vilks hundar (som ändå inte vill ställa ut i riksdagen), samtidigt som man ärligt säger att det var ett misstag att släppa in Ecce homo-utställningen. Nu är ju inte svenska riksdagsmän kända för att erkänna sina misstag, så det blir förmodligen inget av med detta.


Länk SvD Söder


Länk SvD riksdagsmännen

Elisabeth Ohlson har inte förstått någonting

OBS uppdaterad!
Med anledning av att kulturhuset vägrat att visa konstnären Elisabeth Ohlsons utställning Jerusalem skriver Ohlson en artikel på SVT-Debatt där hon upprört protesterar mot att Världskulturmuseet vägrade att visa hennes utställning. Enligt Ohlson så handlade hennes utställning om hur kristendomen, judendomen och islam hatar HBT-personer. Enligt Ohlson så beror beslutet på islamofobi och är en ”skymf mot Sveriges muslimer”. En fobi är enligt alla ordböcker en överdriven rädsla för något tämligen ofarligt. Nu är väl rädslan för muslimska reaktioner i samband med Ohlsons tänka utställning kanske inte helt grundlös. Speciellt med tanke på de upplopp som skedde i Afghanistan efter att en pastor brände en bok av Koranen. Att Sveriges muslimer skulle gilla Ohlsons utställning tror jag inte heller riktigt på, undantag finns säkert. Så här skriver Ohlson i sin artikel.

Men det slutar inte där. Rädslan för hot och bomber från muslimska terrorister hade redan knäckt ledningen på Världskulturmuseet. Museet beställer en hotbildsanalys av polisen i Göteborg. Nu börjar det riktigt otäcka. Museichefen Mats Widbom och kommunikationschefen tar nästa flyg upp till mig i Stockholm och berättar om de hot som kan uppstå om de visar utställningen. De säger till mig och min hustru att polisen bedömer att jag kan få samma hotbild som Lars Vilks och att skyddat boende kan bli aktuellt. Jag som har två små barn blir ju skiträdd. Då ska alla veta att jag är enormt luttrad av kontakt med polisen efter EcceHomo-tiden. Då sökte polisens bombhundar alltid igenom de lokaler och kyrkor där mina bilder skulle visas. Jag var mordhotad och hade kontakt med Säpo för min säkerhet.

Men det var innan rondellhund och Muhammedkarikatyrer.    

Struntprat! Att kränka kristna traditioner är en helt annan sak än att kränka muslimska sådana. Ohlson vill på något sätt lägga dem i samma vågskål, vilket är ett uppenbart bedrägeri. Förmodligen var säkerhetsåtgärderna efter Ohlsons osmakliga Ecce Homo överdrivna. Många var upprörda men ingen var nog beredd att övergå till fysisk handling, fast psykiskt instabila personer finns ju överallt så osvuret är bäst. Mordhotad är nästan varenda känd politiker någon gång under sin karriär, not a big deal. 


Varför tror Ohlson att hon skall bli behandlad annorlunda än Vilks om hon kränker islam? För att hon är kvinna? För att hon själv är homosexuell? Glöm det, förmodligen hade polisen rätt. Det går att kränka kristna traditioner och värderingar utan påföljd, samma sak gäller inte islam. Ohlson verkar inte förstå skillnaden vilket förvånar mig ganska mycket. Jag trodde att ungefär varenda 10-åring i detta land förstått skillnaden mellan religionerna. Å andra sidan är ju Ohlson konstnär, de står väl över vanlig politik, och kanske vanligt sunt förnuft också. Vidare i artikeln skriver Ohlson så här.

Utställningen öppnar med säkerhetsbågar vid ingången och 15 utplacerade vakter i lokalen och de texter som tillhör bilderna endast på svenska. Inte arabiska, hebreiska, engelska. Utställningskatalogen säljs inte och en bild är borttagen. Den föreställer tre homosexuella män på en bönematta och man säger att den kan uppfattas som en Mohammedkarikatyr eftersom de har rumporna riktade åt det håll där det hänger en bild på profeten.
De fruktade hoten, bomberna och terrordåden uteblir. Det inträffar faktiskt absolut ingenting. Det har gått ett år och nu visas utställningen i sin helhet, med samtliga texter och bilder. Fortfarande ingenting.

Men alltså, förstår du ingenting kvinna? Skulle en bild av tre homosexuella (nakna?) män som ber på en bönematta med rumpan riktad åt Mohammed (som ju inte ens får avbildas) bli känd i vissa muslimska delar av världen skulle reaktionerna bli värre än vad det blev av Vilks Muhammedteckning. Alltså var är sunda förnuftet? Ingenting har hänt, kanske mycket beroende på de säkerhetsåtgärder som begränsade utställning, eller slumpen. Vi vet inte varför ingen reaktion kommit, men om utställningen blev känd och vissa element i den muslimska världen bestämde sig för att agera (de drivs sannolikt av politiska ställningstagande de också) så skulle du flicka lilla få leva under polisbeskydd resten av livet.  Vidare i denna patetiska artikel.

Ändå händer det igen. Nu i Stockholm och Kulturhuset. Det är en skymf mot Sveriges muslimer med denna feghet. Denna rädsla som sprider sig bland myndighetspersoner – vad grundar den sig på? Det måste bli en diskussion om det. Kan vi någon gång sluta att se muslimer som ett enda homogent terroristkollektiv, kan vi någon gång se något mer än slöjor och bomber, kan vi någon gång se nyanser?

Ohlson tror på något outgrundligt sätt att hon har Sveriges muslimer med sig i denna fråga. Jag önskar nästan att hon fick genomföra sin utställning ocensurerad så verkligheten gör sig påmind för denna konstnärssjäl. Nej, muslimerna är inte en homogen grupp, vem har påstått detta? Det räcker dock med ett ganska litet antal fanatiker för att en tragisk händelse skall ske. Att rädslan sprider sig bland myndighetspersoner beror på att det legat en hel del sanning bakom allt prat som klassats som ”homofobiskt” och att myndighetspersonerna vet om detta. Vidare i artikeln.

Min egen rädsla rann av mig när jag blev uppringd av en homosexuell muslimsk man som sa att han var besviken över den borttagna bilden.

Puhhh…jag avstår från kommentarer här. Om jag skulle kommentera detta skulle jag få svårt att upprätthålla den nivå på språket som annars utmärker denna blogg. Till slut skriver Ohlson så här.

Stängningen på Kulturhuset är en skandal. Jag har växt upp som konstnär i ett Sverige där staten stod på konstens och på demokratins sida. Vad är det nu som händer när staten ska stoppa mig? Detta är något helt nytt och jag kräver svar och en utredning av vår kulturminister.

Det måste bli ett slut på fegheten.

Det finns ju de som tyckte att Ohlsons utställning Ecce Homo också var en skandal, speciellt när den var finansierad med skattepengar och att vår kära ärkebiskop upplät landets kyrkor åt utställningen. Att staten omhuldat konstnärer nästan lite för mycket är vi ense om, men nu gäller det realpolitik, den verkliga världen. Det finns sannolikt Sverigedemokrater som redan innan tvivlat på om ”staten” alltid stått på demokratins sida. Nu blir en konstnär drabbad, så synd. Staten kan inte stoppa varken Ohlson eller andra konstnärer om de inte kräver statligt stöd. Gör en helt egen utställning som är självfinansierad. Den tanken kanske rentav är mer hädisk en Vilks rondellhund, att konstnärer levar utan statligt stöd. 


Så sött när en konstnär kräver ”slut på fegheten.” Som systemkritisk har man ju annars vadat upp till midjan i äcklig feghet precis hela tiden. Vi är några i min politiska riktning som också gärna hade sett ett ”slut på fegheten.” Tyvärr bygger en stor del av dagens politik på feghet. Den aningslöshet och den minimala kunskap Ohlson verkar ha om vår omvärld är skrämmande, så skrämmande så man nästan kan tala om en helt ny fobi.  

Länk SVT-debatt

UPPDATERING:

Nu plötsligt skriver Martin Aagård på Aftonbladet att det möjligen kan vara kränkta Sverigedemokrater bakom facebookkritiken mot Ohlsons utställning. Han garderar sig genom att sätta ett litet frågetecken efter den braskande rubriken. Aagårds tilltag motiverar han genom att en Sverigedemokrat tydligen gjort uttalandet att det förmodligen är muslimer bakom facebook-kritiken.

Så märkligt, att Sverigedemokraten kunde dra till med att det kunde vara muslimer bakom kritiken, de är ju inte kända för att bli kränkta i första taget. Dessutom hade tydligen de som innehade facebook-kontona utländskt utseende och utländskt klingande namn. Det tyder verkligen på att det var Sverigedemokrater, eller hur Aagård?

Man borde inte längre bli upprörd, man borde resignerat. Vi måste ha världens sämsta journalistkår i vårt land. Vi måste ha den mest tendentiösa och partiska jornalistkår i hela världen. Jag tror på fullt allvar att journalisterna i t.ex. Botswana eller Jemen har en betydligt högre yrkesheder än de som kallar sig journalister i vårt land. Skulle andra yrkesgrupper missköta sin uppdrag som våra journalister gör dagligen skulle de sparkas från sina arbeten. Alltså det är dags att vakna. Skulle t.ex. läkare ha samma yrkesheder som vår journalistkår skulle de äta pizza på patienterna innan operation. Det skulle vi aldrig acceptera men vi accepterar samma bristande yrkesheder hos journalistkåren. Just journalister tillåts på något konstigt sätt lägga precis all yrkesheder åt sidan, märkligt.

Länk Aftonbladet  

Hagevis paradox

Magnus Hagevi som tidigare skrev en artikel om olika samband mellan religionskritiker och deras förmodade "främlingsfientlighet" har efter en del kritik skrivit en slutreplik på SvD (en del människor får hur mycket publicistiskt utrymme som helst).  Tyvärr så svarar Hagevi på en artikel av Anders Bergdahl som kanske är den minst seriösa kritiken av all den kritik som främst på bloggar riktats mot Hagevis ursprungsartikel. Så här skriver Hagevi i sitt svar till Bergdahl.

Tvärtemot vad Bergdahl gör gällande är det inte bara den stora andelen xenofobiska religionskritiker som ligger till grund för mina slutsatser. Istället är det så – som jag skriver i min föregående artikel på Brännpunkt – att de religionskritiska ställningstagandena i Survey 2009 jämförs med svarspersonernas attityd i frågor som berör främlingsfientlighet: begränsat byggande av moskéer, minskad flyktingmottagning, satsningar på ett mångkulturellt samhälle och arbetskraftsinvandring. Då tenderar religionskritiker – såväl xenofobiska religionskritiker som andra typer av religionskritiker – att inta attityder som är avvisande till invandring och invandrare.

Man får genast en stark känsla av att syftet med hela Hagevis artikel och den undersökning som ligger till grund för artikeln är att peka ut religionskritiker som främlingsfientliga. Tyvärr reagerade en del religionskritiker (bara det är ett felaktigt begrepp som Bergdahl riktigt påvisar) som är positiva till invandring, ett misstag Hagevi ängsligt vill rätta till. 


Däremot försöker Hagevi nu definiera vad "främlingsfientlighet" verkligen är, vilket är lite sent kan man tycka. Bl.a. menar Hagevi att man är främlingsfientlig om man är emot ett begränsat byggande av moskéer. De allra flesta som är emot detta begränsade byggandet är det för att de starkt anar att begränsat byggande i dag blir obegränsat i morgon, därmed faller den parametern i Hagevis definition. 


Att någon är emot "satsningar på ett mångkulturellt samhälle" innebär att vetenskapligt enorma svårigheter som definition, då dessa satsningar kan vara precis vad som helst. Rent teoretiskt (och praktiskt förståss) kan man vara emot ett mångkulturellt samhälle utan att vara främlingsfientlig, om man inte tolkar "främlingsfientlig" i dess mest extrema form. 


Hagevi menar att det är en indikation på främlingsfientlig att vara avvisande till invandring och invandrare. Han har till hälften rätt, är man avvisande till alla människor som med utländsk härkomst så måste man betecknas som främlingsfientlig (trots att begreppet ännu saknar definition). Däremot gör sig Hagevi sig skyldig till en vetenskaplig dödssynd när han samtidigt blandar ihop detta med att vara avvisande till "invandring". Detta speciellt eftersom en förkrossande majoritet av de som kategoriseras som avvisande till invandring är det mot den extremt generösa form av invandring som Sverige just nu praktiserar.  Vidare skriver Hagevi så här i sin artikel.

Andra har valt en auktoritär diskussion. I en sådan diskussion är inte innehållet i vad som sägs centralt, utan vem som säger det. Egenskaper hos budbäraren kritiseras eller hyllas: religionstillhörighet, bostadsort och liknande personliga egenskaper. Denna typ av diskussion väljer jag dock bort.

Hagevi har alls inte valt bort en diskussion där egenskaper hos budbäraren har betydelse. Det är just det hela hans ursprungsartikel och den tillhörande undersökningen syftar till, nämligen att påvisa sambandet mellan religionskritik och främlingsfientlighet. Hela Hagevis resonemang går ut på att de som väljer att kritisera främst en religion ofta är främlingsfientliga. Alltså budbärarna (med budet religionskritik) har egenskapen främlingsfientlighet. Att Hagevi samtidigt säger att han väljer bort denna typ av diskussion är en paradox som en docent i statsvetenskap inte borde göra sig skyldig till. 

Länk SvD slutreplik

Länk SvD Bergdahl

Länk SvD ursprungsartikel

En ickekonfessionell skola

I en SvD-artikel så tar Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas riskförbund, upp frågan om kristendomens ställning i den svenska skolan. Detta med anledning av att skolminister Björklund gått in och petat i Skolverkets förslag till religionsundervisning. Om man på något sätt skall försöka dra kontentan av det Fjelkner skriver så håller väl hon till stora delar med Björklund, kristendomen skall ha en särställning i vår undervisning p.g.a. historiska och kulturella skäl.   


Nu råkar jag veta att Fjelkner är en mångkulturförespråkare av stora mått. Detta efter att ha haft en debatt med henne i ett speciellt forum, med en efterföljande E-postkontakt. Att hon ändå ställer sig på Björklunds sida i debatten är intressant i sammanhanget, jag hade i förväg inte gissat på detta ställningstagande av henne. Som alla förstår är det ett mångkulturellt projekt att ge alla religioner samma undervisningstid (i praktiken hade islam och kristendomen fått lejonparten av tiden, att t.ex. taoismen med 225 miljoner anhängare skulle få någon betydelsefull undervisningstid är osannolikt). 


Det verkligt intressanta och viktiga kommer i detta stycke av författaren.

Låt oss slå fast att all undervisning i den svenska obligatoriska skolan ska vara ickekonfessionell. I dagens moderna och öppna svenska skola möts elever med olika bakgrund och olika religiösa uppfattningar. De har rätt till en undervisning som ger dem kunskaper i alla religioner och åskådningar.

Att den svenska skolan skall vara "ickekonfessionell" är fastslagen i alla läroplaner och har beslutats av Sveriges riksdag, det står dessutom i skollagen (LÄNK). Då kommer vi till den viktiga frågan som media och våra myndigheter inte verkar vara speciellt intresserad av, (det är bara vi som lever i ett "kunskapsmässigt utanförskap" som intresserar oss för frågan). Är verkligen alla muslimska och kristna friskolor ickekonfessionella? Hur ser kontrollerna av dessa skolor ut? Vad är resultatet av dessa kontroller? Hur genomförs dessa kontroller? 


Enligt journalisten Evin Rubar som gjorde programmet "Slaget om muslimerna" (6 december 2009) så drivs Sveriges muslimska friskolor inte på ickekonfessionell grund. Vad har gjorts efter det Rubars program? Har missförhållandena rättats till? Inget har sagts om detta, inget har skrivits om det heller. Skall vi vara objektiva måste vi väl också påpeka att det finns tveksamheter också när det gäller kristna friskolor. Samma regler måste också gälla kristna och alla andra religiösa friskolor. 


Det är i själva verket osannolikt att någon enda religiös friskola följer den svenska lagen och bedriver all sin undervisning på ickekonfessionell grund. Det enda sätt vi kan se till att alla undervisning i svenska skolor verkligen bedrivs enligt den lag riksdagen beslutat om är att förbjuda friskolor på religiös grund. 

Länk SvD