söndag, juni 08, 2008

Att behärska det svenska språket borde vara en förutsättning och ett krav för medborgarskap

Enligt ett förslag från något som kallas Globaliseringsrådet så skall en utomnordisk medborgare kunna få svenskt medborgarskap efter bara två år i landet, om denna visar upp goda kunskaper i svenska. Enligt de två "integrationsforskarna" Dan-Olof Rooth och Per Strömblad så skall inga invandrare möta hårdare krav än i dag, en del får dock betydligt snabbare medborgarskap. Normalt får en invandrad person medborgarskap efter fem år i landet, flyktingar och statslösa erhåller detta medborgarskap redan efter fyra år. Enligt forskarnas förslag skulle det alltså räcka med två år i landet om man uppvisar vissa krav i svenska. Så här skriver de båda "integrationsforskarna" i DN.

Som vi ser det har en sådan modell flera fördelar. Den innebär ökade incitament såväl för att påbörja som för att slutföra sfi. Nyanlända invandrades kunskaper i svenska kan därmed generellt sett förväntas öka. Dessutom krävs ingen omfattande byråkrati - kunskaper om och erfarenheter av hur lämpliga språkprov bör utformas och administreras finns redan i dag inom sfi-utbildningen.

I princip så får man ett medborgarskap enbart genom att genomföra den språkkurs i svenska som staten tillhandahåller invandrare. Lägre krav än så är nog omöjligt att ställa. Annars tar man för självklart att "incitamenten" att både påbörja och slutföra en den s.k. sfi-undervisningen är mycket höga för de flyktingar som kommer till vårt land. Om det redan nu är så att många väljer att strunta i denna utbildning så är det ett tecken på att något är mycket fel redan nu i vår flyktingpolitik. Flyktingar som flytt från sitt moderland och sin hemkultur för att komma till vår kultursfär måste ha en naturlig motivation att lära sig vårt språk, i annat fall är det något i själva flyktingpolitiken som inte stämmer. Vidare skriver Dan-Olof Rooth och Per Strömblad så här i artikeln.

En stundtals infekterad debatt har tidigare förts om förslaget att språkkrav ska gälla för svenskt medborgarskap. De kritiska rösterna här har hävdat att ropen på ökade krav är missriktade - huruvida man är en god medborgare bestäms inte i första hand av hur väl man kan tala och skriva svenska. En politisk majoritet har också avvisat förslag om språkkrav med hänvisning till att konsekvenserna skulle bli orättvisa.

För att bli en god medborgare i Sverige är det en förutsättning att kunna prata svenska, det är självklart inte säkert att man är en god medborgare bara för att man kan prata och förstå vårt språk. Det finns själklart dugliga och rekorderliga människor som ännu ej lärt sig svenska, men om de inte ens har ambitionen att lära sig språket och frivilligt flyttat till vårt land så är det en märklig inställning. En politisk majoritet har avvisat Folkpartiets språkkrav för medborgarskap, det stämmer. Nu finns det sannolikt en folklig majoritet för ett sådant förslag, återigen visar sig sprickan mellan vad våra folkvalda tycker och vad en majoritet av vad själva folket tycker. Denna spricka i åsikter mellan våra folkvalda och själva folket börjar faktiskt bli ett allvarligt problem. Ja, språkkravet kan uppfattas som orättvist då en del har lättare att lära sig språk och andra svårare. Det är likadant med körkortet, en del tar det snabbare och lättare och andra har betydligt svårare att ta detta kort. En del får plugga mer för att erhålla MVG i mattematik, andra mindre. Livet i sig är orättvist och alla vuxna människor har insett det, alla utom våra riksdagsmän och vissa "integrationsforskare".

Länk DN

Länk SvD

6 kommentarer:

Tokarev sa...

Att realisera ut svenskt medborgarskap på detta sätt är att slutligen gräva en djup grav för Sverige och det svenska folket. Jag minns ännu hur det var förr, att som svensk resa genom Europa och ut i världen. Ofta behövde man inte ens ÖPPNA passet när man kom till gränskontrollen. Ett svenskt pass och medborgarskap borgade för att innehavaren var en hederlig och rekorderlig person utan kriminella avsikter eller dubiösa affärer i sinnet.

Sedan all världens löske numera kan få papper med Kungens namnchiffer och Riksvapnet, är ett svenskt pass snarare en varningssignal. "Se upp! Här kommer en under cover-jihadist!" och man blir granskad och kvarhållen i gränskontroller som aldrig förr.

Utvisningsaspekten är en annan anledning att hålla inne med medborgarskapet tills man verkligen är förvissad om att vandeln är god. Redan idag är våra fängelser och häkten fulla med muskiga interner som aldrig kan utvisas.
__________________

Dr Hackenbush sa...

En svartmuskig typ som med näbbar och klor biter sig fast i t ex Norge kan alltså få bli svensk medborgare om han kan tala nöjaktig norska?
Jag kan nämligen inte tänka mig att språkexperterna vill skilja mellan svenska och norska eftersom språken är ganska lika.

JG sa...

Att endast anta språkkrav som norm för medborgarskap är absurt och måste vara ett av världens lägsta krav för medborgarskap.

Förutom krav på att kunna språket skulle det också krävas vandelsprövning, minst tio års (inte bara fem års) klanderfritt boende i landet samt absolut krav på självförsörjning.

Detta är vad som BORDE gälla.

Att redan ge medborgarskap efter fem års boende, oaktat om individen försörjt sig själv eller ej, är illa redan det. Att ge samma individ medborgarskap redan efter två år, bara för att vederbörande kan språket är ännu värre!

Förslaget innebär alltså en försämring. Inget annat.

Elena sa...

Jag har bott i Sverige sedan oktober 1986. Har ett svensk akademiskt examen och är dessutom statsanställd sedan 1998. Under alla mina år i Sverige har jag skött mig exemplariskt. Inga ekonomiska anmärkningar eller ens böter. Jag har dessutom fött två unga kvinnor, som också sköter sig klanderfritt. Därför tycker jag inte att jag ska behöva ansöka om svenskt medborgarskap överhuvudtaget, det borde Sverige erbjuda mig. Det tycker jag att jag har förtjänat. Tycker inte du det?

Med vänlig hälsning
Elena

Robsten sa...

Jag tycker att du självklart skall erhålla ett medborgarskap, om jag finge bestämma regelverkat skulle du klarat alla prövningarna utan vidare som det låter här.
Däremot är det väl administrativa orsaker till varför man själv söker medborgarskap om inte annat. Alla vill ju inte ha medborgarskap så du skulle nog under alla förhållanden själv få ansöka om ett medborgarskap, jag tycker nog det är en bagatell i sammanhanget.

Elena sa...

Att ansöka om svenskt medborgarskap är en bagatell som kostar 1 500 kr.

Jag kom till Sverige färdig utbildad (grundskola och gymnasium) och lånade pengar från CSN för att läsa svenska. Har betalat skatt sedan jag blev myndig. Varför ska jag då behöva betala för att ansöka om att få bli svensk "på riktigt"?

Det är vad jag menar med att jag borde erbjudas att bli svensk medborgare.

Notera att det här handlar inte om pengar, utan det är en principfråga. För frågan var från början vem som förtjänar bli svensk och på vilka grunder, eller hur?

PS. Ett erbjudande innebär inget tvång. Det är tillåtet att tacka nej.