Även i dag rapporteras om oroligheter och bränder i Rosengård. Vi frågar oss vad som gått snett, vad som är fel. Vi vet att arbetslösheten är mycket hög i Rosengård, vi vet att utanförskapet är monumentalt, vi vet att skolan inte fungerar i Rosengård. Hur har vi hamnat i denna situation där problemen helt enkelt inte verkar kunna lösas, inte med mindre än att jämna hela området med marken och flytta ut de boende till olika stadsdelar. De förslag på åtgärder och lösningar som politikerna kommer med tar i princip ingen på allvar, ingen tror att dessa åtgärder är annat än en uppvisning i att man faktiskt gör något.
Jag har under tiden dessa oroligheter pågått läst i boken "Exit folkhemssverige" som verkar ha en viktig pusselbit till det utanförskap som verkar vara Rosengård Signum, så här står det.
"Under de tjugofem år som gränserna för invandringens valfrihet diskuteras kan man iakttaga en tydlig omsvängning i politikernas syn på problemet. 1980 års invandrarpolitiska kommitté talade om "interkulturella" människor och politikerna bejakade en långsiktig assimilation. Tjugo år senare präglas den politiska synen av i det närmaste total kravlöshet – en slags extrem mångkulturalism. Politikernas uppfattning att problemet på sikt ändå löser sig tyder på att de är anhängare av "melting pot-teorin" – en teori som visat sig felaktig mot bakgrunden av de senaste tjugo årens utveckling i mångetniska samhällen världen över. Nyanlända folkgrupper smälter inte längre samman vare sig med varandra eller med invandrarlandets majoritetsbefolkning. Tvärtom visar både forskning och erfarenheten, att nya grupper i dag är inställda på att bevara och stärka sin särart."
Vi ser att de gamla kraven på assimilation av invandrare är ett minne blott, även invandrarna själva är inställda på att inte bli något som kan liknas vid att bli svenskar. Inte konstigt att enklaver som Rosengård blir alltmer segregerade och annorlunda nationen i övrigt. Även det politiska etablissemanget har gett signaler om att några krav på anpassning inte längre föreligger. Kravlösheten har satts som högsta och finaste norm. Den aningslöshet som det politiska etablissemanget gett uttryck för är frapperande. När nu resultatet kan ses i stadsdelar som Rosengård föreslår politikerna aspirin i stället för operation, förstår de verkligen inte vad som gått snett, och vad som är deras eget ansvar?
Andra bloggar om: Integration, Rosengård
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar