En del människor, ja egentligen alla normala människor faktiskt, har undrat hur ungdomsmobben i Rosengård kunde ge sig på att kasta sten på räddningstjänsten som det numera heter. När jag var barn så såg man upp till brandmän som hjältar, de släckte bränder ibland med risk för eget liv, de var vältränade och muskulösa, de hade häftiga verktyg. Något närmare hjältar för oss småglin kunde man knappast komma, det skulle möjligen vara poliser då (dem har man också kastat sten på i Rosengård). Frågade vuxna oss barn vad vi skulle bli blev svaret ofta, eller i princip alltid, brandman eller polis, det var barndomens hjältar, dem vi såg upp till, våra förebilder.
Så hur kan dagens ungdomar i Rosengård ge sig till att först starta bränder, för att sedan kasta sten på brandmännen när de anländer? I boken "Exit Folkhemssverige" kan vi ana en viktig pusselbit. På sidan 118 i denna bok beskrivs tankarna hos en välanpassad, välutbildad man med lång vistelsetid i Sverige, han säger "tekniskt sett är jag inte invandrare eftersom jag är född här och är svensk medborgare. Men jag har aldrig känt mig som svensk. Jag är arab och svartskalle. Om jag någonsin försökt göra något känns det konstigt."
En ung invandrare i underhållningsbranschen uttalar sig i samma fråga, han har svensk mor, gått på svenskt dagis, han säger, "Hur fan skulle jag kunna vara svensk när mina föräldrar är kurder? Jag känner mig hundra procent kurd och jag är stolt över mitt land"
Här har vi alltså svaret till att dessa barn och ungdomar reagerar helt annorlunda än vad vi barn gjorde när vi var små. Det är inte deras brandkår, de känner sig inte som svenskar, kommer aldrig att göra det, de vet dessutom att de aldrig kommer att göra det också. De känner ingen samhörighet med vårt samhälle, de känner inget ansvar, ingen delaktighet i vårt gemensamma samhällsprojekt. När brandkår och polis kommer kunde det lika gärna vara fiendens myndigheter som kom på besök, ja i vissa fall är det väl det också.
Min slutsats är klar, kastar man sten på polis och brandkår bör man ta konsekvenserna av sitt manifesterade utanförskap och flytta tillbaka till det land som man känner samhörighet med, någon annan lösning finns faktiskt inte på lång sikt. Det blir bäst så för alla parter, även för de vilsna själar som nu frekventerar gator och torg i Rosengård.
Andra bloggar om: Integrationspolitik, Rosengård
4 kommentarer:
Mycket bra analys och slutsats!
Du säger att:
"Det är inte deras brandkår, de känner sig inte som svenskar, kommer aldrig att göra det, de vet dessutom att de aldrig kommer att göra det också. De känner ingen samhörighet med vårt samhälle, de känner inget ansvar, ingen delaktighet i vårt gemensamma samhällsprojekt. När brandkår och polis kommer kunde det lika gärna vara fiendens myndigheter som kom på besök, ja i vissa fall är det väl det också."
- Men vad jag undrar är om det är så "enkelt". Att folk i Rosengård i allmänhet inte känner sig svenska eller känner samhörighet med det svenska samhället eller med gemensamma samhällsprojekt håller jag med om, och är övertygad om. Men jag tycker det hela verkar konstigt ändå. Trots ovanstående, så borde ALLA, oavsett etnisk tillhörighet, inse vikten av att brandkår och ambulanser finns och kan rycka ut till deras område. Att det finns agg mot polisen verkar mer förståeligt. Men brandkår och ambulans, som är till för allas väl, som alla borde INSE är till för allas väl. Jag kan inte förstå det. Om DERAS trappuppgång brinner, eller om DERAS mormor ligger för döden. Dåliga upplevelser av polisen i hemlandet - ok. Men dåliga upplevelser av brandkåren i hemlandet? Jag har dock ingen alternativ förklaring.
De som ägnar sig åt skadegörelse vandaliserar gärna grannporten, ibland t.o.m. deras egen port. De ser helt enkelt dessa myndigheter som representant för ett samhälle de inte sympatiserar med. En del islamiska förbund arbetar aktivt för att avsilja dess medlemmar så mycket som möjligt från det svenska samhället, de är rädda för varje spår av assimilation. Inte konstigt att resultatet blir så här till slut.
...ofta vill man gärna säga att i deras hemländer blev dom trakaserade av polisen utan anledning... men för det första så är troligtvis de flesta invandrarna som stökar runt födda i sverige... men även om de inte va de... va gjorde de igentligen för att bli trakaserade av polisen i deras hemländer... dom kan knappast suttit hemma o spelat nintendo eller bakat bullar... Så exempelvis dom tände eld
på en byggnad... polisen kom... slog dom tog dom o dom kasta in dom i cellen... dom tänkte " fan här kan man inte va ..ja vet vi drar till det lovade landet sverige, där får vi ju asyl i kellogspaketet"
Skicka en kommentar