Uppsalapatriarken – frågan Kjöller undviker att ta upp

Det börjar bli en följetong på denna blogg, detta med mannen från Uppsala som hållit sin familj i ett järngrepp. Delvis beror det på att medierna och journalisterna undviker en självklar fråga. Det är frågan hur mannen kunnat få uppehållstillstånd i vårt land. I dagens DN skriver Kjöller också om denne patriark som verkar komma från stenåldern. Så här skriver Kjöller.

Men det är inte det enda som verkar vara fel. Familjen kom till Sverige från Iran 1985. De fyra barnen, i dag mellan 16 och 22 år, är alla födda i Sverige men har aldrig gått i svensk skola.

Familjen kom till Sverige 1985 och fick asyl antar vi. Efter det har inte familjens barn gått i skolan därför att barnen påstås har gått i Iransk skola. Det har de förmodligen inte gjort, men familjen har vistats långa tider i Iran. Då inställer sig frågan varför mannen fick asyl i det första skedet. Familjen har enligt Kjöller nolltaxerat och således haft en årsinkomst på mindre än 20,000 kronor. Samtidigt uppger kommunen att den inte haft något med mannen att göra. Vi godtar utan vidare att familjen inte haft några stora utgifter för ett aktivt uteliv bland stadens pubar och krogar, men hur har familjen fått pengar till mat och hyra? Kjöller spekulerar ändå i att familjen erhållit socialbidrag, men det vet vi i nuläget inte. Skulle det vara fallet att familjen erhållit socialbidrag ligger socialförvaltningen i Uppsala mycket, mycket dåligt till. Till slut skriver Kjöller så här.

Är inte familjen förmögen, har inte mannen jobbat mycket svart – vilket han knappast kan ha gjort och samtidigt kontrollerat familjen – så har rimligtvis flera kontakter med Myndighets-Sverige korsats. Om sjukt barn – genom hälso- och sjukvården, om vårdbidrag – genom Försäkringskassan, om noll inkomst – genom kommunens försörjningsstöd.

Kjöller tror att familjen ändå levt på bidrag i olika former. Det vet vi i dag inte med säkerhet men det måste vara mycket lätt att kontrollera i dagens Sverige. Kjöller reagerar på att kränkning av barnens frihet och hustrumisshandel kunnat fortgå med statliga bidrag och medel. Hon undviker dock den självklara frågan, varför i hela friden kunde familjen få uppehållstillstånd i vårt land? Att något skyddsbehov skulle föreligga tror jag ingen kommer att påstå, familjen har levt regelbundet i Iran. Något är mycket fel i vår flyktingpolitik, den saken är mycket klar. Sedan inställer sig frågan varför fadern (vi utgår nog ifrån att han haft det sista ordet i familjen) ville bosätta sig i Sverige. Fadern har på de 24 år han vistats i vårt land inte uppvisat någon överdriven nyfikenhet på vår kultur och vårt samhälle.

Länk DN