Vår märkliga immigrationspolitik

I en artikel i SvD skriver ledarredaktionen om vår immigrationspolitik i samband med det s.k. ”Stockholmsprogrammet”. Ledaren tar upp det färska fallet med Uppsalamannen som svängt sig med tre olika identiteter och uppenbarligen fått uppehållstillstånd i vårt land utan att ha redogjort för sin identitet på ett riktigt sätt. Jag själv skrev ju tidigare att detta är ett orimligt förfarande, att ge en person med oklar identitet uppehållstillstånd. I artikeln står det så här.

I skrivande stund kan alltså Uppsalamannen vara i princip vem som helst. Han kan vara en brottsling på flykt undan straff i något annat europeiskt land. Eller en lycksökare i Sverige för att mjölka socialförsäkringssystemet. Eller, förstås, så kan han vara en skyddsbehövande på flykt undan det våldsamma förtrycket i den islamiska republiken Iran.

Att mannen skulle vara en skyddsbehövande som flyr undan förtrycket har vi lite svårt att tro på. Vad skulle mannen vara då? Skulle han vara en liberal fritänkare i det konservativt muslimska Iran? På något sätt har vi lite svårt att tro detta, speciellt med tanke på hur han behandlat sin egen familj. Antagligen är det bara Sverige bland våra västerländska nationer som har ett så otroligt slappt förfarande vid asylansökan så den sökande inte ens behöver fastställa sin identitet för att få uppehållstillstånd. Vidare står det i artikeln så här.

För att understryka den svåra situation som beslutsfattarna på migrationsverket har att hantera kan nämnas att enbart fyra procent av dem som sökte asyl i Sverige under 2008 uppvisade giltig passhandling vid ansökningstillfället. Under behandlingen av de 30447 asylärendena valde blott 21 procent att uppvisa någon form av identitetshandling före avgörandet.

På 80-talet hade de allra flesta giltiga pass när de sökte asyl. Någon gång på 90-talet behövde de sökande inte visa upp pass eller andra giltiga handlingar längre, då sjönk genast andelen som hade giltiga handlingar som en sten. Det här är ju fullständigt orimligt. Jag har själv pratat med flyktingar som har både giltiga flyktingskäl och haft giltiga handlingar när de sökt asyl. Dessa flyktingar ser saker ibland bättre än vi svenskar, de har uttryckt åsikter som att det svenska systemet är ”sjukt”. Ytterst är det våra politiker som har misslyckats med att skapa ett säkert och rimligt system för asylsökande. Detta viktiga område för vår nation har vår regering och våra riksdagspolitiker fullständigt ignorerat, det har varit viktigare att framstå som ”human” och inte riskera kritik i våra medier.

I slutet av artikeln tas återigen detta med arbetskraftsinvandring upp som något positivt. Vi har redan sedan många år haft arbetskraftsinvandring på de områden där det behövs. De ändrade reglerna skall möjliggöra arbetskraftsinvandring även inom de områden där det går utmärkt att anlita inhemsk arbetskraft. Vi har nu över 400,000 öppet arbetslösa, vi har etniska enklaver där mer än varannan arbetsför människa går arbetslös. Om bara regeringen kunde svara på varför den inte sätter alla dessa människor i arbete innan man hämtar arbetskraft utifrån. Den ”bufflige” Göran Persson sade inför surrande TV-kameror att innan vi inför utökad arbetskraftsinvandring så skall vi sätta alla de som nu är arbetslösa i arbete. Han må ha varit bufflig Persson, men ett mått av sunt förnuft hade han tydligen, ett mått av förnuft den nuvarande regeringen saknar, på detta område i alla fall.

Länk SvD