En journalist bosatt i Skåne, Dan Jönsson, undrar vad som hände i Landskrona i samband med valet och SD:s valframgångar där. Landskrona har ju alltid varit ett arbetarfäste, hur kan ett parti på yttersta högerkanten få sådana valframgångar?
Svaret är att SD inte är ett extremt högerparti, har Jönsson inte läst partiprogrammet? Det ligger enligt partiprogrammet i mitten ungefär i den svenska höger-vänsterskalan. Svaret är också att det var socialdemokraterna som först övergav arbetarna, för att i stället intressera sig för mångkultur och feministfrågor. Hur Jönsson missat det är en gåta, för många människor i detta land så är det mycket tydligt.
Jönsson intervjuar också en sociolog Aje Carlbom. Carlbom säger att den etniska enklaviseringen inte behöver vara av ondo, att dessa enklaver som vi nu har kommer att finnas för all framtid, lev med dem. Förr hade vi inte dessa enklaver, det tyckte jag var bra. Nu har vi t.ex. Rosengård, med hög brottslighet och en arbetslöshet på 95 % (siffran är några år gammal). Vad är det för bra med det? Är det OK. Att vissa områden har en befolkning där 95 % lever på socialbidrag? Vi lever i ett fritt land och vi har demokrati, det innebär i alla fall att jag inte kommer att rösta på ett parti som tycker det är OK.
Till sist tar Jönsson upp situationen i Vellinge, en överklasskommun som var den enda kommun där SD inte tog ett enda mandat. Samtidigt så tar inte Vellinge emot en enda flykting, människorna där behöver alltså inte rösta på SD, det räcker att rösta på M där i praktiken. Så här ståt det i DN,
- Se där alltså: en Sverigedemokratisk mönsterkommun - och utan Sverigedemokrater! Låter det paradoxalt? Är det då inte minst lika paradoxalt att höra politikerna lovorda mångkulturen - samtidigt som man kan se dem fly från samma mångkultur till sina vita villareservat? Aje Carlbom och Göran Adamson är överens om att Sverigedemokraternas framgångar främst måste förstås just som "ett uppror mot eliterna".
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv. Samma mönster som i Djursholm, kommunen tar inte emot några flyktingar, ingen behöver rösta på SD, det räcker så bra med M. Samtidigt lovordar M mångkulturen, mångkulturen i de fattiga förorterna vill säga. Det är i det perspektivet man skall se Sabunis hårdnackade motstånd mot att tvinga flyktingar till samtliga Sveriges kommuner, då skulle ju hela konceptet spricka.
Andra bloggar om: Flyktingpolitik, Immigrationspolitik, politisk korrekthet
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar