Skribenter som Anders Isaksson är obekväma. I Moderna Tider och i Dagens Nyheter fick han det utrymme han behövde - medan Dagens Industri sparkade honom. Vi tyckte lika i mycket, förstod jag under mina samtal med Anders, och min aktning och sympati växte för denne lågmälde men knivskarpe person som gjorde ett så udda intryck bland alla opinions-yrkets tvärsäkra och högljudda egon.
Både Per Albin och Anders Isaksson rycktes bort i förtid. Anders bortgång i fjol var en mer kännbar förlust för svensk politik än någon politikersorti. Få politiker lämnar ett gapande tomrum efter sig, men deras omutlige genomskådare, det står redan klart, har ingen ersättare.
Här får man hålla med Shachar till fullo, ingen riksdagspolitiker i dag skulle saknas om hon/han plötsligt försvann från den politiska scenen. Vi har dock ingen journalist som kritiskt nagelfar vår politiska elit så som Isaksson gjorde. Isaksson var en journalistisk gigant och att ens jämföra Isaksson med de dilettanterna som nu kallar sig journalister på våra rikstidningar är skrattretande. Dagens journalister målar inför valrörelsen upp kampen mellan Sahlin och Reinfeldt som en avgörande boxningsmatch, utan att kritiskt granska de två, eller ens påpeka att de två tycker exakt likadant i avgörande frågor , det är snarare Sahlin och Reinfeldt mot folket.
Shachar slår ett slag för Isakssons bok ”Den politiska adeln”. Jag kan säga så här om den boken, vore den allmänt läst bland befolkningen i vårt land skulle det uppstå en revolt bland väljarna som varken Reinfeldt eller Sahlin skulle överleva politiskt. Boken avslöjar att det inte är så illa som cyniska väljare tror om vårt parlamentariska demokratiska system, det är mycket värre.
Länk Newsmill
3 kommentarer:
Jag har läst ”Den politiska adeln” och delar helt Robstens bedömning om denna.
En annan väldigt bra bok av Isaksson är "Alltid mer, aldrig nog" (en av mycket få böcker som jag tycker är för kort!)
Vad gäller Per Albin håller jag med om att han absolut är att föredra framför Sahlin. Men han var mycket influerad av Mussolini:
"Several years ago a thesis in history (Carlomagno 1995) detailed the relations
between the Italian government and the Swedish government of Per Albin Hansson. The
latter is a central figure in the ideology of the Swedish social democratic model. He was the
prime minister who introduced the notion of a “people’s home”, taken from the
conservatives, but reconstituted as purely social democratic and the core of the welfare state.
The thesis details, via the Italian archives of the 30's, the more than cordial relations between
Swedish social democracy and fascism."
Ovanstående kommer från samma Friedman som skrev inledningen till "Exit folkhemssverige".
http://www.tazi.net/JFriedman/IMG/pdf/Heroes_memory_and_morality.pdf
(sid.6 i dokumentet)
När vi ändå är inne på bra böcker så vill jag rekommendera en bok av den japanskamerikanske forskaren S.I. Hayakawa med titeln "Vårt språk och vår värld" som är en knivskarp och rolig bok om det mänskliga språket.
Den som kan tillgodogöra sig budskapet i denna bok kan, tror jag, genomskåda all sorts politiskt dösnack som förekommer här i Sverige och annorstädes.
Denna bok har varit en av mina största läsupplevelser någonsin med sk aha-upplevelser på nästan varje sida.
En annan bok nästan lika rolig är "Konsten att få rätt" av latinproffessorn Birger Bergh.
En liten tunn pocket, som jag köpte på Sthlms central för ett par veckor sedan.
Också ett bra verktyg som hjälper en att genomskåda politikernas floskler.
Floskelfabrikationen bland de etablerade politikerna är ju i dagsläget värre än någonsin och det blir hela tiden värre och värre.
Vad gäller mysiga Mona så lär ju hennes CV och arbetslivserfarenhet bestå i att hon en gång i tiden var ordförande i Barbieklubben.
Jag tycker mig se att någon utveckling från den tiden bestämt icke har ägt rum.
Skicka en kommentar