Yrkesförbud i Sverige i dag

Kommer ihåg när frågan om yrkesförbud dök upp i min gröna ungdom. Det var när terrorcellerna Bader/Meinhof och andra liknande organisationer härjade som värst. De var hårdföra kommunistorganisationer som vill starta en revolution. De kidnappade folk som de sedan mördade, chefen för den tyska arbetsgivarorganisationen rönte detta öde. Dessa ligor

(det är väl egentligen det adekvata namnet på dessa celler) besegrades till slut. I efterdyningarna av vänsterextremisternas härjningar slog samhället tillbaka. Personer som stött dessa rörelser eller misstänka medlemmar i utkanterna av organisationerna blev utsatta för repressalier. Framförallt det Tyska samhället, som blivit värst utsatt av extremisterna, utsatte misstänkta personer för repressalier. Dessa repressalier var ofta i form av s.k. yrkesförbud. T.ex. lärare som misstänktes ha sympatiserat med de vänsterextrema rörelserna fick helt enkelt inget jobb inom sitt gebit. Framförallt den svenska vänstern reagerade häftigt mot detta. När jag säger den svenska vänstern så menas alltså det som i dag kallas V samt vänsterflygeln av Socialdemokraterna.

I Sverige har vi på 70-talet fallet med Leander som var medlem i KPML®, han kunde inte utöva sitt jobb, snickare på ett marinmuseum, p.g.a. att han blev svartlistad av SÄPO. Leander fick sedermera upprättelse och erhöll skadestånd av regeringen när densamma fällts i Europadomstolen i Strasbourg.

När jag ströläser lite i en bok av John Järvenpää, ”Politisk korrekthet”, så läser jag om fallet med läraren Rickard Jomshof, medlem i SD och chefredaktör i Kuriren, han har blivit, när boken skrevs, av med sitt jobb fyra gånger. Skäl till att han inte fått jobba kvar har angetts som hans politiska engagemang.

Enligt alla lagar, t.o.m. enligt grundlagen, så får ingen sparkas enbart för sina åsikters skull, ändå är det oerhört tydligt att Jomshof blivit just detta, ett flertal gånger. Ledande personer har t.o.m. erkänt att Jomshof blivit av med sitt jobb för sina åsikters skull.

Järvenpääs bok gör den intressanta jämförelsen med det dömde justitierådet Leif Thorsson som erkänt att han begått en olaglig handling genom att köpa sex av en ung man. Thorsson fick behålla sitt jobb, även om han senare, genom det massmediala trycket, blev omplacerad. Jämför denna dom med det Jomshof blev utsatt för, Thorsson var alltså justitieråd, Jomshof lärare.
I samband med åtalet mot Thorsson fällde HD:s ordförande, Bo Svensson, en skämtsam kommentar där han förringade det brott som Thorsson gjort sig skyldig till, han uttalade att brott mot sexköpslagen ändå var ganska utbredd. En massmedial storm drog över landet, många tyckte att Svenssons uttalande var så anmärkningsvärd att han borde avgå.

Mitt i denna massmediala storm går Justitiekanslern Göran Lambertz in i debatten och försvarar både Bo Svensson efter hans fadäs, och Thorsson. JK anser att brottet Thorsson gjort sig skyldig till inte motiverar en uppsägning. På DN:s debattsida försvarar Lambertz Svensson med motiveringen att man har rätten att ha vilka åsikter man vill utan att det skall påverka huruvida man får behålla jobbet eller ej.