Värsta sortens förrädare

Jag har en politisk åsikt, jag står för den så långt det är möjligt. Jag inser att det finns människor som inte delar min uppfattning, det hör till de demokratiska spelreglerna. Jag kan ändå känna en viss respekt för mina politiska motståndare, om de för kampen med justa medel och tror på det som de kämpar för. Vi är olika parter i det politiska spelet. För att det skall bli något som i alla fall liknar demokrati måste det finnas olika spelare i vårt politiska system som faktiskt tycker olika. Folk får väl rösta på dem de tycker är bäst och mest speglar deras egna idéer.

En liten grupp människor kan jag inte känna någon som helst respekt för, nämligen de politiska förrädarna. De som plötsligt tar med sig information från sitt eget partis styrelserum och går med denna information till motståndarna. De inte bara tar med sig intern information, ofta så förvanskar de informationen och framställer den i sämsta tänkbara dager. Det kan vara att människan (knappt man vill kalla de människor ens) känner sig kränkt eller överkörd på något sätt eller allmänt illa behandlad. Så känner vi nog alla ibland men vissa omogna bortskämda personer kan inte hantera detta alls utan går plötsligt till sina värsta motståndare med denna information.

De inte bara skadar enskilda människor, de skadar sitt eget parti och hela den idé de sagt sig kämpa för. Det är nästan det värsta av allt. Plötsligt så överger de alla politiska idéer som de sagt sig kämpa för i.o.m. sitt förräderi. Allt de sagt och gjort för partiet blir i ett enda slag till smutsvatten. De har ju skadat allt partiet står för bara för att få ett litet småaktigt tillfälle att hämnas. Hur mycket var då de politiska idéerna värda? Inte mycket som alla förstår. En politisk kämpe visar sig plötsligt från sin rätta sida och allt de han sade sig kämpa för var mindre värt än ett litet tjyvnyp på någon som han inte gillade.

Jag kan faktiskt förstå en narkoman som säljer sin egen mamma för en narkotikados (även om jag inte kan förlåta ett sådant beteende) de är ändå slavar under en drog. Jag kan inte på något sätt förstå de politiska förrädarna. De är psykologiskt besläktade med Wennerström som sålde ut sitt land för en grynvälling. Det finns inga ursäkter, inget försvar och ingen förlåtelse kan komma ifråga. Jag är starkt emot våld men just för denna grupp så börjar man nästan tvivla på ickevåldsprincipen. Jag hoppas jag inte någonsin kommer att sitta i samma styrelserum som en politisk förrädare (eller överhuvudtaget träffa), jag vill inte se honom (henne) inte vidröra och inte prata med någon sådan. De är inte värda skiten under mina skor. Må Tors vrede drabba dem.