onsdag, september 24, 2008

Lär av fotbollen – i Storbritannien

I en ledare på DN skriver redaktionen att det förvisso är stötande att den s.k. autonoma vänstern och "Reclaim the street" behandlas med silkesvantar och att det skall föras dialog med dessa grupper när alla vet att de kommer att bråka och att det är just det de är ute efter. Men de skriver också att det möjligen ändå är rätt taktik, just för att nå målet, så lite bråk som möjligt. De jämför med hur fotbollen hanterar sitt läktarvåld och tar det som en intäkt för viss framgång.

Nu är det väl så att läktarvåldet faktiskt möts med lite hårdare handskar än dessa vänsterhuliganer möttes med, som tydligen fick härja helt fritt i nämnda demonstration. Dessutom är det mycket tveksamt om Sverige lyckats lösa sitt läktarvåld på samma resoluta sätt som t.ex. Storbritannien. I fotbollslandet Storbritannien satte man helt enkelt huliganerna i arbetsläger och gav dem dryga böter. Det visade sig vara ett mycket snabbt och effektivt vapen. Skall man gå efter de lagöverträdelser vissa deltagare i helgens demonstrationståg faktiskt gjorde sig skyldiga till så motiverar det fängelse, om man skall läsa den lagbok det är meningen att vi alla skall följa någotsånär i alla fall.

Det finns en aspekt till i detta, som ledaren inte vidrör. Det är den allmänna lagmoralen och utvecklingen i samhället i övrigt. Varför skall t.ex. jag betala skatt och sköta mig om vissa överklassyngel från AFA får göra precis vad de vill mitt framför ögonen på lagens representanter? Det är förödande för den allmänna moralen i vårt samhälle med ett sådant tillvägagångssätt. För inte länge sedan talades det om nolltolerans på alla möjliga områden. Jag var väl aldrig någon anhängare av nolltolerans på just något område. Ordet hade lite för mycket trend i sig för att det skulle smaka bra i munnen. Nu förespråkar man plötsligt det rakt motsatta, tolerans in absurdum. Hur och när kom denna anmärkningsvärda kovändning?

Jag hävdar med bestämdhet att polisen och övriga myndigheter gjorde i princip rätt under de omtalade Göteborgskravallerna. Visst en del tokiga beslut togs av polisledningen men i huvudsak hade man rätt strategi. Hade man haft samma strategi under Göteborgskravallerna som under den senaste demonstrationen i Malmö hade vi kanske inte haft någon storstad kvar på Sveriges framsida. Det som blev fel var medias reaktioner (som vanligt). Först hyllades polisinsatsen och poliserna framställdes på ett nästan heroiskt sätt. Sedan vände medievinden och polisinsatserna kritiserades alltmer. Den nuvarande polisinledningen är väl rädda för en liknande mediestorm, det ter sig ganska uppenbart. Man kan undra varför media vände sina sympatier efter Göteborgskravallerna, det skulle vara mycket intressant att forska i det. Kan det ha att göra med att så många deltagare i kravallerna kom från en viss samhällsklass? Var barn till de som i mångt och mycket styr och påverkar vårt samhälle? Jag ställer bara frågan, är någon intresserad och seriös så är det ett utmärkt forskningsområde.

Människor i allmänhet tycket fortfarande att polisen gjorde rätt som agerade med fasthet under Göteborgskravallerna. Men media, våra stora tidningar och TV-bolag tycker det inte. Vad skall räknas i en demokrati, vad folk tycker eller vad media propagerar för. Det är INTE samma sak, kom ihåg det. Vi konstaterar återigen att vi står inför ett demokratiskt problem.

Länk DN

Länk 2

1 kommentar:

Jonas M sa...

Jag håller i stort sett med men jag vill kommentera det du skrev om polisens insats under Göteborgskravallerna eftersom jag såg en vandalrusning med egna ögon. Det som slog mig var hur få poliser det var som försökte stoppa vandaliseringen. Den bästa strategin hade varit att sätta in ett stort antal poliser, blockera gatorna med speciella fordon (sådana som den danska polisen har) och ringa in och gripa "demonstranterna". Men det gjordes inte, i stället böljade slaget mellan poliserna och "demonstranterna" fram och tillbaka med förödelse som följd. Polisen hade inte ens vattenkanoner, som är ett effektivt vapen mot folkmassor som löper amok.

De flesta poliserna hade väl i och för sig avdelats för att skydda toppmötet, och staden lämnades åt sitt öde. Och det är ju inte polisens fel att de inte hade tillräckliga resurser för att genomföra den bästa strategin och inte heller tilläts använda vattenkanoner.

Jag tror att det viktigaste skälet till att polisen ändå grep in betydligt mer resolut i Göteborg 2001 jämfört med nu i Malmö var att vänsterextremisterna direkt utmanade och hotade den politiska makten under EU-toppmötet i Göteborg.