Fler än sverigedemokrater tycker det var bättre förr

Ledarredaktionens P J Anders Linder skriver en krönika i SvD om skattetrycket och LAS-lagarna. Linder konstaterar att vi inte alltid haft detta skattetryck utan någon gång på sextiotalets mitt så började skatterna höjas för att under sjuttiotalet nå rekordsiffror. Inte heller LAS-lagarna har vi haft i evinnerliga tider utan de genomfördes av Socialdemokraterna på sjuttiotalet, enligt Linder var det C och FP som pressade Socialdemokraterna att införa LAS-lagarna.

Linder konstaterar i sin krönika att det var bättre förr, innan det ödesdigra sjuttiotalet med sin högskattepolitik och sina LAS-lagar. Linder nämner t.o.m. ordet ”konservatism” en gång i sin artikel, så här står det.

Nycander vill ha ett nytt huvudavtal som återför ansvaret fullt ut till parterna, och eftersom Las är dispositiv finns inga formella hinder. Beslutet kan fattas direkt. Visionen är en jordnära vardagskonservatism där erfarna förhandlare lägger principerna åt sidan och löser ut knepiga frågor i praktiskt samförstånd. Det är en på många sätt attraktiv idé, men jag tror att värderingsförändringar hos individerna och strukturförändringar i ekonomin – samt den misstro mellan parterna som är 1970-talets draksådd – gör det orealistiskt med en återgång till just det som var. Men att vi kan och bör sätta P även för Lasdelen av det stora systemskiftet, det illustrerar Nycander på ett mycket övertygande sätt.

Ja, så brukar även sverigedemokrater resonera, det är omöjligt att gå tillbaka till det som en gång var, men man måste ändå konstatera att något gått väldigt fel. Även om vi inte kan gå tillbaka naturligtvis, så kan vi svänga tillbaka politiken åt det håll den en gång gick snett. Det är alltså inte en rörelse tillbaka, utan en rörelse åt sidan.

Till slut så konstaterar vi att Linder inte med ett ord spekulerar i vad alla våra skattepengar gått till. Vi hade det bra i mitten på sextiotalet, ändå höjdes skattetrycket till enorma nivåer (utan att vi fått det så mycket bättre dessutom). I går lyssnade jag på en gammal närradiosändning (2003) av Percy Brunström, enda medlem i enmanspartiet Medborgarpartiet. Brunström var väl som vanligt lindrigt nykter och hans sändningar går under kategorin humor och komik, men han ställde faktiskt den rätta frågan genom alkoholdimmorna, - vart i helvete har alla våra skattepengar tagit vägen? Om nu en alkoholiserad komiker som Brunström kan ställa den rätta men obehagliga frågan, varför kan inte då inte ledarredaktionen på en av våra största rikstidningar ställa samma fråga? 

Länk SvD