SNS har gjort en underökning av friskolereformen som de presenterade den 7e december. Det övergripande ansvaret för undersökningen var Laura Hartman som publicerade en artikel på DN, länk. Den som i själva verket hade utfört själva undersökningen var nationalekonom Jonas Vlachos. De undersökningar som Vlachos gjorde visade att friskolor inte presterar varken bättre eller sämre än kommunala skolor, om man tar hänsyn till det selekterade elevunderlaget. Undersökningarna visade också att kommuner samt skattebetalare inte vinner ekonomiskt på friskolereformen. Detta är elementärt för alla med mer än 80 i IQ. Skolpengen är vad den är och betalas ut till alla skolplatser oavsett om det gäller en friskola eller kommunal skola. Det lär knappast behövas en nationalekonom för att förstå detta.
Efter presentationen av undersökningen drog en storm av harm över främst Laura Hartman (som egentligen bara presenterade det Jonas Vlachos kommit fram till). T.o.m. under själva presentationen (som undertecknad bevistade) föll friskolepastorn Peje Emilsson ut i affekt över Hartman, som fick veta att hon knappast var vatten värd. Sverigedemokrater är ju vana att ta emot hatiska utfall från humana samhällsbärare, men Hartman såg ut att ta ganska illa vid sig (otränad som hon är). Man utmanar inte Svenskt Näringsliv ostraffad. Vilket Hartman bekräftar i dagens artikel i DN-Debatt, länk.
Frågan som Hartman ställer i artikeln, och i den uppmärksammade utredningen, är hur vi skall få våra friskolor och andra privatiserade samhälleliga funktioner att fungera optimalt. Det är dock inte den riktigt stora frågan, den riktigt svåra utmaningen. Den viktigaste frågan är i stället hur vi skall få vår kommunala skola att fungera. Den fungerar dåligt på sina håll, mycket dåligt. Det beror inte på att den drivs i kommunal regi, utan på samhällsutvecklingen. Vi har ett multikulturellt samhälle där invanda regler och underförstådda paradigmer inte längre gäller, såsom respekt för vuxna, lärare och kvinnor. Vi har ett samhälle som gradvis undergrävt skolan, de vuxnas och lärarens auktoritet. Elever tillåts ta ut svängarna alltmer i sitt uppförande, medan lärarnas handlingsutrymme krymps.
Följden av utvecklingen har blivit stök i skolorna och en undermålig undervisningssituation. Elever som inte är starka eller populära nog kan ibland bli utsatta för diverse övergrepp av kamrater. Skolgårdens värstingar får bete sig hur som helst medan läraren skall behålla sitt lugn om han/hon inte skall riskera en anmälan. Ansvarsbördan på lärarkåren blir orimligt stor medan allt ansvar tas ifrån stökiga elever, och ibland även föräldrarna till dessa elever. Att friskolor skulle lösa detta problem är en önskedröm som är så orimlig att det är brottsligt att hänge sig åt den.
Friskolor löser det problemet att enskilda elever och lärare kan byta från en stökig skola till en lugn friskola, men det lär knappast lösa skolproblemet i sig. Ur vissa aspekter kan det i stället förvärra situationen när "normala" elever lämnar en skola i utförsbacke. Den riktigt stora frågan är hur vi skall åtgärda problemen i vår skola, antingen det är friskolor eller kommunala skolor det rör sig om. Den riktigt stora skolfrågan är det tyvärr ingen som talar om.
Länk DN Hartman 1
Länk DN Hartman 2
3 kommentarer:
Nu finns det problem i kommunala skolor även i områden som i ganska ringa grad är påverkade av multikultur, och dessutom så har diskussionen om skolans sönderfall förts i flera decennier: 80-talets skolor var stökigare än 70-talets som i sin tur var stökigare än 60-talets - och så vidare.
Det är inte uteslutet att multikultur kan försämra situationen ytterligare, men eftersom det fanns problem redan innan man kan påstå att Sverige var multikulturellt, och att uvecklingen redan då var på väg åt fel håll, är inte nödvändigtvis multikulturen grundorsaken.
Detta är en intressant och helt klart läsvärd blogg.
http://www.radda-sverige.nu/
@Nisse
har inget att anföra mot det du skriver, möjligtvis att du underdriver problemen i våra multikulturella förorter en aning.
Skicka en kommentar