En annan mycket intressant aspekt på Sjödins omtalade bråk i samband med krogbesöket är den attityd SSU-pamparna visade upp mot omgivningen. Flera vittnar om den överlägsna attityd som både Sjödin och framförallt pressekreteraren Peter Skeppström och Carl Kangas. Enligt SvD,
– Här bekräftar Johan Wränghede en annan besvärande bild av sällskapet – minst lika mycket politiskt som rättsligt. Han beskriver dem som nedlåtande, de talade om att de var från SSU och en av dem ska ha hotat med "högre nivå".
Nomenklaturan förnekar sig inte, det var inte bara Sjödin som avslöjade sig den kvällen, det var framförallt de tydliga tecken på att vår nuvarande politiska klass blivit något av vår nutida adel, vår tids frälse. Det är ju därför Skeppström och Kangas kan gå omkring och hota både poliser och andra, trots att de egentligen inte är mer än en samling barnrumpor som inte haft ett vanligt jobb i hela sitt liv.
Enligt SvD så säger en av dörrvakterna detta,
– Det var sista gången jag stod i dörren sa han till mig. Han sa att han skulle upp till Bodström med det här.
Detta sagt av en barnrumpa, men är man medlem i nomenklaturan så har man tydligen makt ändå. Det allvarliga är inte de ganska harmlösa hot de använt sig av, det allvarliga är vad som ligger bakom hoten och vad det är som gör dessa hot möjliga överhuvudtaget.
Kangas, Skeppström och Sjödin var tänkta som efterträdare till den nuvarande Socialdemokratiska nomenklaturan, nu blir det nog svårt för de inblandade i denna härva, speciellt Sjödin, att överta de hägrande platserna vid de Socialdemokratiska köttgrytorna. Även om hon anmärkningsvärt nog, skulle bli frikänd, så kommer hon aldrig ifrån det hon med största säkerhet sade på Crazy Horse den aktuella kvällen. De som absolut kommit för lindrigt undan är Skeppström och Kangas, den sistnämnda har fortsatt med sin överlägsna attityd över valrörelsen och lyckats med konststycket att reta gallfeber på precis alla utom Socialdemokrater.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar