Malmströms paradox

Som EU-kommissionär är det klart att Cecilia Malmström måste publicera sig på DN, detta med någon sorts programförklaring. I dag kommer då Malmströms programförklaring inför den position och det arbete hon har. Så här skriver Malmström i början på sin artikel.

Vi befinner oss i den värsta lågkonjunkturen på flera decennier. Miljoner människor i hela Europa har blivit arbetslösa. 20 av 27 medlemsländer har budgetunderskott på mer än tre procent. Detta leder till problem för många människor med arbetslöshet som följd och minskad förmåga att kunna försörja sig och styra över sitt eget liv.

Malmström konstaterar således det vi andra också konstaterat, att arbetslösheten är hög både i Sverige och i andra EU-länder. Det som inte riktigtkommer fram är att arbetslösheten var tämligen stor i vårt land även när vi hade den senaste högkonjunkturen. Lite längre ned i artikeln så skriver Malmström så här.

Jag vill därför, för det första, fortsätta arbetet med att skapa en gemensam asyl- och migrationspolitik i EU.
EU behöver en sammanhållen asyl- och migrationspolitik som ser till att vi behandlar alla människor anständigt, med värdighet och med full respekt för de grundläggande rättigheterna, samtidigt som vi skapar fler lagliga vägar in i Europa.
Tusentals människor riskerar varje år livet i försök att ta sig till Europa, med förhoppningen om att kunna skapa sig en bättre framtid. Vi vet att vi har en stor svart sektor i EU, där viktiga uppgifter fylls av människor från länder utanför Europa som jobbar utan rättigheter, utan trygghet och utan skydd. Samtidigt behöver vi arbetskraft i EU. Även om vi har en hög arbetslöshet har vi också en åldrande befolkning. Om vi ska kunna trygga våra välfärdssystem när en allt större andel av befolkningen går i pension och allt färre arbetar, så måste vi öka möjligheterna till arbetskraftsinvandring. En mycket viktig fråga för mig de kommande åren är därför att skapa fler lagliga vägar in i EU.

En gemensam asylpolitik måste med all logik bli bra mycket striktare än den vi har nu i vårt land, de flesta andra EU-länder skulle aldrig någonsin gå med på den immigrations och flyktingpolitik Sverige har nu. Något säger mig att Malmström nog tänker sig en generös immigrationspolitik för alla andra EU-länder också, en skrattretande inställning. Andra EU-länder är inte riktigt så självmordsbenägna som vårt land.

När det gäller att behandla alla människor med respekt så måste man hålla med Malmström, men vad är respekt? Om någon kastar sina identitetshandlingar med flit så anser jag att uppehållstillstånd inte kan komma ifråga, då har den asylsökande inte behandlat det mottagande landet med ärlighet och respekt, detta skall ju fungera åt båda hållen som bekant. Vi behöver inte fler lagliga vägar in i EU, vi översvämmas redan nu av immigranter.

Det är naturligt och friskt att människor försöker skapa sig ett bättre liv, för sig själva och för sina barn, men varför skall det vara så omöjligt i deras respektive hemländer? Borde vi inte hjälpa dessa nationer, som människor överger för ett liv i en etnisk betongenklav, att komma på fötter i stället? Så kommer då det eviga mantrat om en åldrande befolkning och behovet av arbetskraft. Arbetslösheten var skyhög även när vi hade högkonjunktur. Birger Schlaug konstaterade att hälften av 40-talisterna redan gått i pension och arbetskraftsbristen visar sig inte ändå. Det är vår tids stora myt detta tal om arbetskraftsbristen, det är en myt för att försvara en ohämmad immigration.

Vi kan konstatera att Malmström inte är ”min” EU-kommissionär. Hon är flumliberal och politiskt korrekt. Ja hon är kvinna, men det försvarar inte en huvudlös politik. Dessutom visade hon bristande respekt, bristande anständighet och bristande värdighet i programmet ”Korrespondenterna” med Erika Bjärström där hon vägrade att ens sitta vad samma bord som Philip Clays, Vlaams Belang. Jag skulle vägra sitta vid samma bord som Malmström.

Länk DN