Säg den glädje som varar

Hjärtat hoppar till och tar ett skutt av glädje, jag läser i SvD att en miljon väljare är beredd på att byta block. Alltså hela EN MILJON skulle alltså kunna tänka sig att hoppa över från riksdagspartierna till ett systemkritiskt parti, riksdagspartierna är ju det enda reella blocket i dagens politiska klimat. När jag läser vidare slår besvikelsen emot mig som ett tungt knytnävsslag, de menar att Alliansen är ett block och att de ”Rödgröna” skulle vara ett annat politiskt block. Att dela upp riksdagspartierna i två politiska block ger ju i alla fall illusionen av ett val. I artikeln står det så här.

Mätningen visar att en knapp femtedel av de som idag sympatiserar med dem rödgröna respektive borgerliga partierna kan tänka sig att korsa blockgränsen i valet.

Jag är uppriktigt förvånad att det inte är fler väljare som kan tänka sig att byta ”block”, skillnaden mellan dessa ”block” i viktiga politiska frågor är ju minimal. De nuvarande riksdagspartierna är för det mesta rörande överens i centrala frågor som immigrationspolitiken, EU, EMU och i pensionsfrågan, som de ju gemensamt gjorde upp om i pensionsöverenskommelsen. Vidare i artikeln uttalar sig Schlingmann.

Nio procent av dem som idag skulle rösta rödgrönt säger att de ”skulle kunna tänka sig” att rösta på Moderaterna.
–Det betyder att vi har ett särskilt ansvar för att vinna väljare över blockgränsen, konstaterar Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann.
Det är särskilt S-sympatisörer som intresserar Schlingmann. Han vill inte beskriva det som att partiet därför måste gå mot mitten eller vänster, men att Moderaterna måste gå till val på en politik som ”inkluderar alla”.
–Vi ska betona vikten av ett samhälle som håller ihop, säger Schlingmann

Schlingmann är alltså intresserad av S-sympatisörer, borde han inte vara intresserad av M-sympatisörer och verka för en klar och tydlig Moderat politik? En politik som ”inkluderar alla” har man i Nordkorea, där glömmer man ingen grupp i det statsbärande partiet och ingen behöver känna sig varken glömd eller utanför.

Sedan säger sig Schlingmann att hans parti betonar vikten av ett samhälle som ”håller ihop”. Vad menar Schlingmann med det? Vi är en ganska många som tycker att samhället inte ”håller ihop” utan ”faller isär” i en massa etniska enklaver. Men det spelar ingen roll egentligen, Schlingmann säger ju inte att M skall verka för ett samhälle som ”håller ihop”, han säger bara att de skall ”betona vikten” av ett sådant samhälle. Att sedan själva politiken driver samhällsutvecklingen i en rakt motsatt utveckling behöver inte vara en lögn rent semantiskt.

Länk SvD