Intressant av Mona Sahlin

Jag snubblade av en händelse över detta tal av Mona Sahlin som hon höll i plenissalen 3 november.

Herr talman! Låt mig börja med att säga att jag var i Malmö i torsdags. Jag blev både berörd och upprörd. Det fanns familjer i Malmö som inte vågade lägga sina barn i deras sängar av rädsla för att de ska bli skjutna. Det finns kvinnor och män i Malmö som fruktar för sina liv när de går till jobbet eller till affären. 
Jag mötte lärare på Hermodsdalsskolan som berättade hur de får börja dagarna i skolan med att tala med barnen om deras upplevelser av att deras föräldrar är rädda. Jag mötte närpolisen och tullen för att höra hur deras situation ser ut och höra vad vi kan göra för att underlätta för dem att agera. 
Samhället måste reagera. Det är vårt ansvar som ledamöter av denna riksdag och som vår regering. Då håller det inte att skicka integrationsministern att besöka en boxningsklubb. Vad som händer i Malmö är inte en fråga om integration. Det är just därför en fråga för oss alla i riksdag och regering.

Här kan man för en gångs skull hålla med Sahlin, det håller inte med ett besök på en boxningsklubb för att känna sig nöjd med sina åtaganden. Man kanske förnimmer en känska för dramatik hos vår f.d. partiledare. Hur mödrarna tänker när de inte vågar läga sina barn går logiskt inte riktigt ihop. Finns det några förslag från Sahlin eller S för hur vi skall underlätta tullens arbete? Jag tror att SD kommer att bifalla alla konstruktiva motioner åt det hållet. Men som sagt, prat och verkstad är två olika saker.

Länk Riksdagens hemsida Sahlins tal

Peace & Love...and Expo

Expo:s Daniel Poohl har twittrat till en massa vänner om att Expo skall deltaga och vara med och arrangera festvalen Peace & Love. Expo skall bland annat ha ett tält där med Aschberg och vår allas söderböna Sahlin. Så här står det på Expos hemsida:

Förutom Mona Sahlin och Robert Aschberg, som båda sitter med i Stiftelsen Expos styrelse kommer Daniel Poohl, Alexander Bengtsson, Frida Metso och Lisa Bjurwald att delta i olika debatter och föreläsningar under festivalen.  

Bjurwald på Peace & Love?! Någon mer hatisk person än Bjurwald får man leta mycket länge efter. Jag har pratat om politiska meningsmotståndare med säkert 10 personer de senaste två veckorna. När man nämner Bjurwald får samtliga, utan något undantag, något konstigt i blicken. Hon har gått över alla gränser och lämnat den mänskliga gemenskapen i sitt oresonliga hat mot SD. Bjurwald passar ju verkligen på Peace & Love, ...som en kontrast kanske. Frågan är varför Bjurwald hatar SD så mycket, det finns ju en del grupper som står en bra bit längre bort än SD politiskt sett. Det borde Bjurwalds psykoanalytiker ta tag i. 


På Rapport hade de ett inslag om Peace & Love festivalen i kväll. Två våldtäkter har inträffat på denna så kärleksfulla och fredliga festival. I inslaget 19:30 sade de dessutom att en av våldtäkterna var en gruppvåldtäkt. Ja, det är väl ingenting som Expo kommer att nämna eller ta avstånd från, det hände dessutom på deras egen festival. En del kommer antagligen tycka att det är en smula symtomatiskt.

Länk Expo

Länk Rapport

Sahlins tal

Mona Sahlin skall som bekant avgå, just när politiker skall avgå, lämna politiken eller skriver sina memoarer så brukar de framföra sanningen de mycket noggrant har dolt under sin aktiva tid. Hade Sahlin hållit samma tal när hon tillträdde hade nog årets valrörelse sett annorlunda ut. Det är faktiskt en hel del saker i hennes tal som får en att ofrivilligt höja en smula på ögonbrynen. Här kommer ett litet smakprov.

Vår jobbpolitik måste från och med nu vara helt utan reservationer:

Målet är att alla som kan jobba ska jobba.

Det ska alltid löna sig att arbeta.

A-kassan ska vara en omställningsförsäkring från ett jobb till ett annat – inget annat.

Fler jobb går före större ersättningar.

Det är det första. Vi måste bli tydliga. Sedan är frågan – leder vår politik i alla lägen dit? Mitt svar är nej. 

Länk Sahlins avgångstal

Länk SvD

Sahlin avgår

Mona Sahlin avgår under partikongressen i mars. En nyhet jag för en gång skull är först med i vårt land (förmodligen).


Länk SVT

Förmodligen ett nödvändigt beslut efter valförlusten samt de kritiska kommentarer  som sipprat fram med jämna mellanrum. En sådan typisk spik i Sahlins kista var när Margareta Winberg i en intervju pekade på det kompakta motstånd hon mött mot Sahlin ute i landet under valrörelsen. 


I SvD står det att Ibrahim Baylan beklagar beslutet. Det stämmer säkert och Baylans egen position är förmodligen starkt hotat efter Sahlins avgång (nästan i samma läge torde Lundby-Wedins också befinna sig i).


I DN står det så här om Sahlins beslut.

Mona Sahlin ville inte peka på någon enskild punkt som fått henne att fatta beslutet men sa att oron i partiet gjorde att hon nu var tvungen att bestämma sig för om hon skulle stanna kvar eller fortsätta som partiledare

Förmodligen är Sahlins framställning sann, i alla fall om man lägger till påtryckningarna på hennes avgång samt det ohållbara läge som uppstått för henne själv som partiledare.

Länk SvD

Länk DN

Fel och rätt av Gudmundsson

Gudmundsson beskriver i sin krönika, publicerat på SvD som vanligt, hur det socialdemokratiska partiet fallit sönder och börjar sin kräftgång. Detta efter att Socialdemokraterna har varit det statsbärande partiet och en gång i tiden och varit ett parti med runt 45 procents väljarstöd i våra riksdagsval. Det intressanta är orsakerna till detta sönderfall, så här beskriver Gudmundsson dessa orsaker.

Bakom tappet ligger ursprungligen Sveriges politiska normalisering efter excesserna på 1970- talet. Övertron på offentlig sektor gav plats för en djupare förståelse för marknadsekonomi och valfrihet, varmed socialdemokratin förlorade sin standardlösning. Sedan dess har partiet antingen släpats eller backat in i den nya tiden. Och ett parti som bara ses som motståndare till förändring – mot allt från kommersiell tv till huvudvärkstabletter i matbutiken – förlorar förtroendet.

Här har Gudmundsson fel, socialdemokraterna har inte tappat sitt förtroende för att det uppvisat en tröghet inför vissa nya trender, andra samhällstrender har partiet hakat på snabbare än de borgerliga partierna. 


Vad Gudmundsson menar med "den nya tiden" förtjänar kanske enbart det en omfattande diskussion (som vi inte tar här). Ofta menar debattörer att man måste se framtiden just som debattören själv om man skall anamma utveckling och framåtskridande. Nu handlar ju politik om vilken framtid samhället skall taga, ett samhälle står aldrig stilla. Det är väldigt många väljare i vårt land som inte är nöjda med den utveckling Sverige tagit. Att vi kan köpa Treo i matbutiker gör inte utvecklingen så värst mycket bättre. Däremot träffar Gudmundsson mer rätt när han fortsätter analysen av Socialdemokraternas kräftgång. 

I stället för att profilera sig som ett parti som axlar ansvaret för de stora frågorna, som jobben eller utbildningen, har Socialdemokraterna på senare år valt att locka lätt identifierade nischgrupper.

När Mona Sahlin som ny partiledare listade viktiga frågor blev den första ”Likställ äktenskapen helt oavsett kön”.

Många undrade var de tunga frågorna tagit vägen. Jobben? Ekonomin? Skolan?   

Det handlar inte bara om att Socialdemokraterna till viss del abdikerade från de "tunga frågorna", det handlar mer om att partiet övergav den naturliga väljarbas de hade. Socialdemokraterna övergav arbetarna och de lägre tjänstemännen (sannolikt en viktigare väljargrupp i dag än de rena arbetarna) för att profilera sig som ett parti för HBT-personer, invandrare, kvinnor (men inte i någon högre grad arbetarkvinnor) och andra udda existenser. Frågan blir då varför en lägre tjänsteman skall rösta på partiet, speciellt om denna tjänsteman är en vit medelålders man som socialdemokraterna häcklat som förtryckare mellan raderna. Många väljare är inte så självförnekande så de röstar på ett parti som framställer dem som förtryckare.


Den sista socialdemokraten som i någon mån försökte förhindra detta givna sönderfall för Socialdemokraterna var Göran Persson, han stod för en politik som i någon mån skulle ha bevarat Socialdemokraternas naturliga väljarbas. Den forna statsministern hade naturligtvis många fel och brister, och stod för en politik som kan kritiseras av många orsaker. Men media kritiserade inte Persson för hans politik utan för att han skulle ha varit bufflig mot högbetalda kvinnor i regeringen, som om väljarna skulle haft med den saken att göra. Därmed hjälpte media till med den utveckling mot sönderfall som socialdemokraterna tagit. Perssons kronprins Per Nuder fick inte tillfälle att försöka hindra socialdemokratins utveckling mot ett nischparti. I stället tog Sahlin över, som snarast personifierar nischpolitiken.

Länk SvD

Gycklarnas parad

I Almedalen är det Socialdemokraternas och Sahlins dag. När jag slår på TV:n så ser jag att Wallström och Solveig Ternström står bredvid Sahlin. Plötsligt så brister Ternström ut och säger "det här är min statsminister". Det var bara några dagar sedan som Ternström var centerpartist, då var Maud Olofsson "min statsminister". Hela detta spel liknar mer och mer en dålig cirkus, ett spel som saknar allt allvar. När en riksdagsledamot ena dagen har en centerpartistisk partibok, men nästa dag står och hyllar Sahlin, så spottar man på de demokratiska idealen.  


Vi noterar att Sahlin plötsligt talar fortare under sitt Almedals-tal. En retorikexpert påtalade att Sahlin pratar mycket långsamt, som om hon pratar till idioter eller barn. Retorikexperten blev ganska hårt kritiserad av socialdemokrater för att hon tog parti för Alliansen. Nu har Sahlin tydligen tagit notis om kritiken i alla fall, en kritik som för övrigt vi bloggare kommit med för flera år sedan. 


En hemsk tanke slår mig plötsligt när jag tittar på detta gycklarspel. Kan Littorins känslosamma avhopp från politiken vara planerad? Kan de så sällsynta politikertårarna vara planterade? Det är väl ändå inte möjligt?


Länk Aftonbladet


Länk SvD

Hatkampanj som hatkampanj

Inte mindre än 26 socialdemokratiska distriktsordförande skriver på DN-debatt om den hatkampanj som sägs bedrivas mot Mona Sahlin. Undertecknarna av artikeln uppmanar Moderaterna att stoppa sin hatkampanj och bedriva en valrörelse där sakfrågorna dominerar debatten.

Nu förekommer det ju andra politiska hatkampanjer i vårt land, där även Socialdemokraterna medverkar högst aktivt. Det rör sig då om hatkampanjer mot ett speciellt parti där alla etiska och moraliska regler kastats överbord, allt detta i ”humanismens” och ”demokratins” namn. 

Nu är det inte bara Moderaterna som bedriver hatkampanj mot Sahlin, denna kampanj kommer från alla håll, t.o.m. från Sahlins eget parti. Vi frågar de socialdemokratiska distriktsordföranden hur vore det att föregå med gott exempel och sluta med deras egen hatkampanj?

Länk DN

Sahlins töntiga helg är över

Vi är många som just firat midsommar. Just nu är det väl en och annan som kanske ångrar den där sista snapsen sent i går kväll. De flesta av oss har dock haft roligt och mått bra tillsammans med familj och vänner. Några har kanske t.o.m. dansat små grodorna runt majstången (kommer av ordet ”maja” som betyder löva). Detta är en gammal svensk och nordisk högtid då vi firade sommaren och solen ankomst efter de ofta stränga vintrarna.

Nu är det inte riktigt alla som uppskattar denna högtid. Gudmundson har just denna helg kommit ihåg vad Mona Sahlin sagt i tidningen Euroturk 2002 om vår högtid. Vi får ge Gudmundson en eloge för att han så påpassligt kom ihåg partiledarens omtala ord denna helg. Så här sade Sahlin i tidningen Euroturk, riktat till andra folkslag än det svenska.

Ni har en kultur, en identitet, en historia, någonting som binder ihop er. Och vad har vi? Vi har midsommarafton och sådana töntiga saker

Vi får hoppas att du stod ut denna helg Sahlin, trots svenska folkets ”tönterier”. Tänk er att en norsk eller finsk politiker sade något liknande om norska eller finska traditioner. Det skulle bli ett ramaskri och ett uppror som vi inte ens kan föreställa oss. Politikern som hypotetiskt fällde sådana ord skulle sannolikt inte ens kunna bli kommunordförande, inte efter ett sådant uttalande. Men i Sverige går det bra, detta annorlunda land. Sahlin är partiordförande för vårt näst största parti och kämpar för att bli statsminister.

Analyserar man vad Sahlin säger är det fruktansvärda slutsatser vi tvingas taga. Hon påstår faktiskt att vi svenskar inte har någon kultur, identitet eller historia. Sahlin påstår också att vi inte har något som binder ihop oss, tvärt emot andra folk. Det kan dessutom stämma, efter att våra politiker infört det mångkulturella samhället. Detta säger alltså kvinnan som vill bli vår nästa statsminister. Nu skall det ändå inte behöva gå så illa, vi får se till efter valdagen. Tack i alla fall Gudmundson att du gjorde oss uppmärksamma på Sahlins otroliga uttalande, som handlar just om denna helg.

Länk SvD

En politisk sköka som vägrar flirta

I DN, denna liberalismens flaggskepp finns i dag en artikel där Mona Sahlin får ge uttryck för sina idéer och visioner ganska fritt. För säkerhets skull är det två journalister som skrivit artikeln, Hans Olsson och Ewa Stenberg. I artikeln så står det att Sahlin i princip är en äkta politisk broiler som med all nödvändighet måste sakna den nödvändiga kontakten med verkligheten, fast både författarna och Sahlin själv förmodligen inte inser hur klart det lyser igenom i artikeln. I övrigt står det inte ett ord om alla tvivelaktiga affärer och misstag Sahlin genom åren gjort sig skyldig till, bara hur hon själv upplevt allehanda kriser. 

Eftersom valet närmar sig så finns det ju ett syfte med artikeln, nämligen att bekämpa alla de som vänt det politiska etablissemanget ryggen i allt större antal de senaste åren. Så här står det t.ex. i artikeln när samtalet mellan Sahlin och journalisten direktciteras.

Det var Olof Palme och Vietnamkriget som gjorde att jag blev socialdemokrat. Den generation jag tillhör var verkligen upprörd över kriget och man såg i hans ögon när han talade att han var lika upprörd. 

När kan unga människor läsa samma engagemang i dina ögon, tror du? 

I värdefrågor, som till exempel kampen mot rasismen, hedersrelaterat våld och homofobi.

Man kan säga vad man vill om Vietnamkriget, det var i alla fall ett verkligt krig med bomber, kulor och napalm. Människor sårades, dog, invalidiserades och blev traumatiserade för livet. Sahlin tvekar inte, som den politiska sköka hon är, att försöka göra egna politiska poäng på detta tragiska krig. Vi har både rasism och homofobi i vårt land, utan tvekan. Men att jämföra dessa problem, som snarast blivit mindre med tiden, med ett krig som Vietnamkriget är löjligt. Sahlin är dessutom inte trovärdig när hon pratar om problem som skamvåldet i vårt samhälle, vad har hon gjort för att bekämpa detta när hon själv satt som minister?

Naturligtvis missar inte de liberala journalisterna och Sahlin att ge en känga till de som vänt visionen om det mångkulturella samhället ryggen de senaste åren. Så här avslutas artikeln när intervjun återigen direktciteras.

Finns det någon fråga som får dig att vakna och grubbla på småtimmarna? 

–    Ja, det låter så korrekt, men det är verkligen sant. Rasismen, främlingsfientligheten, Sverigedemokraterna. Jag har följt utvecklingen i Danmark på nära håll och de misstag som mitt eget parti gjort där är ständigt närvarande.

När Mona Sahlin säger ”Ja det låter så korrekt, men det är verkligen sant” så pinglar inte en liten varningsklocka i huvudet, hela alarmsystemet med sirener och blinkande rödljus slås på för fullt. Sahlin har inte ens följt utvecklingen i sitt eget land på nära håll, hon har fjärmat sig från verkligheten fullständigt och använder sig av klyschor när hon pratar. Sahlin försöker naturligtvis koppla ihop kritiken mot en fullständigt vansinnig och misslyckat immigrationspolitik med rasism, annars skulle alla se att kejsaren är fullständigt naken.

Förövrigt tror jag inte att ens verklig rasisms skulle få Sahlin att ligga vaken en endaste natt, orsaken till sömnsvårigheterna är sannolikt scenariot att förlora valet samt tvingas avgå som partiledare. I boken ”Stolt men inte nöjd” skriver partikamraten Pär Nuder hur oerhört intresserad Sahlin var av att bli partiledare. Hon tvekade inte att intrigera och manövrera ut en partikamrat som varit hennes kamrat sedan 30 år (Nuder) för att själv stå överst på den politiska maktpyramiden. Sverige är förmodligen ett av de minst rasistiska länderna på jorden, i alla fall om vi ser till ursprungsbefolkningen. När man läst Nuders bok och i övrigt studerat Sahlins politiska CV så blir det absurt att denna maktlystna kvinna skulle ligga vaken för den verkliga eller påstådda rasism som ändå finns i vår förhållandevis toleranta nation.

Länk DN

Den uppenbara ekvationen

Socialdemokraterna och främst Sahlin har gång på gång gett löftet att alla som jobbar deltid eller halvtid och vill gå upp i full arbetstid skall få göra detta. Socialdemokraterna tänker t.o.m. lagstifta om denna ”rätt”. Detta krav framfördes första gången för mycket länge sedan. Min första reaktion var ”vad tycker då alla som blir arbetslösa p.g.a. denna reform om detta?”. Nu första drar Sanna Rayman den självklara slutsatsen att många människor och främst kvinnor kommer att bli arbetslösa om reformen genomförs. I alla fall är det första gången jag ser en artikel om den självklara effekten av reformen. Så här står det i Raymans artikel.

Hur skulle det fungera om alla som ville fick gå upp i heltid? Det finns ju inte platser till alla. På min arbetsplats skulle det innebära att jag blev av med jobbet, förklarade den deltidsarbetande Harriet.

Sahlin avfärdade Harriets oro. De flesta som jobbar deltid på arbetsmarknaden vill jobba deltid, förklarade S-ordföranden.

Det lugnade inte Harriet och det är mycket förståeligt. Harriet är nämligen inte intresserad av hela arbetsmarknaden. Hon är intresserad av det faktum att om några på hennes jobb plötsligt kräver heltid så kommer hennes deltidstjänst försvinna, trots att hon vill fortsätta jobba deltid.

Egentligen är det matematik på grundskolenivå. Om ett äldreboende har behov av 12 heltidsarbeten för att dra runt verksamheten, men det jobbar (för enkelhetens skull, vi måste tydligen vara pedagogiska här) 24 kvinnor på boendet därför att alla jobbar halvtid. Om nu 12 av kvinnorna vill gå upp till heltid så innebär det med den enklaste och självklaraste logik att 12 kvinnor blir arbetslösa eller i alla fall får skaffa sig nya jobb.

Återigen visar det sig att Görans Persson hade rätt, Sahlins starka sida är inte logik och tänkandet. De mest självklara ekvationer verkar vara för svåra för denna politikerbroiler som nästan aldrig haft ett vanligt hederligt jobb. Alternativt har Sahlin hela tiden vetat om effekterna av denna reform, men av obegriplig anledning kört på med den i alla fall. Slutsatsen att Persson hade rätt kvarstår även vid alternativ två.

Länk SvD

Den splittrade socialdemokratin

I boken ”Persson och hans värld” av Olle Svenning så görs en intressant och riktig analys av klassbegreppet som det tolkats av socialdemokratin i olika tidsperioder och av olika auktoriteter i partiet. Så här står det från sid 92.

Persson hamnar i den gamla klassfrågan närmare Erlander än Wigforss. Han sade i tidskriften Tiden att socialdemokratin alltid haft ett bredare uppdrag än att tillvarata arbetarklassens intresse. Han sade t.o.m. ”vem är arbetarklass i dag?” Ungefär så svarade också Katrineholmsborna på 90-talet när sociologer bad dem ange sin klassposition.

Klassbegreppet bör tillämpas för att förstå politikens konflikt och skiljelinjer men klasstrukturen är i dag svåröverskådlig och nära nog omöjlig att utläsa. Frågan om ”klassen” har ändå sådan laddning inom socialdemokratin att den faktiskt delar partiet, kanske inte mitt itu men i gruppen modernister och traditionalister. Den Wigforsska uppfattningen att partiets intresse i första hand riktar sig mot klassen håller på att återuppstå eller återerövras. Mot den hållningen står en annan riktning inom vänstern, som berättar om ett mer komplicerat samhällsmönster där underordningen inte bara eller ens främst följer av klass utan av etnicitet och kön, kanske också av sexuell läggning. Socialdemokratins framtid kan komma att avgöras av hur denna konflikt hanteras eller av hur syntesen mellan de båda åsikterna programförs.

Frågan har fått sina symbolgestalter. Göran Persson presenteras av traditionalisterna som klassens företrädare. Mona Sahlin och delvis Margot Wallström bär upp förnyelse och fri och rättighetsmanifestet. Diskussionen mellan de båda hållningarna skulle kunna handla om förhållandet mellan individuell frihet och kollektivt ansvar.
Mönstret i Europa är tämligen entydigt: En progressiv medelklass med starka intressen för livsstilsfrågor och med uttalad respekt och tolerans för det multikulturella och för minoritetsfrågor får ett växande inflytande i vänsterpartierna. Parallellt pågår en förflyttning av en växande del av arbetarklassen högerut, mot mer eller mindre främlingsfientliga partier.

Arbetarklassen är generellt mer homofobisk, mer Europaskeptisk och antiliberal än medelklassen. I denna omvandling finns politisk dynamit; den har redan sprängt bort vänstern från regeringsställning i flera EU-länder. Balansen går att upprätthålla så länge vänstern förmår skapa arbeten, garantera välfärdssystemet och driva viss utjämningspolitik. Men när de uppgifterna uppfattas som överskuggade av fri och rättighetspolitiken, är vänstern illa ute. Högerpopulismen kan räkna in växande skaror.

Från Sahlins håll så hörs det enbart budskap om det som Svenning kallar ”fri och rättighetsmanifestet”, åtminstone innan hon blev partiledare. Sahlin har satt tolerans för det multikulturella och minoritetsfrågor som sin främsta uppgift, även om budskapen nu innan valet har fått en bredare utformning. Frågan som då uppstår är otvivelaktigt varför då de som inte tillhör någon av Sahlins omhuldade minoriteter skall rösta på henne.

Svenning kallar de som vänt de historiskt etablerade partierna ryggen för ”högerpopulister”. Dels så är dessa människor höger enbart i värderingsfrågor, ekonomiskt lär de flesta hamna någonstans i mitten. Dels så lever vi i en demokrati, om människor som tillhör arbetarklassen eller medelklassen inte vill ha eller vurmar för multikulturalism, HBT-frågor och andra minoritetsfrågor så är det enligt alla demokratiska principer logiskt att de röstar på någon annat parti, än de som t.ex. företräds av Mona Sahlin. Skulle det inte fungera på detta vis så vore hela vår demokrati meningslös. Det finns inget i vår grundlag som stipulerar att vi MÅSTE vurma för mångkultur, kämpa för HBT-frågor eller udda minoritetsfrågor.

Den socialdemokratiska politiska adeln

I boken ”Göran Persson och hans värld” av Olle Svenning kan man läsa om en del riktigt intressanta saker i den politiska interiör som glimtar fram. Göran Persson var, om man skall vara riktigt ärlig, den sista av de socialdemokraterna som man kunde spåra något av den ”gamla” socialdemokratin, och är i sig en intressant politisk person. Ännu intressantare är inblicken i det politiska etablissemang man får i boken. Så här står det på sidan 85 i boken.

Göran Persson betraktade sig som förföljd och misstänkliggjord av socialdemokraterna i Stockholm, från länet och från staden. Han tyckte sig iaktta hur särskilda socialdemokratiska familjer dominerade, särskilt i Stockholms län. Runt honom, i hans ämbete och parti, fanns deras företrädare, i statsrådsberedningen och i ännu högre grad på partiexpeditionen, på Sveavägen 68. Han litade inte på partiets högkvarter, Mona Sahlins mark. Visserligen hade uppgörelsen att välja honom till partiordförande och Ingela Thalén till partisekreterare fattats i samförstånd. Det ändrade inte hans skepsis mot partiets stockholmare. En av hans nära vänner i regeringen tyckte det var nödvändigt att hålla Persson underrättad: ”Du bör veta att det pratas skit om dig på Sveavägen”. Persson höll med. ”vet du, att det gått så långt att partiets tidning, Aktuellt i politiken, inte haft en enda artikel om mig, inte ett uttalande, inte en bild”, svarade Persson. Han höll säkert reda på sådant under den första tiden som ordförande. Partitidningen hade kopplingar till Mona Sahlins familj. Persson gick aldrig på en enda fest där han visste att partiets stockholmare skulle vara i majoritet.

Vi är väl några som undrat hur i all världen det kunde komma sig att Mona Sahlin med sina grodor, sina affärer och snedsteg kunde bli partiordförande. Fram skymtar ett komplicerat nät av intressen, falanger och rena familjeanknytningar. Visst, det skulle bli en kvinna också som partiledare, och de bästa och påtänkta tackade nej allesammans. Men man kan inte bortse från det informella nätverk Sahlin hade bakom sig, och som tydligt framträder i boken.

Vi minns Anders Isakssons bok ” Den politiska adeln” och den interiör vi får stifta bekantskap med på dessa sidor i Svennings bok bekräftar Isakssons slutsatser om en politisk adel som likt gårdagens adel hade sin makt genom arvet och familjeträdet. Det är några familjer i Stockholm som har en kraftig överrepresentation i de politiska partier som verkar i staden. Det finns ett nätverk av underförstådda överrenskommelser och agendor. Vi slåss inför valen men egentligen hör vi ihop mot ”röstboskapen”. Inte undra på att nykomlingar (nya partier) inte är särskilt välkomna att knapra på den kaka som redan i förväg är vikt åt det etablerade politiska skiktet.

Vem arbetar Sahlin för egentligen

Det står i en braskande rubrik på DN efter Synovates senaste partiledarundersökning att ”Sahlin är Reinfeldts bästa valarbetare”. Rubriken är mycket märklig, Sahlin är ju Sverigedemokraternas bästa valarbetare, det vet alla vid det här laget.

I övrigt så noterar vi att Olofsson får obegripligt höga förtroendesiffror i denna undersökning. Läser vi artikeln så har Olofsson inte alls så höga förtroendesiffror, det är bara de egna väljarnas skattning som syns i de braskande staplarna på förstasidan, men ändå. Olofsson ger ett gnälligt och ”kärringaktigt” intryck, hon gnäller med sin gälla röst och är oftast arg. Man märker dock att hon gått en medieträningskurs där de påpekat just detta för det sista året har hon brustit ut i ett stort, ansträngt leende plötsligt. Man får en stark känsla av att hon kommer på sig själv vid dessa tillfällen ”javisst ja, jag måste le ibland”.

Wetterstrand har fortfarande höga förtroendesiffror, kanske i brist på konkurrens från övriga partiledare. Det är förståeligt, Wetterstrand är ung och förhållandevis fräsch. Men väljarkåren har nog inte analyserat hennes insatser riktigt. Wetterstrand har inte blivit prövad i något viktigare sammanhang och media gullar mest med henne, ibland på ett nästan äckligt sätt. Vid en partiledardebatt inför det senaste EU-valet (17 maj 2009 Agenda) så gjorde hon bort sig fullständigt när skolfrågor kom på tapeten. Wetterstrand svamlade på så det blev pinsamt i en fråga hon inte hade en susning om. 

I övrigt reagerar vi på avsaknaden av djupare analyser från ledarredaktionen när de skriver om undersökningen. Det är mest ett konstaterande av resultatet och lite Allianspropaganda i ledarredaktionens ”analys”. Har de bantat redaktionen på DN så mycket att de inte ens har tid att göra en intressant och rolig analys längre? Man sitter och både väntar och hoppas på någon oväntad eller intressant infallsvinkel i artikeln. Nu har de skrivit exakt det både jag och andra skulle kunna gissat oss till att de skulle skriva, nästan ordagrant. 

Länk DN

Ledare DN

DN, exempel på exempellöst gullande med W 
.

Lite mer verklighet tack

Malin Siwe skriver en ledare i DN där hon påpekar att partitillhörighet inte är något att skämmas för. Som exempel tar hon dödsrunor där det kan stå att en människa tjänstgjort förtjänstfullt i någon nämnd men inte vilket parti vederbörande verkat i. Iakttagelsen är ju riktig och det är bra att Siwe tar upp frågan. Vi skall inte behöva skämmas för vår partitillhörighet, inte ens om vi tillhör ett parti som för närvarande befinner sig utanför riksdagen och knackar på dess port. Efter en utmärkt analys förfaller dock Siwe till en grov schablon och klyscha, så här skriver hon.

Människor är politiskt engagerade för att de vill få makt att förändra, vägen går genom partierna. Att ha makten är inget att skämmas för, tvärtom. Partierna måste gaska upp sig och inte gömma undan, eller helt glömma, att berätta om maktförhållandena.

Den amerikanske psykoanalytikern Karen Horney har sagt att en människas motivbild sällan eller aldrig är ren och enkel. Men Horney uttalade sig inte om politik när hon fällde uttalandet, när det gäller politiska karriärer så är Horneys uttalande ett kraftigt understatement. Sahlin har sagt otaliga gånger att hon vill ha makt, makt att förändra. I nästa andetag säger ofta Sahlin att det inte är fult att vilja ha makt.

Att just Sahlin ofta har sagt denna fras är inte så konstigt, hon är den politiker som tydligast strävat efter just ren makt och hög position. När Göran Persson valdes till partiledare och innan Toblerone-skandalen gjort Sahlin helt omöjlig som partiledare så gick hon emot all kutym och sade att hon ville bli partiledare. Varför frågade journalister, ”för det första så vill jag bli partiledare, Göran har ju själv sagt att han inte vill”. Det alla initierade visste var att man aldrig går ut och föregår ett beslut om partiledarposten på det sätt Sahlin gjorde. Persson följde regler som man alltid följer medan Sahlin bröt mot de informella men viktiga reglerna.

I dagens politiska system så finns det oerhört många andra skäl till att göra politiskt karriär än ”makt att förändra”. Som Isaksson beskriver i sin bok ”Den politiska adeln” så är politiken med dess utövare vår nutida adelsklass. Det är ett sätt att göra karriär och tjäna pengar. Det är prestige och titlar som står på spel. Det är förresten inte alltid man vill ”förändra” till det  bästa för allmänheten, det kan vara specialintressen och lobbygrupper man vill gynna i sin gärning. Detta känner säkert Siwe till men man kan ju inte skriva folk på näsan hur det egentligen förhåller sig.

Länk DN

Två artiklar på Newsmill

Jag läser lite yrvaket två artiklar på Newsmill denna morgon, det handlar om islamism i båda artiklarna. Först läser jag socialdemokraten Carina Häggs artikel där hon går till storms mot Abdirisak Waberi. Han är ordförande för islamiska förbundet i Sverige och samtidigt kandiderar han för moderaterna i Göteborg. Hägg menar att islamister medvetet nästlar sig in i politiska partier i Sverige för att påverka vår politik inifrån. Så här skriver hon i sin artikel.

Kadaffi Hussein beskriver i sin artikel hur de muslimska extremisterna skaffat sig inflytande genom att gå in som medlemmar i alla politiska partier. Det här visar hur lite kunskap de politiska partierna har om extrem islam. Vi har alla ansvar att se till att hålla extremister borta från politiskt inflytande.

Det är ett lite sent uppvaknande Hägg. Det var Åkesson som tog upp denna fråga när han debatterade med Olofsson och Centerns kandidat Aldebe. Dessutom har partiledaren Sahlin inte visat några tecken på att vara medveten om problemet förrän hon plötsligt dansade in på en fest i Rinkeby. Vi har ännu inte hört några uttalanden från Sahlin av någon större tyngd, den som möjligen gjort de kraftfulla uttalandena mot islamismen är Pekgul (som ju svårligen kan anklagas för islamofobi får vi förmoda). Så här skriver Hägg i sin artikel.

Några av dem som kommenterat artikeln tolkar Mona Sahlins närvaro [vid] festen som ett plötsligt uppflammande valtaktiskt intresse för integrationsfrågor betingat av [Sverigedemokraternas] framgångar.  

Exakt! På pricken vad jag och kanske 90 procent av svenska folket tror, lågt räknat. Sedan tar Hägg upp det faktum att Waberi gått med i en grupp på Facebook där man kräver Pekguls avgång. Så här skriver Hägg.

På Facebook har ett upprop startats som kan undertecknas av alla dem som inte vill att Nalin Pekgul ska vara S-kvinnors ordförande. Det officiella skälet till Facebook-sidan är att Nalin Pekgul, just här på Newsmill, skrivit en artikel där hon vänder sig mot Anna Ankas konservativa kvinnosyn. Över hundra män har undertecknat uppropet.

 

Tydligen så har Waberi undertecknat uppropet också, bland alla de andra männen som i sin stenåldersmässiga syn på kvinnan gått med i gruppen. Anna Anka är ett skämt, gruppen på Facebook är ett skämt och hundra män i en grupp på Facebook är en mycket, mycket liten grupp har jag förstått. Det var ett mycket dåligt argument att anföra mot Waberi, det måste finnas bättre. Varför inte undersöka vad den organisation, Islamiska förbundet, står för? Waberi är ju ordförande och måste kunna göras ansvarig för de åsikter och värderingar som organisationen representerar. Eller är det lite för politiskt farligt? Så här skriver Waberi på SvD.

Jag är för jämställdhet mellan könen. Svensk lagstiftning bygger på principen att även homo- sexuella ska ha samma fri- och rättigheter som andra och det tycker jag är bra

Det är fult att ljuga enligt kristendomen, det är ännu fulare att ljuga enligt den tradition vi hade innan vi kristnades. Men enligt islam är det ett verkligt svårt brott att ljuga (det kan vi sätta på plussidan för den religionen) så antingen talar Waberi sanning här i sitt uttalande eller så gör han sig skyldig till ett mycket svårt brott enligt alla muslimska riktningar. Jag har hört att det kan finnas kryphål i Koranen när det gäller att ljuga, detta om det gäller att bekämpa en fiende, men jag har inte själv kontrollerat detta. 

Klart är att det uppstått en intressant diskussion inom Socialdemokraterna när det gäller islam och dess inflytande i våra förorter, samt de riksdagsmän som representerar islam och som nu dyker upp i våra politiska partier. Vi minns också att Sahlin själv varit den främsta försvararen av islam i vårt land om vi tittar i backspegeln.

När vi så läser den sista artikeln i Newsmill så går där konstnären Vilks ut och berättar om de hot han och den danska tecknaren Westergaard utsatts för. Vilks har utsatts för hot p.g.a. den barnteckning där Muhammed ritades som rondellhund. Men var är stödet för Vilks undrar vi? Inte ett ord har nämnts om de hot som riktats mot Vilks av varken Hägg, Sahlin eller Pekgul. Ingen annan politiker i Sverige har höjt sin röst för att försvara Vilks som faktiskt blivit utsatt för dödshot. Är det för att Vilks är lite för svensk? Är det mer politiskt opportunt att försvara dansande ungdomar i Rinkeby än en medelålders konstnär från Värmland?

Länk Newsmill Hägg

Länk Newsmill Vilks

Länk Waberi SvD

Länk Aldebe Wikipedia

Sahlin sitter på alla stolar

I en artikel på Newsmill som genast länkas i DN skriver Kadaffi Hussein om de trakasserier som muslimska grupper utsätter ungdomar i Rinkebyområdet för. Det är egentligen en skakande läsning som Hussein utsätter oss gamla ”svennar” för. Hussein beskriver hur kommunen ger pengar till fritidsgårdar som rekryterar ungdomar till det omtalade och extremt fundamentalistiska Al shabab. LÄNK

När Hussein och hans kamrater försökt få kommunen att agera mot de religiöst fundamentalistiska grupperna som trakasserar ungdomar så har de mötts av oförstående tjänstemän, tjänstemän som arbetar i samma kommun som alltså indirekt skänkt pengar till rekrytering av ungdomar till Al shabab.

Hussein beskriver också Nalin Pekguls agerande mot dessa religiösa gruppers olagliga handlingar. Pekgul har ordnat med seminarier om vad som händer men framförallt har hon skrivit en mycket omtalad artikel i DN-debatt där hon kraftigt och trovärdigt tagit avstånd från de fundamentalistiska gruppernas agerande och inflytande, LÄNK

Nu har alltså Sahlin besökt en fest där ungdomarna dansat och haft roligt och hon inhöstar både lovord och politiska poäng. Jag klistrar in ett långt stycke från Husseins artikel i Newsmill.

I måndags kväll anordnade vi en fest i Rinkeby Folkets Hus med musik och dans. Mona Sahlin kom till festen och överraskade alla när hon började dansa somaliska danser med dem. En kvinna blev så lycklig över att se Mona Sahlin att hon kastade sig över henne och sade "Jag tror att jag kommer att dö ikväll för så stort är det för mig att du är här".
Jag förstår henne, just för kvinnornas skull betyder det mycket att en så hög samhällsföreträdare och kanske framtida statsminister tar sig tid och kommer till Rinkeby till en somalisk fest där kvinnor och män dansar tillsammans. Ingenting stärker kvinnor så mycket i deras kamp mot de religiösa gubbarna som att Mona Sahlin tydligt markerar att alla människor har rätt att festa och har roligt.
Många tror att det är för sent att göra någonting åt områden som Tensta och Rinkeby men jag tror att de har fel. Det går att vända utvecklingen om politikerna vill och beviset för det såg jag igår när Mona Sahlin kom till oss.

De som nu lovordar Sahlin bland befolkningen i Tensta – Rinkeby saknar tyvärr historiskt perspektiv på samhällsutvecklingen i vårt land. Att en partiledare och möjlig framtida statsminister åker till en fest och ”dansar somaliska danser” är ovärdigt och populistiskt. Samma partiledare som är en del av den negativa utveckling och som faktiskt bär en stor del av ansvaret, inhöstar politiska poäng för att hon virvlar runt i en dans med ungdomar. Detta är direkt stötande. Sahlin har ju hela tiden fått kritik för sin islamvänliga inställning och för att hon inte reagerat mot framflyttandet av de muslimska gruppernas politiska krav. Nu när problemen inte går att dölja inhöstar hon politiska poäng på den utveckling hon själv är ansvarig för. Det är till stor del under Socialdemokraternas styre och med Sahlins politik dessa problem tillåtits uppstå och utvecklats.  

Vi kan ta ett exempel på Sahlins och andra politikers agerande, eller snarare brist på agerande. År 2002 mördades Fadime Sahindal, LÄNK av sin pappa för att hon hade haft en svensk pojkvän. Sahindal hade blivit hotad till livet precis utanför rättssalen av sin bror långt innan mordet dessutom. När detta avskyvärda mord ägde rum och hela Sverige vände sig emot denna skamkultur som låg bakom mordet, DÅ trädde Sahlin fram och sade att detta agerande ”inte var OK”. Det var första gången Sahlin överhuvudtaget reagerade offentligt mot den alltmer utbredda skamkulturen. Hur många unga flickor hade blivit utsatta för förtryck innan Sahlin ens reagerade?

Sahlin sade rent ut att hon varit naiv och inte sett problemen, dessutom ville hon inte beröra problemen då det skulle ge argument mot ”främlingsfientliga grupper”. Unga flickors liv var alltså mindre viktiga än att inte ge grupper som Sahlin betecknar som ”främlingsfientliga” några fördelar i den offentliga debatten. Vad gjorde då Sahlin efter mordet på Sahindal och åt den skamkultur som då blev ett alltmer manifest problem i vårt samhälle? Ingenting, inga verkningsfulla åtgärder, inga lagändringar, inga nya regler vad gäller immigrationen för människor från andra kulturer, ingenting. Nu läser vi att kommuner ger pengar till fritidsgårdar som värvar ungdomar till Al shabab.

Detta riktar jag direkt till Sahlin.
DU Mona Sahlin bär ansvaret för den samhällsutveckling då dessa trakasserier har blivit både möjliga och vanligt förekommande.
DU Sahlin har själv sagt att du mörkat problemen för att inte ge sådana som jag argument i samhällsdebatten, det har varit viktigare än att skydda unga flickor och pojkar också för den delen.
DU Sahlin blev smärtsamt medveten om problemen efter modet på Fadime Sahindal. Ändå gjorde du ingenting av verksam natur, ändå fortsätter samma problematik. Det var läpparnas bekännelse och inget annat. Som vanligt pratar du en massa utan att göra någonting av konkret natur.
NU åker du till en fest och dansar med ungdomarna, förmodligen för att inhösta deras röster inför det kommande valet. SEDAN anklagar du människor som mig för att vara populister. Det är stötande, rent av äckligt.

Hemsidan Fadimes Minnesfond är bra, fast den drivs av SSU (ja, det smärtar att behöva säga det) men skänk inga pengar till den LÄNK. Skänk i stället en slant till organisationen ” Glöm aldrig Pela och Fadime”, LÄNK 

Länk Newsmill

Du svamlar Sahlin

Socialdemokraterna med Sahlin i spetsen publicerar en artikel som faktiskt inte är något annat än ren valpropaganda i DN. Artikeln är undertecknad av en rad socialdemokrater, sannolikt har ingen av undertecknarna skrivit själva artikeln. När man i artikeln letar efter konkret valfläsk hittar man nästan ingenting, Sahlin kan inte ens producera en vara som vanligt hederligt valfläsk. Att ren valpropaganda publiceras på DN-debatt kan man ju också ha synpunkter på. Representanter för SD försökte få in en artikel i både DN och SvD efter det mycket grova överfallet på Martin Kinnunen, en artikel som krävde stopp för det politiska våldet. Artikeln om våldet fick nej men ren valpropaganda, utan några besked alls går alltså att få publicerad. Vi ger några exempel från Sahlins valpropaganda.

Valet år 2010 är ett vägval. Då står Socialdemokraternas politik för fler jobb mot Moderaternas politik för ökade klyftor. I våra storstäder är kontrasten glasklar: Mot ökade klyftor och ofinansierade skattesänkningar står vår nya politik för fler jobb och sammanhållning i storstäderna, som slogs fast vid den socialdemokratiska Jobbkongressen i början av november.

Sahlin talar om fler jobb, men hon nämner inte med en enda konkret mening om hur dessa jobb skall skapas. Vad betyder ”sammanhållningen i storstäderna”? Det är sådant svammel man nästan själv blir generad av som läsare. All ”sammanhållning” har väl snarast raserats bl.a. under socialdemokratiskt styre. När man läser vidare i artikeln blir man nästan förfärad.

Vår nya politik för storstäderna bygger på fler initiativ för städernas företag. Den bygger också på en flexibel välfärd av hög kvalitet, investeringar i utbildning och byggande och nya initiativ för att bekämpa brott. Dessutom ska vi ta kampen mot barnfattigdomen.

Vad exakt är en ”flexibel välfärd”? När det gäller utbildning så har socialdemokraterna mer än något annat parti raserat kvaliteten i svenska skolan. De har något ändrat sin skolpolitik när de under galgen insett att i princip ingen människa gillar deras skolpolitik. Att bekämpa brott är inget som socialdemokraterna är kända för, att Sahlin skulle vara rätta personen för brottsbekämpning är lika trovärdigt som om Posener skulle vara rätt person som finansminister. Vidare i artikeln så står det så här.

Kvalificerade tjänstenäringar lever på kunskap och kompetens. Det kräver tillgång till högutbildad arbetskraft. Därför är större investeringar i högskolan och forskningen en grundbult i vår politik för framgångsrika storstäder. Det kräver i sin tur en grundskola och ett gymnasium av hög kvalitet.

Sahlin är definitivt fel person att tala om en grundskola av hög kvalité. Hon är i själva verket flummet personifierad i en enda person. Skolan har under socialdemokraterna eroderat och vi har stadigt halkat ned i den internationella Pisaundersökningen jag länkat till otaliga gånger på denna blogg. Att Sahlin talar om en ”grundskola och gymnasium” av hög kvalité är inte skrattretande, det är ett slag i ansiktet på varje tänkande människa. Att den illa utbildade och rudimentära Sahlin skulle kunna konkurrera med Björklund inom skolpolitiken är lika sannolikt som att hon skulle kunna slå Mike Tyson i en boxningsmatch. T.o.m. denna artikel andas svårartat flum och är antiintellektuell på en nivå som Göran Persson aldrig skulle ha tillåt sig. Vi kämpar vidare i denna artikel som vi kanske helst inte ens vill läsa.

Våldet bland ungdomar tycks bli allt råare. Våld och brottslighet ska alltid leda till snabb reaktion. Det finns också många oroande signaler om ungdomars droganvändning och psykiska ohälsa – faktorer som också ofta är orsak till våld. Vi vill lagstadga om samverkansavtal mellan barnomsorg, skola, socialtjänst, polis, sjukvård och föreningsliv i samförstånd med den som sökt hjälp. Polisen ska finnas tillgänglig i hela staden. Varje skola ska ha en kontaktpolis. 

Herregud, nu talar dessa verklighetsfrånvända politiker om kontaktpolis på varje skola. Det är det samhälle dessa politiker har skapat åt oss, skolorna behöver en kontaktpolis nuförtiden. Våldet tycks bli allt råare ja, välkommen till en smula verklighet Sahlin, och du har faktiskt 0.0 procents trovärdighet att göra något åt detta våld. Det är med din politik och dina rosenröda drömmar som detta våld blivit råare och samhället otryggare, det är din skapelse Sahlin. Vad menar du förresten Sahlin med en ”snabb reaktion” om någon kicker från förorten har sparkat ned en pensionär, att det blir en snabb klapp på axeln från någon flummig socialarbetare? Tyvärr, du kritiserar din egen skapelse och vi som fortfarande kan hejda vår kräkreflex när du svamlar på med ditt imaginära fettfria valfläsk blir allt färre. Den genomsnittliga IQ-nivån för valmanskåren torde ligga nära 100, så inte många köper väl denna artikel, den som ändå gör det borde nog söka vård.

Länk DN

Rosengård Pride 2009

Läser normalt inte bloggar på motpol, men fick ett tips om en lysande idé jag inte kan undanhålla publiken. Rosengård Pride 2009, eftersom det nästan är kört med 2009 så kanske man får föreslå Rosengård Pride 2010 i stället. Jag hoppas verkligen att de aktuella lobbygrupperna och diverse arrangörer av Pride nappar på detta förslag. Det är som alla förstår ett lysande förslag.

Vissa systemkritiska partier blir anklagade för att vara ”främlingsfientliga”, klanka ned på det fåtal ungdomar som inte kan sköta sig riktigt i Rosengård samt den muslimska subkultur som inte alls frodas i Rosengård. Här kan faktiskt flera flugor slås i en enda rungande smäll! Varför helt enkelt inte stödja Pride i Rosengård? Vilken lysande idé! Här skulle de som vill profilera sig åt både HBT-hållet samt åt det lite mer främlingsreligiösa hållet ha samtliga saker på plats under ett enda tak. Vi tänker förståss direkt på en person som Mona Sahlin, hon skulle kunna ”släta” av queerpersoner ena minuten, samt snabbt ikläda sig schal nästa minut samtidigt som pressfotograferna springer för allt vad tygen håller för att dokumentera det hela.

En besökare på denna blogg som Leo Sundberg skall absolut bli talare på en sådan här festival och jag räknar kallt med hans odelade stöd. Enligt Leo är Rosengård baktalat och här skulle stadsdelen verkligen kunna visa upp sin bästa sida. Efter en sådan festival (om resultatet blev lyckat) skulle även jag få krypa till korset och be Leo ödmjukt om ursäkt för mina aningen magsura kommentarer om Rosengård.

Här är länken till motpolsbloggen (bäst att skriva ut det noggrant så man inte blir anklagad för att smyglänka till obskyra sidor) med program som alltså inte är helt fullständigt.

Länk

Men snälla Mona...

Jag brukar inte skriva om enskilda händelser eller artister nuförtiden, men jag kan inte låta bli att reagera på Sahlins artikel på Newsmill om Jacksons död. Den är märklig, Sahlins slutsatser är märkliga, hennes påståenden om Jackson förefaller obekanta för mig. Man undrar om Sahlin och vi andra (i alla fall jag) lever på samma planet. Det är slafsigheten i analysen av Jackson som egentligen är intressant. Är detta en analys värdig en partiledare och eventuell statsminister? Så här skriver Sahlin på Newsmill.

Jag har alltid en känsla av gillande och kärlek för de som inte verkar passa in. Som är anorlunda. Som trots omvärldens krav på likhet och symmetri, struntar helt i det. De som gör sin grej. Och får betala ett så högt pris för det.

Förutom stavfelet undrar man om Sahlin skriver om Sverigedemokraterna eller Michael Jackson. Det var Jacksons egen känsla av att inte passa in, med en massa märkliga operationer som följd, som gjorde honom, ähum... en smula unik. Vidare i artikeln står det.

Mannen som så många älskade att hata - eller mannen som så många hatade att älska. Jag vet att många såg honom som ett freak. Men jag känner mig säker på att Jackson betraktade hysterin runt honom med samma förundran och såg oss andra som freaks som inte ville ge honom en chans. Inte någon gång. Jag vet inte vad som är sanning eller lögn om alla underliga saker och anklagelser i hans liv. Och det tänker jag inte alls på idag.

Ingen artist blir väl älskad av alla. Med tanke på pedofilanklagelserna och hans lite märkliga operationer tycker jag nog Jackson kom undan relativt lätt. Vem kan begära att bli älskad av precis alla, det är ett orimligt krav. Sedan har Jacksons skivor sålt väldigt bra. Thriller är den skiva som sålt mest av alla någonsin. Kan man begära så mycket mer? Jag vill också säga att ”Thriller” är en väldigt bra skiva. När den kom var den t.o.m. banbrytande. Vidare i artikeln.

Fick han någon barndom alls? Är det konstigt om han inte ville växa upp? Är det märkligt om han ville konstruera en värld av godis, karuseller och fantasi?

Just här ger jag Sahlin godkänt, t.o.m. håller med henne. Sedan blir det värre, mycket värre.

Jag har, som så många andra, en märklig känsla av samhörighet och respekt för honom. Att vara älskad. Att bli hatad. Att bli älskad igen. Att åter vara hatad. Och riskera att tappa bort sig själv på vägen. Han verkar inte heller ha blivit bitter. Men isolerad. Konstigt? Inte.

Det som är konstigt är Sahlins sätt att uttrycka sig och hennes tankegångar. Läser hon detta igen tror jag t.o.m. hon ångrar sig och önskar hon aldrig skrev dessa rader. Jag kan i.o.f.s. föreställa mig vad hon menar. Vidare i artikeln står det.

Jag har alltid en känsla av gillande och kärlek för de som inte verkar passa in. Som är annorlunda. Som trots omvärldens krav på likhet och symmetri, struntar helt i det. De som gör sin grej. Och får betala ett så högt pris för det.

Ja just det Sahlin, skulle inte Sverigedemokraterna passa in där också lite grand? Du har väl inte visat de här känslorna av ”gillande och kärlek” så mycket hitintills, med de kommer kanske, vi får se.

Jag har själv sett Jackson som populär och älskad av en stor publik. Många vände sig emot Jackson när pedofilanklagelserna kom mot honom. Vi får hoppas att Sahlin ändå inte försvarar pedofili, vilket jag inte tror hon gör. Den som var missnöjd med Michael Jackson var Jackson själv. Han accepterade inte och var inte stolt över sitt ursprung, det var hans stora tragedi. Tvärtemot Sahlin tror jag Jacksons stora fiende var han själv, inte en oförstående allmänhet.

Artikel Newsmill

Sahlin är ingen ideolog, men väl en demagog

Sahlins förstamaj tal hölls inomhus i Lund, bara det är lite märkligt, att hålla ett förstamaj tal inomhus. Sahlins tal innehöll som väntat inga djupare analyser, funderingar, eller rena ideologiska ståndpunkter. Som väntat levererade Sahlin enbart en samling floskler. Så här sade hon bl.a. enligt SvD

Socialdemokratin är en frihetsrörelse. Frihet är socialdemokratins mål. Jag vill se en stark och självförtroendetyngd socialdemokrati.

Jaha, en frihetsrörelse, men på vad för sätt då? Exakt vilken frihet för vilka? Totalt innehållslöst som väntat. Vidare i Sahlins tal.

Aldrig någonstans, aldrig någonsin, aldrig, gör jag mig beroende av Sverigedemokraterna. Vad är Reinfeldts besked?

Precis, du anar väl hur populär du är i SD-kretsar Sahlin. Observera att Sahlin säger ”gör JAG mig beroende”. Det är till att vara självcentrerad. Det är inte arbetarrörelsen eller partiet det är frågan om, utan det är Sahlin själv som står i centrum. Om Sahlin avgår och Socialdemokraterna får en ny ledare är det alltså möjligt för S att samarbeta med SD enligt Sahlin själv. Vad är förresten Sahlins besked när det gäller utvecklingen i våra ghettoiserade förorter? Vad gäller pensionerna? Vad gäller den havererade flyktingpolitiken? Socialdemokraterna med Sahlin i spetsen ger inga svar själva, de ställer enbart en dum fråga till Reinfeldt.

Länk SvD