Under 2a värdskriget exporterade Sverige enorma mängder järnmalm till Tyskland, i själva verket slogs rekord av järnmalmsexport under kriget, i juli 1940 skeppades 1.1 miljoner ton malm till det krigförande Tyskland, det är ett rekord som inte slogs förren 1969. Alla krigförande parter var överens om att denna export spelade en smycket stor roll för tysklands möjligheter att föra krig. I England gjordes många planer upp för att sabotera denna export. Minst en sådan plan sjösattes också, den gick dock i stöpet bl.a. p.g.a. hård bevakning från svenskarnas sida, de inblandade sattes i arrest. För att säkra malmexporten intog Tyskarna Narvik, för att stoppa denna försökte engelsmän och norrmän att inte samma stad, tyskarna avgick dock vid denna tidpunkt med segerna, (1940).
När det gäller den s.k. permitenttrafiken så togs beslutet av det när Per Albin Hansson och den svenska samlingsregeringen var hårt pressad. Belgien hade kapitulerat, de engelska trupperna hade lämnat Dun querque, Frankrike bad på sina bara knän om vapenstillestånd, Ribbentrop hade klargjort att ett nej skulle ses som en "högst ovänlig handling", det betyder i klarspråk, översatt från diplomatspråket, risk för krig. Så den 18 juni beslöt Per-Albin Hansson oh hans regering att bifalla den tyska begäran, hade de då vetat vilken omfattning trafiken skulle få är det osäkert om den svenska regeringen hade bifallit den tyska begäran. Permitenttrafiken kom att omfatta transport av sammanlagt 2 140 000 soldater, av vilka långt ifrån alla var på väg till permission, över 100 000 vagnslaster vapen transporterades under loppet av tre år. När trafiken var som intensivast utgjorde den 10 % av den svenska tågtrafiken.
Kort efter beslutet att tillåta den Tyska genomfartstrafiken skrev Per-Albin i sin dagbok, -" Så bröts vår kära och strikta neutralitetslinje av insikten om det orimliga att i nuvarande läge taga risken av ett krig".
Det svenska folket blev inte informerad om detta beslut förren en bra bit in i juni, då hade trafiken redan pågott ett tag, folk uppe i norrland hade beskådat tågsett med tyska kanoner som de med förundran hade sett dundrat förbi.
Jag har med förundran sett "förintelsekonferenser och "må vi aldrig glömma" konferenser men om detta är det mycket tyst, kanske att det just är detta "vi må glömma".
Faktauppgifter från boken "Slaget om Nordkalotten", Lars gyllenhaal. isbn 91-89442-16-1
2 kommentarer:
I stora drag en korrekt artikel. Jag vill dock peka på en liten felaktighet: "För att säkra malmexporten intog Tyskarna Narvik" Detta är inte helt korrekt. Tyskland intog Narvik och förstörde omdelbart malmhamnen för att stoppa transporterna av malm till framförallt england. De transporter av malm som gick till tyskland gick, då som nu, från malmhamnen i Luleå. Men helt riktigt, som du skriver, i början av kriget var sverige mycket tysklandsvänligt, som de flesta andra länder i europa, uppvaknandet kom lite sent. Många båtar fraktandes svensk malm sänktes i både Atlanten och Bottenhavet av båda sidor i kriget. Hitler försökte också att förvärva ett gruvbolag i malmfälten (Freja bolaget i Koskullskulle), Sök "tyskland Freja järnmalm koskullskulle".
Men tyskland insåg antagligen att om man "bråkade" för mycket kunde detta äventyra tillgången på järnmalm, det fanns således ett visst intresse att hålla sig på god fot med sverige. Men malmleveranserna var givetvis lika viktiga för den andra sidan (senare de allierade) som i krigets tidiga skede, innan Norge intogs, också ansåg att sverige måste hållas utanför för att säkra malmtillgången, sverige var ju vid denna tid en av världens största exportörer av just järnmalm.
Vad som också kan nämnas är att Norddalsbron efter Ofotenbanan (malmbanan mot Norge) tillkom på militärens uttryckliga begäran för att linjen skulle erhålla en tillräckligt stor bro som kunde sprängas och därmed bryta linjen vid krigsfara. Man försökte således också att spränga den, men man använde alltför lite sprängämne, så den stod kvar, det kan dock spekuleras om det var ett spel för ridåerna, antingen för att upprätthålla linjen för englands tillgång på malm, eller för tysklands tillgång av järnväg för transport av trupp och materiel till Nordnorge.
Hur vet jag då detta? Jo, dels arbetar jag i LKAB och dels internerades både min morfar och morfars-far i en sorts koncentrationsläger i Storsien under kriget (sök "storsien interneringläger"), min morfars mor som var född år 1900 var politiskt aktiv hela sitt vuxna liv och var klar i huvudet nästan ända fram till sin död på sent -90 tal, hon har kunnat berätta om det och hon och hennes man och son var då det begav sig politiskt insatta och sågs som politiskt "farliga", men kvinnor internerades dock inte.
Ja, det är väl typ dessa kommentarer man vill ha.
Skicka en kommentar