Även DN tar i dag lördag upp det ämne som under flera år varit mitt favorittema, nämligen det etablertade partsystemets fjärmande från sina väljare. De gör det under rubriken " Väljarna slår bakut mot elitpartier" i avdelningen politik/EU. Nu är ofta DN en ivrig försvarare av detta elitistiska system, ofta gentemot uppstickare som de väljer att kalla "populistiska". Allt som inte är i linje med det etablerade politiska systemet och "mainstream" inom svensk politik kallas ju "populistiskt", även av DN, kanske främst av DN. Det hindrar dock inte att en enskild medarbetare, Ingrid Hedström, tar uppdetta problem på EU nivå, nåja, det börjar bli ganska tydligt nu, går väl inte att förtiga längre. Problemet, om vi väljer att kalla det så, består i att de etablerade politiska partierna fjärmar sig mot sina väljare och bildar en egen klubb, egen intressesfär, gentemot det folk som förväntas rösta fram dem. Politikerna både från höger och vänster känner mer samhörighet med varandra än det väljarunderlag som är underlaget för deras existens. Det märks också att alla de etablerade partierna närmar sig varandra och det blir alltmer svårt att skilja dem åt politiskt, se t.ex. moderaterna sväng mot mitten samt sossarnas högersväng i.o.m. Perssons tillträde som statsminister och partiledare. När en del av den nationella politiken läggs på EU-nivå förstärks detta ännu mer, som Hedström belyser i sin utmärkta artikel. Till detta kommer då alla de förmåner som de högsta politikerna förläner varandra, detta blir det explicita tecknet på denna tendens, yrkespolitiker från de etablerade partierna är vår tids nya adel, ja yrket verkar t.o.m. gå i arv. Personer vars döttrar och söner blir den nya tidens politiska adel blir allt vanligare, se Bodström och Leijon, som ändå blev ganska lyckade som politiker.
Jag har tidigare skrivit om detta i "den nutida nomenklaturan", det är ju tur att man får medhåll någongång, dessutom av nomenklaturans främsta förespråkare DN. Det är inte dåligt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar