onsdag, maj 01, 2013

Första maj – hur socialdemokratin förlorade sin själ


Även om vårens ankomst firats sedan hednisk tid så härstammar det lite mer moderna första majfirandet från en massaker i Chicago 1886 på arbetare som demonstrerade för 8 timmars arbetsdag. För att hedra minnet av de stupade arbetarna höll man en årlig demonstration som sedermera utvecklades till det första maj-firande vi ägnar oss åt i dag. Glansdagarna för både 1:a majfirandet och socialdemokratin har dock passerats och i vårt land ser vi en kraftig permanent nedgång för socialdemokratin. Hur kan det komma sig?

I en tid när alla de gamla kraven från arbetarrörelsen i princip har uppfyllts så har det socialdemokratiska partiet fullständigt misslyckats att hitta sin nya roll och något som ens kan liknas vid en politisk agenda. I dag har vi 8 timmars arbetsdag och utvecklingen har gått dithän att människor inom många yrkesgrupper gått ifrån 8 timmar för att i stället frivilligt arbeta övertid. I stället har diskussionen handlat om föräldraförsäkringens delning mellan man och kvinna, där socialdemokratin inte alls har en lika självklar roll som fordom i frågan om arbetsdagens längd. 

Vi har ett system som erbjuder sjukvård till alla medborgare, t.o.m. de som vistas olagligt i landet. Men frågan att ge sjukvård till de som vistas här olagligt äger inte samma självklarhet som att ge sjukvård år en underbetald och utsliten arbetarklass. Oavsett vad man anser i själva sakfrågan så blir man inte ett statsbärande parti i frågan om vård av illegala, men man blev det i frågan om sjukvård till alla. När Sverige genomgick sin definitiva urbanisering byggde socialdemokratin det så kallade miljonprojektet så att den nya arbetar och tjänstemannaklassen kunde få tak över huvudet. Nu står socialdemokratin helt handfallen inför bostadsbristen och de därmed förknippade infrastrukturproblemen, i gott sällskap med de borgerliga partierna får man säga. De gamla miljonprogrammen har förvandlats till ”utanförskapsområden” där det ena integrationsprojektet efter det andra misslyckats. Inget parti blir statsbärande på att skapa dessa segregerade områden och inte ens om man hittar ett integrationsprojekt som lyckas lite bättre än vanligt blir man statsbärande på detta. Tvärtom, de gamla socialdemokratiska väljarna i förorten röstar i allt mindre grad på socialdemokratin ju bättre de får det. En lyckad integration betyder för socialdemokratin med nödvändighet färre väljare. 

Socialdemokratin drev en gång igenom allmän folkpension, även om beslutet togs av en i princip enig riksdag 1913. Inför pensionssystemet reformering 1957 drev socialdemokratin igenom sin linje, även om folkomröstningens resultat diskuterades en hel del, då en samlad borgerlighet faktiskt hade majoritet i frågan. Hela frågan om införandet av ett pensionssystem utgör själva kännetecknet på ett statsbärande parti. Men inget parti blir statsbärande på att höja pensionsåldern och urholka pensionerna, även om det är nödvändigt med en reformering av kostnadsskäl. Inte heller blir man statsbärande på att förespråka massimmigration av demografiska skäl (för att få människor att jobba inom vården) när arbetslösheten når över 8 procent och de som immigrerar dessutom själva hamnar i arbetslöshet. 

När samhällsklasserna blev allt otydligare och den forna arbetarklassen fick betydligt mer än livets nödtorft hittade inte socialdemokratin sin nya roll eller sina nya frågor. Det fanns inga mer naturliga stora reformer att genomföra och dessutom började samhället på något sätt ”slå i taket” vad välfärd och skattetryck anbelangar. Den gamla vägen till att vara ett statsbärande parti var stängd. I stället fortsatte man med att hitta nya grupper att ”kämpa” för, som invandrare, kvinnor och HBT-personer. Med emfas stod socialdemokratiska företrädare och deklarerade sin avsky mot diskriminering av dessa och andra grupper. Skillnaden från fordom var att de socialdemokratiska ledarna som kämpade för arbetarklassen, kom från densamma och kände problematiken in i märgen. De behövde inte ens ta till några bombastiska överord. Den forna kampen har ersättas av en ”tycka synd om” politik, vilket inte alls är samma sak. Att kämpa för kvinnans jämställdhet är bra, men vem argumenterar man emot? Dessutom är det inget man blir ett statsbärande parti på. Speciellt inte när de svenska kvinnorna kanske ändå är de mest jämställda i världen, trots vissa orättvisor.

August "mäster" Palm


Stig-Björn Ljunggren skriver i Dagens Samhälle nr16 så här om det forna statsbärande partiet:

När partikongressen väljer en partiledare blir denne strax avsatt av partiets VU. När en ny partiledare ska skaffas fram finns den inte hämta bland partiets 100 riksdagsledamöter. Inte ens en ekonomisk-politisk talesperson kan de snyta fram ur den folkvalda församlingen. Och partikongressen sparkar glatt veteraner som Ylva Johansson och framtidsnamn som Anders Ygeman och installerar en person som får landets hela PK-maffia att gå i spinn.  
Förr var ordet ”valberedning” synonymt med ”arbetarrörelsen”. I dag är ”Socialdemokraterna” synonymt med ”valberedningshaveri”. Egentligen är problemet att partiet sedan lång tid tappat kunskapskompetensen bland sina förtroendevalda. 

Ljunggren är ju känd för att ta ut svängarna en smula, men här träffar han ändå ganska rätt. Hans beskrivning är ett porträtt av ett ideologiskt förvirrat parti som varken hittat sina väljare (eller så är de man hittat för få) eller sina kärnfrågor. Inför valrörelsen så gick socialdemokraterna till höger där de skulle vunnit väljare på att gå till vänster (välfärdens privatisering) och de gick till vänster där de skulle vunnit väljare på att gå till höger en smula (värdegrundsfrågor). Hur kan partiledningen och partistrateger bli så förvirrade? 

Svaren är många och svårfångade, men det mest uppenbara svaret (förutom den tappade kompassen) är att man likt de borgerliga partierna inte kan hantera konflikten mellan media och valmanskåren. Länge var det så att media och de stora tidningarna i hög grad styrde de väljarströmmar som inte redan var cementerade i ett parti. I dag är det inte så längre. Väldigt många människor röstar inte som landets chefredaktörer beordrar dem att göra. Många människor har upptäckt att de nödvändigtvis inte tycker likadant som de rabiata kulturskribenter vilka mest ägnar sig åt besinningslös propaganda i sina kulturkolumner. Om man ändå upptäckt diskrepansen mellan media och väljare så är det ändå inte säkert att man vågar trotsa en Wolodarski eller en Helin. Man är inte van att arbeta i medial motvind, man klarar det inte helt enkelt. Det socialdemokratin klarade av i början av 1900-talet, att arbeta i hård motvind mot en mäktig motståndare, är ännu en av de förmågor man förlorat någonstans på vägen. 

Ha en bra första maj!

19 kommentarer:

Nisse sa...

Bra text, Robsten. Som faktiskt hade varit giltig i stora delar om den skrivits redan 1973. Läser man Erlanders egna ord i memoarer och dagböcker så förstår man att frågan "vad gör vi nu då?" var närvarande åtminstone från runt 1960, och likaså att oron över att gå för långt också ständigt fanns där. Dessvärre gjorde kanske (S) just precis det.

Not under strecket: Stig-Björn Ljunggren var det som skrev det där som du citerar.

Robsten sa...

Tack ;-) har ändrat, vet inte vad jag tänkte på.

mats sa...

En väldigt bra text Robsten som jag tänkte kommentera mer när jag inte skriver från mobilen.

Micke sa...

Håller med föregående talare om texten, verkligen träffande och rätt
Dagens sossar är av samma politikeradel som resten av 6-klövern dvs utan "stake" för att uttrycka sig på byggarslang.
OT : Jag läste SVD:s satir om Erik Almqvist och kunde inte hålla mig från att svara med samma mynt:
"Hej Ola!
Jag tror också att Erik har råd att köpa en folkdräkt, han kan ju prova att ha på sig en svensk sådan i ungerska tinget.
Det går ju för sig att ha kurdisk folkdräkt i svenska riksdagen, det blev ju till och med uppskattat av många multikulti.
Personligen såg jag det som en förolämpning mot det folk som hjälpt henne, att i vår högsta valbara församling markera att man föredrar sitt förflutna framför det nya landet.
Risken för att Almqvist kommer att få bidrag, UFI, bostad , instegsjobb och liknande är väl inte så stor kanske, men
han kanske kan bli ensamkommande, han är ju ungefär i samma ålder som de ensamkommande som kommer hit =)
Jag vet inte om han söker politisk asyl men med den hotbilden så vore det inte konstigt."
"Min underskrift"
Det var väl inte otrevligt iaf ;)
mvh Micke


Anonym sa...

Dick erixon är också intressant:
http://erixon.com/blogg/2013/04/sverige-behover-nya-partier/

"Vi behöver nya partier som utgår från en globaliserad värld och samtidigt kan se vad en enskild nation har att besluta och ta ansvar för. Hittills finns bara ett nytt parti, Sverigedemokraterna, som förstår och förhåller sig till globaliseringen"

"Jag är evinnerligt trött på dessa partier som mentalt lever kvar på 1900-talet. Jag är besviken på M, FP, C och KD som inte förmår ta in de nya och i många stycken totalt förändrade villkor som samhällsutvecklingen ställer politiken inför."

//Kajsa

Robsten sa...

Jätteintressant, Erixon har ju nämligen spytt galla på SD för några år sedan.

Robsten sa...

"Det var väl inte otrevligt iaf ;)" ytterst hövligt och korrekt.

Anonym sa...

Han tycker att SD är för socialistiskt. höga skatter & bidrag.

Det är vad jag tror.

//Kajsa

Mats sa...

Det var fruktansvärt bra skrivet Micke.

Anonym sa...

Du skriver:

"Inför valrörelsen så gick socialdemokraterna till höger där de skulle vunnit väljare på att gå till vänster (välfärdens privatisering) och de gick till vänster där de skulle vunnit väljare på att gå till höger en smula (värdegrundsfrågor). Hur kan partiledningen och partistrateger bli så förvirrade?"

- Jag undrar bara om du kan klargöra dina tankar lite gällande till höger i värderingsfrågorna. Vilka värderingsfrågor då? Hur anser du att höger och vänster ser på saker gällande värderingar? Vilka värderingar gick man till vänster i?

Tacksam för svar, och tack för en bra blogg!

Mats sa...

Det var fruktansvärt bra skrivet Micke.

Stig-Björn Ljunggren sa...

Tack för det feta citatet. Men en fråga. Är det inte lite konstigt att säga att socialdemokraterna gick till höger i valet när de hade med sig vänsterpartiet?

Mats sa...

Du ser alltså vänsterpartiet som vänster?

Stig-Björn Ljunggren sa...

Ja, vänsterpartiet är vänster. Det hörs på namnet. De placeras också till vänster av väljarna. Rent objektivt tror jag också att det går att leda i bevis att de i jämförelse med andra partier ligger till vänster.

Visst, vi kan diskutera om det är i överensstämmelse med det ursprungliga begreppet, och om inte högern (nyliberalerna) är vänster medan den statskramande intressevänstern är höger. I orden ursprungliga betydelse. Men det är nog att röra till det lite.

Sammanfattningsvis. I valet 2010 gick S till vänster när de bolade med vänsterpartiet.

Robsten sa...

Phhuuu...det här var ju inte riktigt vad min artikel egentligen handlade om, som den uppmärksamme kanske konstaterat, utan att partierna övergivit sina ursprungliga ideal, och blivit övergivna av sina ursprungliga väljargrupper, om de inte bara försvunnit. Men ok, jag får ta min upplysningsuppgift med jämnmod.

"Är det inte lite konstigt att säga att socialdemokraterna gick till höger i valet när de hade med sig vänsterpartiet?"

De har alltid med sig vänsterpartiet, vilket vi alla egentligen vet, för V har inget annat alternativ. Den uppmärksamme minns säkert också att Sahlin egentligen inte VILLE ha med V på tåget. Sedan sade jag att S gått till höger i vissa frågor, och vänster i andra. Att S gått till höger i ekonomisk politik (det enda som räknas egentligen efter höger-vänsterskalan) över tid är så uppenbart att det inte skall behövas ledas i bevis en gång. Tror någon att S skulle ha accepterat riskkapitalbolag som driver våra skolor för 25 år sedan?

Värdegrundsmässigt har de gått åt vänster, vilket resulterat i ett ökat antal floskler och färre röster. Men det är så de vill ha det.

Robsten sa...

"- Jag undrar bara om du kan klargöra dina tankar lite gällande till höger i värderingsfrågorna. Vilka värderingsfrågor då? Hur anser du att höger och vänster ser på saker gällande värderingar? Vilka värderingar gick man till vänster i?"

Nja, detta kan ju diskuteras. Höger i värderingsfrågor är ju konservativa ställningstagande, det brukar räknas så. Värderingar till vänster är MYCKET problematiskt. Men flummet och flosklerna har tilltagit. Egentligen inte vänster, men hela bloggvärlden räknar det så så jag orkar inte käfta emot varje gång.

Stig-Björn Ljunggren sa...

Jodå, du har poänger och jag gillar ifrågasättande, think out of the box.

Du har rätt i att vänsterpartierna gått till höger, men högerpartierna har samtidigt gått till vänster.

Alla har gått mot mitten.

Längst av alla har vänsterpartiet gått, som övegivit Sovjetmodellen och därmed tagit ett gigantiskt steg högerut.

Micke sa...

Det här med höger-vänster är så flytande beroende på ämnen så det är väl inte alldeles lätt att pricka rätt ;)
Re Mats apropå
Danderyds kommun har hittat ett alldeles superbt sätt att ta hand om ensamkommande, 5 st/år. Outsourcing till andra kommuner =)
Har man bara pengar kan man låta andra ta hand om problemen.
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/barnen-som-bott-hos-oss-blir-som-ens-egna_3797297.svd
Med vänlig hälsning Micke

Robsten sa...

"Alla har gått mot mitten."

Precis, kallas triangulering, som bara fungerar till viss del.