fredag, juli 08, 2005
Terrorismens orsaker, föds man till terrorist?
Naturligtvis föds man inte till terrorist. Omständigheterna till att människor väljer att bli terrorist skulle vara mycket intressanta att undersöka faktiskt. En del människor pekar på orättvisor som orsak, vilket kan vara en avgörande faktor. Denna faktor ensam räcker som alla förstår inte, terrorister rekryteras inte från de fattigaste områdena på jorden, inte alla väljer att bli terrorister heller, inte från någon miljö. Hörde senast i går någon analytiker som påpekade att terroristerna som slår till i Europa huvudsakligen rekryteras från de europeiska universiteten, där stämmer alltså inte orättvisor en avgörande roll, inte personligta orättvisor i alla fall. Jag undrar om religionen spelar någon roll, det verkar ju som om just Islam genererar en hel del terrorism, dock kommer en hel del terrorism också från andra områden som inte står under islamskt inflytande, vi har t.ex de katolska terroristerna som gick under namnet IRA, vi har de centraleuropeiska terroristorganisationerna Baader-Mainhof. Så något entydigt svar finns inte, jag eftersöker dock en något mer djupgående analys än påståendet att enbart "orättvisor skulle skapa terrorism, det stämmer helt enkelt inte. Baader-Mainhof ligans medlemmar kom huvudsakligen från medelklass / överklass.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Terrorist, smaka på ordet... Ett snudd på mode-ord idag, vad är en terrorist med ETT annat ord? Jag tycker att "rättshaverist" är synonymnt i många fall. Extremist-grupperingar har ofta fötts i totalitära stater, oavsett religiös koppling. Vad skapar rättshaverister? (global, nationell eller lokal spelar mindre roll) Jag tycker att alla intelligenta människor bör fundera på det en stund....
Om du och jag har meningskiljaktigheter och behandlar varandra illa, oavsett anledning eller vem som kan sägas ha gjort första felet, tycker du då bättre om mig om jag behandlar dig illa tillbaks, pga. att jag tycker du behandlat mig illa? -Hämd leder aldrig till fred, aldrig! Det leder bara till vedergällning och ytterligare hämd i en ond cirkel. Den stund man accepterar hämd som handling, oavsett anledning och sida i konflikten, så vandrar man på krigets, våldets och den ständiga konfliktens stig.
Å vad beträffar det sk. "kriget" mot terrorism -"Those who deny freedom to others deserve it not for themselves" //Abraham Lincoln. Skulle tro att A.L. vänder sig i sin grav...
//Gruvisen
Tja..vad tycker du man skall göra då? Ingenting? Någonting måste man ju göra om bomberna börjar smälla och döda ett antal människor som i London, eller WTC för den delen, den politiker som gick ut och sade "ta,t lugnt, det ordnar sig, det här är inte så farligt, den politikern skulle sannolikt få avgå till kvällen.
Att många terrorister fötts i totalitära stater är ju sant, jag vet inte hur vi skall beteckna Pakistan, men en del har faktiskt fötts i England har vi just upptäckt, de var högutbildade, förhållandevis väletablerade, tyvärr. Även om de fötts i en totalitär stat så är det ju inte den totalitära staten som de attackerat, de attackerar ju helt andra stater. Tja, skulle vi vänt Hitler andra kinden till också? Det kan vara en mycket farlig väg att gå på.
Det handlar inte om att vända andra kinden till, försvara sig är alltid fullt legitimt. Det är hämnd som aldrig kan accepteras, i synnerhet om man själv har skuld i att dispyten uppstod, då är man ju inte bättre än den man slåss emot. Dessutom kan man inte bomba sönder en åsikt/ståndpunkt (oavsett sida i konflikten), den kan dock göras oerhört mycket starkare på det viset. Det bästa sättet att preventivt bekämpa terrorism, alltså inte när den redan är ett faktum, är antagligen att inte trampa folk å stater på tårna mer än vad som är oundvikligt, det oundvikliga är även den trampade medveten om och accepteras lättare genom ren å skär förståelse. Men idag skapas terrorister.
Det finns två (säkert fler också) exempel när man lyckats vända oerhörda konfliker utan oändliga cirklar av hämnd. Det ena exemplet är Sydafrika. Man drog förenklat ett streck över det förflutna, ingen hämnd, alternativet hade ju annars varit antingen status quo eller att någondera av sidorna tagit livet av och utrotat den andra, vilket skulle gjort den icke utrotade till massmördare. Paradoxsalt nog står USA för det andra exemplet. I USAs tidiga historia ledde det ju tom. till regelrätt inbördeskrig. Men båda sidor mäktade med att inte hämnas efteråt så att man kunde börja på ny kula med samtal, diplomati och samförstånd, så att nationen gemensamt kunde byggas upp på nytt utan allt för mycket "hard feelings", detta mycket genom väldigt goda politiker/ledare som förstod det där om frihet, samförstånd och integritet.
Att dra jämförelsen med Hitler blir bara plumpt, tredje rikets expantion och etniska rensning/rasism kategoriserar man ju knappast som terrorism. Hitler kan dock å sin sida ha kategoriserat flera länders motståndsmän som terrorister (om nu detta ord fanns i hans vokabulär).
Palestinafrågan måste lösas fredligt i samförstånd. USA måste sluta upp med att trampa omkring i arabvärlden som en elefant i poslinsbutik och framförallt både erkänna och åtminstone försöka ställa tillrätta egna oförätter och misstag, typ. ena stunden ha Saddam som bundsförvant å sen anklaga han för vapeninnehav som de antagligen själva sålt till honom, liknande med Bin Ladin å Afganistan.
Åter då till frågan: Vad skapar rättshaverister? Jag skulle vilja påstå att vi egentligen talar om folkgrupper som i grunden bara blivit negligerade, inte blivit lyssnade på i ett tidigt stadium (med god hjälp av deras stater) och kanske även hunsade att göra USAs "dirtywork" som de sen dessutom får ta skiten för. "Hard feelings" är inte att leka med om rötan får ligga å gro tillräkligt länge..
Kom också ihåg hur grogrunden för Hitler, tredje riket och senare andra värdskriget skapades. Det föddes ur första värdskriget och de mycket dåliga lösningar/avtal som följde och satte Tyskland på pottkanten, i den miljön var det sedan lätt för Hitler att få folkligt stöd och sedan inta maken.. resten är historia..
Mja, håller med, man bör absolut undvika att förödmjuka en förlorare i onödan, det skedde sannolikt vid 1a värdskrigets slut med Tyskland. Det finns nog inga givna mallar, efter 2a värdskriget fick tyskarna verkligen skörda det som de tidigare sått i öst, det gick bra en då, tyskarna förstod att de gått över alla gränser och att det var naturligt med en motreaktion, främst från ryssarnas sida. Restjugoslavien är ett annat exempel där hat och hämnd lett till en spiral av våld och hämnd, hatet finns kvar fortfarande och hindrar utvecklingen i länderna.
Skicka en kommentar