Granskningen av Eva Lundgrensforskning klar

Granskningen av Eva Lundgrens forskning är klar. Hon frias till att ha förfalskat sina resultat. Däremot riktas allvarlig kritik mot hennes metoder, hennes resultat kan inte ses som vetenskapligt relevanta. Så här står det bl.a. i rapporten.

Slutsatsen när det gäller de kvalitativa studierna är att dessa inte tjänar som empiriska
belägg för den starka tesen om våldets normalisering. De empiriska studierna är få och
Lundgren återanvänder gång efter annan ett fåtal redigerade intervjuer som empiriska
exempel på att normalisering är ett generellt fenomen i misshandelsrelationer.
Kvalitativa data får på så sätt en problematisk kvantitativ konsekvens. Men inte ens
dessa få publicerade intervjuer ger egentligen stöd åt tesen om våldets normalisering.
Som vi påpekat är en särskild och betydelsefull omständighet i detta material den djupa
religiösa tro som informanterna uttrycker och förstår sitt handlande med. Denna
omständighet beaktas dock inte för att förklara/förstå varför just dessa parförhållanden

(alltså de kvinnor respektive män som vid tidpunkten för Lundgrens intervjuer
fortfarande levde tillsammans) består. Istället får dessa par här fungera som exempel på
vad som sker även i andra våldsrelationer. Tesen om våldets normalisering är nämligen
inte endast tillämpbar på par tillhörande karismatiska rörelser utan även på ’vanliga’
misshandelsrelationer. Argumentationen saknar, menar vi, både kritiska reflektioner över
de egna slutsatserna och en öppenhet inför alternativa förståelsegrepp. Det vi kunnat
utröna från rapporten om rituella övergrepp mot barn förstärker intrycket av att den
kritiska och reflekterande forskarrollen har upphävts. I detta avseende finns det således
allvarliga brister i Lundgrens kvalitativa studier.

Den viktiga slutsatsen vad gäller den kvantitativa studien Slagen dam är att ett av dess
mest centrala resultat, tesen om våldets allmängiltighet, inte har stöd i Lundgrens m.fl.
egna data. Lundgren m.fl. hävdar att de har avlivat myten om att våldet mot kvinnor kan
knytas till särskilda grupper av män. Den analys som leder fram till denna slutsats
innehåller dock flera brister, och en reanalys av samma data visar att slutsatsen borde
vara den rakt motsatta. Risken är signifikant högre att vissa grupper av män utsätter sina
makar för våld. Detta är, vill vi hävda, en mycket allvarlig kritik som vi riktar mot
Lundgrens forskning. Hennes arbete här brister sålunda i ett bestämt avseende i kvalitet.
Detsamma kan sägas angående våra övriga invändningar mot framställningen i Slagen
dam. Framställningen präglas av en stor iver att hitta bevis för de egna teserna, men
saknar nästan helt ambitionen att pröva de egna tesernas hållfasthet.

På DN kan vi läsa att Lundgren struntar i den allvarliga kritik som riktas mot henne. Detta p.g.a. att de som granskat henne är experter på andra områden, alltså, hon skulle helst vilja bli granskad av andra genusforskare. He, he tror jag det.