Kårhusockupationen

Ni såg inte programmet om kårhusokupationen på SVT i veckan? Väldigt bra och hur kul som helst så här efteråt. En person kom faktiskt därifrån någorlunda med hedern i behåll, nämligen Anders Carlgren, tror han var den enda någorlunda vettiga personen i hela församlingen av totala "lunatics". De skulle anta "deklarationer och "manifest" på löpande band, "folket" skulle resa sig på sina arbetsplatser, de själva skulle visa vägen likt en fackla i det totala mörkret, "fniss :')". Så här efteråt ser man med kirurgisk skärpa hur utomordentligt löjligt det hela ter sig, speciellt när allt detta sades av personer som precis utträtt ur mammas hushåll och för första gången fått koka sina egna makaroner. De skulle alltså visa vägen för arbetare som jobbat och slitit i 20 år, hade egen familj, kanske söner i samma ålder som dessa, slagna av hybris, gaphalsar med en tillfällig överproduktion av hormonet testosteron bubblande i öronhöjd? Ha, ha, ha :-) Men vi måste alla erkänna att den svenska nutidshistorien skulle vara betydligt fattigare utan denna kårhusockupation, eller hur?