onsdag, juni 14, 2006

Klent med bloggandet just nu

Lite trögt med bloggandet just nu. Fotbolls-VM pågår, kvällarna blir lätt uppbokade av diverse matcher. I kväll är det Tyskland som spelar mot Polen, det blir säkert en bekväm överkörning av Polen, tyskarna har sett starka ut, åtminstone i anfallet.

Efter ett antal artiklar på DN-debatt som jag såg mig tvungen att kommentera så är det lite lugnare på nyhetsfronten. Hamas och Al-Fatah strider inbördes, en utveckling jag länge befarat. Konflikten i mellanöstern ser inget slut, det pågår år efter år. Olika planer läggs fram, de följs kanske ett tag, sedan är det färdigt igen. Jag tror att omvärlden indirekt underhåller denna konflikt. En konflikt som pågått så länge måste understödjas utifrån, annars skulle den sannolikt ha självdött. Palestinierna har sitt stöd, Israel har sitt stöd. De kan ägna sig åt denna lågintensiva konflikt och vara säkra på omvärldens stöd hela tiden. Jag kan tänka mig två lösningar som i dagens läge väl är politiskt orealistiska, det måste nämligen bli värre innan det kan bli bättre. Ett scenario är att NATO, Ryssland och arabiska nationer går in och helt enkelt särar på de stridande parterna med våld, upprättar en zon där inga stridigheter tränger igenom, alltså omyndigförklarar de stridande parterna helt enkelt. Ni har misslyckats att lösa denna konflikt så nu tar vi över ansvaret. Precis som när man särar på småbarn i vilt slagsmål. Det andra scenariot innebär att omvärlden, genom en överenskommelse avslutar ALLT stöd till de stridande parterna. Ni får klara er helt själva till ni kommer fram till en hållbar lösning. Inte politiskt realistiskt i dagens läge, det skulle sannolikt få ett slut på stridigheterna dock.

Till slut undrar jag vad K G Hammar tycker om den debatt som blossat upp om skolavslutningar i kyrkan. Är han mot sådana avslutningar? Omöjligt, han var ju ärkebiskop för svenska kyrkan. Är han för sådana avslutningar? Då går han politiskt emot de grupper han tidigare alltid stött sig på, de politiskt korrekta. Något svar lär vi aldrig få.

Inga kommentarer: